Prosaparafraser av citerade strofer

De flesta strofcitaten i Gylfaginning föregås av en prosaparafras, antingen i direkt anslutning till citatet eller på annan plats i samma kapitel.

När en citerad strof parafraseras fungerar detta som en upptakt till citatet och verkar ofta ha en klargörande funktion; läsaren får informationen om strofens innehåll även utan att behöva förstå strofen fullt ut. För att exemplifiera en pro-saparafras som fungerar som upptakt till strofcitat har jag valt att återge stället där Vǫluspá 38 och delar av Vǫluspá 39 (4.1.46 resp. 4.1.47) citeras (UE s. 82 f.). Parafrasen kommer direkt före strofcitaten, som i sin tur återges utan avbrott dem emellan. I uppställningen nedan har jag även tagit med den språkliga markören (se nedan 3.2.2) sem hér segir för att visa övergången mellan parafras och citat samt prosainskottet í Hvergelmi er verst, återgivet i kursiv nedan.

3 För att undvika att behöva välja mellan de norröna orden ragnarøkkr ’gudaskymning’ och ragnarǫk ’gudaöde’ kommer jag i fortsättningen att använda den svenska konstruktionen ragna-rök för världens undergång så som den beskrivs i slutet av Gylfaginning.

Tablå 5 Vǫluspá 38 och 39 med prosaparafras

Parafrasen återger den grundläggande informationen ur Vǫluspá 38: namnet på hallen, den nordvända dörren, ormarna salen är gjord av och giftet som kommer från dem. Sambandet mellan de två stroferna klargörs också av prosaparafrasen, som förbinder giftet från ormarna med de floder som brottslingar vadar i. Den del av Vǫluspá 39 som inte återges i den föregående prosan är den avslutande mening-en om Níðhǫggr, som skiljs från restmening-en av citatet gmening-enom prosainskottet í

Hvergel-mi er verst.

Prosaparafrasen kan även sägas förtydliga stroferna, i det här exemplet genom att först ge upplysningen att salen består av ormar och sedan att de sprutar gift. I Vǫluspá 38 kommer dessa två delar i omvänd ordning i omskrivningen, och några av skillnaderna i ordval mellan prosa och poesi kan förklaras med att parafrasen har som syfte att underlätta läsningen av strofen. Detta gäller till exempel partici-pet ofinn ’vävd’ som i strofen motsvaras av undinn ’flätad’ och inn um gluggana ’in genom fönstren’ för inn um ljóra ’in genom rökhålen’. Det behöver inte nöd-vändigtvis röra sig om att man har valt ett enklare eller vanligare ord i prosan; bara det att läsaren möter två synonymer för samma företeelse bör ha varit till hjälp. Parafrasen lägger också till information som inte ges i stroferna, som den ovan nämnda kopplingen mellan ormarnas gift i Vǫluspá 38 och de strida strömmarna i Vǫluspá 39. Sådan ”extrainformation” bör rimligen ha styrt läsarens tolkning av strofen och blir i den här avhandlingen särskilt aktuell i de fall där citatet innehål-ler svår- elinnehål-ler obegripliga varianter. Ett exempel på detta är fæing stavi i Grím-nismál 12 (4.1.23). Som jag diskuterar i förbindelse med den strofen är varianten mycket svår att förstå, men läsaren kan ha varit hjälpt av att frasen á því landi er

ek liggja veit fæsta fæing stavi ’i det land där jag vet att det ligger färst fæing stavi’ tycks motsvaras av prosaparafrasens í þeim stað má eigi óhreint vera ’på den platsen får det inte vara orent’.

Prosaparafras Strofcitat

Á Nástrǫndum er mikill salr ok illr. Dyrr horfa norðr. Hann er ofinn af orma hryggjum, en orma hǫfuð hanga inn um gluggana ok blása þeir eitri svá at ár falla af ok vaða þeir menn þær er eru eiðrofar ok morðvargar. Sem hér segir:4

(Vsp 38)

Sal veit ek standa sólu fjarri Nástrǫndum á, norðr horfa dyrr. Falla eitrdropar inn um ljóra. Sá er undinn salr orma hryggjum. (Vsp 39)

Skulu þar vaða þunga strauma menn meinsvarar ok morðingjar.

Í Hvergelmi er verst:

Þar kvelr Níðhǫggr nái framgengna.5

4 ’På Nástrǫnd finns en stor och otäck sal. Dörren vetter norrut. Den är vävd av ormars ryggar, och ormarnas huvuden hänger in genom fönstren och de sprutar gift så att det samlas till floder, och i dem vadar de människor som är edsbrytare och fredlösa mördare. Som det sägs här:’

5 ’Jag vet att det står en sal långt från solen, på Nástrǫnd, dörren vetter norrut. Giftdroppar faller in genom rökhålen. Den salen är flätad av ormars ryggar. Där ska människor – menedare och mörda-re – vada i de strida strömmarna. (I Hvergelmr är det värst:) Där pinar Níðhǫggr de dödas lik.’

Det finns också tillfällen där prosaparafrasen och den strof den återger inte stämmer överens. I vissa fall har sådan diskrepans fått forskare att anta att Snorri inte har förstått den strof han citerar; det tydligaste exemplet är Vafþrúðnismál 35 (se nedan 4.1.6). För den här undersökningens syften är det mer relevant att diskutera sådana fall utifrån skrivarens respektive läsarens förståelse av strofen. Ett antal av dessa fall är också unika för DG11 och beror på att strofcitatet inne-håller en variant som skiljer sig från dem i de andra textvittnena, medan den föregående prosan inte varierar på samma sätt. Före citatet ur Lokasenna (4.1.21) lyder prosan enn Frigg kona hans veit ok ǫrløg manna, þótt hón segi

engar spár ’men hans hustru Frigg känner också till människors öden, trots att

hon inte uttalar några spådomar’. I samtliga eddatextvittnen utom DG 11 mot-svaras denna prosaparafras ungefärligt av den poetiska frasen ørlǫg Frigg hygg

ek at ǫll viti þótt hón sjálfgi segi ’jag tror att Frigg känner till alla öden, trots att

hon själv inte berättar’. I DG 11 står det i stället ørlǫg manna Frigg hygg ek at

þ[au] viti því at henni sjálfgi segir ’människornas öden, jag tror att Frigg känner

dem, för att hon/du själv inte berättar för henne’ (se nedan 4.1.21 för resone-manget bakom denna tolkning). Skillnaden mellan prosan och poesin kan vara ett tecken på att varianten inte är medveten, och det är osäkert om den inledande prosan till lokasennacitatet i DG 11 kan kallas en prosaparafras. En liknande osäkerhet gäller för det ovan nämnda citatet av Grímnismál 12 (4.1.23) samt citaten av Grímnismál 11 (4.1.26), Grímnismál 13 (4.1.28) och Vǫluspá 45 (4.1.43). Det är anmärkningsvärt att tre av dessa fem fall inte bara är strofer ur samma dikt, utan även strofer som följer direkt på varandra i den aktuella dikten. Man kan fråga sig om det finns någon korrelation mellan grímnismálstrofernas närhet till varandra i dikten6 och det faktum att de alla tre tycks ha vållat problem när de citeras i DG11. En möjlig förklaring till detta kan bottna i att stroferna i

DG11 citeras ur en annan förlaga än prosan, som Lasse Mårtensson (i

Mårtens-son och Heimir PálsMårtens-son 2009:144; MårtensMårtens-son ms s. 248 f.) har gjort sannolikt (se även nedan 5.4.1). Om så är fallet kan orsaken vara så enkel som att förlagan med stroferna har varit skadad, smutsig eller på annat vis svårläslig just där Grímnismál 11, 12 och 13 har funnits. Detta skulle kunna leda till att skrivaren har missförstått eller fått gissa sig till delar av stroferna. En sådan förklaring för-utsätter dock att skrivaren inte själv har utnyttjat prosaparafrasen i sin tolkning av strofcitatet.

Endast tio strofer introduceras inte med en parafras. I flera fall, till exempel Hávamál 1 (4.1.1), stroferna om Njǫrðr och Skaði (4.1.24 resp. 4.1.25) samt den första strofen om Gná (4.1.31), beror avsaknaden av prosaparafras förmodligen på att strofen presenteras som en replik. Sådana fall kan tolkas som att det är replik-formen snarare än strofens innehåll som står i fokus; vem som talar kan ha ansetts viktigare än vad personen säger. Det finns heller inte någon anledning att före-gripa de strofer som citeras i sin egenskap av namnlistor med en parafras, eftersom namnen är den centrala informationen som inte går att förenkla. Det finns dock

listor med namn i Edda som tycks tagna från till exempel Grímnismál utan att återges i versform.