Hermeneutisk forskningsansats och delaktighet

Den hermeneutiska forskningsansatsen känns naturlig eftersom hermeneutik bland annat syftar till att förstå mänskliga handlingar. Hermeneutik handlar om att förstå ett budskap, att i studiens inriktning förstå delar av lärarnas utsagor för att kunna sätta betydelsen av dem i en helhet. Den hermeneutiska tolkningen är således lämplig för förståelsen av mänskliga upplevelser eller uttrycksformer som på något sätt återspeglar dem (Starrin & Svensson, 1994). ”Hermeneutik innebär inte endast en helhetssyn på världen och människorna, utan är också ett förhållningssätt som innebär att man kan se kausalitet som inbyggd i själva existensen” (Ringborg, 2001, s.61). I olika mänskliga sammanhang, och de fenomen som där visar sig, så står hermeneutiken för förståelse och tolkning av desamma.

Hermeneutiken är förståelsens och tolkningens teori och praktik. I studien används dock inte en hermeneutisk metodologi och detta är viktigt att klargöra eftersom upplägget på olika sätt motsäger en hermeneutisk metodologi. I studien utgör den teoretiska förankringen grunden för förståelsen och tolkningen av det empiriska materialet till skillnad från en hermeneutisk metodologi som tar sin utgångspunkt, med hjälp av vissa begrepp, i ett empiriskt material och ställer det i relation till befintliga teorier. Detta är en tolkande process där det empiriska materialet mer fungerar som en samtalspartner – om jag använder mig av dessa teorier vad säger du då? Det teoretiska rastret används alltså på två helt skilda sätt. Ansatsen är hermeneutisk i bemärkelsen att en tolkning av de studerade lärarnas utsagor görs samt de dokument som finns kring det lokala skolutvecklingsprojektet. Vidare är studien hermeneutisk på så sätt att det abduktiva förfaringssättet används. De empiriskt induktiva ytstrukturer/mönster som blir synliga blir detta genom tolkning. Själva abduktionen börjar i och med att ytstrukturen från empirin bearbetas med de teoretiska verktygen och på så sätt gå från yt- till djupstruktur (Alvesson & Sköldberg, 1994, s.45). Detta är en tolkande process. ”En hermeneutiker skulle säga att abduktionen innebär ett slags hermeneutisk spiral: en tolkning av fakta som vi redan har viss för-förståelse av” (a.a., s.45). Den tolkande processen ser ut enligt nedan:

Deduktion Induktion Abduktion

Teori (djupstruktur) Empiriska regel- bundenheter (ytstruktur) Empiri

Figur 9. Deduktion, induktion och abduktion. (Alvesson & Sköldberg, 1994, s.45)

Det behövs en upprepad process

av pendling eller alternering mellan (empiriladdad) teori och (teoriladdad) empiri. Det innebär en hermeneutsik process under vilken man så småningom s a s äter sig in i empirin med hjälp av teoretiska för-föreställning, allt under det att man också utvecklar teorin (Alvesson & Sköldberg, 1994, s.47).

I studien har teorierna varit utgångspunkten för att förstå praktiken, de har använts för att synliggöra den implicita värdebasen. Mer om den abduktiva ansatsen följer, som tidigare nämnts, i 5.3.3 Abduktion.

Hermeneutiken kan översättas till tolkningslära, inom vilken man ägnar sig åt att försöka förstå och tolka en text eller mänskligt liv och existens. Inom den hermeneutiska modellen använder man sig av kvalitativa analyser som det rätta sättet att utföra deskriptiva studier av helheten. För att förstå och få en helhet så är det viktigt att kunna göra en tolkning av delarna, delarna i det empiriska materialet, och sätta samman dessa till en helhet. Hermeneutiken har vissa teoretiska förutsättningar, som för övrigt stämmer väl överens med denna studie. Dessa är:

- Förståelse av mening sker alltid i ett sammanhang eller i en kontext (ett språkligt sammanhang).

- I varje tolkning eller förståelse är delar beroende av helheten och vice versa. - Varje förståelse förutsätter eller bygger på en bestämd förförståelse.

- Varje tolkning föregås av vissa förväntningar eller förutfattade meningar.

Individen tolkar sin omvärld, forskning sker genom tolkning med hjälp av konstruktioner där konstruktionerna är uppbyggda av begrepp som har samband med varandra. Begreppen både skapar nya sätt att tolka och styr på vilket sätt tolkningen sker. Begreppen representerar då det perspektiv som forskaren anlägger på forskningsmaterialet. De hermeneutiska begreppen handlar i hög grad om både det ontologiska och epistemologiska tolkandet av världen och fenomenen. Forskaren måste först skriva fram sin egen förförståelse och sätta den i relation till resultatet. ”Det är viktigt att inse att tolkningarna är verkliga för tolkaren och verkliga utifrån det perspektiv hon anlägger på materialet” (Ringborg, 2001, s.55). En tolkning visar alltid en begränsad del av det man undersöker eftersom tolkarens påverkan av den kultur och de erfarenheter tolkaren varit med om påverkar tolkningen av de centrala begreppen som är tolkarens perspektiv (Ringborg, 2001). Denna studies perspektiv är socialkonstruktivistiskt vilket är i linje med ovan nämnda och utvecklas mer i 5.6.2 Ontologisk och epistemologisk bas.

Det finns en nivå i tolkningsprocessen där man inte hundraprocentigt kan skilja mellan subjekt och objekt. Detta gäller speciellt i studiet av människan. Det finns en nivå i mänsklig erfarenhet där människan och världen utgör en odelbar helhet (Starrin & Svensson, 1994).

När förståelse i ’hermeneutisk’ mening föreligger, dvs. när en vetenskaps begreppsbildning i princip växer fram ur ett för vetenskapens subjekt och objekt gemensamt språkspel, är den dialektiska förmedlingen mellan subjektivitet och objektivitet redan igång (Apel, 1990, s.17-18).

Den dialektiska förmedlingen som Apel uttrycker innebär i grova drag att dialogen kring subjektivitet och objektivitet ger upphov till frågor som man kan ha motstridiga åsikter om. En relationell problemkontext uppstår. Det är endast genom en god argumentation, för eller emot, som man kan komma fram till ett avgörande i frågan (Lübcke, 2003). Motsatsen till den hermeneutiska forskningsansatsen är positivismen vars vetenskapsfilosofiska teori starkt poängterar att vetenskapen, för att få räknas som vetenskap, måste utesluta alla värden och filosofiska antaganden om verklighetens och kunskapens beskaffenhet.

Enligt positivismen skall vetenskapen grunda sig på rena och objektiva fakta. Men vem/vilka, och med vad, avgör om fakta är objektiva och rena eller ej? Är detta en fråga om tolkningsföreträde? Ja, och därmed har positivismen skjutit sig själv i sank!? Inte nödvändigtvis eftersom detta beror på vilken ontologisk övertygelse som används. Ett sätt att betrakta frågan är att konstatera att det alltid är en fråga om tolkning när något erfars och betraktas. Det vill säga oavsett om det är ett rationalistiskt, empiristiskt, konstruktivistiskt eller socialkonstruktivistiskt ontologiskt perspektiv som används så är det alltid en fråga om tolkning. Bengtsson (1997) menar exempelvis att grunden till svårigheterna med att integrera all didaktisk forskning är att den har sin utgångspunkt i olika filosofiska grundantaganden av ontologisk och epistemologisk karaktär samt aktuella paradigm.

det allmänna hermeneutiska problem som aktualiseras när vi diskuterar komplexa företeelser där delarna påverkar varandra och bidrar till att helheten har egenskaper som inte delarna har. För att förstå delarna måste vi förstå helheten och tvärtom. Var man bör börja är en fråga om fruktbarhet och genomförbarhet (Francén, Gren & Juth, 2003, s.22).

Objektivitet i detta sammanhang kommer därför att handla om att lyfta fram vad som talar för och mot en ståndpunkt och vilken vikt de olika faktorerna kan sägas ha. Utifrån detta ges sedan en så rättvis bild som möjligt. Detta är att vara objektiv i denna studie.

Denna studie har genomförts i den egna praktiken, på den egna arbetsplatsen, och av denna anledning blir studien högst deltagarorienterad. Den kulturella kontexten, skolan och kollegiet, kan på ett naturligt sätt studeras vilket är en klar fördel. Tillträdet till arenan är från början klart men detta kan även innebära svårigheter. Delvis, på grund av den praxisnära relationen, skulle även tekniken deltagande observation kunna tillskrivas studiens metod. ”Genom deltagande observation kan forskaren få en uppfattning om vilka antaganden, värderingar och normer, liksom andra strukturella förutsättningar, som styr och formar den sociala grupp man studerar” (Garsten, 2004, s.150). Men den deltagande observationen är inte, i traditionell mening, en deltagande observation. Istället skall deltagandet ses som en naturlig följd av forskaren själv arbetar i verksamheten. Detta blir problematiskt och måste tas med i tolkningen och analysen av det empiriska materialet och aktuellt resultat. Forskarens roll i detta arbete blir att fungera som en medlare mellan verkligheter, de två världarna skola och vetenskap. Denna roll karaktäriseras stundtals av att befinna sig mittemellan de båda. Närhet och distans blir två centrala begrepp i detta sammanhang. I ena stunden skall ett aktivt deltagande praktiseras och i den andra stunden skall ett distanserat och utifrånperspektiv användas. Deltagande observation som teknik kan dock inte tillskrivas studien eftersom den deltagande observationen ej varit vetenskapligt genomförd.

Studien har varit hel- och delinriktad på så sätt att delarna, det explorativa (utvecklande), och induktiva (upptäckande) tillsammans med det kontextuella (sammansatta) är integrerade i varandra. Studien började med flera frågeställningar, ett så kallat frågebatteri. Vilket är att jämföra med det syfte som den första pilotstudien hade där referensgruppen för Den Tionde Dagen intervjuades med hjälp av tekniken fokusgrupp. I en fortlöpande analys under studiens gång minskades och korrigerades antalet frågor för att till slut finna kärnan den fråga som skulle studeras. Studien är av denna anledning både teoriskapande och longitudinell. Studiet av skolutvecklingsprojektet Den Tionde Dagen har bedrivits under mer än ett helt läsår vilket kan betraktas som en longitudinell studie, det vill säga långvarig. Det tydliga deltagandet i verksamheten och erkännandet av den påverkan som skett inom organisationen för Den Tionde Dagen under studiens gång har betydelse för resultatet. Frågan lyfts och problematiseras längre fram i 5.6 Forskningsetik.