Byggbranschen, med Yxhult som exempel, visar på förhållandet mellan och inom olika aktivitetssystem. Initiativ och beslut på samhälls- och/eller organi-sationsnivå får så småningom konsekvenser för enskilda individers aktiviteter. Med en tilltagande abstraktion av produktionen, blir vikten av transparens mellan olika verksamhetsnivåer avgörande (Wenger, 1998). Ett sätt att försöka förstå detta är att studera förhållandet mellan gjutare och hjälpgjutare i K-fabriken och hur det har förändrats över tid. Arbetet i och runt gjutstationen kan ses som exempel på praktikgemenskaper. Gemenskaper har utvecklats som en del av ett större historiskt, kulturellt och socialt sammanhang (Wenger, 1998). Trots deltagarnas olika livssituationer, erfarenheter och ambi-tioner ställs de inför samma problem när de arbetar i gjutstationen. Det gör dem både lika men också olika, men det är i mötet mellan hjälpgjutare och gjutare som praktiken utmanas och utvecklas.
Rekryteringsprocessen
Under den första (1942) och andra teknikgenerationen (1966) värvades hjälp-gjutarna nästan uteslutande från den övriga personalstyrkan i fabriken. Men med tiden har den traditionen kommit att brytas. Orsakerna är flera. Medel-åldern är hög inom företaget och för att tillgodose framtida behov är en för-yngring av personalstyrkan viktig. En annan anledning är arbetsredskapens karaktär och utformning. Under lång tid räckte det med att vara intresserad och noggrann, men med tiden har kraven på social och teknisk kompetens ökat. Vid nyrekrytering av personal är gymnasiekompetens ett villkor för att erhålla ett arbete, enligt produktionschefen. Det förekommer inga internut-bildningar av befintlig personal, de utbildningsaktiviteter som förekommer på Yxhult rör främst den administrativa personalen.
Hjälpgjutarens introduktion
Förhållandet mellan gjutare och hjälpgjutare kan liknas vid det mellan mästare och lärling (Lave & Wenger, 1991) där lärlingen introduceras till arbetet steg-vis. Till en början handlar det om att observera mästarens handlingar i syfte att försöka förstå vad som händer. I nästa steg ska lärlingen själv utföra de olika arbetsuppgifterna. Hjälpgjutarnas introduktion har med tiden blivit en aktivitet som synliggjorts och formaliserats, under den tredje teknikgenerationen (1996) omfattar den nästan ett helt år. Under den tiden ska hjälpgjutaren lära sig arbetet. Av naturliga skäl är gjutaren en central person i detta arbete, han är experten. Under den första teknikgenerationen (1942) hade gjutaren en ome-delbar kontakt med gjutningen. Med ett ögonkast kunde han bedöma konsistensen på blandningen. Om den var dålig var det inte så farligt eftersom massan kunde återanvändas. Arbetsredskapen i gjutprocessen var under den första teknikgenerationen enkla. Verksamheten var transparent men med tiden ändrade medieringen karaktär, den fysiska distanseringen till blandningspro-cessen ökar och arbetsredskapen utgörs av digitala symboler (år 1996). Arbetet under den tredje teknikgenerationen handlar om att se och bedöma en bland-ningsprocess utifrån olika representationer på en dataskärm. En hjälpgjutare berättar att han börjar med att lära sig de enkla arbetsuppgifterna som till ex-empel temperaturtagning och provtagning. Sedan lär han sig råvarorna och hanteringen av dessa samt utrustningen i och kring gjutstationen. Först där-efter börjar man lära sig gjutprogrammet. Utifrån den ordningen på aktivite-terna kan hjälpgjutaren koppla samman det han lärt sig om utrustningen med
de medierande verktyg han använder för att kunna utföra sina handlingar. Symbolerna på skärmen får då innehåll och mening för hjälpgjutaren.
En dimension av mötet mellan fullvärdiga medlemmar och nykomlingar rör den förhandlingssituation som, enligt Wenger, uppstår inom ramen för praktiken. I K-fabriken står de erfarna gjutarna för kontinuitet och stabilitet. Nykomlingarna, å andra sidan, är i vissa fall personer som sedan tidigare be-funnit sig i produktionen. Men det kan också vara nyrekryterade personer med helt andra erfarenheter som på olika sätt bidrar till praktiken. Att hjälpgjutarna utmanar praktiken under den tredje teknikgenerationen (1996) är det ingen tvekan om. Flertalet av hjälpgjutarna är unga och nyfikna. De har överlag en högre utbildningsnivå, motsvarande gymnasieutbildning. Därav följer bättre tekniska kunskaper, men också erfarenhet av datorer, Internet och i vissa fall även programmering. För många äldre medlemmar är detta medierande red-skap som de har liten erfarenhet av, både i arbetet och hemma. Produktions-ledningens förhoppning är att hjälpgjutarna ska bidra till att överbrygga den rädsla som finns hos några av de äldre gjutarna inför den nya tekniken. Det ses som en nödvändighet för framtida arbete i gjutstationen.
Verksamheten i gjutstationen bygger på att det hela tiden kommer nya hjälpgjutare, men mötet mellan gjutare och hjälpgjutare handlar inte bara om hjälpgjutarna. Wenger (1998) talar om nykomlingarnas möte med praktiken som en dubbelsidig process. Det handlar med andra ord lika mycket om gjutarna och hur de påverkas av hjälpgjutarna. Men så har det inte alltid varit. Under framförallt den första (1942) och andra (1966) teknikgenerationen var det möjligt för gjutaren att mer eller mindre hålla sig avsides uppe i gjutsta-tionen. Gjutarna höll ihop och värnade sitt eget i mycket större utsträckning än vad som är möjligt idag. Dåtidens hierarki var tydlig. Gjutaren var fabrikens kung. Hans makt handlade om yrkeskunskaper – han ville vara oersättlig. I intervjuerna berättas det om en gjutare som hade all viktig information om gjutningen nedtecknad i en liten bok. Den värnade han ömt.
I och med teknikutvecklingen har gjutarens kunskaper gradvis kommit att explicitgöras och byggas in i nya produktionstekniska redskap. Wenger (1998) talar om att artefakter reifierar kunskaper och färdigheter som tidigare var privata och implicita. Ta det tidigare exemplet med gjutaren som år 1942 hade en liten bok där han samlade viktig information kring gjutningen. På så sätt kunde han bevara sin maktställning och förhandlingsposition i K-fabriken. Det digitala gjutprogrammet förändrar detta faktum. Arbetsprocessen blir
syn-Lärprocesser hos gjutare och hjälpgjutare
Under de tre teknikgenerationerna ligger ordningsföljden i processproduktio-nen fast. Gjutningen är verksamhetens centrala aktivitet men gjutprocessen är inte statisk. Den utvecklas hela tiden och detta påverkar både gjutarens och hjälpgjutarens arbetsuppgifter. Under den första teknikgenerationen är de processberoende kvalifikationerna avgörande, det handlar till exempel om råvarukunskaper men också gjutstationens mekaniska utrustning. Rutin och erfarenhet är avgörande faktorer för att lyckas i arbetet som gjutare. Det är de processpecifika kunskaperna som skiljer den erfarne gjutaren från hjälpgjuta-ren. Under den andra men kanske framförallt under den tredje teknikgenera-tionen blir det tydligt att de processövergripande kvalifikationerna blir allt viktigare. Det datoriserade gjutprogrammet kräver ett annat arbetssätt än tidigare. Från att år 1942 kunna arbeta så gott som ensam, måste gjutarna under den tredje teknikgenerationen (år 1996) ha en bättre överblick och kän-na till alla produktionsmoment för att kunkän-na förutse, planera och genomföra arbetet i gjutstationen. På så sätt nödvändiggör produktionstekniken samarbe-te mellan olika praktiker. Ofta är det ett hastigt men insamarbe-tensivt samarbesamarbe-te som upplöses lika fort som det uppstår. Men det handlar också om att de olika till-verkningsmomenten blir mer sammankopplade. Ett misstag vid en arbetssta-tion får (ofta) konsekvenser längs hela produkarbetssta-tionslinjen. Under sådana om-ständigheter blir det viktigt att kunna samarbeta och ta ansvar, något som gjutarna ofta återkommer till. Men man måste också ha förmåga att komma ihåg och dra slutsatser från tidigare händelser i gjutsituationen, utveckla processövergripande kvalifikationer. Vissa av gjutarens arbetsuppgifter har fortfarande karaktär av att vara rutinmässiga, som till exempel journalföring. Samtidigt har det tillkommit uppgifter som kräver ett mer analytiskt och kunskapsbaserat förhållningssätt och det visar sig vid driftstopp. Det är under dessa omständigheter som gjutarens kunskap och erfarenhet prövas. En del av lockelsen med arbetet i gjutstationen, som flera återkom till, var just variatio-nen i arbetsuppgifterna. Från enkla och standardiserade handlingar till händel-ser som kräver reaktionsförmåga, uppmärksamhet och analytisk förmåga. Det handlar då om att avläsa, tolka och förutse den driftinformation som presen-teras på skärmen. För att i nästa steg kunna avgöra vilka åtgärder som ska genomföras, på vilket sätt och av vem. Eller som en av gjutarna sa, varje dag är en utmaning och ingen dag är den andra lik.
Vikten av processövergripande kvalifikationer har ökat i takt med teknisk utveckling och nya medierande redskap. Men hit hör också delvis förändrade arbetssätt inom produktionen. I Bergmans studie (1995) såg han framväxten av ett lagarbete. Med färre anställda i produktionen blir den kommunikativa och sociala kompetensen viktig, det gäller att kunna samarbeta och vara flexi-bel för att lösa löpande problem. I intervjuer med K-fabrikens personal åter-kommer de ofta till just detta faktum. Om inte arbetsgruppen fungerar, får det konsekvenser för arbetets utförande. Samarbete är en absolut nödvändighet och det gäller alla i fabriken. Interaktionen och beroendet av andra praktiker ökar för varje teknikbyte.
Tabell 6. Översikt över gjutarens och hjälpgjutarens arbetsuppgifter
Teknik generation Gjutarens arbetsuppgifter i gjutstationen Hjälpgjutarens arbetsuppgifter Arbetsplats 1:a teknik-generationen år 1942
Fylla blandaren med vatten Tillsätta skiffermjöl Tillsätta Al-pulver Blanda råvarorna Avgöra råvarornas kvaliteter Tömma blandaren
Rangera gjutformar till och från gjutstationen Fylla gjutformar Markplan dvs. under gjutstationen 2:a teknik-generationen år 1966 Läsa daglista Välja kvalité Väga upp råvaror Blanda råvarorna Ta ner gjutstupet Rangera gjutformar Fylla gjutformar Dokumentera gjutningen
Fylla på Al-pulver och råvaror Sköta vågar, blandnings-utrustning m.m. Provtagning Dokumentering Första våningen dvs. över gjutstationen 3:e teknik-generationen år 1996 Läsa daglista Mata in formnummer Välja recept
Övervaka och kontrollera uppvägning och blandning Dokumentera gjutningen Provtagning Fylla på Al-pulver, råvaror Sköta blandnings-utrustningen Backup för gjutaren Dokumentation Gjutstationen
För varje teknikgeneration kommer de närmre varandra både fysiskt men ock-så innehållsmässigt. År 1942 arbetade hjälpgjutaren med att manuellt rangera och fylla gjutformarna. År 1966 ansvarade han för påfyllning av råvaror, sköt-sel av utrustningen i och kring gjutstationen samt provtagning. År 1996 sköter
gjutstationen som stöd och backup för gjutaren. När gjutaren får information om driftstörningar, är det hjälpgjutaren som får kontrollera vad som händer ute i fabriken. När det gäller de färdigheter som hjälpgjutaren måste appropri-era, handlar det alltså inte om att tillägna sig antingen processberoende eller processövergripande kunskaper, utan båda dessa är lika viktiga och varandras förutsättningar under den tredje teknikgenerationen (1996). Det är en stor skillnad mot tidigare då man kunde klara sig med de processberoende kun-skaperna. Trots tekniken kan råvarornas kvalité fortfarande variera och ut-rustningen krångla. För hjälpgjutaren innebär det att han måste lära sig andra och fler saker än under tidigare teknikgenerationer. Krav som gör att det tar längre tid att bli en kompetent gjutare i K-fabriken.
Driftstopp som läraktivitet
En ung hjälpgjutare berättar att det har tagit honom tid att lära sig anlägg-ningen. Fabriken är gammal och om- och tillbyggd under olika perioder. Det finns många rum och undanskymda vrår med olika slags utrustning. En del används, en del inte, det handlar med andra ord om att orientera sig i anlägg-ningen för att förstå exakt vilken utrustning som hör ihop med vilken driftin-dikation på skärmen i gjutstationen. Men lika viktigt är att lära sig vilka venti-ler man får och kan skruva på. Det enda sättet att lära sig materielen är att spendera tid i fabriken tillsammans med dem som kan, det vill säga reparatö-rer, gjutare och annan personal. Driftstopp är en naturlig del av vardagen i gjutstationen, men för varje teknikgeneration har antalet återkommande fel reducerats. Kvar är de fel som antingen inte går att automatisera eller är för dyra att automatisera (Bergman, 1995). Erfarenhetskunskaperna blir därför svårare att tillägna sig. Ur ett lärandeperspektiv innebär det att antalet tillfällen för hjälpgjutarna att lära sig hantera olika typer av problem i gjutstationen blir allt färre. Många av erfarenheterna blir därför indirekta och måste förmedlas via olika typer av samtal och berättelser, det är på så sätt som driftstoppen lever vidare.
I och med byggnationen av kontrollrummet under den tredje teknikgene-rationen får gjutstationen en delvis ny roll. Det är runt kaffekokaren man samlas för att utbyta erfarenheter mellan olika kategorier av personal. Det är där man i betydande utsträckning diskuterar vad som hänt och skapar ett kol-lektivt minne om signifikanta händelser. För hjälpgjutaren blir dessa berättel-ser och samtal viktiga för att knyta an till praktikens historia (Wenger, 1998) men också för att lära sig hur arbetet kan och ska utföras (Orr, 1996). Som jag
redan nämnt har arbetarna på Yxhult lång erfarenhet, vilket innebär att de har stor kunskap om verksamheten. Samtalen rör små och stora ting. Vid ett till-fälle var det problem med en råvara som inte kom ner i blandaren i tid. Gjuta-ren, reparatöGjuta-ren, produktionsplaneraren med flera diskuterade orsaken och hur man på bästa sätt skulle lösa problemet. Under tiden stod produktionen stilla. Eftersom utrustningen var gammal var det svårt att hitta reservdelar. Lösningen blev istället att reparatören fick konstruera en ny reservdel i verk-staden. Genom att lyssna till dessa berättelser får hjälpgjutaren ta del av prak-tikens historia. Berättelserna är viktiga referenspunkter för hjälpgjutaren och handlar om gränser. Gränser för vad en hjälpgjutare får göra och inte göra. Trots olika former av dokumentation i gjutstationen är det berättelserna med sin detaljrikedom som ger en djupare förståelse för orsak och verkan.
I nästa avsnitt ska jag mer beskriva hur några moment i gjutningen föränd-rats.