Historisk/sociologisk bedömningsforskning

lärar-praktikens motstridiga arbetsuppgifter. Resultatet av hennes innehållsliga jämförelse visar att båda traditionerna förefaller förtränga dessa arbetsupp-gifter. Det pekar på behovet av att utveckla en vokabulär som byggs ”på de konfliktfyllda utmaningar som lärarnas praktik innehåller” (a.a. s. 103).

Helena Korp har två avhandlingar som båda kan förstås som exempel på systemstudier, dels licentiatavhandlingen Kunskapsbedömning – hur, vad och varför från 2003, dels doktorsavhandlingen Lika chanser i gymnasiet? En studie om betyg, nationella prov och social reproduktion (2006). Det är den sist nämnda vi här tar som ett exempel på en historiesociologisk studie och då med tyn-gdpunkt på det sociologiska. Dess syfte är att belysa de nationella provens användning och komplikationer som stöd för en likvärdig betygsätt ning i olika gymnasiemiljöer ur ett reproduktions- och konfliktteoretiskt perspektiv som integrerar ras, kön och etnicitet. I avhandlingen finns både en historisk beskrivning av den svenska gymnasieskolan och en samtida analys av gym-nasieskolans system för bedömning. Den historiska analysen, baserad på tidi-gare forskning, utgör en grund för analysen av samtids studien där lärare, elever och rektorer intervjuas om nationella prov (NP) och betygsättning. Resultaten visar en stor variation mellan skolor och program vad avser undervisningens inriktning när det gäller förberedelser, genomförande och bedömning av NP och deras användning i betygsättning. Såväl inramningen som klassifikatio-nen av ämklassifikatio-nen varierar mellan teoretiska och yrkes program. Den erbjudna och den erhållna läroplanen i svenska var influerad av gymnasieskolans tidigare utformning när programmen hade sin hemvist i olika typer av skolor. Å ena sidan den klassiska gymnasieskolan med beto ning på textanalys, akademiskt skrivande och retoriska färdigheter, å andra sidan yrkesskolan med betoning på grundläggande läs- och skrivfärdigheter. På samma sätt varierade lärares bedömningar mellan programmen på ett sådant sätt att de inte kan betraktas som likvärdiga. Då teoretiska program rekryterar elever främst från medel-klassen och yrkesprogrammen från arbetarmedel-klassen bidrar dessa differentierade pedagogiska praktiker till den sociala reproduktionen.

Rikard Erikssons (1999) avhandling Psykoteknik. Kulturell fabricering av personlig identitet behandlar en för skolan relevant aspekt av bedömning, den psykologiska testningens betydelse för normbildningen i samhället.

Avhandlingen är med andra ord ett nutida exempel på en psykometrisk studie. Samtidigt tillför den med sitt kunskapssociologiska perspektiv, och den etnografiska analysen av psykotekniken som kulturellt fenomen, nya sätt att skriva och förstå historien om den psykologiska testningen och dess betydelse för det moderna samhällets utveckling. Empiriskt analyseras en bred variation av texter, test, offentliga utredningar, artiklar i tidskrifter, foton, ljudupptagningar och även testföremål knutna till Psykotekniska institutet (PTI) som etablerades 1943. Undersökningsperioden täcker pri-märt åren 1943–1969, men den griper både bakåt och framåt i tiden. Med utgångspunkt i analyser av bland annat en stor mängd utlåtanden beskrivs hur den naturvetenskapliga tankestil som utmärkte institutets testverk-samhet fabricerar personliga identiteter. Proven skulle genomföras snabbt

och den testade förväntades komma fram till rätt svar på rätt sätt. Vägen fram till resultatet var minst lika viktig. Det handlar om att följa en i förväg utstakad linje eller ordning. Fram träder ett etos med normativa levnads-regler för hur den moderna människan (inte) bör vara. Sund, välvårdad och ordentlig är några positiva kännetecken och bräcklig, slapp, ombytlig och oengagerad några av de negativa. På ett övergripande plan beskrivs hur psy-koteknikens världsbild och etos formar ett kulturellt mönster i den svenska kulturen. Ett mönster där psykologerna/själens ingenjörer medverkar i både meningsskapande och sortering t.ex. som ett led i yrkesvägledning.

Ett exempel på den reformhistoriska traditionen utgör Jörgen Tholins (2006) avhandling Att klara sig i ökänd natur. En studie av betyg och betygs­

kriterier – historiska betingelser och implementering av ett nytt system. Studien omfattar dels en historisk bakgrund till det svenska betygsystemet, dels en analys av lärares förståelse av den 1995 introducerade nya läroplanen i grundskolan och det nya betygsystemet där lärare till en början själva förväntades utveckla kriterier för två av de tre betygen. Den historiska delstudien har sin grund i olika officiella dokument, både statliga utred-ningar och dokument från centrala myndigheter. Den omfattar perioden från folkskolans etablering 1842 fram till tiden för studiens genomförande.

I den andra delstudien används olika lokala dokument, planer och kriterier för bedömning i engelska, kemi och idrott och hälsa. Dokumenten insamla-des vid två olika tidpunkter, 1995 och 2005. Med referens till den historiska studien konsta terar författaren att bedömningen liksom utbildningen i övrigt reglerades alltmer från 1842 fram till 1970-talet då en förskjutning från centralisering till decentralisering påbörjas. Särskilt noteras konse-kvenserna av detta på myndighetsnivå där Skolverket initialt inte gav svar på frågor om hur den lokala skolverksamheten skulle utformas. Något som successivt förändras under 2000-talet, bland annat genom etableringen av Myndigheten för skol utveckling 2003. Myndigheterna kom därefter att publicera ett stort antal texter och råd om bedömning och betygssättning.

Problem med implementering identifieras som gäller relationen mellan betyg och kunskapssyn, betygsättning när mål saknas samt bristande information till lärare Den skolrelaterade studien analyseras med distink-tionen mellan formulering och realisering som utgångspunkt och med intresse för frågor om makt och socialisation. Författarens slutsats är att ovan nämnda problem i ljuset av den svenska skolans bedömningshistoria ledde till att lärare skrev sina egna kriterier och därmed fick större makt över betygen än någonsin förut. Elevers och deras föräldrars inflytande var alltjämt ytterst begränsat. Genom det empiriska bidraget kan en föränd-ring mellan 1995 och 2005 iakttas. Under denna period likriktas i hög grad kriterierna för bedömning.

Till de sociologiska, psykometriska och reformhistoriska perspektiven kan vi med utgångspunkt i vårt material också foga dels en kombination av en kunskapssociologisk och en läroplanshistorisk tradition, dels en idéhistor-isk. Exemplet inom den förstnämnda utgörs i vårt material av Christian Lundahls (2006) avhandling Viljan att veta vad andra vet. Kunskapsbedöm­

ning i tidigmodern, modern och senmodern skola. Ambitionen är att i relation till tidigare traditioner förstå bedömningar primärt ur ett pedagogiskt per-spektiv och med fokus på både interna och externa bedömningspraktiker och hur dessa formats, manifesterats och reformulerats. Studierna som ingår i avhandlingen är empiriskt grundade i historiska och samtida textmaterial som utbildningsvetenskaplig forskning, offentliga utredningar, tidskrifter som riktar sig till lärare och kursmaterial för fortbildning av lärare. Valet av material är ett uttryck för det läroplansteoretiska perspektivet i vilket forskningen, politiken/administrationen och den pedagogiska praktiken betraktas som samproducenter av utbildningen och dess villkor. Avhandlin-gen i första hand teoretisk, även om också tidigare icke studerade aspekter av kunskapspraktiker uppmärksammas, t.ex. bedömningar sett utifrån tidiga skolordningar eller utifrån olika lärarfackliga tidskrifter. Kunskapsbedöm-ningar beskrivs och analyseras i förhållande till skolans interna och externa praktiker som både producerar och reproducerar vetande. Pedagogiska och administrativa bedömningar förstås som ömsesidigt strukturerande. Sär-skilt uppmärksammas hur de senare fungerar styrande och påverkar lärares autonomi och läroplansvalida bedömningar.

Gro Hanne Aas (2006) avhandling Likhet uten solidaritet? Idehistoriske studier av karakterer i utdanning og meritokrati är, som framgår av titeln, ett idéhistoriskt exempel. I centrum står betygssystemet, men i förhållande till tidigare studier i en bredare kontext än utbildning. Betygssystemet relateras till meritokratiska idéer och normer. Avhandlingens övergripande fråga handlar om varför bruket av betygssystem blivit så självklara, så natura liserade. Inkluderad i avhandlingen är en tidigare publicerad stu-die Utdanningsentreprenørene. Idéhistoriske stustu-dier av karaktergiving hos jesuitter og andre ordensmenn (Aas 1997/2006). Intresset var här inriktat på motiveringar för att införa betyg. Analysen visar att jesuiterna införde betyg primärt utifrån administrativa och inte pedagogiska hänsyn. Avhandlingen består av fyra delar som bidrar till huvudfrågan med textanalyser av olika material (offentliga utredningar, meritokratirelevanta källor av olika slag) och delfrågor. I den inledande delen fokuseras meritokrati utifrån analyser av Michael Young (1961) och boken The Rise of the Meritocracy och dess sam-manhang. I en annan del analyseras normalfördelning som betygspolitik.

Aas studerar här det norska utbildningspolitiska klimatet på 1930-talet och

re/konstruerar fyra diskurser som normalfördelningen förstås inom: enhets-politik, reformpedagogik, vetenskapliggörande och befolkningspolitik.

Därefter tar Aas upp den norska skolmannen Ribsskog och hans betydelse inom pedagogikfältet på 1930-talet. Därigenom kunde förståelsen av norsk reformpedagogik som både rörelse och hållningar lyftas fram. Den fjärde delen är en analys av 1970-talets betygskritik i norsk utbildningspolitik. Här konstruerar Aas betygssystemet som en social teknologi med många olika funktioner för flera skilda intressenter. Sammantaget visar Aas hur både betygssystemet och de meritokratiska normerna kombinerar ideal av jäm-likhet och konkurrens på ett särskilt sätt. I utbildning uppstår en legitim och rättvis ojämlikhet genom lika möjligheter att konkurrera om den. Men med referens till Michael Youngs bok om meritokrati framhåller hon att ett samhälle baserat på principen om jämlika chanser till meriter har små chanser att överleva som kultur och livsstil.