Gylfaginning, scen 2

Det femtiotal eddiska citat jag har analyserat i det föregående har alla citerats inom en och samma ramberättelse, det som i DG 11 kan sägas vara scen 1 av Gylfagin-ning (se UE s. lxxiv samt ovan 1.5). De ingår alltså i dialogen mellan Gangleri och de tre asarna Hár, Jafnhár och Þríði, och läggs oftast i munnen på en av de senare. Det gemensamma syftet med citaten av eddiska strofer i denna del av Edda är att bidra till berättelsen om hur (guda)världen uppstod, är beskaffad och kommer att gå under. I scen 2 av DG 11:s Gylfaginning används enbart två eddiska strofer, vilket görs i den sista berättelsen. Den handlar om Þórrs resa till jätten Geirrøðr, och båda stroferna i historien anges som repliker av Þórr. Stroferna är inte kända utanför Edda; det är därför inte möjligt att säga huruvida de kommer ur samma dikt, vilket dock är tänkbart (se Faulkes 1998:171 och nedan). Jag har valt att referera till stroferna som Þórr 1 respektive 2.

4.2.1 Þórr 1

Jämförda handskrifter: RE, T, W

Vaxat þú Vimur alls mik þik vaða tíðir jǫtna garða í: veiztu enn ef þú vex at þá vex mér ás-megin jamhátt upp sem himinn.

’Stig inte, Vimur, eftersom jag har lust att vada genom dig in i jättarnas bostäder: om du stiger får du dessutom reda på att då stiger gudakraften i mig lika högt som himlen.’

Grafisk markör: versal.

Språklig markör: þá kvað Þórr. I de övriga eddatextvittnena står i stort sett det-samma; Regius av Edda har þá kvað Þórr þetta medan Trajectinus och Wormia-nus båda har þá kvað hann þetta.

Strofen skiljer sig från tidigare eddiska strofer i DG 11:s Gylfaginning genom att läggas i munnen på Þórr. Som replik i en berättelse påminner den dock om de andra stroferna som inte är kända utanför Edda, till exempel dem om Gná (4.1.31– 32) respektive Njǫrðr och Skaði (4.1.24–25). Þórr tilltalar alltså floden Vimur, som börjar stiga just som Þórr vadar genom den.

Nú

I motsättning till de övriga textvittnena har DG 11 inte ordet nú. Det gör ingen större skillnad i strofens innebörd. Som i andra fall där DG 11 saknar ett litet ord jämfört med de andra textvittnena är det svårt att avgöra om avsaknaden ska räk-nas till avsändarvittnet eller ej. Det hör dock utan problem till mottagarvittnet.

þú: + nú RE, T, W; enn: ÷ RE, T, W

Enn

Varianten enn ’dessutom’ möter enbart i detta textvittne. Faulkes (i UE s. 97) översätter frasen veiztu enn ef þú vex med ”be sure if you still rise” och väljer alltså att tolka enn som ’ännu’. Jag ser snarare frasen som ett varnande tillägg till den föregående frasen; om inte Þórrs befallning att floden ska sluta stiga räcker kan han lägga till ett hot. Varianten hör till både avsändar- och mottagarvittnet. Sammanfattning

Strofens utformning skiljer sig inte mycket mellan textvittnena, och de skillnader som finns i DG 11 kan utan vidare föras till mottagarvittnet. I ett av de två fallen, den synbara avsaknaden av nú, är det osäkert i vilken mån ordet har utelämnats av misstag, medan åtminstone den andra varianten, enn, ska räknas till avsändar-vittnet.

4.2.2 Þórr 2

Jämförda handskrifter: inga.

Einu neytta ek alls megins jǫtna gǫrðum í þá er Gjálp ok Gneip, døtr Geirraðar, vildu hefja mik til himins.

’Jag använde endast all kraft i jättarnas bostäder när Gjálp och Gneip, Geirrøðrs döttrar, ville lyfta upp mig till himlen.’

Grafisk markör: versal, v i marginalen. Språklig markör: þá kvað Þórr.

DG 11 är det enda textvittnet som har denna strof, inte långt efter den ovan dis-kuterade. Efter att Þórr har kommit till Geirrøðr sätter han sig på en stol som börjar lyftas mot taket av jättens döttrar. Þórr trycker ner stolen mot golvet igen genom att ta spjärn mot taket med sin stav, och bryter därmed ryggarna på Gjálp och Gneip. Efter denna episod säger han strofen ovan. Faulkes’ (1998:171) förslag att de två stroferna kan komma ur samma dikt anser jag stöds inte bara av att båda är repliker av Þórr, utan även av vissa språkliga paralleller. I båda strofer talas det om jǫtna garðar ’jättarnas bostäder’, Þórrs megin ’kraft’ och om himinn ’himlen’. Man kan föreställa sig en dikt där dessa strofers ordval spelar mot varandra.

Det första ordet i strofen är problematiskt, eftersom dativformen einu (stavat eino i handskriften) vid första anblick inte tycks passa in i sammanhanget. Hei-mir Pálsson (UE s. 96) kommenterar inte ordet, men Faulkes (i a.a. s. 97) översät-ter det med ”once”. Av Faulkes’ egen utgåva av Skáldskaparmál (1998:171) fram-går att han menar att det antingen saknas eller underförstås ett sinni ’gång’ efter

einu, vilket ger den fasta frasen einu sinni ’en gång’. Detta har redan tidigare

antagits av till exempel Sophus Bugge, som hänvisar till en idé av Rasmus Rask (Bugge 1867:332).

En tolkning som inte kräver att man räknar med ett glömt eller underförstått ord är dock möjlig och därmed att föredra. Det finns belägg för att einu kan vara fri-stående, och då som ett förkortat at einu ’bara, endast’ (Fritzner s.v. einn bet. 5). Þórr skryter med att den enda gången han behövde använda all sin kraft hos Geirrøðr var mot hans döttrar, det vill säga att detta var den enda riktiga prövning-en. I de andra textvittnena följs episoden där Þórr bryter ryggarna på jättekvinnor-na direkt av att Geirrøðr utmajättekvinnor-nar Þórr på en tävling (þá lét Geirrøðr kalla Þór i

hǫllina til leika, Faulkes 1998:25). Denna tävling består i att jätten kastar en klump

glödande järn på Þórr, som i sin tur kastar tillbaka järnklumpen och dödar Geirrøðr. Detsamma berättas i DG 11, men i och med att Þórr där reciterar strofen ovan fungerar Geirrøðrs utmaning som en reaktion på asagudens hån.

4.3 Skáldskaparmál

Medan man kan påvisa att strofer som används i scen 1 respektive 2 av DG 11:s Gylfaginning citeras i något olika kontexter placeras de eddiska dikterna i Skáld-skaparmál i ett mycket annorlunda sammanhang. Där Gylfaginning främst består av prosa med inskott av eddiska strofer är Skáldskaparmál uppbyggt kring citat ur skaldedikter med vissa prosaavsnitt runt omkring. De eddiska dikterna används endast undantagsvis, liksom det enbart citeras en skaldestrof i Gylfaginning.

4.3.1 Grímnismál 43

Jämförda handskrifter: RE, T, W, RP, A

Ívalda synir gengu í árdaga Skiðblaðni at skapa, skipa bezt skírum Frey, nýtum Njarðar bur.

’Ívaldis söner gav sig i forntiden till att tillverka Skiðblaðnir, det bästa av skepp, åt den klara Freyr, Njǫrðrs dugliga son.’

Grafisk markör: versal, v i marginalen.

Språklig markör: svá sem hér er sagt, vilket även Wormianus och Trajectinus har. Regius av Edda har svá sem hér segir.

Grímnismál 43 citeras i Skáldskaparmál i ett avsnitt om benämningar på Freyr och strofen tycks främst fungera som ett belägg på skeppsnamnet Skiðblaðnir. Skapa

DG 11 delar varianten skapa ’tillverka’ med de två dikttextvittnena, det vill säga den poetiska Regius och AM 748 I 4to. Den variant som de övriga eddatextvittne-na har, skipa, betyder i stort sett detsamma. Det seeddatextvittne-nare ordet tycks dock ha en bi-betydelse av ’göra i ordning’ som skapa saknar. Båda varianterna fungerar väl i sammanhanget, men det är möjligt att skipa har sitt ursprung i en dittografi av den

följande homonymen. Det kan dock påpekas att Wormianus enbart har den inle-dande halvstrofen, alltså fram till och med det första skipa.

Varianten ingår i både avsändar- och mottagarvittnet.

4.3.2 Alvíssmál 30

Jämförda handskrifter: RE, T, RP, A, A2

Nótt heitir með mǫnnum, njóla Helju, kǫlluð er

gríma með guðum, oldrg kalla jǫtnar, álfar

svefngaman, dvergar draum.

’Den heter natt hos människor, mörker48 för Hel, mask kallas den hos gudar, jättar kallar den oldrg, alver sömnglädje, dvärgar dröm.’

Grafisk markör: stor versal något skild från övrig skriftyta.

Språklig markör: þessi eru heiti nætrinnar í Ǫlvissmálum ’dessa är nattens namn i Ǫlvissmál’. Trajectinus har samma formulering, men diktens titel anges vara Alvíssmál där såväl som i A och A2. I Regius av Edda saknas den första fjär-dedelen av sidan, så strofcitatet börjar med orden með goðum. Namnet Alvíss används aldrig i DG 11, utan diktens titel tycks bygga på namnet Ǫlvir, som före-kommer i listan över skalder. En strof av Ǫlvir citeras också i Skáldskaparmál. Det är tänkbart att Alvíssmál 30 snarare har förknippats med skaldediktning än med de eddiska dikterna i och med att strofen citeras i Skáldskaparmál, och det under en titel med förbindelse till en namngiven skald. Denna association gäller i så fall både för skrivaren och läsaren.

I DG 11 är detta det enda citatet ur Alvíssmál, medan Regius av Edda samt de båda fragmenten AM 748 I och II 4to även citerar Alvíssmál 20 något tidigare. Wormianus har inte kapitlen som någon av stroferna ingår i. Det ska påpekas att strofen citeras som del av Skáldskaparmál i samtliga eddatextvittnen.

Helju

DG 11 och Trajectinus har varianten helju gemensam, med skillnaden att ordet i Trajectinus föregås av prepositionen í. I det textvittnet bör ordet därmed förstås som dödsriket Hel, medan det i DG 11 snarare syftar på gudinnan med samma

mǫnnum: + en T, RP, A; Helju: með guðum RP, A, A2; í Helju T; kǫlluð er gríma með guðum: með goðum RE; kalla grímu ginnregin RP, A, A2; oldrg ósorg RE, T, A; óljós RP; draum: draum niovn RE; draumnjǫrun T, RP, A, A2

48 Ordböckerna ger endast översättningen ’natt’ för njóla. För att visa skillnaden mellan orden har jag här valt en översättning baserad på ordets etymologi i ÁBM. Faulkes (i UE s. 207) tycks ha gjort detsamma med översättningen ”obscurity”. Andra översättare använder liknande strategier: till exempel har Collinder (1964:136) ”nedmörkt” och Johansson & Malm (1997:205) ”dunkel”.

namn. Det är också så Heimir Pálsson och Anthony Faulkes tolkar ordet (i UE s. 206 f.). I DG 11 och Trajectinus innehåller strofen alltså en referens till Hel som inte finns i den poetiska Regius, A och A2, som har guðar ’gudar’ här och

ginn-regin ’stora makter’ där DG 11, Regius av Edda och Trajectinus har guðar.

Vari-anten hör tveklöst till såväl avsändar- som mottagarvittnet, och visar att DG 11 här delar en tradering med Trajectinus.

Kǫlluð er gríma með guðum

Även den här varianten delar DG 11 med Trajectinus och Regius av Edda; som har nämnts ovan har de övriga textvittnen som innehåller raden ginnregin ’stora makter’ i stället för guðar. Frasens syntax är också annorlunda i de övriga textvitt-nena med det aktiva verbet kalla ’(de) kallar’ där DG 11 och Trajectinus i stället har participen kǫlluð ’kallad’. Liksom med helju ovan tycks det vara frågan om att DG 11 och Trajectinus’ variant hör till en annan version än de andra textvittnena. Jag för därmed varianten till både avsändar- och mottagarvittne.

oldrg

Tre av de övriga textvittnena har varianten ósorg, ungefär ’sorglös’, medan den poetiska Regius har óljós ’oljus’. DG 11:s skrivning är inte lika genomskinlig. Heimir Pálsson (UE s. 206) emenderar ordet till ǫldurg, vilket inte heller det finns belagt men som översätts av Faulkes (i UE s. 207) med ”the old one (?)”. Heimir Pálsson ser alltså en möjlig koppling till ǫld ’ålder, tid’ och det liktydiga

aldr.

Som varianten står i handskriften kan den inte ha varit begriplig, men det är svårt att argumentera för att den inte har varit avsiktlig från skrivarens sida. Det mest sannolika är att förlagan har haft samma ord som de andra eddatextvittne-na, nämligen ósorg, eftersom det ordet skrivet med ett \ſ\ för s har många gra-fiska likheter med oldrg. Grafemet d är i denna stil runt och har formen \ꝺ\; det liknar alltså ett oi viss mån. Min bedömning är att skrivaren av någon anledning inte har förstått ordet i sin förlaga och därför har försökt producera något som liknar, trots att resultatet blir meningslöst. För läsaren anser jag att varianten har setts som en inkongruens, och jag är tveksam till att han eller hon har kunnat omtolka den. Det ska påpekas att detta ord är på gränsen till att vara ett namn, eftersom det rör sig om en av många benämningar på natten. Detta bör ha påverkat både läsaren och skrivaren i förhållande till hur mycket de förvän-tade sig att förstå av ordet. Heimir Pálssons förslag ovan visar ändå på en möjlig association för läsaren. Avsnittet i DG 11 heter um nǫfn stundanna ’om namn på tiderna’, och listan på dessa heiti inleds ǫld, forðum, aldr ’ålder, förr, tidsål-der’. Det är tänkbart att såväl skrivaren som läsaren har trott att oldrg har med dessa ord att göra. Jag vill dock räkna varianten till de egentliga felen, men menar att den hör till avsändarvittnet.

Draum

DG 11 är ensam om att ha det enkla draum m. sg. ack. ’dröm’ där de flesta övriga textvittnen har draumnjǫrun, ett ord sammansatt av draumr och asynjenamnet

Njǫrun. (Efterleden skrivs dock niovn i Regius av Edda.) De möjliga orsakerna till DG 11:s variant är flera. Utöver att ordet naturligtvis kan vara del av en äldre tradition är det tänkbart att skrivaren medvetet har förenklat ordet genom att ta bort efterleden. Man kan dock även föreställa sig att han eller hon har förbisett slu-tet på ordet. Jag menar ändå att det är mest sannolikt att varianten är medveten, antingen på grund av en förenkling eller för att förlagan enbart har haft draum. För läsaren har det inte varit en avvikande variant, och jag för den därmed till både mottagar- och avsändarvittnet.

Sammanfattning

Vad gäller de två första varianterna i Alvíssmál 30 visar de att DG 11 och Trajec-tinus förmodligen hör till en gemensam version av strofen, vilket innebär att dessa varianter båda hör till såväl avsändar- som mottagarvittnet. Skrivningen oldrg, som räknas till de egentliga felen, men också bör vara en del av avsändarvittnet, kan antagligen föras tillbaka på samma ósorg som de övriga eddatextvittnena har. Slutligen menar jag att varianten draum hör till såväl avsändar- som mottagar-vittnet, och att den kan vara resultatet av en medveten redaktion från skrivarens sida.

4.3.3 Glasir

Jämförda handskrifter: RE, T, W

(At) Glasir stendr með gulligu laufi fyrir Sigtýrs sǫlum.

’(Att) Glasir står med gyllene lövverk framför Sigtýrs salar.’

Grafisk markör: eventuellt versal, beroende på hur man läser halvstrofen; se nedan.

Språklig markör: sem hér segir (at) ’som det sägs här (att)’. Osäkerheten om-kring diktmarkörerna, som också tar sig uttryck i återgivningen av halvstrofen ovan, beror på att sem hér segir följs av en punkt och att at skrivs med en tydlig versal. Rent grafiskt bör at alltså höra till halvstrofen. Detsamma gäller när den citeras i Regius av Edda samt i Trajectinus; det är endast i Wormianus Glasir tyd-ligt markeras som det första ordet. I samtliga dessa tre textvittnen lyder upptakten

svá sem hér er kveðit ’så som det är diktat här’. Eftersom halvstrofen inte är känd

utanför Edda är det omöjligt att veta i vilka andra sammanhang den kan ha före-legat, men det är inte orimligt att föreställa sig att det rör sig om sista halvan av en strof. Den första halvstrofen kan då ha inlett frasen som inleds med at.

Gulligu

DG 11 har ensam adjektivet gulligr ’av guld, prydd med guld’ medan övriga text-vittnen har det synonyma gullinn. Det är alltså fråga om i stort sett liktydiga vari-anter, men det är intressant att DG 11 inte delar sin. Varianten hör till både av-sändar- och mottagarvittnet.