Ett hypotetiskt himmelskt samtal

I dokument Vem dömer änglarna? En teodicé (sidor 50-54)

Vi tar och skissar på ett hypotetiskt samtal mellan Gud och djävulen.

Var uppmärksam på att det är ett hypotetiskt samtal. Texten är endast är ett försök att i ord ge en - bland många möjliga - beskrivning av hur det kunde gått till:

”Låt oss skapa jorden säger Gud.

Låt oss skapa människan till vår avbild fortsätter Gud.

Jättekul tänker djävulen

Låt oss sätta människan i en perfekt tillvaro, säger Gud.

Men jag då? - kan vi tänka oss djävulen säga.

”Du får också bo i den perfekta tillvaron Edens lustgård. Duger inte det?” kan vi tänka oss att Gud sa.

Helt underbart, tänker djävulen. Här har vi en kopia – en avbild av Gud – men utan förmåga att kunna se Gud eller änglarna. De har inget förstånd och de kan inte se mig.

Men vad skall de göra då? kan vi tänka oss att djävulen frågade Gud.

Jo, så här har jag tänkt:

Jag upprättar en himmelsk tillvaro i form av Edens lustgård, inget är förstört.

Jag gör det genom min son Jesus.

Du har gjort uppror mot mej men jag ”låter udda vara jämt” och ger dej en ny oförstörd tillvaro. Där får du och människan vara. Stället är faktiskt fullkomligt och perfekt i alla avseenden. Människans uppgift är att bruka och bevara lustgården.”

1 Mos 2:15-17

Så tog nu Herren Gud mannen och satte honom i Edens lustgård, till att bruka och bevara den. [16] Och Herren Gud befallde mannen och sade: "Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta, [17] men av kunskapens träd på gott och ont skall du inte äta, ty när du äter av det, skall du döden dö."

”Underbart tänker djävulen.

Ett förbud, något att bryta mot.

Nu är det inte bara jag och mina änglar, utan nu kommer även Guds egen avbild att göra uppror, att bryta mot Gud.

Det här kommer Gud aldrig att fixa.

Jag kommer att kunna härska på jorden, och jag har tillträde till himlen.

Gud måste ge upp sin fullkomlighet!!

Kan inte bli bättre!

Skulle Gud försöka döma mig, så överger han sin fullkomlighet och då blir vi i praktiken kompanjoner.

Jag går och pratar med Eva, jag lånar en orms kropp, så att hon kan se och prata

Så här långt ett hypotetiskt resonemang utifrån vad vi kan läsa oss till i 1:a Mosebok.

Jag betonar återigen: Det här var ett HYPOTETISKT samtal, där jag som människa skapar mig en bild över hur det kan ha gått till, utifrån vad bibeln berättar.

Här har vi Guds beskrivning av vad som hände:

1 Mos 3:1-11

Men ormen var listigare än alla andra markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: "Skulle då Gud ha sagt: 'Ni skall inte äta av något träd i lustgården'?"

[2] Kvinnan svarade ormen: "Vi får äta av frukten på de andra träden i lustgården, [3]

men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: 'Ni skall inte äta av det, inte heller röra vid det, så att ni inte må dö.' "

[4] Då sade ormen till kvinnan: "Ingalunda skall ni dö; [5] men Gud vet, att när ni äter av det, skall era ögon öppnas, så att ni blir såsom Gud och förstår vad gott och ont är."

[6] Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och att det var en lust för ögonen och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man fick förstånd av det. Och hon tog av dess frukt och åt.

Hon gav också åt sin man, som var med henne, och han åt. [7] Då öppnades bådas ögon, och de blev varse att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och band omkring sig.

[8] Och de hörde Herren Gud vandra i lustgården, när dagen började svalkas. Då gömde sig mannen med sin hustru för Herren Guds ansikte bland träden i lustgården. [9] Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: "Var är du?"

[10] Han svarade: "Jag hörde dig i lustgården. Då blev jag förskräckt, eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig."

[11] Då sade han: "Vem har låtit dig förstå att du är naken? Har du inte ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?"

I inledningen så reflekterade vi över om människans syndafall var ”riggat”. Här tillför vi nu möjligheten att förbudet var riggat för djävulen. Vi tar in följande fakta återigen:

1. Eva var inte frestad.

2. Det är i stället så att Eva motsätter sig djävulens förslag.

3. Djävulen måste bearbeta Eva, för att få henne att bryta mot förbudet.

4. För vem innebar förbudet en frestelse?

5. Det framgår tydligt att Eva inte var frestad av att bryta förbudet.

6. Kvar finns nu endast den fallna ängeln Djävulen.

7. Djävulen var den ende som hade kunskap om gott och ont i lustgården.

8. Jag upprepar mig medvetet nu: Eva var inte frestad. Hon blev övertalad att bryta mot förbudet.

9. För vem var förbudet en frestelse? Återstår endast djävulen. Han var ensam om att bli utsatt för frestelsen

10. Det var djävulen som föll och han drog återigen med sig andra i fallet.

Första gången - i himlen - drog han med sig ett stort antal änglar.

Andra gången, här på jorden, drog han med sig hela mänskligheten.

Tredje gången, inträffade när djävulen föll för den maximala frestelsen att försökte döda Gud själv. Djävulen föll återigen, genom att förföra Judas med trettio silverpenningar.

Vem dömer änglarna? – en teodicé v 2.1

När jag och du frestas och faller, så är konsekvensen dold för oss. Först efteråt, blir det uppenbart för oss, hur illa vi gjort. Alla frestelser har denna förmåga. Frestelsen gör oss blinda inför fortsättningen.

Så var det för djävulen på skärtorsdagen, när han förförde Judas. Djävulens mål var att ta livet av Gud. Djävulen insåg inte konsekvensen: Mänsklighetens räddning!

I sammanhanget finns några mycket märkliga ord, som Jesus fäller till Judas vid måltiden:

Joh 13:27 När Judas hade fått brödet for Satan in i honom. Jesus sade: ”Gör genast vad du skall göra!”

Har du tänkt på syndafallet – alltså de här tre syndafallen - ur den här aspekten? Vi vet inte om Jesus såg en tvekan hos Judas. Men, Jesu uppmaning till Judas finns i vår bibel. Vad hade blivit konsekvensen om Judas hoppat av sitt förräderi? Meningen med den här tankemödan är att vi skall försöka hitta någon form av hållbar lösning på kristenhetens största problem:

Hur kan en allsmäktig fullkomligt god Gud tillåta ondskans existens?

Det är inte omöjligt att lösa problemet. Vi har faktiskt ett löfte om att lyckas med det vi föresätter oss. Så här står det:

1 Mos 11:6 Herren sade: ”De är ett enda folk och har alla samma språk. Detta är bara början. Nu är ingenting omöjligt för dem, vad de än föresätter sig.

Ta dej nu en ordentlig stund. Bilda dej en egen uppfattning, genom att spegla vad jag ovan skrivit i vad som faktiskt står i vår bibel. Det allra viktigaste för hela mänskligheten är följande:

På påskdagen bekräftade Jesus det nya förbundet och sin gudomlighet genom att uppstå.

1 Mos 2:15-17 Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den. [16] Herren Gud gav detta bud: "Du får äta av alla träd i trädgården [17] utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö."

Vi tar rad för rad:

Vad skulle de göra? Svar: bruka och vårda.

I min trädgård finns två päronträd, ett plommonträd och två äppelträd. Jag lejer bort beskärningen av dem. Varför då? Jo, jag har inte kunskapen!

Hur har du tänkt dej att Adam och Eva skulle kunna vårda träden?

Du läste orden alldeles nyss. Bruka och vårda, men utan kunskap. Det går inte.

Jag skrev i början att jag har avsikten att vända på varje sten jag kan hitta och inte dölja de reflektioner fynden medför. Här är ett sådant ställe:

Hur skulle de kunna bruka och vårda utan kunskap?

Hade Adam och Eva någon reell chans överhuvudtaget mot en mästerlögnare?

En rimlig reflektion är att det går inte att komma fram till något annat. Allt annat vore orimligt.

Därutöver: Guds ordval betygar detta.

Det står inte:

Om du äter av det. Det står: NÄR du äter av det. (...Den dag du äter av det ...)

En rimlig slutledning blir att det var inte frågan om det skulle ske, utan när det skulle ske.

Vi blir tvungna att göra en reflektion till: Är detta en fullkomlig Gud, som handlar så?

Svaret vi måste arbeta utifrån är: Ja.

Om nej, så står vi vid avgrunden att Jesus skulle ha ljugit om Guds fullkomlighet. Verkligen inget bra alternativ, så vi får streta vidare i logikens uppförsbacke, genom att infoga följande aspekt:

Gud har i sin fullkomlighet gjort sig beroende av sin skapade avbild, människan. Det kan verka orimligt, men, Gud har gjort sig beroende av dej och mej. Han vill att vi skall be honom göra det, i stället för att han själv tar initiativet till att använda sin kraft mot ondskan.

Dessutom – det allra viktigaste – han har själv gått i döden för sin skapelse. För att lagens konsekvens skall drabba Gud själv i stället för att drabba den förförda människan.

Så här beskriver bibeln Guds fullkomlighet, när Jesus lär oss att be Gud låta sitt rike komma, där Jesus lär oss att be Gud att hans vilja skall ske.

Så här står det. Skulle du tvivla, så påminner jag om bönen Fader vår, som Jesus lärde sina lärjungar:

Tuffa och omskakande reflektioner? Jag är övertygad om att den fullkomlige Gud Jesus beskrivit för oss, välkomnar reflektioner! Vår bibel uppmanar oss till reflektioner!

Efesierbrevets författare uppmanar oss att använda vårt förstånd, att reflektera. Jag citerar återigen uppmaningen:

Ef 5:17 Var därför aldrig oförståndiga, utan sök förstå vad som är Herrens vilja.

Vi har nu grävt fram ett stort antal relevanta frågor och reflekterat över svaren. Det innebär att vi kommit en bra bit på väg. Dock, vi måste vända på ytterligare ett antal stenar, innan vi är framme vid det logiska svar jag lovat.

Vem dömer änglarna? – en teodicé v 2.1

I dokument Vem dömer änglarna? En teodicé (sidor 50-54)