Kandidatuppsats
Organisering och ledning av välfärd och arbete 180 hp
HJÄLPT ELLER STJÄLPT?
En diskursanlays av den svenska bemanningsbranschen
Arbetsvetenskap 15 hp
Halmstad 2020-06-18
Robin Dalros & Henrik Johansson
HJÄLPT ELLER STJÄLPT?
En diskursanalys av den svenska bemanningsbranschen
Robin Dalros & Henrik Johansson Högskolan i Halmstad
Vårtermin 2020
Abstrakt
Detta är en diskursanalytisk uppsats om hur vissa aktörer på den svenska arbetsmarknaden talar om bemanningsbranschen och deras anställda. För att få en uppfattning av det har vi behövt kartlägga vilka diskurser som existerar och hur de uttalanden vi hittat beskriver båda subjekten.
Vi har utgått från Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteori men har också tagit inspiration från Norman Faircloughs analysmetod. Aktörerna vi har granskat har varit arbetstagarorganisationerna Handelsanställdas förbund och Svenska kommunalarbetareförbundet samt arbetsgivarorganisationen Kompetensföretagen. Vi har använt oss av rapporter som vi funnit på respektive aktörs hemsida, rapporter som ska vara representativa för aktuella debatter.
Vårt huvudsakliga resultat är ett kartläggande av två huvuddiskurser, Regleringsdiskursen och Möjlighetsdiskursen. Dessa bygger till stor del på interdiskursiva blandningar av redan starkt etablerade diskurser på arbetsmarknaden eller i samhället.
Resultatet är en av många möjliga tolkningar av hur branschen och deras anställda beskrivs utifrån respektive sida. Vi har presenterat tydliga bilder för att ge en generell bild av vilka åsikter som florerar på arbetsmarknaden. Vi hoppas att våra resultat kan vara en grund för kommande forskning.
Nyckelord: Diskursanalys, Bemanningsbranschen, Inhyrda arbetstagare, Fackförbund,
Kompetensföretagen
HELPED OR HARMED?
A discourse analysis of the Swedish staffing industry
Robin Dalros & Henrik Johansson Halmstad University
Spring term 2020
Abstract
This paper is a discourse analytical paper regarding how some participants on the Swedish labour market talk about the staffing industry and their employees. To gain a perception of this we have been required to map which discourses that exist and how the statements we have found establish both of our subjects.
We have used Ernesto Laclaus and Chantal Mouffes discourse theory as basis but have also taken insights from Norman Faircloughs analytical method. The participants we have studied are the labour union organizations Handelsanställdas förbund and Svenska kommunalarbetareförbundet as well as the employer organization Kompetensföretagen. We have used reports that we have found from each participants website, reports that are meant to represent current debates.
Our primary conclusion is a mapping of two main discourses, the Regulation discourse and the Possibility discourse. These are interdiscursive products of already established discourses on the labour market or in society.
The result is one of many possible interpretations of how the industry and their employees are described by each participant. We have presented clear pictures to give a general understanding of which views are present on the labour market. We hope that our result can contribute to future research.
Keywords: Discourse analysis, The staffing industry, Temporary agency workers, Labour
unions, Kompetensföretagen
Förord
Att skriva vårt examensarbete under Coronapandemin, kanske den märkligaste tiden i våra liv, har varit oerhört ambivalent. Vi kunde inte förutsett effekten det skulle komma att ha både på våra liv och på vår uppsats. Det har varit en omfattande och föränderlig process, inte bara för oss utan för alla i vårt samhälle. Tillsammans men separerade har vi fått det att fungera ändå.
Vi vet ännu inte vart denna situationen mynnar ut men vi är övertygade att om vi fortsätter att tänka på varandra och agera ansvarsfullt kommer vi att komma ut på andra sidan, förmodligen starkare än förr.
Alvesson menar att det finns en överdriven tro på ledarskapslogiken. Vi hävdar att tron är
rättfärdigad. Tack Jonas.
Innehåll
1. INLEDNING ... 1
1.1SYFTE ... 1
1.2FRÅGESTÄLLNINGAR ... 1
1.3DISPOSITION ... 1
2. BAKGRUND ... 3
2.1BEMANNINGSBRANSCHEN ... 3
2.2DEN SVENSKA MODELLEN OCH AKTÖRERNA PÅ DEN SVENSKA ARBETSMARKNADEN ... 4
2.3FACKFÖRBUNDENS TRADITIONELLA SYN PÅ BEMANNINGSBRANSCHEN ... 5
2.4DEN FLEXIBLA ARBETSMARKNADEN ... 5
3. TIDIGARE FORSKNING ... 7
3.1BEMANNINGSANSTÄLLDAS VARDAG - KORTTIDS- OCH LÅNGTIDSINHYRDA ... 7
3.2FYSISK ARBETSMILJÖ ... 8
3.3ANSTÄLLNINGSTRYGGHET OCH PSYKOSOCIAL HÄLSA ... 9
3.4BEMANNINGSANSTÄLLDAS PÅVERKAN PÅ ORGANISATIONER ... 9
4. TEORI ... 10
4.1DISKURS ... 10
4.2LACLAU &MOUFFE ... 11
4.2.1 Den diskursiva processen ... 11
4.2.2 Diskursteori ... 12
4.3FAIRCLOUGH ... 13
4.3.1 Diskursordning ... 13
4.3.2 Intertextualitet och interdiskursivitet ... 14
4.3.3 Modalitet ... 15
5. METOD ... 17
5.1SOCIALKONSTRUKTIONISM OCH POSTSTRUKTURALISM ... 17
5.2URVAL ... 17
5.3MATERIAL ... 18
5.3.1 Analysmaterial ... 18
5.3.2 Artiklar till tidigare forskning ... 19
5.4DATABEHANDLING ... 19
5.5REPRESENTATION AV DATAMATERIAL ... 20
5.6TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 21
5.7METODDISKUSSION ... 22
5.7.1 Reflexivitet ... 22
5.7.2 Validitet och reliabilitet i kvalitativ studie ... 23
5.7.3 Etiska överväganden ... 23
6. ANALYS ... 24
6.1INLEDNING ... 24
6.2ARBETSTAGARORGANISATIONERNAS PERSPEKTIV ... 25
6.2.1 Handels om bemanning i partihandeln (rapport 1 - Handels) ... 25
6.2.2 Ordning och reda i bemanningsbranschen (rapport 2 - Kommunal) ... 28
6.3ARBETSGIVARORGANISATIONENS PERSPEKTIV ... 33
6.3.1 The Swedish Staffing Model (rapport 3 - Kompetensföretagen) ... 33
6.3.2 Vi gör det varje dag - vi sätter människor i arbete (rapport 4 - Kompetensföretagen) ... 36
6.3.3 Varför behövs kompetensföretag? (rapport 5 - Kompetensföretagen) ... 38
6.4SLUTSATSER ... 41
6.4.1 Diskurserna ... 41
6.4.2 Interdiskursivitet och modalitet ... 42
6.4.3 Jämförelser ... 43
7. DISKUSSION ... 45
7.1TEORETISK IMPLEMENTERING ... 45
7.2RESULTATDISKUSSION ... 45
7.3FRAMTIDA FORSKNING OCH AVSLUTANDE REFLEKTIONER ... 46
8. REFERENSLISTA ... 48
Figurförteckning
FIGUR 1RELATIONERNA I BEMANNIGSBRANSCHEN ... 31
1. Inledning
Bemanningsbranschen är en växande bransch på den svenska arbetsmarknaden och ur ett perspektiv kan man hävda att branschen fortfarande är ung. Detta betyder att dess riktning och syfte inte är cementerat i vårt samhälle än. Forskning pågår fortfarande kring dess effekter och än är det oklart vad branschen innebär. Här blir de politiska aktörerna i samhället centrala, eftersom de kämpar om och strävar efter att få tillskriva sin betydelse till branschen. Aktörerna inom den svenska modellen uttalar sig och debatterar. Vem har egentligen rätt?
Vidare är forskningen väldigt ensidig från den vetenskapliga världen. En stor majoritet av studierna är riktade mot effekter för den bemanningsanställda, hur bemanningsanställningar och uthyrningar påverkar den enskilde. Väldigt lite akademisk forskning riktar sig mot effekterna de inhyrda har på företag och vilken effekt branschen har på samhället i stort. Hur ser allt detta ut och vad beror det på? Det är här vår studie kommer in.
Vi önskar bidra till att måla bilden som visar på hur dessa kamper, diskussioner, kompromisser eller debatter utspelar sig. Hur kan man med diskursteorins verktyg beskriva vad som sker i vårt samhälle och på vår arbetsmarknad, mellan aktörerna? Få studier med vår metodologiska utgångspunkt har genomförts på den svenska arbetsmarknaden och därför anser vi att vår studie är av stor relevans för ämnet.
“Berättelser om vad som händer utgör vår tids ortodoxi. Debatter kring siffror är vår tids teologiska krig. Kombattanterna är inte längre beväpnade med någon offensiv eller defensiv idé. De går fram kamouflerade med fakta, data och händelser. De presenterar sig själva som sändebud från en “verklighet”. Deras uniform antar färgen hos den ekonomiska och sociala terräng som de intar. När de tränger fram tycks själva terrängen avancera. Men i själva verket skapar de terrängen” (Ekecrantz & Olsson, 1994:254).
1.1 Syfte
Vårt syfte är att undersöka och belysa hur bemanningsbranschen och dess anställda diskursivt skapas och återskapas av några utvalda arbetstagarorganisationer och arbetsgivarorganisationer på den svenska arbetsmarknaden.
1.2 Frågeställningar
Vilka olika diskurser skapas av de utvalda aktörerna kring bemanningsbranschen och bemanningsanställda?
Hur konstruerar de olika aktörerna sina diskurser?
Hur skiljer sig diskurserna mellan aktörerna?
1.3 Disposition
Uppsatsen inleds med en genomgång av bemanningsbranschens bakgrund samt tidigare
forskning som berör branschen och diskursanalys. Dessa syftar tillsammans till att ge läsaren
en förståelse för området och blir en viktig grund att stå på genom hela uppsatsen. Detta följs
av en teorigenomgång som presenterar de teorier som används för analys av det insamlade
2
materialet. I metodkapitlet som följer efter teori går vi igenom hur vi har gått tillväga för att samla, koda och analysera vårt material. Där redogörs även för avgränsningar genomgående i kapitlet. Vidare har vi ett resultat- och analyskapitel där materialet presenteras och analyseras.
Avslutningsvis reflekterar vi över vårt bidrag och uppsatsprocessen i stort i diskussionen.
3
2. Bakgrund
2.1 Bemanningsbranschen
Bemanningsbranschens framväxt har inneburit att den numer är en central del av den svenska arbetsmarknaden. Sedan avregleringen 1993 har privat uthyrning av arbetskraft ökat markant.
Från 2000 till 2013 ökade antalet anställda inom bemanningsbranschen från 42 000 till cirka 70 000 och ytterligare med dryga 20 000 fram till 2018. Trots detta är de inhyrda fortfarande en väldigt liten del av den totala arbetsstyrkan i Sverige, men blir central på grund av den starka utvecklingen och dess påverkan på organisationen och övrig personal. Denna utvecklingen har skapat en långtgående debatt om branschen mellan framförallt arbetstagarorganisationer och arbetsgivarorganisationer (Håkansson & Isidorsson, 2017).
Sverige har en av världens mest liberala bemanningsbranscher vilket ligger i linje med den svenska modellen. Det har talats om att det skulle krävas en auktorisering av bemanningsföretag från staten, men istället har deras arbetsgivarorganisation Kompetensföretagen infört en frivillig auktorisation. I Sverige har de bemanningsanställda relativt goda villkor i jämförelse med många andra länder. De har ofta tillsvidareanställningar, garantilön, garantitid, bonusar och pension. De har också generellt sett längre uppdrag. Trots detta pekar mycket på att otryggheten är utspridd. Socialt stöd från bemanningsbranschen är en av de saker som studier visar på skulle kunna göra de inhyrdas situation bättre (Håkansson & Isidorsson, 2017).
Bemanningsbranschens parter består av den bemanningsanställda, bemanningsföretaget och kundföretaget. Bemanningsföretaget är det företag som anställer personen och kundföretaget är det företag som hyr in personen från bemanningsföretaget. För den bemanningsanställda kan denna konstellationen vara förvirrande då hen står i relation till två olika företag. Den stora skillnaden mellan företagen är att bemanningsföretaget sitter på arbetsgivaransvaret medan kundföretaget sitter på arbetsledningsansvaret. Dessutom existerar en affärsrelation mellan de båda företagen som pedagogiskt framgår av figuren nedan.
Figur 1 Relationerna i bemanningsbranschen (Håkansson & Isidorsson, 2015: 239)
4
2.2 Den svenska modellen och aktörerna på den svenska arbetsmarknaden Eftersom den svenska arbetsmarknaden främst styrs av kollektivavtal mellan arbetstagarorganisationerna och arbetsgivarorganisationerna har de en stor betydelse i detta sammanhanget. Det är alltså främst på denna nivån som reglering finns och diskussioner förs.
Den svenska modellen handlar om kompromisser snarare än att nå konsensus och när det kommer till bemanningsbranschen blir det påtagligt. Den svenska modellen är grunden som den svenska arbetsmarknaden vilar på. Arbetsmarknadsregleringen är uppbyggd på minimilagar. Majoriteten av regleringen sker sen genom kollektivavtal, men även individuella avtal förekommer (Håkansson & Isidorsson, 2017).
I Sverige är de tre stora centrala arbetstagarorganisationerna Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), dessa arbetar på nationell nivå. Respektive centralorganisationer har olika medlemsförbund som arbetar för sina respektive yrkesgrupper. För arbetsgivarorganisation fungerar det snarlikt. Centralorganisationen för arbetsgivare inom den privata sektorn är Svenskt Näringsliv där bland annat Almega och Byggföretagen ingår. Dessa har ytterligare egna medlemsorganisationer. Hos Almega kan Vårdföretagarna och Kompetensföretagen nämnas som exempel.
Det är alltså här vi hämtar våra aktörer. Två av våra aktörer vi har valt representerar arbetstagare. De för talan för både ordinarieanställda och, som är mest relevant för vår studie, de bemanningsanställda medlemmarna i respektive förbund. De förbunden vi utgår från är Handelsanställdas förbund (Handels) och Svenska kommunalarbetareförbundet (Kommunal).
Deras perspektiv på branschen och fokusområde blir således annorlunda än arbetsgivarsidan.
Fackförbunden existerar principiellt på samma premisser, men deras tillvägagångssätt och verksamheter kan skilja sig på detaljplan.
Handels är det tredje största LO-förbundet och representerar arbetstagare inom handel, butik och lager. Deras målsättning, likt andra arbetstagarorganisationer, är att skapa en trygghet för deras medlemmar på arbetsmarknaden och i sina arbeten (Handelsanställdas förbund, 2020). I denna uppgift är de även en viktig del i den svenska modellen i att bestämma hur arbetsmarknaden ska se ut, skötas och utvecklas. Detta gör de tillsammans med arbetsgivarföreningarna.
Kommunal är Sveriges näst största fackförbund och har främst sina medlemmar inom den offentliga sektorn. Vi hittar alltså medlemmarna inom till exempel skolan, vården och räddningstjänsten men även i viss utsträckning i privata företag som en konsekvens av att många verksamheter hos kommuner och landsting läggs ut som entreprenad (Svenska kommunalarbetareförbundet, u.å).
Arbetsgivarorganisationen Kompetensföretagen är den tredje aktören vi valt att studera och de representerar ett arbetsgivarperspektiv på bemanningsbranschen. De representerar bemannings- , omställnings- och rekryteringsföretag. Det är denna arbetsgivarorganisation som har försökt och försöker att vidareutveckla dessa företagen på den svenska arbetsmarknaden. De har, som berörts tidigare, som praxis att auktorisera bemanningsföretag enligt vissa kriterier, för att lyfta professionalism och seriositet hos företagen och branschen i stort (Kompetensföretagen, u.å:a).
Det innebär bland annat särskilda villkor för anställda och en årlig redogörelse för företagets
verksamhet. Denna auktorisering är ett krav för medlemskap och representation hos
5
Kompetensföretagen (Kompetensföretagen, u.å:b). De har cirka 740 medlemsföretag och har således en stor del av branschens företag knutna till sig (Kompetensföretagen, u.å:a).
Som vi går genom i kommande avsnitt skiljer sig perspektiven principiellt åt mellan arbetsgivar- och arbetstagarsidan, på grund av de agendor och mål som de olika aktörerna representerar och strävar efter. Det finns alltså vissa saker som går att förvänta sig av vissa aktörer, då de är mer eller mindre “låsta” att agera i enlighet med ett visst perspektiv. Detta är också något vi genomgående kommer stöta på i analysavsnittet.
2.3 Fackförbundens traditionella syn på bemanningsbranschen
Synen på branschen skiljer sig mycket vilket har resulterat i stora diskussioner. Perspektiven skiljer sig alltså stort hos såväl arbetstagarorganisationer som hos arbetsgivarorganisationer.
Den brittiske professorn Heery (2004) har skapat en fyrfältsmodell som beskriver arbetstagarorganisationernas traditionella förhållningssätt till både branschen och de inhyrda.
Han delar upp den i det han kallar utestängning och ersättning samt begränsning och
engagemang. De två första handlar om ett motstånd av branschen. Det första avvisar bådebranschens existens och de inhyrda medan det senare enbart avvisar branschens existens. I begränsning accepteras branschen men inte de inhyrda. Sammantaget handlar det om ett försvar av den ordinarie arbetsstyrkan i begreppen som motsätter sig de inhyrda. De som faller under begreppet engagemang accepterar både branschen och de inhyrda och är den syn som sticker ut mest. De har förlikat sig med att branschen måste existera och lägger istället större fokus på de inhyrdas arbetsvillkor.
2.4 Den flexibla arbetsmarknaden
Behovet av kunskap och bra relationer har ökat och en större flexibel arbetskraft är ett medel för att tillhandahålla detta. Idag ses flexibel arbetskraft som en vedertagen och nödvändig strategi för företagens konkurrenskraft på marknaden (Viitala & Kantola, 2016). Däremot uppstår en problematik med begreppet flexibilitet, som ofta ses i positivt sken. Det råder endast flexibilitet om den aktuella variationen av arbetssituationen är önskad. Är den inte önskad klassas den som instabilitet (Håkansson & Isidorsson, 2015). Generellt sett är variationen alltid önskad från företagets sida medan den kan vara både och för den anställda. Ett exempel på önskvärd variation för en anställd kan vara en student som jobbar extra. Friheten att kunna välja när hen ska jobba skapar då en önskvärd variation i arbetssituationen. Ett exempel på icke önskvärd variation kan vara en ensamstående förälder som är beroende av stabil inkomst vilket oftast inte är en garanti i flexibla anställningar.
Ett vanligt förekommande antagande är att unga föredrar ett flexibelt arbete, men studier visar på att 79% uppger att de hade föredragit en tillsvidareanställning (Håkansson & Isidorsson, 2017). Däremot finns det yrkesgrupper som är mer troliga att trivas i det flexibla arbetet, där kan sjuksköterskor och läkare nämnas som exempel. Detta är yrken där det finns en stor efterfrågan, vilket ökar möjlighet för flexibilitet för vederbörande (Olofsson & Wadensjö, 2009).
Initialt var tanken att inhyrd arbetskraft skulle vara ett hjälpmedel vid arbetstoppar, vilket
fortfarande är det vanligaste motivet. Däremot har det idag blivit en permanent del av
arbetsstyrkan i vissa verksamheter eftersom motiven har blivit fler. Det kan till exempel handla
om att fylla sin bemanningsram, en långsiktig personalbuffert för att snabbt kunna göra sig av
med personal eller svårigheter att rekrytera. Motiven för arbetsgivarna är många och många av
6
dem är avgörande för att företag ska kunna fortsätta vara konkurrenskraftiga (Håkansson &
Isidorsson, 2015).
För organisationerna har den flexibla arbetskraften alltså blivit ett starkt verktyg. En framträdande teori för att beskriva den segmentering som kan uppkomma som resultat av flexibiliteten är Atkinsons (1984) The flexible firm. Här beskrivs den ordinarie arbetsstyrkan som kärnan medan den tidsbegränsade och inhyrda arbetsstyrkan hamnar i det han kallar för periferin. I kärnan hittar vi personal med kvalificerade uppgifter, bra villkor och tillsvidareanställningar. I periferin är det personal som utför enklare arbetsuppgifter och som är enklare för företaget att byta ut, till exempel bemanningsanställda (Atkinson, 1984).
Utvecklingen har givetvis påverkat de inhyrda på flera olika sätt. Det har inneburit oregelbundna arbetstider, arbetsplatser, uppgifter och kamrater. En osäkerhet som vi senare kommer in på och som mycket forskningen fokuserar på. Men för en anställd kan den tillfälliga anställningen vara något som ses som positivt och utvecklande om hen känner sig ha hög anställningsbarhet. Generellt sett ses låg anställningsbarhet enbart som något negativt, men bemanningsbranschen och övriga organisationer med mycket tillfällig personal kan med sin höga personalomsättning vara en möjlighet för de med låg anställningsbarhet att komma in på arbetsmarknaden. Detta gäller framför allt unga och invandrare (Håkansson & Isidorsson, 2017).
En konsekvens av globaliseringen och det mer individualistiska samhället är en högre personalomsättning på arbetsmarknaden. Det har i sin tur påverkat anställningsformerna som idag många gånger är deltidsarbeten och tidsbegränsade. Vidare ökar utbildningsnivån och människor måste idag i större utsträckning gå från arbetsmarknaden till utbildning och tillbaka.
För att individer ska kunna hantera de ökade flexibilitetskraven, både ekonomiskt och socialt,
är välfärdsmodellen Flexicurity något som diskuterats länge. Det handlar om att flexibilitet ska
kombineras med säkerhet. Tanken är ett svagare regelverk på arbetsmarknaden där det ska vara
enklare att säga upp personal, samtidigt som den sociala tryggheten ska utökas. Det kan till
exempel innebära ökade satsningar på yrkesutbildningar och högre ersättningar för den
arbetslösa. Modellen används också som ett argument för att rikta in sig på de grupper som står
långt ifrån arbetsmarknaden. Vanligtvis återigen unga, personer med låg utbildning och
personer med utländsk bakgrund (Olofsson & Wadensjö, 2009).
7
3. Tidigare forskning
Det är viktigt att betona att den internationella forskningen på bemanningsbranschen skiljer sig nämnvärt från den svenska forskningen. Internationellt sett är bemanningsanställda ofta tidsbegränsat anställda vilket leder till att de båda ingår i samma forskningsgrupp. I Sverige är tillsvidareanställning norm i alla branscher och därför är mer av den svenska forskningen uppdelad så att tidsbegränsat anställda och bemanningsanställda skiljs åt. Detta är alltså nödvändigt när forskning ska jämföras eftersom studierna måste behandla samma ämne för att kunna jämföras. Några av studierna kommer vara internationellt präglade där en av de vi kommer använda oss av är en kunskapsöversikt som innefattar även internationella studier, men med studier som skiljer på de två kategorierna (Håkansson, Isidorsson & Strauss-Raats, 2013).
Det kommer således förekomma vissa internationella perspektiv på bemanningsbranschen och det är också relevant att nämna då Sveriges bemanningsbransch skiljer sig från många andra länder. Ett exempel på det är som sagt att tillsvidareanställning är vanligt förekommande i Sverige, med 80% i bemanningsbranschen, och där en stor del också har både garantilön och garantitid (Olofsson & Wadensjö, 2009).
Med allt detta sagt finns det fortfarande en relevans i att belysa studier som fokuserar på tidsbegränsade anställningar generellt i detta sammanhanget. Anledningen till detta är att diskurser av denna typen formas på samma sätt kring dessa atypiska arbeten eftersom de bland annat berör de anställdas olika tryggheter. Hur diskursanalyser används på ämnet varierar. En australiensk studie har kollat på hur den politiska diskursen i landet berör ämnet. Denna studiens intresse har legat i att kolla på varför motståndet mot prekära arbeten är lägre i Australien än i Europa trots att det både är mer utbrett och att det innebär sämre villkor. Vidare har de tittat på offentliga tal och analyserat hur det pratas om dessa arbeten. Precis som att tidsbegränsat anställda generellt sett inte får lika mycket utrymme på arbetsplatsen, lika lite utrymme verkar diskussionen ges i den politiska diskursen (Tweedie, 2013). Detta kan således vara en förklaring till att motståndet är så begränsat i Australien, eftersom det inte finns utrymme att tala om det.
Vi kan alltså se här hur stor påverkan talet har på hur vi agerar, ges inget utrymme är det heller inte möjligt att göra något motstånd.
De stora diskussionerna om bemanningsbranschens vara eller icke vara samt dess behov av reglering grundar sig främst i de inhyrdas olika former av trygghet. Många av otryggheterna påverkar vidare varandra. Den lista som Standing (2011/2013) presenterar i Prekariatet är en bra grund för att förstå vilka tryggheter som berörs: Arbetsmarknadstrygghet, anställningstrygghet, arbetsplatstrygghet, komptensutvecklingstrygghet, inkomsttrygghet, yrkestrygghet och representationstrygghet. Mycket av forskningen på bemanningsbranschen grundar sig på dessa, där störst fokus ligger på fysisk och psykosocial arbetsmiljö.
3.1 Bemanningsanställdas vardag - korttids- och långtidsinhyrda
Det verkar alltså som att inhyrda på ett eller annat sätt hamnar utanför på kundföretaget
(Kirkpatrick & Hoque, 2006). Detta kan ge sig uttryck i form av dålig kommunikation mellan
de inhyrda och de ordinarieanställda men också mellan de inhyrda och kundföretag respektive
bemanningsföretag. Kantelius (2010) tar i sin kvalitativa studie om långtidsinhyrda montörer
upp hur skillnaderna mellan de inhyrdas och de ordinarieanställdas upplevelse av
anställningsbarhet och utvecklingsmöjligheter skiljer sig åt. Av resultatet att döma pekar
mycket på att bemanningsföretaget inte tillhandahåller sina anställda med varken utbildningar
eller utvecklingssamtal. De saknar alltså kontakt med bemanningsföretaget där de aldrig får
8
möjlighet till medarbetarsamtal, frågan om de trivs eller om de vill byta uppdrag. Detta till skillnad från de ordinarieanställda som har regelbundna medarbetarsamtal med sina chefer (Kantelius, 2010).
Uthyrningarna är visserligen långa men det betonas också att de ofta enbart förlängs några månader åt gången. Dessutom finns möjligheten att säga upp avtalet snabbt. Kort upplärningstid och uppsägningstid är krav som ofta ställs på bemanningsföretag. Detta kan vara en av förklaringarna till varför det inte är givet att utbildningar ges av kundföretaget. De prioriterar även att ta in redan kunniga montörer för att i största mån kunna slippa upplärningstiden (Kantelius, 2010). Det visar på vikten av möjlighet till flexibilitet för kundföretagen.
Bristen av kontakt med bemanningsföretaget och uteblivna utvecklingsmöjligheter från kundföretaget lämnar de anställda i ett vakuum. De känner inte att de har lärt sig något på kundföretaget som de kommer ha nytta av någon annanstans. Inte heller känner de att några relevanta kontakter har skapats för att stärka deras anställningsbarhet. Skillnader som uppstår i arbetsvillkor mellan ordinarieanställda och inhyrda tenderar att skapa ett vi och dem på arbetsplatsen (Kirkpatrick & Hoque, 2006). Kantelius (2010) studie visar visserligen att sammanhållningen på arbetsplatsen för montörerna är god, vilket skulle kunna bero på att de inhyrda i hans studie ofta är där långa perioder. Viitala & Kantola (2016) visade däremot också på att utanförskapet var väldigt påtagligt, trots längre tid på kundföretaget. Spänningarna existerade även för de som hade varit i kundföretaget ett längre tag.
Korttidsinhyrda har å andra sidan större problem och har svårare att engagera sig genuint. De vet att företaget inte har som syfte att integrera dem i organisationen, vilket vidare skapar en anställningsotrygghet. De som är ordinarieanställda verkar ofta se till sig själv först men står samtidigt upp för sina inhyrda arbetskamrater och känner sympati för dem och deras situation.
Däremot tenderar de inhyrda att vara mer utsatta vid misstag då det är de som först ställs till svars för ett misstag som begåtts på arbetsplatsen. Visar det sig att det är den inhyrda som gjort misstaget så verkar det som att den också får det tuffare än vad en ordinarieanställd får. Vidare menar de dock att de inhyrda ofta ses som duktiga och att de arbetar hårt. De ordinarieanställda känner sig visserligen hotade av de inhyrda men samtidigt är de i behov av den extra arbetskraften. Orsaken verkar vara en rädsla för att cheferna ska inse att den ordinarie personalen inte behövs. Det uppstår interna konflikter hos de ordinarieanställda på grund av detta. Samtidigt som de känner sympati för de inhyrda är alltså förtroende för dem väldigt lågt (Viitala & Kantola, 2016).
3.2 Fysisk arbetsmiljö
Inhyrda verkar också ofta hamna på lättare uppgifterna som inte kräver någon lång upplärningstid (Kantelius, 2010; Kirkpatrick & Hoque, 2006). Den korta upplärningstiden verkar också vara en av anledningarna till att bemanningsanställda löper större risk för arbetsskador. En anledning till den korta upplärningstiden kan vara för att det råder oklarheter om vem av bemanningsföretaget och kundföretaget som är ansvarig för vilken del av upplärningen. Dessutom är problematiken stor i grunden med tanke på att kundföretaget ofta behöver den inhyrda direkt i arbete (Håkansson, Isidorsson & Strauss-Raats, 2013). Där det förekommer introduktion verkar det ändå kunna råda förvirring, troligtvis för att inhyrda får arbetsuppgifter som egentligen inte är menade för dem (Håkansson & Isidorsson, 2016).
Inhyrda tenderar ofta också att tilldelas arbetsuppgifter där den fysiska arbetsmiljön är sämre
än vad den är för de ordinarieanställda rent generellt. Bemanningsanställda har en större risk
9
för arbetsskador men där finns inga tydliga förklaringar för varför det är så. Däremot skulle det kunna vara bidragande, som tidigare nämnt, att inhyrd personal får bristfällig upplärning. Det skulle också kunna bero på att de är överrepresenterade i yrken som har riskfyllda arbetsförhållande samt att många är nya på jobbet. Sverige karaktäriseras dock av långa uppdrag vilket minskar antalet anställda som är nya på jobbet (Håkansson, Isidorsson & Strauss-Raats, 2013).
3.3 Anställningstrygghet och psykosocial hälsa
I många länder är som sagt en anställning i bemanningsbranschen synonymt med tidsbegränsat anställda. Där är bristen på anställningstrygghet en tydlig faktor på ohälsa.
Bemanningsbranschen tenderar att vara konjunkturkänslig vilket innebär att risken för hög personalomsättning är svår att förhindra (Håkansson & Isidorsson, 2017). Detta påverkar de inhyrdas anställningstrygghet även i Sverige trots att en stor andel är tillsvidareanställda. De anställda riskerar fortfarande att behöva byta uppdrag, byta kollegor eller stå utan uppdrag, även om de inhyrda i stor omfattning också har både garantitid och garantilön. En annan konsekvens av brister i anställningstryggheten är att inhyrda är mindre benägna att säga till om risker i arbetsmiljön, för att de är rädda för att bli utbytta. (Håkansson, Isidorsson & Strauss-Raats, 2013). Studier visar på att socialt stöd, från framför allt bemanningsföretaget, är något som skulle kunna vara något som ökar anställningstryggheten. Här finns potential för bemanningsföretagen att förbättra situationen för de inhyrda (Håkansson, Isidorsson & Strauss- Raats, 2013)
3.4 Bemanningsanställdas påverkan på organisationer
För att avsluta kapitlet om forskning som har belyst bemanningsbranschens påverkan på de
inhyrda är det viktigt att också nämna deras påverkan på organisationer. Då mycket av
forskningen handlar om de inhyrdas trygghet och behov har deras påverkan på organisationer
hamnat i skuggan. Betydelsen av det sociala kapitalet i organisationen är som sagt central. När
resultatet blir att både de inhyrda och de ordinarieanställda lider av den ojämlikhet som råder
blir det ett organisationsproblem. Dessutom är det inte bara medarbetarnas interna relationer
och dess konsekvenser som ställer till det för organisationen. Organisationer har själva problem
med att de inte integrerar de inhyrda. Inhyrda känner sig utanför och får inte ta del av det som
tillhör de ordinarieanställda eller företaget. De beskriver också att de sällan får ta del av de
förmåner som de ordinarieanställda har. De har lägre betalt, inga bonusar och får till exempel
varken gåvor eller frågan om att delta på aktiviteter. Dessutom uppstår problematik när
ordinarieanställda strejkar. Eftersom de inhyrda är anställda av bemanningsföretag uppstår
problem med att delta i strejken. Detta kan således uppfattas som strejkbryteri vilket leder till
ytterligare ökad misstro från de ordinarieanställda. De individuella relationerna påverkar de
inhyrdas välmående eftersom de känner sig utanför, samtidigt påverkas arbetsgrupperna
negativt på grund av den höga personalomsättningen (Viitala & Kantola, 2016).
10
4. Teori
Vi tar avstamp i Laclau och Mouffes diskursteori som ger oss en mer precis position i det teoretiska fältet. Diskursämnet är ett område präglat av många olika teoretiska perspektiv (Winther Jörgensen & Phillips, 1999/2000) men det som är mest applicerbart och relevant för vårt syfte och frågeställning är Laclau och Mouffes diskursteori. Deras arbete bygger i många avseenden vidare på det omfattande och grundläggande arbete som Foucault gjort om diskurs och vi kommer därför även att presentera och utgå från även Foucaults egna idéer. För att komplettera de områden inom teorin som Laclau och Mouffe bara i begränsad utsträckning utvecklat använder vi oss av Fairclough, en annan bärande person inom området men som är av en annan skola. I enlighet med diskursanalysens metodologi “lånar” vi från även Faircloughs teori. Faircloughs arbete kring diskurser bidrar framförallt med kontextuella redskap och praktiska instrument för att genomföra en diskursanalys, något som Laclau och Mouffe inte utvecklat lika väl. I detta avseendet använder vi oss också av Fairclough.
4.1 Diskurs
“Diskursen är föga mer än en glimt av en sanning i färd med att födas inför sina egna ögon” (Foucault, 1971/1993:35).
Diskurs kan lite klumpigt beskrivas som ett sätt att uppfatta världen. Världen är alltså inte något fast eller objektivt “där ute”, utan är föremål för tolkning och avgränsningar som vi människor gör kontinuerligt, ofta ovetandes. Världen får sin innebörd eller mening i hur vi beskriver den, och detta sättet att tala om världen blir diskursen. Utöver detta, som vi diskuterar närmare nedan, påverkar även diskursen hur vi talar och beter oss. Diskursen både konstituerar oss och är konstituerad av oss (Winther Jörgensen & Phillips, 1999/2000). Winther Jörgensen &
Phillips (1999/2000:7) beskriver diskurs som:
“[...] språket är strukturerat i olika mönster som våra utsagor följer när vi agerar inom olika sociala domäner”.
Diskursteoretiker hävdar inte att världen inte existerar, utan bara att den inte har någon förutsedd eller förutbestämd mening (Winther Jörgensen & Phillips, 1999/2000). Hur denna mening konstitueras och vad den blir kommer att ha avgörande konsekvenser för framtida sociala handlingar och betydelser.
Winther Jörgensen & Phillips (1999/2000) tar upp ett pedagogiskt exempel där de talar om en översvämning. Händelsen att vattnet stiger sker oavsett vad vi tror, vet eller känner. Hur vi däremot tolkar händelsen och ger den innehåll är upp till oss och ligger till grund för fortsatt handling eller framtida förståelse. Man skulle kunna hävda att det är en effekt av växthuseffekten eller kanske att det har regnat oerhört mycket på sistone. Man skulle kanske kunna hävda att det är “naturfenomen” eller Guds vilja. Alternativt skulle man också kunna hävda att det rör sig om dålig samhällelig planering som ej varit förberedande nog för översvämningar. Vilken förklaring eller betydelse man tillför översvämningen blir diskursen (Winther Jörgensen & Phillips, 1999/2000).
För att förstå diskursens framväxt behöver vi kort nämna den språkliga vändningen som skedde
under 1900-talet och som ligger till grund för diskursteorin. Den innebar ett nytt sätt att se på
språket där tanken på en sann verklighet inte existerar bortom språket.
11
Den språkliga vändningen är en del av socialkonstruktionismen men bygger även på semiotikens olika tankemodeller där världen alltså inte har någon egen betydelse, där det som sägs snarare får sin innebörd av olika maktordningar (Alvesson & Kärreman, 2000).
Diskursanalys är således en teori och metod som söker förstå hur världen är konstruerad genom att granska vad som sägs, hur det sägs, till vem det sägs och vem som säger det. Återigen ger världen inte sig själv betydelse, utan det gör vi i vårt handlande, framförallt genom språket och detta sker ofta godtyckligt eller omedvetet men dock så omfattande. De flesta diskursanalytiska metoder grundar sig därför i någon form av lingvistisk granskning.
Det är alltså en teori om hur världens betydelse konstitueras genom språket och våra handlingar.
Det finns många olika tolkningar och kombinationer av teorier och metoder kring diskurs, där vi, utefter vårt syfte och frågeställning, skapat vår egen metodologiska och teoretiska utgångspunkt. Denna presenteras delvis i detta avsnitt men främst i metodavsnittet senare.
4.2 Laclau & Mouffe
Laclau & Mouffe bidrar med teoretisk avsats för vårt arbete. Deras teori passar sig väl för vårt syfte och våra frågeställningar, till skillnad från de andra stora diskursskolorna, den kritiska och psykologiska (Winther Jörgensen & Phillips, 1999/2000).
4.2.1 Den diskursiva processen
I diskursteorin finns en mängd olika begrepp som beskriver den något svårförståeliga diskursiva processen. För att beskriva en diskurs pedagogiskt kan vi se den som en struktur. Denna struktur är uppbyggd kring ett centrum som kallas nodalpunkt.
Nodalpunkten är alltså det ämne som vi försöker förstå och det ämne som är centralt för diskursen (Winther Jörgensen & Phillips, 1999/2000). I vårt fall är nodalpunkterna
”bemanningsbranschen” och ”de bemanningsanställda” i enlighet med vårt syfte och våra
frågeställningar. Nodalpunkten är ett speciellt tecken som fastställs av övriga tecken. Dessa
tecken kallas för element. Element är vad som helst som skulle kunna ge betydelse åt
nodalpunkten, men för att betydelse ska kunna uppstå måste det skapas något typ av
sammanhang eller relationellt förhållande mellan elementet och nodalpunkten. Detta kallas
artikulation och det omvandlar elementet till ett moment. Det är alltså momenten som ger
nodalpunkten sitt innehåll, medan andra icke-artikulerade element fortfarande existerar utanför
diskursen, som möjliga framtida betydelser eller diskursbildningar. Detta yttersta fält som
består av alla de olika möjligheterna eller kontingenterna kallas diskursivt fält (Winther
Jörgensen & Phillips, 1999/2000). Till exempel kan elementet “träd” ge oss olika tankar
beroende på vilket sammanhang vi befinner oss i. Elementet kan alltså artikuleras till ett
moment som ger oss en viss förståelse. Befinner vi oss inom skogsindustri(diskursen) kan en
bild av virke målas upp medan inom biologi(diskursen) ser man det som en organism. På så sätt
artikuleras trädet in i den specifika diskursen. Vidare fixeras de moment som finns i själva
diskursen eller strukturen genom en relation till varandra. Utöver att ge nodalpunkten betydelse
ger alltså momenten även varandra betydelse och skapar en mer nyanserad bild av nodalpunkten
och således diskursen. Ensamma kan momenten alltså tillföra en viss betydelse till
nodalpunkterna medan flera moment tillsammans kan ge en annan betydelse. Något som bör
poängteras är att denna struktur inte är fastställd utan är ständigt utsatt för förändring och hot
från de olika elementen i det diskursiva fältet. Laclau och Mouffe benämner detta som
kontingens, där allting skulle kunna vara på ett annat sätt. När diskursen får sin temporära
betydelse däremot, kallas detta tillslutning. Då finns det en förståelse som vi rättar oss efter för
12
tillfället och momenten har gått från mångtydighet till entydighet (Winther Jörgensen &
Phillips, 1999/2000).
4.2.2 Diskursteori
I diskursteori är det första att få grepp om att sociala fenomen eller betydelser aldrig är färdiga eller totala. Det kan aldrig slutligen fixeras och är således föremål för ständig strid om betydelsen. Diskursteorin vill således granska denna kampen. Som diskursteoretiker vill du dekonstruera tidigare eller “objektiva” sanningar eller diskurser för att påvisa att de är just det, diskurser (Winther Jörgensen & Phillips, 1999/2000). Väl medveten om den diskursiva närvaron och dess makt över handlandet, kan man undgå att hamna i de tankefällor som diskurser kan bidra med. Vissa fenomen är svåra att föreställa sig i ett annat ljus, de framstår som objektiva sanningar och oföränderliga. Denna uppfattning blir en typ av självuppfyllande profetia, eftersom man inte försöker förändra på det som är oföränderligt. Således stärks den rådande diskursen. Diskursteorin sticker hål i detta däremot med dekonstruktion, genom att hävda och visa på att allt är möjligt eller kontingent, och inget är nödvändigt (Winther Jörgensen
& Phillips, 1999/2000). Med denna förståelsen kan man sedan försöka genomföra förändring.
Rent praktiskt bygger diskursteori på att man betraktar språket, texten och alla dess tecken som en del av ett större sammanhang eller kontext. Enskilt har inget någon betydelse utan får sin betydelse i relation till något annat. I strukturalistisk mening menar man att det finns ett färdigt
“schema” som alla tecken tillhör och som deterministiskt beslutar alla teckens betydelse. Inom poststrukturalismen och diskursteorin anser man däremot att betydelsen aldrig kan fixeras.
Istället förändras detta “schemat” hela tiden och nya betydelser uppstår beroende på sammanhang och kontext. Kvarstår gör däremot att inget tecken har någon betydelse i sig, utan får sin betydelse i relation till andra tecken (Winther Jörgensen & Phillips, 1999/2000).
Detta är en grundtanke som hittas i Foucaults genomgång av diskurser och hur de uppstår. Vi människor kategoriserar för att enklare förstå vår omgivning. Denna kategorisering, som sker med vår högsta rationella förmåga, är däremot diskursiv och präglad av godtycklighet. Den
“sanning” som uppstår är således inte en spegling av det vi kategoriserar utan bara en ordning vi skapar för att förstå världen, antingen enskilt eller gemensamt. I detta blir det tämligen enkelt att föreställa sig att kategoriseringen kan ske på andra sätt än just det valda (Foucault, 1969/1972). I denna process av kategorisering och diskursiv praktik eller begränsning där betydelsen av ämnet cementeras, blir även vissa betydelser utestängda. Dessa utestängningsprocedurer är flera men de är alla problematiska när man anser diskursen som slutgiltig. I det skedet har man glömt eller tappat förmågan att se det som ligger utanför diskursen. Foucault (1969/1972) skriver att även om en diskurs skapas genom att ett ämne sätts i relation till ett annat ämne, är det i vissa avseenden viktigare att titta på alla de betydelser som omöjliggörs eller utesluts genom tillslutningen av den aktuella diskursen. Även om det kan vara nyttigt att ha förmågan att “se” diskurser, går det inte att göra något åt om förmågan att dekonstruera och para ihop ämnet med alla de element som har blivit utestängda av tillslutningen av diskursen saknas (Foucault, 1969/1972). Det som är utestängt får inte delta och det påverkar och har påverkat vår uppfattning av världen, hur vi agerar och vad vi anser rätt och fel (Foucault, 1971/1993). Foucault sammanfattar denna process väldigt väl på detta vis:
“The manifest discourse, therefore, is really no more than the repressive presence of what it does not say: and this “not-said” is a hollow that undermines from within all that is said”
(Foucault, 1969/1972:28).
13
Den typ av utestängningsprocedur i Foucauldiansk mening är mest framträdande i vårt ämnesområde är disciplinen eller kommentaren. Den disciplinära utestängningen sker i att det finns överenskommelser (implicita eller explicita) inom vissa organisationer eller institutioner som möjliggör eller omöjliggör en viss typ av yttranden eller synpunkter (Foucault, 1971/1993).
Detta är nära kopplat till begreppet subjektposition som kort kan förklaras att vara begränsande på grund av den position du intar och den relation denna position har till andra positioner (Winther Jörgensen & Phillips, 1999/2000). Om du exempelvis är en legitimerad läkare i den västerländska vårddisciplinen är det inte acceptabelt av dig att förespråka spirituella behandlingar. Du kommer i det främsta att förhålla dig till hårda naturvetenskapliga fakta för att enbart i fall där disciplinen inte räcker till att hänvisa till andra lösningar, även om det görs med lågt förtroende för dessa. På så vis skapas en typ av hierarki av vad som är av mest värde.
Den västerländska medicinen är mer framgångsrik än den österländska. Diskursen är skapad.
Kommentaren som utestängningsprocedur handlar istället om reciterandet av närmast ritualiserade eller idealiserade principer i vårt samhälle, eller disciplin för den delen (Foucault, 1971/1993). I vårt västerländska samhälle och inte minst inom denna arbetsmarknaden lutar vi i grunden oss på flera sekel år gamla liberala tankar om individuell frihet och en begränsad statlig roll. Med upprepandet av dessa gamla tankarna bibehåller vi dess innehåll och låter det fortsatt prägla vårt samhälle, istället för att hitta alternativa vägar. Dekonstruktion kräver således ett öppet sinne och fantasi, för att ifrågasätta allt det man tror sig veta.
Inom alla diskursiva praktiker och dessa utestängningsprocedurer ligger lurande ett antal frågor.
Det handlar om: (1) Vad är OK att uttala?; (2) Hur får man uttala?; (3) Vem får uttala sig?; (4) Till vem får man tala? Inom varje diskurs går det i någon utsträckning att hitta att i subjektets deltagande finns vissa underliggande bestämmelser som man medvetet eller omedvetet rättar sig efter (Foucault, 1969/1972; Foucault, 1971/1993). Ta uppsatsarbetet som exempel. Vi agerar inom en vetenskapsdiskurs som har högst disciplinära utestängningsmetoder. (1) Vi får inte skriva vad som helst och måste förhålla oss till särskilda metodologiska procedurer; (2) Vårt resultat måste presenteras i textligt format med tydlig disposition, (3) Det är enbart vi studenter som läst tillräckligt med poäng inom rätt område som får skriva uppsatsen; (4) Uppsatsen ska publiceras efter färdigställandet och ska således tala till både opponenter, examinator och allmänheten.
4.3 Fairclough
Från Fairclough hämtar vi en del kompletterande teoribygge som enbart återfinns splittrat i Foucault och diskursteorin. Vi hämtar även en del praktiska verktyg, men de kommer närmare att redogöras för i metodavsnittet.
4.3.1 Diskursordning
Diskursordning är ett viktigt fenomen i vår studie som möjliggör och tillåter oss att kartlägga
flera konkurrerande (eller samspelande) diskurser inom samma fält, i enlighet med vårt syfte
(Fairclough, 1992). När en diskurs är allenarådande och allmängiltig är den hegemonisk. Inte
bara är den överlägsen andra diskurser, det finns i det fallet inga andra diskurser att tillgå
(Torfing, 1999). Sanningen är cementerad. Foucault granskade och utgick mycket från
hegemoniska diskurser i givna epoker (Foucault, 1969/1972). Vårt samtida samhälle präglas
däremot av pluralism och snabbt utbytande av idéer vilket skapar en ständig diskursiv kamp
inom många områden, inte minst arbetsmarknaden, där varje aktör strävar efter att inta en
hegemonisk ställning med sin diskurs (Torfing, 1999). Aktörerna försöker alltså, i egenskap av
14
sin övertygelse eller agenda, eller rentutav omedvetet, att tillföra sin uppfattning av verkligheten på ett ämne. I denna striden formuleras, omformuleras, kompromissas, förhandlas, utestängs, kategoriseras ämnen hela tiden genom olika diskursiva praktiker. Här är vi och nuddar vid den praktiska metoden, att granska lingvistiken och retoriken i språket för att kartlägga hur aktörerna tillför mening till objektet.
Innan striden är över samexisterar flera diskurser och har vissa anhängande och olika starka positioner i samhället. Ytterligare kan det existera flera olika diskursordningar på olika hierarkiska nivåer. En diskursordning kan vara beroende av en övergripande diskurs, som skapar ämnet eller området för diskussion, men diskursordningen försöker konkretisera och befästa detaljer eller betydelse på en mer lokal nivå (Winther Jörgensen & Phillips, 1999/2000).
Det finns, teoretiskt sett, inte någon överenskommen uppfattning om hur omfattande diskurser kan vara eller hur de kan se ut, utan striden om diskursernas diskurs pågår fortfarande.
På vårt fält är således de diskurser kring bemanningsbranschen, dess företag och de inhyrda underordnade en närmast hegemonisk diskurs som gäller arbetsmarknaden och samhället i stort, en ekonomisk- eller flexibilitetsdiskurs, som följer av vårt kapitalistiska och liberala samhälle.
Denna är grunden till att bemanningsbranschen finns över huvud taget. Med bemanningsbranschen väl på plats är det dags för oss att tillföra den olika meningar för att kunna förstå och förändra den så som vi vill. Detta innebär en diskursiv kamp med olika inblandade aktörer, de aktörer vi valt att granska, angående de inhyrda arbetstagarnas och bemanningsföretagens verklighet.
4.3.2 Intertextualitet och interdiskursivitet
Intertextualitet är ett begrepp som inte är särskilt för diskursanalys men som Foucault och sedermera Fairclough utvecklat och gjort till huvudprinciper för diskursanalys (Fairclough, 1992). Intertextualitet bygger på att alla uttalanden, texter eller språket i stort bygger på tidigare dito. Det är alltså principiellt omöjligt att ha en helt originell tanke som inte bygger på tidigare tankar eller uttalanden. Foucault beskriver det intertextuella förhållandet:
“The associated field is also made up of all the formulations to which the statement refers (implicitly or not), either by repeating them, modifying them, or adapting them, or by opposing them, or by commenting on them; there can be no statement that in one way or another does not reactualize others [...]” (Foucault, 1969/1972:110-111).
Allt du kommer att tänka eller säga är diskursivt präglat, antingen i formen av att likna diskursen eller genom att ta avstånd från den (Fairclough, 1992; Foucault, 1969/1972). Intertextualiteten används således för att påvisa hur diskursiva praktiker använder sig av material för att antingen stärka eller försvaga en viss diskurs. Beroende på rådande diskurs kommer material att tolkas och därför även användas olika. Det kan handla om hur man producerar, tolkar eller framför information (Winther Jörgensen & Phillips, 1999/2000). Återigen är vi och trampar på metod- område och retorisk granskning. Det är däremot av stor teoretisk vikt att ha en förståelse för verkningarna av intertextualitet när man ger sig in i området.
Interdiskursivitet bygger på denna principen, att implicit eller explicit låna från en diskurs för
att främja en annan. Inom vetenskapliga arbetet, som detta, är vi av diskursen tvingade till en
manifest intertextualitet, vilket innebär en explicit hänvisning till de idéer eller texter som våraegna tankar eller texter bygger på. Denna typen av återberättande eller omformulering av ett
15
uttalande skapar en grad av ambivalens kring dess egentliga mening(ar) och kontext. Ett fåtal exempel på hur intertextualitet kan utspela sig är återberättande av ett uttalande, påståenden, och ironi (Fairclough, 1992). Alla dessa bygger på något redan existerande och har en viss inneboende ambivalens kring kontexten. En analogi kan göras till generell källkritik eller historia, där en huvudprincip är att ju närmare du kommer ditt studieobjekt, desto bättre, men du kan aldrig komma till kärnan. Du måste trots allt hårt arbete, ändå införa någon grad av tolkning, rekonstruktion och sammanhang (Fairclough, 1992).
Varför intertextualitet är viktigt inom diskursteori är för att man genom texter och språk konstituerar varandet och tillför olika ämnen eller kanske subjekt sina betydelser. Denna diskursiva praktik skapar individer och dess identitet, skapar en gemenskap bland dessa individer och socialiserar dem in i roller och samhällen (Fairclough, 1992). Ett tydligt exempel på detta är hur diskursen kring “konsumtionssamhället” ger oss alla i någon utsträckning en identitet som konsument. Konsumentdiskursen är så pass utbredd i samhället att den går att hitta i många andra diskurser eller institutioner där den inte har sitt ursprung. Denna diskursiva praktik är nära kopplad till identiteten som delas av de aktörer vi valt, den subjektposition de besitter samt de subjekt vars varande de försöker tillföra betydelse.
Avslutningsvis kan man i en diskursordning, eller inom en diskurs, oftast hitta interdiskursivitet. Här försöker man, i konstituerandet av en betydelse hos ett ämne, ta hjälp av flera andra diskurser som inte är konkurrerande eller samverkar men som existerar kring något annat ämne, för att cementera sin styrka. Interdiskursivitet fungerar alltså på samma sätt som intertextualitet, fast det handlar med om diskursiva praktiker eller uttryck (Fairclough, 1992).
Man bygger sin egen idé på ett fundament av andra idéer. Det fungerar lite som ett retoriskt knep. Att genom förmedlingen av en annan diskurs när man talar om sitt ämne skapar man en likhet, igenkänning eller ett samband mellan ämnena som förmedlar en önskvärd bild och tillför en viss betydelse. På grund av principerna bakom intertextualitet och diskursordningen är interdiskursivitet något som rimligen förekommer oftare än inte och är således högst aktuellt för vår analys. Interdiskursivitet, till skillnad från manifest intertextualitet, gör inte explicita hänvisningar till andra diskurser, utan användandet sker diskret och är något som måste uppfattas och betonas av mottagaren om det ska bli explicit (Fairclough, 1992). I detta arbetet är det vår uppgift att betona interdiskursiviteten.
4.3.3 Modalitet
Modalitet är också ett ämne som inte är specifikt för diskursanalys men som ändå har en central betydelse. Modalitet eller modalisering handlar om hur säkert eller bestämt något hävdas (Fairclough, 1992). När ett uttalande eller påstående görs blir det därför viktigt att titta på modaliteten i uttrycket. Med vilken grad av säkerhet hävdar personen det han säger? Detta kan visa sig i allt språkligt och är präglat av retoriska och diskursiva handlingar men vi har valt att fokusera på text, i enlighet med vår studies syfte. Modaliteten kan visa sig genom ett modalt hjälpverb. “Att studera är svårt” kontra “Att studera kan vara svårt” är ett exempel på hur säkerheten i uttalandet förändras med det modala hjälpverbet (Fairclough, 1992).
Modalitet kan även visa sig genom att ett uttalande framställs objektivt eller subjektivt. Jag kan säga “Jag tror att det kan vara svårt att studera”, där jag som subjekt inkluderas. Jag kan även säga “Det kan vara svårt att studera”, där satsen framställs objektivt utan något som påstår det.
Genom att inkludera eller utesluta ett subjekt kan påståendet framstå som mer säkert och
sanningsenligt (Fairclough, 1992).
16
Ju starkare modalitet en person använder, med hjälp av de knep ovan, desto mindre nyanserad
eller komplex görs bilden och verkligheten kan framställas på ett mer ensidigt sätt (Fairclough,
1992). Detta är varför modalitet är centralt inom diskursanalysen. Modalitet blir ett diskursivt
verktyg eftersom det kan hjälpa till att cementera en uppfattning eller världsbild. Därför tittar
man på modaliteten för att belysa om diskursen är tillsluten eller om det lämnas utrymme för
tolkning genom en svagare modalitet. Genom att säga “Jag tycker att det kan vara svårt att
studera” visar jag att mitt uttalande är situationsbaserat och att det således skulle kunna finnas
andra uppfattningar av samma sak.
17
5. Metod
5.1 Socialkonstruktionism och poststrukturalism
Vår uppsats har ett socialkonstruktionistiskt metodologiskt förhållningssätt.
Socialkonstruktionismen är ett ontologiskt perspektiv om att världen, i olika grad, är socialt konstruerad. Världen uppfattas inte så som den är “där ute”, utan genom flera olika tolkningsprocesser får en betydelse hos oss som samhälle och som individer som skiljer sig från den naturliga världen (Winther Jörgensen & Phillips, 1999/2000). Med detta sagt lyser det även genom i vilken grad vi ansluter oss till perspektivet. Vi ställer oss inte bakom idén att världen inte existerar utan enbart är en typ av konstruktion som närmast kan likna vid inbillning. Istället menar vi att “den naturliga” världen existerar, men vi kan enbart uppfatta den genom omfattande tolkningsprocesser. Vi har således en epistemologisk socialkonstruktionism (Alvesson & Sköldberg, 2017).
Ytterligare innebär detta att dagens sanningar, tolkningar eller uppfattningar kan vara förlegade imorgon, då våra tolkningsprocesser och de verktyg vi har för att tolka världen förändras över tid. En del i detta är de diskursiva processerna som uppsatsen behandlar (Börjesson, 2003). Det empiriska materialet, vald metod och även vårt resultat är således inte något som är en slutgiltig eller objektiv sanning, utan har varit, är och kommer bli föremål för tolkning.
Följt av detta har vi även en poststrukturalistisk och anti-essentialistisk syn på bland annat kunskap, subjekt och språk. Detta innebär att det inte finns några inneboende sanningar eller kvaliteter i kunskap, subjekt eller språk utan de är alla föremål för tolkning och påverkan av relationella ställningar. Sammanhanget och kontexten är avgörande för betydelsen av exempelvis språk, då det får sin betydelse i sin relation till läsaren, talaren eller andra språk (Winther Jörgensen & Phillips, 1999/2000). Språket kan både förändras och förlora sin innebörd om relationen förändras. Här är intertextualitet en viktig relaterad term, som också präglar vårt sätt att se på inte minst vårt empiriska material, att ingen text står för sig själv, utan alltid bygger på eller är influerad av annan text (Fairclough, 1992).
I en diskursteoretisk analys som vi utgår från är denna socialkonstruktionism, poststrukturalism och anti-essentialism avgörande för att kunna distansera sig från förgivettaganden, förförståelser och till synes objektiva sanningar för att kartlägga alla aspekter som spelar in i den konstituerande processen. Utan detta har vi ingen möjlighet att föreställa oss en värld annorlunda än den som för tillfället avbildas, då vi tar för givet att det är det enda sättet och att det grundar sig på evigt bestående premisser.
5.2 Urval
Vi har valt att titta på arbetstagarorganisationer och arbetsgivarorganisationer. På grund av det
omfattande arbete en diskursanalys innebär har vi vid flera tillfällen varit tvungna att avgränsa
vår studie för att på ett rimligt vis kunna genomföra studien och presentera ett bra resultat. Vi
har därför avgränsat oss genom att använda oss av två av de största fackförbunden inom LO,
Svenska kommunalarbetareförbundet och Handelsanställdas förbund. Vi har också avgränsat
oss till att enbart fokusera på Kompetensföretagen på arbetsgivarsidan eftersom de är de som
står närmast bemanningsbranschen. Avgränsningen har också inneburit att vissa aktörer har
uteslutits. Både Svenskt Näringsliv och IF Metall har förekommit i vår datainsamling till corpus
(se nedan) men inte använts i analysen. Svenskt Näringsliv har använts dels på grund av att de
18
