Hinder mot verkställighet Två vägledande beslut den 12 mars 2007 Två vägledande beslut den 12 mars 2007

Besluten gällde barn med uppgivenhetssyndrom. Det första beslutet gällde ett barn utan egen spontanmotorik och utan kontakt med föräldrar och vårdpersonal. Barnet fick näring via sond och bedömdes vara i behov av en trygg tillvaro och kontinuerliga vårdinsatser. I det andra fallet var det fråga om ett barn med uppgivenhetssyndrom av allvarlig art och med kraftigt nedsatt förmåga att kommunicera och att klara av dagliga rutiner. Även detta barn fick näring via sond. I diagnostiskt hänseende uppfyllde barnen kriterierna för posttraumatiskt stressyndrom. Det fanns risk för att sjukdomen skulle fördjupas och en bedömningen var att en mycket lång behandlingsperiod var nödvändig. I båda fallen beviljades permanent uppehålls-tillstånd med stöd av 12 kap. 18 § utlänningslagen, men inte på den grunden att barnets sjukdom hindrade verkställighet utan för att det inte längre kunde anses rimligt att kräva att barnen

skulle återvända till sina hemländer (12 kap. 18 § första stycket 3 utlänningslagen).

Beslut den 27 mars 2007

Beslutet gällde en kvinna som var gravid med beräknad nedkomst i mitten av maj samma år. Med hänsyn till att hennes graviditet var långt framskriden och att flertalet flygbolag inte accepterar höggravida kvinnor som passagerare beviljades kvinnan ett tidsbegränsat uppehållstillstånd till mitten av augusti samma år.

Beslut den 30 mars 2007

Beslutet gällde en man från norra Irak som hade ett lagakraft-vunnet avvisningsbeslut. Ett därefter meddelat uppehållstillstånd hade löpt ut. Mannen begärde på nytt uppehållstillstånd, vilket föranledde Migrationsverket att pröva om det förelåg hinder mot verkställighet. Mannen hade inte anfört några sådana skyddsskäl som avses i 12 kap. 19 § utlänningslagen, varför prövningen gjordes mot 12 kap. 18 § samma lag. Migrationsverket konsta-terade att Migrationsöverdomstolen i ett avgörande i februari månad samma år hade konstaterat att det inte förelåg några verkställighetshinder när det gällde Irak och att det, särskilt när det gällde norra Irak, normalt inte fanns några hinder mot att återvända dit. Med hänsyn till det ovan anförda ansåg verket att det inte förelåg något hinder mot att verkställa beslutet.

Vägledande beslut den 15 maj 2007

Beslutet gällde en man från Kabul som genom lagakraftvunnet beslut hade avvisats till Afghanistan. Han hade därefter fått ett tillfälligt uppehållstillstånd, som dock hade löpt ut. Efter att han

ansökt på nytt om uppehållstillstånd under åberopande av sin situation i hemlandet, prövades hans ansökan mot reglerna i 12 kap. 18 och 19 §§ utlänningslagen. Migrationsverket ansåg att det inte fanns skäl att göra en ny prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen. Verket ansåg att det var praktiskt möjligt för mannen att återvända till Afghanistan, där hans familj fanns kvar. Det saknades därför förutsättningar att bevilja tillstånd enligt 12 kap. 18 § utlänningslagen.

Vägledande beslut den 5 juli 2007

Detta beslut gällde en man från södra Irak som blivit avvisad genom beslut som hade fått laga kraft. Han hade fått ett tillfälligt uppehållstillstånd, som emellertid hade löpt ut. Därefter ansökte han på nytt om uppehållstillstånd. Hans ansökan behandlades enligt 12 kap. 18 § och 19 §§ utlänningslagen. Migrationsverket fann att mannen inte hade åberopat någon ny omständighet som kunde antas utgöra ett politiskt verkställighetshinder, varför ny prövning inte beviljades. Vidare menade Migrationsverket att säkerhetsläget i den del av landet som mannen kom ifrån var sådant att det inte kunde anses råda svåra motsättningar. Det fanns reseförbindelser och det var praktiskt möjligt för mannen att självmant återvända till hemlandet. Det saknades därför förutsättningar att bevilja tillstånd enligt 12 kap. 18 § utlännings-lagen.

Vägledande beslut den 22 november 2007

Beslutet gällde en man från Afghanistan. Han hade tidigare avvisats och beslutet hade fått laga kraft. Senare fick han ett tillfälligt uppehållstillstånd. När det löpte ut begärde han uppehållstillstånd på nytt. Migrationsverket prövade hans begäran med stöd av reglerna i 12 kap. 18 och 19 §§ utlännings-lagen och konstaterade därvid att förhållandena i Afghanistan

hade ändrats på sådant sätt att det utgjorde nya omständigheter.

Det rådde inre väpnad konflikt i den aktuella delen av södra Afghanistan. Mannen kunde enligt Migrationsverket emellertid söka skydd i Kabul och det ansågs rimligt att kräva av honom att han gjorde det. Mot bakgrund därav ansåg Migrationsverket att det inte framkommit några nya omständigheter som innebär att det fanns hinder mot verkställighet enligt 12 kap. 18 § första stycket 2 och 3 utlänningslagen. Med hänsyn bl.a. därtill upphävdes ett tidigare meddelat inhibitionsbeslut.

Beslut den 4 december 2007

En man från Turkiet avvisades genom beslut som vann laga kraft.

Mannen begärde ny prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen, men hans begäran avslogs. Han åberopade på nytt hinder mot verkställighet på den grunden att hans hustru led av djupa depressioner, att de hade fått en son tillsammans samt att han måste ta hand om sin familj. Migrationsverket konstaterade att mannen tidigare åberopat att verkställighet av hans avvisnings-beslut skulle innebära att han skulle komma att vara skild från sin hustru och son under två års tid. Vidare framgick att mannen hade värnplikt som väntade i hemlandet och att han inte kunde räkna med uppskov med denna. Migrationsverket fann att frågan i ärendet var om det fanns ”annan särskild anledning” att beslutet inte borde verkställas (12 kap. 18 § första stycket 3 utlännings-lagen) när familjeanknytning hade uppstått efter det att ett avvisningsbeslut hade meddelats. Enbart den omständigheten att mannen fått barn med sin hustru medförde inte att hinder mot verkställighet hade uppstått. Inte heller utgjorde det förhållandet att han skulle göra militärtjänstgöring i hemlandet hinder mot verkställighet. Enligt verket var det inte visat genom utredningen att hustrun inte skulle kunna ta hand om barnet. Det ansågs inte ha framkommit någon ny omständighet som ensam eller tillsammans med det mannen angett kunde leda till

uppehållstillstånd enligt 12 kap. 18 § utlänningslagen kunde beviljas. Migrationsverket avslog ansökan.

Vägledande beslut den 1 juli 2008

Beslutet gällde en statslös palestinier från norra delen av Gaza-remsan som bl.a. ansökte om uppehållstillstånd. Migrations-verket fann att mannen inte var att bedöma som flykting och inte heller som skyddsbehövande i övrigt. I fallet aktualiserades frågan om det fanns anledning att anta att det avsedda mottagar-landet inte skulle komma att vara villigt att ta emot mannen, dvs.

om det förelåg ett praktiskt verkställighetshinder (12 kap. 18 § första stycket 2 utlänningslagen). Mot bakgrund av det allmänna läget i det aktuella området ansåg Migrationsverket att det vid tidpunkten för beslutet inte var praktiskt möjligt att verkställa ett utvisningsbeslut till Gaza avseende en palestinier som var registrerad där och att det inte heller var möjligt att verkställa till Västbanken. Enligt verket fanns det emellertid förhoppningar om att gränsen skulle öppnas inom överskådlig tid. Verkställighetshindret kunde därför inte bedömas vara bestående. Migrationsverket beviljade anstånd med verkställig-heten av utvisningsbeslutet i sex månader med stöd av 5 kap. 11 § utlänningslagen.

Vägledande beslut den 30 oktober 2008

Beslutet gällde en kvinna, medborgare i Iran, som hade anknyt-ning till sin svenske man. Paret hade en gemensam dotter på fem månader. Kvinnans anknytning till mannen och flickan, som båda var svenska medborgare, talade för att bestämmelsen i 12 kap. 18 § första stycket 3 i och för sig skulle kunna tillämpas på kvinnan. Emot detta talade enligt Migrationsverket den omständigheten att kvinnan vistats illegalt i Sverige i närmare tre år. Med hänsyn till att illegal vistelse har betydelse för frågan om

tillstånd ska kunna beviljas på grund av anknytning och då handläggningstiden vid Sveriges ambassad i Teheran för ansökningar om uppehållstillstånd på grund av anknytning var under sex månader, ansåg Migrationsverket att det saknades förutsättningar att tillämpa ovannämnda bestämmelse. Verket fann således att det inte förelegat verkställighetshinder.

Av rättschefens kommentar till beslutet framgår att det vid bedömningen särskilt ska beaktas hänsynen till ett barns behov av båda föräldrarna och hur lång tid det kan ta innan utlänningen kan återvända till sin familj i Sverige. Hänsyn ska också tas till föräldrarnas faktiska möjligheter att under den tid processen tar, sörja för barnets behov av omsorg och trygghet, vilket kan skifta beroende på barnets ålder, tidigare upplevelser och familje-situation. Hur lång tid som är acceptabel beror på familjens situation och det enskilda barnets behov men utgångspunkten är att handläggningstiden inte avsevärt bör överstiga sex månader.

Av kommentaren framgår vidare att Migrationsverket vid prövningen om hinder mot verkställighet föreligger inte ska göra en mer generös bedömning än vad Migrationsöverdomstolen slagit fast när det gäller frågan om huvudregeln om att tillstånd ska ordnas före inresan ska kunna frångås (MIG 2009:2 I och II).

4.3 Rättschefens rättsliga ställningstaganden