Nu skall vi spetsa till frågeställningen ytterligare och läsa om Job:
Har du hört talas om begreppet ”Jobspost”? I folkmun är det att få en rad negativa besked i olika former, gärna ansamlade så att man riskerar att duka under. Här får du läsa
originalversionen:
Job 1:1-2:10
I landet Us fanns en man som hette Job. Det var en oförvitlig och rättrådig man som fruktade Gud och skydde allt ont. [2] Sju söner och tre döttrar hade fötts åt honom. [3] Han ägde 7 000 får, 3 000 kameler, 500 par oxar och 500 åsneston och hade många tjänare. Han var den mäktigaste mannen i hela Östlandet. [4] Hans söner brukade turas om att bjuda hem varandra till fest, och de inbjöd då också sina tre systrar att komma och äta och dricka tillsammans med dem. [5] När alla hade hållit sin fest såg Job till att hans barn blev renade.
Tidigt på morgonen offrade han brännoffer för var och en av dem. Han tänkte: "De kan ju ha syndat och i sina tankar förbannat Gud." - Så brukade Job alltid göra.
[6] En dag när gudasönerna trädde fram inför Herren var också Anklagaren med bland dem. [7] Herren frågade honom: "Var har du varit?" Anklagaren svarade: "Jag har vandrat kors och tvärs över jorden." [8] Herren frågade: "Lade du märke till min tjänare Job? På hela jorden finns ingen så oförvitlig och rättrådig som han, ingen som så fruktar Gud och skyr allt ont." [9] Anklagaren svarade: "Det är väl inte utan orsak som Job är gudfruktig.
[10] Du har ju själv på allt sätt skyddat honom och hans familj och allt som tillhör honom, du välsignar allt han gör, och hans hjordar brer ut sig över landet. [11] Men sträck ut din hand och rör det som tillhör honom, då kommer han att förbanna dig rakt i ansiktet." [12] Herren sade till Anklagaren: "Gör vad du vill med det som tillhör honom, bara du inte rör honom själv." Så lämnade Anklagaren Herren.
[13] En dag när Jobs söner och döttrar var på fest hemma hos den äldste brodern [14]
kom en budbärare till Job och sade: "Oxarna gick för plogen och åsnorna betade bredvid.
[15] Då kom sabeerna och rövade bort dem och högg ner folket. Jag ensam kom undan och kan berätta det för dig."
[16] Medan han ännu talade kom en till och sade: "Guds eld slog ner från himlen och brände ihjäl fåren och folket. Jag ensam kom undan och kan berätta det för dig."
[17] Medan han ännu talade kom en till och berättade: "Kaldeerna anföll med tre horder, de tog kamelerna och högg ner folket. Jag ensam kom undan och kan berätta det för dig."
[18] Medan han ännu talade kom en till och sade: "Dina söner och döttrar var på fest hemma hos den äldste brodern. [19] Då kom en väldig stormby farande från öknen. Den tog tag i husets fyra hörn, och huset föll samman över folket och alla dog. Jag ensam kom undan och kan berätta det för dig."
[20] Då reste sig Job och rev sönder sin mantel och skar av sitt hår. Han föll på knä [21]
[22] Under allt detta syndade inte Job och klandrade inte Gud.
Vem dömer änglarna? – en teodicé v 2.1
[2:1] En dag när gudasönerna trädde fram inför Herren var också Anklagaren med bland dem. [2] Herren frågade honom: "Var har du varit?" Anklagaren svarade: "Jag har vandrat kors och tvärs över jorden." [3] Herren frågade: "Lade du märke till min tjänare Job? På hela jorden finns ingen så oförvitlig och rättrådig som han, ingen som så fruktar Gud och skyr allt ont. Och han håller fortfarande fast vid sin oförvitlighet. Du uppeggade mig mot honom, och han störtades i fördärvet utan orsak." [4] Anklagaren svarade: "Hud för hud.
Man kan ge allt man äger för att skydda sig själv. [5] Men sträck ut din hand och rör hans egen kropp, då kommer han att förbanna dig rakt i ansiktet." [6] Herren sade till
Anklagaren: "Gör vad du vill med honom, bara du skonar hans liv."
[7] Så lämnade Anklagaren Herren. Han lät Job drabbas av varbölder från huvud till fot.
[8] Job tog en krukskärva att skrapa sig med, där han satt på askhögen. [9] Hans hustru sade till honom: "Håller du fortfarande fast vid din oförvitlighet? Förbanna Gud och dö!" [10]
Han svarade henne: "Du talar som en dåre. Vi tar emot det goda från Gud, skall vi då inte också ta emot det onda?" - Under allt detta kom inte ett syndigt ord över Jobs läppar.
Det står så här i vår bibel.
Jesus kunde Jobs bok.
När Jesus hängde på korset, var han mycket noga med att allt skulle bli uppfyllt av det som stod i skriften.
Joh 19:28-30
Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: "Jag är törstig." [29] Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun. [30] När Jesus hade fått det sura vinet sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.
Enklast vore att förneka sådana här texter, men det är omöjligt. Citaten ovan är korrekta.
Bibeln finns i miljontals exemplar, med berättelsen om Job. Inget i bibeln har uteslutits. Den har med minutiös noggrannhet översatts från århundrade till århundrade. 1948 hittade man vid Döda havet pergamentrullar som innehöll bl.a. profeten Jesaja. Pergamentrullarna kunde dateras till år 0, d.v.s. Kristi födelse. Den stora frågan var: Är texten vi läser i dag, den som Jesus läste?
Svaret var ja. Inget var förändrat. Pergamentrullarna finns tillgängliga på museum i Tel Aviv.
2 Pet 3:10-13
Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån, himlakropparna upplösas i eld och jorden och allt som människan gjort där förgås. [11] När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt [12] medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta. [13] Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.
Det vi nu läst handlar om människans villkor, men också ett löfte om en förändring. Om en tillvaro där ”rättfärdighet bor”. Fram till dess att denna omskapelse sker, har Guds son – Jesus
uppmaning till oss är en bekräftelse av skapelseberättelsens avsikt med mej och dej: Vi skall vara Guds avbild
Matt 5:48 Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.
Människan är satt i en tillvaro där ondskan ges fritt utrymme. Det är bara att läsa Job en gång till, om nu någon skulle tvivla på påståendet. Jag listar nu ett axplock frågeställningar som vi måste besvara:
Varför har Gud släppt ifrån sig en del av makten till ondskan när Gud är allsmäktig?
Ondskan själv, får se Gud, men människan måste famla omkring i blindo.
Gud låter ondskan hålla på, människor föds och dör och riskerar att gå förlorade.
Det här skall pågå under en tid, sedan skall den perfekta tillvaron skapas.
Varför !!!??? hoppar Gud inte över detta stadium direkt och genomför nyskapelsen?
Hur många mer krig, mord, förförelser, svek och allt annat elände måste få fortgå innan Gud slår igen den här butiken?
Var hittar vi fullkomligheten i detta Guds handlande? Den fullkomlighet som Jesus talar om.
Med de här raderna har jag försökt formulera ett antal skäl som till synes talar för en gudlös tillvaro. En slumpens tillvaro, där det gäller döda eller dödas, att äta eller ätas.
Jag har följande tro och åsikt:
Att vår tillvaro är tillkommen med anledning av att vi har en levande och fullkomlig Gud.
Att Jesus alltid menade det han sa. Här och nu tänker jag särskilt på uttalandet om att Gud är fullkomlig, inte enbart allsmäktig.
Att kristenheten felaktigt fokuserat på Guds allsmäktighet i stället för på Jesu beskrivning: Guds fullkomlighet.
Jag gör nu ett försök att formulera innebörden av dessa båda ord – allsmäktighet visavi fullkomlighet:
En fullkomlig Gud innehar även egenskapen allsmäktighet.
En enbart allsmäktig Gud saknar egenskapen fullkomlighet och är därmed en ofullkomlig Gud.
En annan formulering med samma innebörd:
En enbart allsmäktig Gud är en mäktig despot som saknar fullkomlighet.
En fullkomlig Gud är gudomlig och i fullkomligheten ingår allsmäktigheten.
Judendom har bara gamla testamentets texter som helig skrift. Det var de som Jesus läste.
Om vi i vår bibel – senaste översättningen Bibel 2000 - söker i nya och gamla testamentets texter så hittar vi ordet allsmäktig på ett enda ställe. Det handlar om en assyrisk konungs egen uppfattning om sin egen allsmäktighet. Texten handlar om en despot. Texten handlar inte om Gud! Vi läser:
Vem dömer änglarna? – en teodicé v 2.1
Jes 10:12-13
När Herren fullbordar sitt verk på Sions berg och i Jerusalem skall den assyriske kungen ställas till svars för det han gjort i sitt övermod och för sin stolthet och förhävelse, [13] då han säger:
"Detta gjorde jag av egen kraft, i min oändliga vishet.
Jag flyttade folkens gränser och plundrade deras förråd,
allsmäktig störtade jag härskare från tronen.
I vår senaste översättning – Bibel 2000 – har man på detta enda ställe behållit ordet allsmäktig.
Tittar vi i äldre översättningar så används ordet allsmäktig, men i den nya översättningen så har det bytts ut mot den Väldige. Vi tittar på några exempel:
1917 års översättning:
1 Mos 17:1
När Abram var nittionio år gammal, uppenbarade sig Herren för honom och sade till honom: "Jag är Gud den Allsmäktige. Vandra inför mig och var ostrafflig.
Översättning år 2000:
1 Mos 17:1
När Abram var 99 år uppenbarade sig Herren för honom och sade: "Jag är Gud den Väldige. Håll dig alltid till mig och var oförvitlig.
1917 års översättning:
1 Mos 48:3
Och Jakob sade till Josef: "Gud den Allsmäktige uppenbarade sig för mig i Lus i Kanaans land och välsignade mig
Översättning år 2000:
1 Mos 48:3
Jakob sade till Josef: "Gud den Väldige uppenbarade sig för mig i Lus i Kanaan. Där välsignade han mig
Nu måste vi göra en viktig reflektion, den som är nyckeln till teodiceproblemet:
Jesus presenterade inte Gud som allsmäktig, utan som fullkomlig!
Matt 5:48 Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.
Lärjungarna får inte uppmaningen att vara allsmäktiga! Jesus säger inte så här till lärjungarna:
◦
◦ ”Var allsmäktiga som er fader i himlen är allsmäktig.”
Jesus – Guds son - beskriver inte Gud som allsmäktig utan som fullkomlig.