Inledning
Det finns flera studier som visar att forskningsrelationer är av väsentlig betydelse om vi ska kunna öka vår förståelse för det sociala arbetet, söka mer hållbara lösningar för praktiken och utveckla välfärdsstrategier och metoder inom ramen för den komplexa dynamik som råder inom det sociala arbetet (Dal Santo et al 2002, Shaw & Lunt 2012, Marthinsen et al 2012, Julkunen & Karvinen-Niinikoski 2014). Det finns emellertid få studier där man kritiskt granskar själva forskningskontexten, hur relatio- ner skapas och upprätthålls inom forskningen samt hur dessa relationer påverkar forskningsresultaten.
Syftet med detta kapitel är att belysa forskningsrelationer i praktik- baserad forskning kring socialt arbete. Fokus ligger på ett aktörsrelaterat angreppssätt i syfte att förstå hur relationer bildas i praktikbaserade forsk- ningsprocesser. Vi inleder kapitlet med att ta avstamp i hur praktikbaserad forskning eller praktikforskning kan förstås och hur den har genomförts vid Mathilda Wrede -institutet.
Etnografiska studier har spridit ljus över forskarens tillgång till fältet och aktionsforskningsstudier vad gäller mångstämmiga och heuristiska forskningsprocesser. Socialt arbete som forskningsområde kan emellertid vara unikt i och med att det representerar ett område med en komplex dynamik av globala och lokala praktiker där sociala och politiska utma- ningar möts (Wrede et al 2006, Dominelli 2012). Det sociala arbetet och verksamheten är avhängiga av utvecklingen och trenderna i politiken och samhället, kanske i högre grad än annan professionell verksamhet. Det här inverkar på forskningen.
Ur ett praktikbaserat perspektiv på socialt arbete framhåller Susan White och John Stancombe (2003) vikten av att erkänna den kunskap
och erfarenhet som de direkta aktörerna vid frontlinjearbete och policy- genomförande får genom sitt beslutsfattande och sina ingripanden. White och Stancombe uppmärksammar alltså de många dimensionerna men samtidigt även föränderligheten på fältet. På motsvarande sätt argumenterar Sirpa Wrede och hennes kolleger (2006) ur ett forskningsperspektiv på hälsovårdsområdet för kontextkänslighet i forskningsprocesser, och betonar den kapacitet som mångstämmighet och erfarenhet ger för att producera den robusta kunskap som behövs i praktiken. Här argumenterar Wrede alltså för att inkludera dessa olika synpunkter i forskningsprocessen för att genom forskning kunna uppnå mer hållbara lösningar för praktiken.
Vårt övergripande syfte är att presentera teoretiska grunder för en analys av dynamiken i forskningsrelationer i praktikforskning och att ge exempel på hur detta tillämpats i praktiken. Vi hävdar att de teoretiska grundvalen kan öka vår förståelse för hur vi ser på kunskapsfältet samt för de konsekvenser relationer kan få för forskningsresultaten, men även för hur relationsbildningarna kan medföra konsekvenser för hur själva praktiken kan utvecklas. När vi i detta kapitel diskuterar relationer i praktikbaserad forskning strävar vi efter att granska detta genom begreppet hållbarhet som är ett centralt element i ett aktör-relationsperspektiv (Boelens 2010). Det kan verka aningen motstridigt att betona hållbarhet i komplexa forsk- ningskontexter. Hållbarhet bör dock förstås i en komplex mening. Det hänför sig till hållbara spatiala lösningar, som är väl underbyggda och sammanfaller med centrala värden inom själva frågan och/eller området i fråga, och till hållbara sociala lösningar, som har ett brett stöd och som känns meningsfulla och bygger på en interaktiv betydelsetolkning.
Förståelse av praktikforskning
Att arbeta med praktikforskning inbegriper en nära relation till den prak- tiska verksamheten. Det handlar om att i planeringen, genomförandet och spridningen av forskning beakta och inkludera lokalt samarbete mellan forskare och forskningsmiljöer samt praktiker och deras verksamhetsmil- jöer, att skapa en involverande och dialogbaserad forskningsprocess och att samtidigt validera resultaten av forskningen både internt inom ramen för den kollaborativa praktiken och externt inom ramen för det vetenskapliga samfundet. Praktikforskning i socialt arbete är en ansats under utveckling,
där en stor del av den senaste utvecklingen bygger på en internationell dis- kussion som startade i och med Salisbury Forum Group år 2008 (Salisbury Forum Group 2011). Forumet bestod av en internationell grupp forskare som samlats för att diskutera den framväxande definitionen av praktik- forskning och frågor i samband med förhandlingar om praktikforskning med flera olika intressenter.
Vid Mathilda Wrede -institutet, den svenskspråkiga praktikforsk- ningsenheten i Helsingfors, har olika former för kunskapsproduktion i praktikforskning varit förhärskande, och forskarsocialarbetare vid insti- tutet har uppmuntrats att pröva på nya metodologiska tillämpningar och nya perspektiv. Vi hävdar att de mångdimensionella praktikerna i socialt arbete förutsätter att angreppen är dynamiska och adaptiva, men samtidigt att de teoretiska och metodologiska grundvalen synliggörs. De kunskaps- producerande processerna inom institutet är öppna och nydanande. Med avstamp i pragmatismen har den kunskapsproduktion som genomförts inom institutet under en tioårsperiod granskats och olika modeller med distinkta kärnelement har kunnat skönjas: en praktikerorienterad modell, en metodorienterad modell, en demokratisk modell och en generativ modell (Julkunen 2011). Dessa skiljer sig både metodologiskt och i fråga om själva kunskapsintresset: kunskap om handling som forskningsobjekt (referentiell pragmatism), studier om kunskap för handling, där handlingen är målet (funktionell pragmatism) och kunskap genom handling där handlingen är källan och mediet (metodologisk pragmatism).
Forskningsprocessen med att fånga de verkliga situationer där profes- sionell praktik och välfärdsstrategier möts kan således utformas på olika sätt och med olika metodologiska ansatser. De metodologiska dimensi- onerna inkluderar en dual tilltro till akademiska forskningskriterier och en djupgående förståelse för de konkreta och pragmatiska frågor som rör det praktiska sociala arbetet. Därtill kommer kapaciteten att ifrågasätta praktiken på nya sätt (empiriskt, explorativt, emancipatoriskt och teoretiskt) samt genom att sprida resultaten genom en dialog med servicebrukare och praktiker, som avspeglar en inlärningsprocess (Austin et al 2014). Även om granskningen av Mathilda Wrede -institutets praktikforskningsstudier tydde på en metodologisk dynamik fäste man vid granskningen inte närmare uppmärksamhet vid själva forskningsrelationerna. Med utgångspunkt i resultaten av Salisbury Forum diskuterade man senare under Helsinki Forum (2014) principerna för och värdet av att upprätta partnerskap och relationer mellan forskningen och praktiken. Här lyftes även fram vikten
av förhandlingar mellan de olika parterna som ett specifikt element i praktikforskningsprocessen. Utgångspunkten är att de olika aktörerna i praktikforskningen är likvärdiga, men har olika intressen inom ramen för den kollaborativa forskningsprocessen.
Öppenheten i praktikforskningsansatsen har kritiserats för att vara för diffus och rent av relativ (Tapola-Haapala 2015) vad gäller de episte- mologiska grundvalen. Kritiken är säkert berättigad och man bör fråga sig om en alltigenom öppenhet borde analyseras mer utförligt. Lars Uggerhøj (2014) har till exempel beskrivit praktikforskning som en mötesplats mellan praktik och forskning, som måste förhandlas på nytt varje gång och på varje ställe där den upprättas, eftersom verkliga fungerande förändringar kräver att flera olika intressenter och aktörer involveras och deltar. Denna förhandling inbegriper en syn på själva praktiken som ett kunskapsobjekt som är i process att definieras, såsom Rheinberger (1997) uttryckt det när han talar om epistemiska kunskapsobjekt. Karin Knorr-Cetina (2001) har betonat att det framväxande moderna kunskapssamhället ifrågasätter de traditionella sätten att förstå praktikens betydelse och karaktär. Hon hänvisar till begreppet epistemisk praktik som öppet, frågealstrande och komplext, med kapacitet att ständigt utvecklas, ”epistemic objects appear to have the capacity to unfold indefinitely” (Knorr Cetina 2001, 181).
Om man sammanfattar detta inbegriper praktikforskning som forsk- ningsprocess den utmaning som epistemisk praktik innebär (Knorr-Cetina 2001), kritiska reflektioner och kreativa tänkesätt (Fook & Askeland 2007; Ruch 2009), dialogiska processer som en källa till kunskapsproduktion (Shotter & Gustavsen 1999; Bakhtin 1991; Engeström 2014) och socialt spridd sakkunskap (Nowotny et al 2001, Boelens 2010) i syfte att pröva begrepp och teorier samt validera resultaten i associativa nätverk.
Centralt inom praktikforskningen är att processen förutsätter för- handling i alla faser i forskningsprocessen. Denna tonvikt på förhandling mellan olika parter ger människor möjlighet att utbyta perspektiv och ta del av olika kunskaper genom denna interaktiva samverkan (Miettinen et al. 2009; Engeström 2014, Kääriäinen et al i detta verk).