Provkörning av den första autoklaven

Deltagare: Driftsättare Daniel och Dennis.

Autoklaverare: Allan, Anton, Anders och Adam.

Gränspraktikens andra dag fortsätter med fler provtryckningar av utrust-ningen. Under förmiddagen närmar sig Allan datorerna på bordet. Han tittar på skärmen och pekar med fingret på ett av driftvärdena. Allan konstaterar att ångtrycket inte stämmer, det borde vara högre. Han talar om detta för Anton och Adam, som står bredvid. Allan är den som inviger Anton och Adam i

gränspraktiken. Han kan sägas vara en slags ”översättare” mellan den gamla och den nya tekniken. Allan har förstått det nya verktyget, han är den som knyter samman de olika praktikerna. Allan deltog i gjutstationens datorisering år 1996. Han är ensam om att ha dessa erfarenheter bland autoklaverarna.

När Dennis kommer tillbaka till datorerna, gör Allan honom uppmärksam på det låga ångtrycket. Om det vore produktion, skulle detta vara ett allvarligt driftproblem, men nu är det inte så. Med hjälp av de nya redskapen kan Allan demonstrera sin kompetens som autoklaverare. Problemet är, enligt Dennis, en kran på autoklaven. Som driftsättare har Dennis först konstaterat att det inte var ett fel i programmet. Därför gick han vidare till autoklaven och där fanns svaret på driftproblemet, en läckande kran. Vid lunchtid börjar drift-sättarna förbereda provkörningen med ånga av den första autoklaven. Syftet är att justera regulatorn på autoklaven så att den följer en förprogrammerad härdningskurva. Daniel och Dennis sitter framför datorerna och samtliga autoklaverare står bakom driftsättarna. Driftsättarna pratar intensivt med varandra. Efter en stund frågar Daniel Allan hur härdningskurvan ska se ut. Allans svarar snabbt och tydligt vilken temperatur och tid som ska gälla för respektive härdningsmoment, det vill säga förvärmning, upptagning, topp-härdning och nedtagning. Han förklarar samtidigt för de andra vad det är som sker på driftsättarnas skärmar. På så sätt demonstrerar han sin kompetens som autoklaverare och som representant för den praktiken.

Daniel matar in värdena i programmet och startar autoklaven. Efter bara några minuter märker Dennis att packningstrycket sjunker och provkörningen avbryts. Daniel och Dennis diskuterar tillsammans vad orsaken kan vara och gör felsökningar via sina program. I dessa diskussioner deltar inte autoklave-rarna, inte ens Allan. De står tysta bredvid. Efter ett tag involveras autokla-verarna i samtalet och tillsammans med Allan och Adam går man till auto-klaven för att försöka lokalisera felet. Driftsättarna kommer snabbt tillbaka och sätter sig vid datorerna och fortsätter prata med varandra. De säger inget till Anton och Anders som hela tiden stått kvar och väntat. Efter en liten stund kommer Allan tillbaka, han berättar för alla att felet är avhjälpt. Det var en trasig ventil och den är nu utbytt. Efter detta klartecken från Allan startar Daniel om autoklav 6. Under eftermiddagen fortsätter arbetet och alla följer noggrant händelseutvecklingen på skärmen. Daniel avslutar dagen med att berätta att han inte kan eller vill provköra för många autoklaver samtidigt, ”vi har ju hela veckan på oss”. Uttalandet visar på ett av gränspraktikens

dilem-man. Driftsättarna kan inte provköra alltför många autoklaver samtidigt för om det uppstår problem, blir dessa svåra att lokalisera (se nedan).

Driftsättarna provkör den nya utrustningen på autoklaverna mot härd-ningsprogrammet. Om det uppstår problem, påbörjas en felsökning. En drift-sättare berättar att det i första hand handlar om att söka fel eller så kallade buggar i programmet. Det är då som driftsättarna sitter koncentrerade framför datorerna utan att prata med andra. Felsökningen kan ta olika lång tid bero-ende på problemets art. När driftsättarna gått igenom programmet och kon-staterat att felet inte ligger där, övergår de till att kontrollera utrustningen på autoklaverna. Det är nu som autoklaverarna och deras kunskaper om K-fabriken och dess utrustning blir viktiga. Driftsättarnas bidrag till gränsprak-tiken blir generella tekniska kunskaper vad gäller programmering och proces-styrning men också erfarenheter från tidigare driftsättningar i andra industriella sammanhang. Autoklaverarna, å andra sidan, bidrar med mång-åriga kunskaper kring härdningsprocessen, utrustningen och anläggningen, deras kunskapsdomän är av lokal karaktär. Praktikerna bidrar på olika sätt till utvecklandet av gränsobjektet.

Under gränspraktikens andra dag provkörs den första autoklaven med ånga. Driftsättarnas aktiviteter handlar om att fortsätta provtryckningen av den nya utrustningen. För autoklaverarna handlar det om att se och lära det nya gränsobjektet. De befinner sig hela dagen runt bordet med datorerna men de deltar inte i de samtal kring gränsobjektet som driftsättarna för. Driftsättar-na håller sig lite för sig själva och pratar mest med varandra. De släpper inte in autoklaverarna i samtalet eller berättar vad det är de gör när de sitter framför datorn och löser olika typer av problem. De olika praktikerna är i stort sett åt-skilda, Allan är den som lättast rör sig mellan dem. För de övriga autoklave-rarna är han viktig. Det är han som vågar börja ställa frågor och på så sätt för han deras talan som kollektiv. Med sina erfarenheter från tidigare teknikbyten agerar han som mäklare mellan de två gemenskaperna. Ur lärandesynpunkt är detta ett tillfälle då autoklaverarna kan lära sig mer om härdningsprogrammet och hur det fungerar tillsammans med den lokala utrustningen.