Handels om bemanning i partihandeln (rapport 1 - Handels)

Handels rapport ingick i en serie av rapporter som tog upp de frågor som Handels medlemmar ansåg viktiga i riksdagsvalet 2018. Rapporten berör bemanningsbranschen som en permanent lösning på ett arbetskraftsbehov och är skriven på ett argumentativt vis. De presenterar först bemanningsbranschen och dess anställda, vilken effekt branschen har på individ och verksamhet och avslutar sedan med att uppmana till en reglering. Artikeln använder studier från Arbetsmiljöverket och Statistiska Centralbyrån, undersökningar från Novus samt rapporter från LO och Kompetensföretagen för att föra sina argument. Artikeln är den senaste vi kunde hitta från Handels angående bemanningsbranschen. Sammanhanget denna rapport är framtagen, alltså i syfte att göra sig hörd inför valet 2018, gör den till bra analysmaterial då den kan tänkas spegla Handels synpunkter på ett bra sätt, eftersom valet är ett ypperligt tillfälle att få till önskad förändring. Rapporten kan anses vara väldigt anklagande mot branschen och uttalar sig på ett ideologiskt värdeladdat sätt, som är att vänta sig vid politiska påverkansförsök.

“En typisk bemanningsanställd inom LOs avtalsområden är en ung man, ofta med utländsk bakgrund. [...] Många har sitt första jobb via ett bemanningsföretag, vilket gör att en stor andel av de bemanningsanställda är oerfarna och saknar kunskaper. [...] Den fackliga anslutningen är låg.“ (Berggren, 2018:6)

“[...] de flesta har en fast anställning på bemanningsföretaget.” (Berggren, 2018:6)

“[...] de inhyrda är del av den permanenta arbetskraften [...].” (Berggren, 2018:3)

“Olyckor är vanligare bland de som är nya på jobbet och saknar kunskap [...] en situation som bemanningsanställda ofta befinner sig i. [...] man kortar ned eller helt hoppar över introduktionen för de bemanningsanställda.” (Berggren, 2018:7)

Handels börjar med att etablera en bild av hur den typiske bemanningsanställda ser ut.

Momenten i relation till nodalpunkten ”inhyrda” skapar diskursen att de är unga, utländska, oerfarna, kunskapslösa, fackligt oengagerade med fast anställning. Utifrån detta blir det tämligen enkelt att föreställa sig ett exploateringsförhållande av de som inte har andra möjligheter. Ett exempel på detta är styckets sista citat, där denna typiska anställda kopplas till en höjd olycksrisk. Här ser vi alltså ett av arbetstagarorganisationernas vanligaste förekommande perspektiv där de anställda framställs som sårbara och några som kan utnyttjas.

En arbetsmiljödiskurs som existerar på arbetsmarknaden appliceras på de bemanningsanställdas beskrivna egenskaper och de anställda placeras nu i någon form av riskzon. En annan sak att observera är oregelbundenheterna i deras diskurs. Exempelvis talar de parallellt om att bemanningsanställda är nya på jobbet och att de är del av den permanenta arbetskraften.

Det finns alltså utrymme för tolkning utöver deras eget tycke och denna mångtydighet gör att

26 trygghetsdiskursen inte är helt cementerad. De andra momenten som rör arbetsmiljön har däremot stark modalitet och arbetsmiljödiskursen är således tillsluten, det går inte att föreställa sig att situationen kan se annorlunda ut. De olika diskurser som framträder i dessa citat blir den interdiskursiva blandningen. Med detta som fundament konstitueras det vi i analysen kommer benämna som representationsdiskurs, vilket är hur den typiske bemanningsanställda framställs eller representeras i termer av social grupp eller tillhörighet. Denna diskurs kommer att beröra samma fråga i de olika rapporterna men momenten och således bilden skiljer sig mellan dem, vilket vi kommer se. Alla aktörerna använder sig av diskursen, men med olika innehåll kring nodalpunkten “inhyrd”.

“Många av de bemanningsanställda på lagret jobbar per timme, vilket innebär att de blir inringda med kort varsel. Det innebär en stor osäkerhet för de anställda som aldrig vet när eller om de kommer att jobba dagen efter. Inte heller vet de hur många arbetstimmar de får ihop varje vecka. ‘Du kan inte bygga en ekonomi på det. Du vet inte om du jobbar 18 eller 40 timmar på en vecka.’, säger ordföranden som menar att många av de bemanningsanställda är på ständig stand-by för att rycka in på jobb: ‘De mer eller mindre sover med telefonen’.” (Berggren, 2018:3)

Här betonar Handels en osäkerhet som finns hos de inhyrda. Detta genom momenten inringda med kort varsel och de mer eller mindre sover med telefonen, som stärker påståendet att de inhyrda inte vet när de ska jobba. De nämner även att den ekonomiska situationen försvåras för den bemanningsanställda. Detta är ett exempel på hur de är interdiskursiva i sitt språk. De använder sig av en trygghetsdiskurs samt en ekonomidiskurs för att skapa en bild av hur bemanningsbranschen fungerar skadligt för den bemanningsanställda. De redan existerande diskurserna fungerar som argumentation i detta fallet.

“Arbetsplatser kan variera från en vecka till en annan vilket innebär att man ständigt måste vara beredd att sätta sig in i en ny verksamhet, lära sig nya arbetsuppgifter och arbeta med nya människor. Arbetstiderna är många gånger oregelbundna och vissa bemanningsanställda går ständigt och väntar på samtal eller sms med jobberbjudanden från bemanningsföretaget.” (Berggren, 2018:6)

“I fallet med bemanningsanställda som ideligen byter arbetsplats saknas ofta känslan av tillhörighet. I många fall exkluderas man från möten och utbildningar [...].“

(Berggren, 2018:7)

“Dessutom saknar de möjligheter till lärande och kompetensutveckling.” (Berggren, 2018:7)

“Ytterligare en faktor som påverkar inhyrdas arbetsmiljö är bristen på inflytande.“

(Berggren, 2018:7)

“Det är få som väljer att vara bemanningsanställda.” (Berggren, 2018:6)

“[...] de inhyrda vill bli anställda direkt av företaget.” (Berggren, 2018:3)

Här ser vi att fokus istället ligger på arbetsplatsen som ett osäkerhetsmoment och vilka effekter det får på arbetssituationen. Kraven kring flexibiliteten blir arbetsmiljömoment som kan göra bemanningsanställdas arbetssituation svår. Verkligheten framställs som hektisk vad gäller plats, tid och uppgift och något man måste vara beredd på om man vill arbeta inom bemanning.

Ytterligare resulterar denna flexibiliteten att man utesluts ur gemenskap och tillhörighet i dess olika former samt att utvecklings- och inflytandemöjligheter begränsas. Sammanfattningsvis

27 använder de sig av en arbetsmiljödiskurs och en trygghetsdiskurs för att belysa effekterna av arbetsvillkoren. Detta blir sådant som måste avstås från i ett eventuellt arbete inom bemanningsbranschen.

Avslutningsvis lyfter de vilka effekter detta har genom ett par moment som tar anspråk, med stark modalitet, vad anställda inom bemanningsbranschen vill. Vill bli anställda och få som väljer att vara bemanninganställd är exempel på sådana moment. Att vara bemanningsanställda framstår som något påtvingat individen utan möjligheter, likt det som nämndes i inledningen, i strävan efter att bli en fullgod ordinarieanställd direkt hos kundföretaget. Det är detta som blir kontentan och den fulländade bild de vill förmedla, som de lyckats med genom att ta in en mängd olika diskurser för att beskriva en oönskad situation.

“[...] bemanningsanställda [upplever i högre grad] anställningsotrygghet [...]” (Berggren, 2018:7)

“ [...] [bemanningsanställda] är lätta att byta ut eftersom det inte krävs så lång upplärningstid. Känslan av utbytbarhet kan leda till en ökad press på att ständigt högprestera av rädsla att annars förlora jobbet.“ (Berggren, 2018:7)

“Undersökningar visar att inhyrda mer sällan påtalar brister i arbetsmiljön eller rapporterar in olyckor då de är rädda för att bli av med jobbet. De som upplevs för besvärliga kan bytas ut när kundföretaget så önskar.” (Berggren, 2018:7)

“[...] bemanningsanställda i högre utsträckning än andra oroar sig för framtiden.”

(Berggren, 2018:7)

Handels konstruerar en omfattande och stark bild av bemanningsanställda kring en trygghetsdiskurs, som nämnt ovan. De bygger denna bilden kring en uppfattning om att de bemanningsanställda är lätta att byta ut. Detta leder till rädsla för sitt arbete och sin framtid, och att de alltid måste högprestera samt att de inte rapporterar in problem. Notera att detta är utbytbar från kundföretaget, vilket betyder att individen i själva verket har kvar sin anställning hos bemanningsföretaget, något som Handels väljer att inte behandla. Här binder de således ihop flera snarlika moment från olika diskurser som kompletterar varandra och cementerar en prekär situation för den bemanningsanställda vad gäller både arbetsmiljö, anställningstrygghet och deras generella framtid.

“Anmälda arbetsolyckor med sjukfrånvaro som följd är nästan dubbelt så vanligt bland bemanningsanställda.” (Berggren, 2018:6)

“Det finns flera orsaker till att arbetsolyckor är vanligare bland bemanningsanställda. Dels beror det på att bemanningsanställda är mer utsatta för fysiska arbetsmiljörisker än andra.” (Berggren, 2018:6)

“[...] de [tas ofta] in för att utföra de minst komplicerade arbetsuppgifterna som ofta är tunga och monotona, vilket innebär en fysisk påfrestning.” (Berggren, 2018:7)

“Inhyrd personal har också många gånger en större press på sig att prestera vilket kan leda till att de tar genvägar för att hinna med arbetet fortare och därmed riskerar att skada sig.” (Berggren, 2018:7)

Vi finner här en tydlig syn där de inhyrda återigen framställs som en väldigt utsatt grupp. Att ständigt behöva prestera var (i föregående avsnitt) en konsekvens av en otrygghet i

28 anställningen. Här framgår istället att den större pressen innebär att risken för genvägar ökar, vilket i förlängningen även ökar risken för deras hälsa. Dessutom är den fysiska påfrestningen stor på grund av tunga och monotona arbetsuppgifter vilket är vanligt förekommande för inhyrda. Vidare ser vi att de olika momenten tillsammans ger varandra betydelse i kontexten.

Att vara utsatta för fysiska arbetsmiljörisker, fysisk påfrestning och större press att prestera leder till att arbetsolyckor med sjukfrånvaro är dubbelt så vanligt för de inhyrda. Detta skapar således diskursen om att det råder dålig fysisk arbetsmiljö för de inhyrda, vilket gör att fackförbundens involvering är angelägen.

“Arbetsmiljöverkets granskning visar att det förebyggande arbetsmiljöarbetet brister när det kommer till inhyrd personal.” (Berggren, 2018:6)

“Osäkerheten är också stor kring vad som händer efter en olycka som kräver rehabilitering.” (Berggren, 2018:3)

Här använder de sig av arbetsmiljödiskursen där de också visar på att det formella ansvaret är bristfälligt. Att det råder oklarheter om vad som händer vid rehabilitering är en konsekvens av att det förebyggande arbetsmiljöarbetet brister, vilket ger det senare momentet en betydelse.

Även nodalpunkten ”bemanningsbranschen” får sin mening, att arbetsmiljöansvaret är otillräckligt, av de två artikulerade momenten. De anställda påverkas återigen av en ökad osäkerhet när de inte vet vilket stöd de får. Detta går att tolka som att den anställde hamnar mellan stolarna, och ingen tar ansvar för deras situation.

“Det permanenta användandet av inhyrd personal leder till att A- och B-lag skapas på arbetsplatserna. [...] Det leder på sikt till en segregerad arbetsmarknad [...].”

(Berggren, 2018:4)

“Det utbredda användandet av inhyrd personal måste begränsas.” (Berggren, 2018:8)

“[...] [villkoren för de bemanningsanställda] behöver stärkas.” (Berggren, 2018:8)

Avslutningsvis behandlar vi deras starkaste modaliteter där de fastställer sin diskurs. Med detta menas även att deras starkaste och slutgilitga åsikter om branschen befästs. I första stycket förklarar de att inhyrda utesluts och hamnar vid sidan om den huvudsakliga arbetsmarknaden vad gäller villkor, trygghet, arbetsmiljö, identitet och social tillhörighet. De tydliga momenten belyser både att inhyrning måste begränsas men också att villkoren för de inhyrda behöver stärkas. Dessa sista påståenden bygger på den “sanning de konstruerat” genom alla avsnitt vi gått igenom. De har skapat en onekligt negativ interdiskursiv blandning av en mängd moment för att kunna hävda att branschen måste förändras. Denna fråga de driver, att branschen måste förändras, är deras egen diskurs som de försöker sprida för att uppmuntra någon typ av samhällelig handling. Denna agenda är i enlighet med fackförbundens övergripande målsättning att förse sina medlemmar med bättre villkor på arbetsmarknaden.