Totalkatastrofen alla kategorier:

I dokument Vem dömer änglarna? En teodicé (sidor 44-48)

Att en fullkomlig Gud överger sin fullkomlighet!

Det är kanske tjugo år sedan jag pratade med en äldre präst om teodicé-problemet. Att det går att förstå, denna tillsynes omöjliga motsägelse: En god allsmäktig Gud som tillåter ondskans existens.

Jag använde nyss medvetet ordet ”allsmäktig” Gud. Denne präst satt riktigt ordentligt fast i uppfattningen att teodicé-problemet inte gick att lösa. Jag märkte att han inte ens lyssnade, utan avslog resonemanget med att alla kristna frågeställningar redan har bearbetats av kyrkans människor. Det finns inget kvar att bearbeta, alla frågor som går att besvara är besvarade.

Jag insåg att jag pratade för döva öron. Dessvärre har jag mött liknande beteenden från andra präster. Ett ointresse, baserat på att ingen har löst det här förut.

Varför skriver jag det här? Jo, du som har läst ända hit har ändå en nyfikenhet, en vilja till att försöka förstå kristendomens största problem: En god allsmäktig Gud som tillåter ondskans existens. Nu upprepar jag mig: Varför skriver jag det här?

Jo, nu går vi på djupet in i vad det betyder att Jesus beskriver vår Gud som fullkomlig. Att vi har något mycket större än en allsmäktig Gud. Vi har en fullkomlig Gud, och det innebär att vi måste ur plogfåran: Allsmäktighet. Det i sin tur innebär tankemässig möda, så håll nu fast vid uppmaningen aposteln Paulus ger oss:

Ef 5:17 Var därför aldrig oförståndiga, utan sök förstå vad som är Herrens vilja.

Tag nu ett djupt andetag och följ med i rubrikens ord:

Totalkatastrofen alla kategorier vore att vår fullkomlige Gud överger sin fullkomlighet!

Eftersom Gud har all makt, så vore det en katastrof om Gud sitter domare i mål där den anklagade har gjort uppror mot Gud själv. Varför då?

Jo, om Gud satt domare i eget mål, så vore han med automatik partisk. Gud vore då en despot.

En av värsta sorten, genom att Gud är innehavare av all makt – även den totala styrkan!

Det skulle bli ett domslut innebärande ”Jag har rätt även om jag har fel, för jag är starkast!”, d.v.s. en despots domslut.

Gud skulle – om han dömde människan – vara partisk.

Jovisst, han har all makt, men han skulle ändå döma i egen sak. Tveklöst partisk.

Jovisst, han har all makt, men dömde han i egen sak så skulle han förlora sin fullkomlighet

Om Gud skulle överge sin fullkomlighet vore det en totalkatastrof alla kategorier. Verkligen total och allomfattande. All form av gudomlighet skulle vara utplånad. Ta nu en ordentlig stund och reflektera över en tillvaro där vår Gud har övergett sin fullkomlighet.

Nu har vår Gud inte övergett sin fullkomlighet, utan är fullkomlig. Vad innebär det för Gud själv? Vi börjar med det regelverk han gett människan:

Följande krav ställer Gud på människan vid utfärdandet av en dom:

 Minst två eller tre vittnen.

 Det får inte fällas några partiska domar.

En logisk fråga måste nu ställas:

Kan en fullkomlig Gud ställa högre krav på människan än på sig själv!?!

Självfallet inte.

Inte en fullkomlig Gud. Inte en Gud som är fullkomlig i alla avseenden.

Det här är mycket viktigt, ja det är avgörande, för att förstå att allsmäktigheten är underställd fullkomligheten. Vi försöker formulera oss på följande sätt:

Fullkomligheten måste hålla tillbaka allsmäktigheten för att behålla fullkomligheten!

Vi tar ett mänskligt exempel:

En äkta demokrati måste tillåta alla tankar och tillåta alla uttalanden. Begränsar man tankefriheten eller yttrandefriheten så är man ingen äkta demokrati.

Demokratins ”Akilleshäl” - dess stora svaghet – är att demokratin måste tillåta för demokratin mycket farliga tankar, och tillåta att dessa yttras.

Detta oavsett dessa tankar och yttranden skulle innebära att demokratin går under!

Det är av det skälet som alla demonstrationer har rätt till skydd. Även de som demonstrerar för demokratins avskaffande!

Skulle en demokrati förbjuda odemokratiska uttalanden, så är man inte längre en äkta demokrati.

Detta är varje äkta demokratis ohyggliga sårbarhet! En sårbarhet som inte får avlägsnas, eftersom yttrandefriheten då skulle inskränkas och i sig bana väg – skapa strukturer – för en totalitär stats maktapparat.

Om vi nu har fullkomlighetstänkandet i bakhuvudet, kan vi kanske börja ana varför Gud tillåter det ondas existens. Gud är ingen despot. Gud är ingen diktator!!! Påståendena att Gud inte är en despot, att Gud inte är en diktator räcker inte till. Beskrivningen blir fortfarande missvisande om vi lägger till att Gud är mer än ett demokratiskt styrelseskick. Vi har bara två beskrivande ord: Gudomlighet och fullkomlighet.

Jesus ger oss nyckeln genom uppmaningen: Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.

Vem dömer änglarna? – en teodicé v 2.1

När det gäller lagens konsekvens, så har Gud sänt oss sin egen son och fullt ut ställt sin son under lagen. Det innebär att Jesus ingalunda kunde vandra fram ”i en gräddfil”, som många makthavare tillåter sig. Nej, Jesus var ställd under lagen, och Jesus bar också lagens yttersta krav på konsekvens.

Härav kan vi dra en mycket viktig slutsats.

 Den lag Gud gett oss människor, utgör även grunden för vad fullkomligheten innebär för Gud själv:

 Den lag, och de fullkomlighetsregler som gäller vid dom och verkställande av Guds lags konsekvenser, gäller fullt ut för Gud själv!

Om Gud struntar i sin egen lag, så hade Jesus aldrig behövt dö, inte ens behövt födas till vår jord!

Guds lag gäller alla.

Ingen, absolut ingen är undantagen.

Den gäller för Gud själv, Den gäller för Jesus, Den gäller för människan, Den gäller för änglarna.

Om vi läser bibeln, så kommer vi att finna att vid vår tideräknings slut, så kommer det att hållas ett enormt domslut, och sedan kommer jord och himlar att nyskapas.

Det vet väl alla att det är Gud som kommer att hålla dom! Nu får du väl ändå ge dej!

När vi den här gången läser vad som står i vår bibel, så gör Guds egen son följande klargörande:

Joh 5:22-24

Och Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen, [23] för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.

[24] Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet.

Det är inte Gud som håller domen, det är Jesus.

Vem är det som Jesus kommer att döma?

Matt 25:31-32

När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. [32] Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna.

Jesus kommer alltså att döma människan.

Joh 5:24

Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet.

De här orden betyder i klartext:

Jag – Jesus – har tagit lagens konsekvens – döden – för den som tror på mig.

Den som menar att mitt ställföreträdande offer var obehövligt, får själv bära lagens krav på konsekvens.

I den yttersta domen talar vi om den ”andra döden”. Att bli slutgiltigt skild ifrån Guds gemenskap. Har vi fått med allt och alla nu, avseende vem som dömer vem?

Nej, de fallna änglarna återstår!

Det är dags för en repetition och sammanfattning.

1. Uppror i himlen

2. Jorden skapas

3. Dit störtas ondskan

4. Djävulen är redan på plats när människan skapas

5. Djävulen förför människan.

6. Jesus föds som människa.

7. Jesus lever ett syndfritt liv helt i gemenskap med Gud.

8. Jesus tar själv med sin egen kropp lagens krav på konsekvens – döden – för alla dem som tror på honom.

9. Bevisar sig vara Guds son genom att uppstå – återvända – från de döda.

Du har väl inte glömt bibelns koncentrat av en människans levnad?

Vi föds, lever ett liv, där livets mål är att bli ställd inför Jesu domstol. Vi läste om den alldeles nyss.

Guds lag gäller alla. Ingen, absolut ingen är undantagen.

Den gäller för Gud själv, Den gäller för Jesus, Den gäller för människan Den gäller för änglarna.

Vem dömer änglarna? – en teodicé v 2.1

Vem dömer änglarna

I dokument Vem dömer änglarna? En teodicé (sidor 44-48)