Pedagogisk grundsyn – pedagogik och filosofi i samspel

För att förstå den ämnesövergripande inriktningen i denna studie kan det vara viktigt att klargöra vad som avses med de olika vetenskaperna. I korta drag kan pedagogik beskrivas som den praktiska verksamhet (fostran, undervisning (bildning) och utbildning), men även teoretiska vetenskap som studerar fostran, utbildning och undervisning. Pedagogisk filosofi behandlar grundläggande problem inom områdena pedagogisk praxis och pedagogisk teori, det vill säga praktisk-filosofiska och vetenskapsfilosofiska problem specifika för pedagogiken (Stensmo, 1994). Det är pedagogiken som står i fokus, filosofin talar om inom vilket område i pedagogiken som är aktuellt. I likhet med pedagogiken finns det ingen allmänt accepterad definition av ordet filosofi. I Filosofilexikonet (Lübcke, 2003) framkommer tre olika sätt att se på filosofi: 1) filosofi är en lära eller teori där strävan är att nå vishet, det högsta goda. Här i ryms även filosofi som en aktivitet och ett levnadssätt; 2) en reflektion över fackvetenskaperna och tillvaron; 3) logik, kunskapsteori, metafysik, etik, vetenskapsteori, semantik, värdeteori, estetik och så vidare. Egidius (1995) definierar filosofi som

vetenskap om tillvarons grund, mening och mål, om den mänskliga kunskapens giltighet för den verklighet som den vill vara kunskap om; till filosofin räknas även en mängd numera självständiga vetenskaper som vetenskapsteori (de vetenskapliga metodernas logiska och kunskapsteoretiska hållbarhet), logik (läran om följdriktigt tänkande), semantik (läran om ords och språkliga uttrycks betydelse), etik, sats- och rättsfilosofi m.fl. (s.72)

Filosofin och pedagogiken har många frågor gemensamt. Det gemensamma forskningsområdet kallas Pedagogisk filosofi även om det i själva verket hade varit mer önskvärt med namnet Filosofisk pedagogik (se Bengtsson, 2004, för en utförligare diskussion). Centralt inom det praktisk-filosofiska området är frågor om värden och normer i fostran, undervisning och utbildning.

Vilken betydelse har utbildning, nationellt och internationellt? Vilken är den gemensamma nämnaren för all utbildning och bildning? Vilken roll har skolan i dagens samhälle och vilken roll bör den ha? Aspin (1999) hävdar att:

education is a public good … education is like social welfare, health, justice, law and order – all goods and conditions without which our future citizens could not even get very far down the road to being able to know and to do and to live with others and to be (s.139).

Utbildningens funktion är att förse oss med verktyg som vi kan använda när vi ska konstruera och bygga det goda livet. Vi måste ha förmågan att veta vad, veta hur och varför. Allt detta för att kunna leva tillsammans och förhålla oss till den verklighet vi lever i. Vi lär för att utvecklas, men utvecklas mot och för vad? Den tidigare synen på lärande som handlade om att överföra kunskaper har idag bytts ut mot en slags evolutionär epistemologi där lärandet är en aktiv process och som utvecklas genom att eleven har en central aktiv roll i sammanhanget. Individen själv har blivit mer ansvarig för sitt lärande. Lärarollen kan i dag mer liknas vid en manager, en dirigent av lärarprocessen. Läraren ses inte längre enbart som den som förser med sammanhang och instruktioner utan även den som fungerar som rådgivare och processövervakare. (Hopkins & Reynolds, 2001)

Den pedagogiska grundsynen har en avgörande betydelse för hur skolutveckling tar sig uttryck eftersom det är här vi hittar antagandena om de grundläggande frågorna. Den pedagogiska grundsynen är basen för all handling i skolan, den pedagogiska verksamheten. I den pedagogiska grundsynen ryms bland annat människosyn, kunskapssyn, etiksyn, didaktisk syn samt synen på den pedagogiska verksamhetens natur. Att vara yrkesmässigt trygg, veta förutsättningarna och möjligheterna i verksamheten är en viktig del för att kunna bedriva en tillfredsställande praktik. Reflektionen över den egna praktiken blir en förutsättning för att kunna utveckla verksamheten i linje med de direktiv som finns. Skall skolan fungera som en förändringsagent där eleverna fostras till att bli kritiska samhällsmedborgare eller skall skolan rikta in sig på att bevara rådande samhällssyn, det vill säga vara samhällsbevarande? Å ena sidan har vi skolan som förändringsagent där lärarens roll blir att våga ge eleven frihet och därmed tro på elevens förmåga. Å andra sidan har vi den samhällsbevarande aspekten där läraren styr genom tydliga regelverk och minimerar elevens frihetsgrader. Denna dualism, och den dynamik som finns dem emellan, är inte helt enkel, snarare komplex och mångfacetterad.

Hur löser skolan den pedagogiska paradoxen som skolans demokratifostran medför? Det vill säga frågan om systematisk påverkan i kombination med medinflytande, där eleverna får dubbla identitet bestående av passivt objekt och aktivt handlande subjekt. För att förstå sig på skolans roll, utbildningens och bildningens syfte, är det nödvändigt att problematisera detta förhållande. Den pedagogiska medvetenheten blir en avgörande faktor i utvecklingen av skolan, ju större medvetenhet desto mer verktyg att förstå och agera i rätt riktning med. Skolan borde utifrån detta utvecklas till en autonomt tänkande verksamhet. Varje lokal enhet bör utvecklas mot att bli tänkande enheter. Skolan är en organisation men även en del av det omgivande samhället. Den pedagogiska grundsynen kan av denna anledning inte nog poängteras. För att förstå komplexiteten i pedagogisk verksamhet och alla de olika intressen som är inblandade blir en pedagogisk medvetenhet central.

Den pedagogiska grundsynen har betydelse för hur en skola organiserar sin verksamhet, vilka värden den inrymmer och hur verksamheten gestaltar sig. I skolverksamheten arbetas det med flertalet mål som tillsammans, förhoppningsvis, bidrar till helheten. Scherp (2003) gör följande distinktion:

Mål innebär fragmentarisering av helheten medan vision står för skapande av helhet från delarna. I en förståelsefördjupande och meningsskapande lärprocess är främst visioner och förståelsen av uppdraget av central betydelse ... Att utifrån uppdraget utveckla en gemensam vision på enskilda skolor innebär att man tar vara på den egna skolans egenart och tydliggör framtidens övergripande inriktningar för den pedagogiska utvecklingen på skolan (Scherp, 2003, s.45).

En god vision innebär bland annat att den kan uppfattas som sin egen, ger nya utmaningar, genererar en mental bild om framtiden, förmedlar verksamhetens innersta mening, skapar mening och färdriktning, engagerar och entusiasmerar samt kopplar ihop organisationens och individens behov. Visionen blir i detta perspektiv ett rättesnöre. En tolkning av ovanstående är att den individuella och den organisationsinnehållande pedagogiska grundsynen bör samspela och utvecklas i enlighet med varandra för att nå en meningsfull och god skolutveckling.

Synen på människan får betydelse för vårt sätt att bedriva pedagogisk verksamhet. God eller ond? Ansvarstagande eller passiv? Och så vidare. Människosynen som styr oss i vardagslivet består av uppfattningar och attityder som är produkten av uppfostran och socialisation. Av denna anledning är människosynen relativt konstant (Collste, 1996). Människosynen som relativt konstant skapar stora utmaningar för de lärare som verkar inom skolan. Om eleverna

har med sig en viss människosyn, och den står i kontrast till det skolan står för, kan det bli problematiskt. Ett exempel på detta är rasistiska värderingar som säger att en annan sorts människa inte är något värd. I skolans uppdrag att fostra eleverna till demokratiska samhällsmedborgare får människosynen en avgörande betydelse. Utbildning och bildning har en central funktion i barns socialisation till samhällsmedborgare. Vikten av en medveten pedagogisk grundsyn kan inte nog betonas. Den pedagogiska grundsynen är de implicit grundläggande kunskaperna och kompetenserna i pedagogisk verksamhet och förmågan att kunna hantera de frågor som aktualiseras inom densamma. Den pedagogiska grundsynen är avgörande för lärarens sätt att utföra sitt uppdrag. Att vara pedagogiskt medveten genom att veta hur, vad och varför är högst avgörande för att lyckas med uppdraget. Flertalet mycket viktiga frågor att ta ställning till aktualiseras i undervisningen och en stor utmaning för läraren är att förhålla sig på ett kompetent sätt till dessa. Detta är vad den pedagogiska grundsynen handlar om, den pedagogiska grundsynen som bland annat innehåller praktisk yrkesteori, pedagogiska och filosofiska teorier.