S LUTSATSER

I det följande kommer vi att försöka besvara våra frågeställningar, utifrån den analys vi nu genomfört. Detta försöker vi göra i den ordning som frågorna är ställda. Det innebär att vi, genom nedanstående avsnitt, svarar på vilka diskurser vi kartlagt, hur dessa diskurser konstrueras, samt hur diskurserna skiljer sig mellan våra analyserade aktörer.

6.4.1 Diskurserna

I vår analys har vi kartlagt två olika diskurser, som bygger på interdiskursiva blandningar. Den ene diskursen lyfter nodalpunkten “bemanningsbranschen” som något problematiskt och som kräver åtgärder för att vara acceptabel. Detta har vi valt att benämna Regleringsdiskursen. Det ställs krav på antingen kollektivavtalsorienterad eller lagstiftningsorienterad reglering av olika slag för att motverka alla de negativa aspekter som de hävdar med hjälp av den interdiskursiva blandningen. Utöver detta tillför Regleringsdiskursen en betydelse även för nodalpunkten

“inhyrda”. Denna betydelse grundar sig främst i att vara inhyrd är något oönskat och något man önskar ta sig från. Det är en utsatt position där det är vanligt att den anställda exploateras i syfte av ekonomisk vinst. Branschen skall alltså i detta endast kunna användas i begränsad utsträckning. Det krävs inte mycket för att branschen ska bli onyttig eller rentutav giftig för individen, arbetsmarknaden och samhället i stort. Dåliga anställningsvillkor och arbetsplatsolyckor är sådant som enligt fackförbunden är vanligt förekommande, som vi sett genomgående i analysen. Nodalpunkterna ”bemanningsbranschen” och ”inhyrda” sätts i relation till varandra där den enes negativa situation beror på den andres existentiella princip och för att lösa bägge krävs det reglering. Denna diskurs hittar vi hos både Handels och Kommunal. Detaljerna i hur de talar skiljer sig en del, bland annat för att Kommunal ibland talar om vården, men den huvudsakliga riktningen är densamma och deras viljeförklaringar är snarlika. Detta är en rimlig och lite väntad slutsats i och med att de båda är LO-medlemmar.

Den andra diskursen lyfter nodalpunkten “bemanningsbranschen” som en samhällsviktig aktör med flera bidrag till både individnivå, arbetsmarknaden och samhällsnivå. Redan här ser vi en kontrasterande bild från Regleringsdiskursen. Vi kallar denna diskursen Möjlighetsdiskursen.

Vad denna diskurs konstruerar är branschens omfattande möjligheter på dessa nivåer.

Exempelvis är branschen en möjlighet för företag att uppnå flexibilitet, en möjlighet för individer att etablera sig och avancera på arbetsmarknaden och en möjlighet för samhället att integrera och sysselsätta invånarna. Denna diskurs har inte ett lika stort intresse för just nodalpunkten “inhyrd”, eller som de själva säger, “konsulten”. Det tas upp färre moment som berör just konsultens situation, utan fokus ligger på arbetslivsmöjligheterna för konsulten. De talar om hur branschen är just en möjlighet för utsatta grupper att etablera sig. Här är det speciellt svårt att, som nämndes i analysintroduktionen, särskilja på vilken nodalpunkt som de behandlar eftersom nodalpunkterna är oerhört nära varandra och integrerade som en enhet,

42 vilket i sig är en diskursiv praktik från Kompetensföretagens sida. Poängen i denna diskurs blir att låta bemanningsbranschen agera och delta på den svenska arbetsmarknaden, som en del av den svenska modellen, i så stor utsträckning som möjligt för att maximera de möjligheter som branschen bidrar med.

6.4.2 Interdiskursivitet och modalitet

Den interdiskursiva blandningen har varit framträdande genomgående i analysen. De diskurser som våra aktörer skapar bygger i sin tur på andra diskurser, vilket blir den interdiskursiva blandningen. Det vi har kommit fram till i analysen är att fackförbunden i större utsträckning använder sig av en interdiskursiv blandning. Kompetensföretagen gör det likaså men användningen för dem är snävare, som vi kommer att behandla i detta avsnitt.

Hur denna interdiskursiva blandning fungerar är att ett moment från en diskurs har koppling till ett annat moment i en annan diskurs, samtidigt som de båda momenten bidrar med betydelse till våra nodalpunkter. Ett exempel för att illustrera är momenten ökad press på att ständigt högprestera av rädsla att annars förlora jobbet. Det förstnämnda är lånat från en arbetsmiljödiskurs och det senare är lånat från en trygghetsdiskurs. Den gemensamma nodalpunkten är ”den inhyrda”. Betydelsen momenten ger varandra är ett orsakssamband.

Ensamma kan dessa momenten ge en bild. Vi kan föreställa oss en press att ständigt högprestera av olika anledningar. Vi kan även föreställa oss flera orsaker till att vara rädd för att förlora jobbet. Tillsammans däremot får vi en uppfattning om att den inhyrda jagas av arbetsledaren att höja sin prestation under hot att förlora sin anställning. För att ytterligare förtydliga bilden kan vi byta ut det andra momentet och byta ut det mot ett annat vi stött på, nämligen att inhyrda mer sällan påtalar brister i arbetsmiljön eller rapporterar in olyckor då de är rädda för att bli av med jobbet. Återigen är momenten från samma diskurser som ovan men momenten i relation till varandra ger oss nu bilden av att den inhyrda inte har något förtroende för arbetsledaren. De är rädda för att arbetsledaren ska straffa dem om de påpekar problem, så de väljer att inte säga något.

De vanligast förekommande diskurserna vi har identifierat i denna interdiskursiva blandning är

det vi benämner som trygghetsdiskursen/villkorsdiskursen,

arbetsmiljödiskursen/arbetssituationsdiskursen, representationsdiskursen, karriärdiskursen och proffesionalitetsdiskursen. Vidare har vi även sett spår av en ekonomidiskurs.

Många av diskurserna berör de inhyrdas tryggheter, så som vi beskrivit dem utifrån Standings (2011/2013) definitioner. Dessa förekommer på båda sidorna där den ena sidan fokuserar på att tryggheten måste bli bättre genom reglering och där den andra sidan målar en bild av en bransch som redan har tryggheten. Trygghetsdiskursen är uppdelad för att där finns ett stort samband mellan villkor och trygghet. I den hittar vi citat om både anställningstrygghet, inkomsttrygghet och arbetsplatstrygghet. Det är här de flesta citaten förekommer som blandningarna främst utgår ifrån. När de pratar om exempelvis inkomsttrygghet använder de sig också av den ekonomiska diskursen. Likadant berör mycket av villkoren arbetsmiljön vilket skapar en blandning mellan trygghetsdiskursen och arbetsmiljödiskursen. Två exempel på detta är de moment vi tog upp ovan.

Arbetsmiljödiskursen har vi också delat upp för att tydliggöra en diskurs som pratar om det som sker på arbetsplatsen. Det kan handla om till exempel olyckor, inflytande eller social tillhörighet. Ett ämne som uppstår i denna blandningen mellan trygghet och arbetsmiljö, som vi sällan hittar ensamt, är den psykosociala arbetsmiljön eftersom vi finner ett orsakssamband

43 där den psykosociala arbetsmiljön ofta är konsekvenser av de villkor som nämns inom trygghetsdiskursen. Det är, som vi sett, främst fackförbunden som använder sig av denna typen av resonemang. Deras Regleringsdiskurs bygger på trygghet, villkor, miljö och arbetssituation.

I karriärdiskursen har vi sett tidigare hur vi har identifierat två olika typer berättande. Där den ena handlar om vägen in på arbetsmarknaden och den andra om vägen vidare i arbetslivet. Det handlar om möjligheten att finna ett bra jobb på arbetsmarknaden och därefter ha möjligheten att utvecklas och bygga vidare på detta i en livslång karriär. Professionalitetsdiskursen handlar om att öka statusen inom branschen och således även för den inhyrda. Detta kan betraktas som ett mothugg på Regleringsdiskursen och det fackförbunden ibland hävdar är en oseriös bransch med oseriösa aktörer och dåliga villkor. Dessa diskurser förekommer nästan uteslutande i Kompetensföretagens Möjlighetsdiskurs. Här sker ingen interdiskursiv blandning med de övriga diskurser vi tagit upp utan blandningen sker istället med ett branschfokus och vilka möjligheter branschen ger till individen.

Representationsdiskursen som inlett de flesta av analyserna är den diskurs som beskriver den typiske bemanningsanställda. Den placerar nodalpunkten ”inhyrda” i social grupp eller tillhörighet. För att bygga sina diskurser och föra sina resonemang skapar de bilden av en typisk inhyrd. Vi som mottagare av diskurserna måste ha en bild av vad eller vem det är vi pratar om, därför är denna del en viktig grund för alla aktörerna, även om de använder sig av den på olika sätt.

Med den analys vi nu gjort och det som aktörerna sagt, är det relevant att titta på diskursernas modalitet. I de absolut flesta fallen talar alla med starkaste möjliga modalitet, det vill säga att det de säger är fakta eller sanning. De är alltså alla fullt övertygade om att deras version stämmer och diskursen är sanning för de som driver den. De lämnar inget utrymme för osäkerhet eller tolkning. I konstruerandet av deras diskurser är det således en viktig del att de framställer alla sina påståenden som objektiva fakta. Bilden blir mindre nyanserad och det som framförs blir svårare att ifrågasätta. Det enda som sticker ut i detta är Kommunal som stundtals använder sig av en svagare modalitet och medger att deras påståenden är beroende av personliga och kontextuella förhållanden. Detta skapar alltså en svart och en vit bild kring ämnena, med en liten gråzon i mitten. Med en svagare modalitet etableras dock också en möjlig sanning, även om den lämnar större utrymme för alternativa tolkningar. Alla sanningar, som varit genomgående i uppsatsen, är enbart temporära produkter av oss och är därmed föränderliga över tid. Modalitet förenklar eller försvårar eventuellt ifrågasättande av sanningen.

6.4.3 Jämförelser

Dessa två diskurser, som förs av fackförbunden å ena sidan och Kompetensföretagen å andra sidan skapar en diskursordning kring våra nodalpunkter. Vissa moment är de i någon mån överens om men på det stora hela pågår en diskursiv kamp om vad det faktiskt innebär att vara inhyrd och vilken betydelse bemanningsbranschen faktiskt har på arbetsmarknaden och samhället.

Om vi ser till fackförbundens ståndpunkter ser vi att det inte är mycket som skiljer dem åt. De har båda ett stort fokus på nodalpunkten ”inhyrda” och bygger Regleringsdiskursen på samma premisser. Kompetensföretagen, å andra sidan, lägger större fokus på nodalpunkten

”bemanningsbranschen”. Aktörerna slåss om hegemoni och gör det således genom att lägga olika tyngd på nodalpunkterna, vilket vidare blir den huvudsakliga distinktionen sidorna emellan.

44 En sak de generellt är överens om är representationsdiskursen, hur den typiske inhyrda ser ut. I detta skiljer sig enbart semantiken då fackförbunden målar upp den bemanningsanställda som en exploaterad person och Kompetensföretagen målar samma bemanningsanställda som en hjälpt person. Det rör sig däremot om de utsatta grupperna i båda fallen. Ett annat liknande exempel är att både Handels och Kompetensföretagen talar om att de anställda har permanenta anställningar men vad de menar med påståendena skiljer sig. Handels menar att de inhyrda används som permanent arbetskraft och att det inte är syftet med inhyrd arbetskraft, utan att det snarare är skadligt för dem. Om de ska användas permanent bör de anställas direkt av kundföretaget. Kompetensföretagen menar med sina uttalanden att en permanent anställning och uthyrning är en säker och trygg anställning för individen.

Om vi istället tittar på vad som explicit skiljer aktörerna åt är det betydligt mer och ofta handlar det om motsatta påståenden. Att fackförbunden talar om segregation och segmentering står i stark kontrast till Kompetensföretagens integration. Ena sidan hävdar att det uppstår en uppdelning och andra sidan hävdar att det sker ett enande. Vidare är där en tydlig glidning mellan bra villkor och dåliga villkor. Kompetensföretagen pratar om att de inhyrda har kollektivavtal och att de har en hög facklig anslutning. Fackförbunden menar snarare att där är lägre facklig anslutning samt att arbetsplatser och arbetstider varierar vilket skapar osäkerhet.

Det är inget som Kompetensföretagen bemöter direkt utan kan endast avläsas implicit genom att de hävdar att de inhyrda har långa uppdrag. Vissa saker pratar enbart den ena aktören om, till exempel risker för olyckor. Detta kan bero på att det ses som ett icke-problem men det kan också vara ett verkningsfullt vapen att aktivt utesluta något ur den diskursiva processen (Foucault, 1971/1993). Vidare kan vi se att Kompetensföretagen menar att deras anställda trivs på jobbet och att de gärna rekommenderar det. Fackförbunden menar att de vill därifrån för att de skulle föredra en anställning hos kundföretaget. Däremot skiljer sig fackförbunden åt då Kommunal lämnar en mångtydighet eftersom de också säger att det kan finnas inhyrda som uppskattar den flexibilitet som innebär att kunna styra över sin tid samt att få variation i arbetet.

45