Media har uppmärksammat att allt fler hotfulla händelser uppstår i skolsammanhang. Både DN och Aftonbladet har skrivit att hot och våld är ett av de allvarligaste problemen i dagens skolor. Enligt DN har situationen eskalerat till att många lärare upplever ångest över att åka till jobbet på grund av ständiga hot och stökiga elever. I resultatdelen framkom det att samtliga lärare antydde att hotfulla eller våldsamma händelser inte förekom i samma utsträckning som artiklarna fick det att framstå. Således har hot och våldsamma situationer alltid, mer eller mindre, förekommit innanför skolans väggar men det lärarna ville pointera var att dialogen mellan lärare och elev har förändrats från dåtid till nutid. Förr hade lärarna en större auktoritär roll på skolan. Respekten som fanns mellan lärare och elev har med tiden minskat där eleverna har en inställande attityd där de anser att det kan bete sig som de vill mot lärare utan att få några större konsekvenser. Både Maja och Abby beskrev sin egen skolgång där de agerade utifrån lärarens direktiv utan att ifrågasätta varför, då hade läraren en tydlig auktoritär roll. I dagens skola behöver läraren göra sig förtjänst av den respekten från eleverna.
Uttryckligen säger lärarna i början av sina intervjuer är att de inte riktigt varit med om en ”riktig” hotfull händelse. Åke berättade att han endast har behövt gå emellan ett par elever. Abby som har vart verksam i 18 år, har enbart varit med om en situation där en elev skrikit
38
henne rakt i ansiktet, en situation som inte upplevdes obehagligt från hennes sida. Tindra var med om en händelse där en elev skrek håll käften som det grövsta hon har varit med om. Ordet i sig berörde inte Tindra, men det var viktigt för henne som lärare att markera den felaktiga handlingen.
Dessa situationer påvisar att lärarna, enligt resultatdelen inte har varit med om såpass hotfulla händelser, trots deras långa erfarenhet inom yrket, vilket får oss att ifrågasätta om det
verkligen sker hot- och våldshandlingar inom skolverksamheter i den utsträckning som media har fått det att framstå, eller om det handlar om att problemet mer har uppmärksammats då det idag är lättare att tillhandahålla den informationen. En annan anledning kan således vara att lärare har blivit bättre på att anmäla händelserna.
Vidare framkom det att både Torsten och Maja varit utsatta av hot- och våldshandlingar. Torsten beskrev att han varit tvungen att ”brottas” med elever för att kontrollera situationen, och Maja berättade att hon har varit med om både verbala och fysiska våldshandlingar, där en elev uttryckt sig på ett könsdiskriminerat sätt. Tillsägelsen som eleven fick från en kvinna, som i detta sammanhang var Maja, var inte passande för den eleven. Detta ifrågasätter vad eleven har för samhällsbild, en bild som eleven enligt det sociokulturella perspektivet har fått genom den kultur dennes uppväxt har präglats av. Elevens synsätt på de olika könsrollerna har bland annat formats utifrån den primära socialisationen men även den sekundära socialisationen, då eleven föddes i ett annat land, har det satt ett avtryck i elevens tankesätt. Situationerna som lärarna beskriver har varit stora och påfrestande i sina sammanhang med dem har inte bidragit till att lärarna känner en form av ångest eller oro. Samtliga lärare som intervjuades kände sig trygga i att gå till sin egen arbetsplats.
En av lärarna berättade att undervisningen idag har individualiserats genom att samtliga elever har rätt till att påverka sin egen utbildning. Detta leder till att vi skapar starka individer men inte starka grupper vilket skapar en stor utmaning och stress för verksamma lärare där de vänder ut och in på sig själva, vilket i sin tur leder till att eleverna inte tillåter sig lägga sin tillit till att lärarna faktiskt vet vad de gör. Med starka individer har lärare ”skapat” elever som känner, tycker och uttrycker sig precis som de vill och där eleverna med egna åsikter konstant ifrågasätter lärarnas kompetenser. Eleverna beter sig på ett sätt som Säljö nämner i, Lärande i
praktiken, ett sociokulturellt perspektiv, där sättet eleverna pratar med lärarna, sättet de beter
39
människans färdigheter, förståelse och kunskap är skapta och kommunicerade genom de konsultationer denne lever i. Det har med andra ord genom åren skapats en kultur som tillåtit eleverna att ta större plats och låtit dem uttrycka sig på ett sätt som inte varje gång varit konstruktiv.
Enligt Thorells teori om extern kontroll-lokus, ligger det till stor del utanför läraren kontroll att ändra på en individs beteendemönster. (Thorell 2012 s. 21) Det skapar en stor utmaning för verksamma lärare, då eleverna redan kommer till skolan med ett ”förprogrammerat” synsätt på sin omvärld. För att på något sätt kunna nå dessa elever förutsätter det att det finns någon form av samarbete mellan lärarna och elevernas vårdnadshavare, där syftet inte är att forma om vårdnadsvararnas tankesätt utan att istället uppmuntra vårdnadshavarna att
förmedla till deras barn att anpassa och rätta sig efter den plats de befinner sig i. Under skoltid ska de rätta sig efter de krav lärarna ställer på eleverna medan det som sker i hemmet bör stanna kvar hemma. Samtidigt är det lärarens uppgift att fostra eleverna till att bli goda samhällsmedborgare, men det är en stor utmaning att lyckas med utan stöd från elevernas vårdnadshavare. Här bör det således finnas en förbättrad kommunikation mellan lärare och vårdnadshavare.
6.2 Lärarnas hantering av de givna situationerna
Gemensamt för samtliga lärare var vikten av att tydligt markera för eleverna under de
situationer de agerade på ett felaktigt sätt. Lärarna markerade genom att säga ifrån, gå emellan eller genom att kontakta rektor och föräldrar. Detta för att elevernas dåliga beteende inte skulle upprepas eller eskalera till värre handlingar.
Ett sätt att jobba förebyggande kring hot och våldsamma situationer var enligt Åke och Torsten att skapa tillitsfulla relationer mellan eleverna och skolans personal. Åke ansåg att en god relation med eleverna är helt avgörande för att kunna hantera hot eller våldsamma
händelser. Torsten menade att en tillitsfull relation till åtminstone en lärare skapar en möjlighet för eleven att öppna upp och känna sig trygga i att prata om eventuella problem eller händelser som sker i skolan. Sålunda kan allvarliga hot komma till en vuxens kännedom i tid och förhoppningsvis kunna stoppas innan det hinner gå för långt. Något som är likartat i Pousettes tankesätt. (Pousette 2009, s. 22) Även Svedberg talade om vikten i att skapa meningsfulla relationer för att skapa en möjlighet för eleverna att bygga upp en trygghet till
40
läraren. Argumentet han bygger på relateras till att människan är sammanbunden till dennes sociala sammanhang som påverkas utefter dennes sociala relationer, (Svedberg 2016, s. 76) men vart går gränsen i hur långt en relation får gå mellan en lärare och elev? Abby nämnde i resultatdelen att det går bra att vara personlig men inte privat, dock är detta en tolkningsfråga. Hur ska en lärare egentligen veta vart gränsen till att vara personlig går? Ansvaret hamnar på läraren själv att bedöma, dock är gränsen hårfin och kan vara svår för en lärare att förhålla sig till.
Pousette nämnde att det finns forskning som påvisar att straffinriktade åtgärder i skolan kan ha mer negativ effekt på eleverna än förebyggande då det bland annat anses skapa en miljö som försvårar möjligheten för eleverna att få en känslomässig anknytning till skolan som i sin tur försämrar möjligheterna för lärarna att agera utifrån varje specifik situation. (Pousette 2009, s. 23) Det Pousette vill säga är att lärare i sin profession bör lägga en allt större vikt på det som är positivt genom att höja de elever som gör rätt ifrån sig. Detta genom att
exempelvis inte ifrågasätta elevernas sena ankomster utan istället tacka de som har kommit i tid. Detta kan nämligen leda till att de elever som inte har kommit i tid känner sig träffade utan att läraren har behövt sätta fokus på de eleverna. Det skapar en miljö av omvänd psykologi, där eleverna indirekt tvingas reflektera över deras egna handlingar.
Att som lärare lägga fokus på och ge beröm när eleverna gör något bra är ett effektivt sätt att ändra på ett destruktivt beteende, ett nyckelord är uppmärksamhet. De flesta elever är vana vid att läraren uppmärksammar när de beter sig illa, dock är det en form av uppmärksamhet som eleverna inte bryr sig om utan bara skakar av, därför bör lärarna istället ignorera negativt beteende och ge deras uppmärksamhet till de elever som beter sig bra istället. (Pousette 2009, s. 55) Något som stödjer det sociokulturella perspektivet där Säljö beskriver att människan är en social varelse som är skapad till att ta efter det denne hör, ser, känner etc. för att känna en tillhörighet. (Säljö 2010 s. 36) Detta är ett utmärkt exempel att jobba på ett förebyggande sätt då det på sikt skapar en god arbetsmiljö i undervisningen.
Tindra nämner i resultatdelen att hennes sätt att upprätthålla en balanserad miljö i
klassrummet bygger på att skapa rutiner i elevernas vardag då eleverna i nuläget påverkas av onödiga aspekter i sin omgivning. Det Tindra menade med onödigt var att elevernas vardag präglas av olika sociala medel och händelser som har inträffat på deras privata tid, men även kulturskillnader har bidragit till en orolig miljö. Här ifrågasätter vi i vilken utsträckning
41
eleverna låter sig påverkas av dessa faktorer. Det gäller för läraren att tydligt lära eleverna att kunna skilja på deras privata liv och undervisningen i skolan. I skolsammanhang bör fokus ligga på fostran, bildning och att skapa goda framtidsförutsättningar. Enligt Svedberg skapas det en viss obalans bland individer när för många sociala faktorer blir inblandade. Att dras mellan för många olika valmöjligheter, gör det svårt för elever att fokusera på det som är absolut nödvändigt. Situationen blir inte längre hanterbart för eleverna, vilket i sin tur leder till att negativa affekter uppstår, som skapar ett negativt beteende hos eleverna. (Svedberg, 2016, s. 77)
Elever behöver tydliga rutiner och strukturer i sin vardag. Det handlar om att upprätthålla en trygg miljö som bidrar till att skapa en god gruppdynamik, en god lärandemiljö och tillförlit mellan elev och lärare och eleverna emellan. Tindra skapar detta genom att starta varje termin med att öva in en vana hos eleverna. Tindra har skapat en rutin där eleverna börjar dagen med att lämna ifrån sig sina mobiltelefoner i ett ”mobildagis” för att sedan gå och ställa sig bakom sin bänk. Där inväntar de tills alla elever är på sin plats och Tindra säger god morgon och ber dem att sätta sig ner. Detta skapar en indirekt markör för eleverna om vem som bär den auktoritära rollen. För att denna typ av förändring ska upprätthållas i en hel skola förutsätter det att lärarna arbetar ihop som ett team, och backar upp varandra. Här är lärarnas individuella karaktär helt avgörande för att de i stor utsträckning ska våga möta eleverna och ställa krav. Motstånd från eleverna kommer att inträffa och då gäller det att lärarna är starka nog att stå fast vid sin ståndpunkt. I det stora hela handlar allt om inställning, nämligen att lärarna tror på det dem vill förmedla.
I dagens skolverksamhet bör lärare alltid vara förberedda på att det värsta kan inträffa. Hur lärare ska agera när en allvarlig situation inträffar bör vara en självklarhet för hela skolans personal. (Pousette 2009, s. 23) I resultatdelen framkommer det dock att flera lärare inte var helt insatta på hur handlingsplanen på skolan såg ut och hur den stegvis är strukturerad. Maja berättade att det fanns en handlingsplan och en krispärm på hennes skola men att ingen rektor praktiskt har gått igenom dem med lärarna. De tas endast fram när ett problem väl har
uppstått, vilket skapar en situation för lärarna att inte veta hur de ska agera eller gå till väga när en konflikt uppstår i realtid. För Abbys del hade skolan kommit fram med en
handlingsplan så sent som ett halvår innan intervjun ägde rum. Innan dess hade hon ingen aning om vilka tillvägagångsätt hon skulle använda sig av. Vad kan vara orsaken till att skolan inte tar sitt ansvar över att ha en handlingsplan och noga gå igenom den med all
42
personal? Kan det vara en lathet från rektorn sida, eller har rektorn medvetet valt att prioritera bort handlingsplanen för att upprätthålla ett gott ryckte kring skolan. Varken Maja eller Torsten upplevde att de fick sitt fulla stöd från rektorn under de givna situationerna. Rektorn på skolan var ständigt ute efter att upprätthålla en god skolmiljö för att öka antalet elever som söker sig till skolan. Idag är skolorna beroende av skolpengen som de får in per elev, som bidrar till att skolans verksamhet oförhindrat kan fortgå. Men att skolan ska vara beroende av skolpengen medför konsekvenser för lärare. Rektorn på skolan väljer att ”sopa undan” problemen för att upprätthålla skolans ryckte. Detta leder till att eleverna tillslut märker att deras handlingar inte för med sig några konsekvenser och att de i flesta fall inte behöver stå till svars för deras handlingar. I slutändan handlar det hela om att skolsystemet behöver ses över och att skolverket tillsammans med ansvariga inom området behöver ta till
ställningstagande åtgärder.
För att gå vidare på vilket sätt lärarna bör hantera de givna situationerna kan det variera från fall till fall. I det stora hela handlar det om att från början vara flexibel och strunta i teorierna. Lärarna behöver själva pröva olika sätt att lösa konflikterna på, bland annat genom att studera sina egna kollegor och se vad de har för framgångsrika strategier. På så sätt skapar lärarna sig en bas att utgå ifrån som i efterhand kan kopplas ihop till teorierna. Carl menade i, Survival
kit: en handbok för nya lärare, att skillnaden mellan ett proffs och en nybörjare är att proffset
inte enbart har hittat en framgångsrik metod, utan även teoretiskt kan förklara varför just den metoden fungerar. (Sahlin 2011, s. 51) I resultatdelen framkom det tydligt att lärarna agerade impulsivt utan en tanke över att förhålla sig till en viss teori, vilket i vår mening är relaterbart. I stundens ögonblick kan det vara svårt för lärare att hinna tänka igenom deras agerande och sålunda förhålla sig till de olika teorierna. För att hinna reflektera kring de teorier som går att tillhandahålla vid en given situation förutsätter det att läraren har dessa invant i bakhuvudet. Det resultatdelen påvisade var att lärarna inte har varit med om tillräckligt många våld eller hotfulla händelser för att således tillhandahålla sig den erfarenheten. En annan orsak har att göra med att flera av lärarna inte hade bekantat med handlingsplanen och hade sålunda inga tydliga riktlinjer att förhålla sig till.
Thorell skriver om det psykosociala perspektivet i sin bok, ”Psykosocial miljö och stress”, där han framförallt lyfter upp hur den psykiska hälsan påverkas av den sociala miljön
individen lever i. Han menar att när en psykosocial påfrestning sker hos en individ förutsätter detta för de sociala faktorerna att påverka individens sätt att tänka och agera. Detta medför att
43
lärare tvingas sätta sig i en förståelseposition där denne måste se över individens bakgrund, för att sedan dra en slutsats om vilket tillvägagångssätt som bör användas för att tidigt kunna motverka att hotfulla eller våldsamma situationer uppstår. (Theorell 2012, s. 20) När en elev utsätts av en påfrestning som sker runtomkring, påverkar detta elevens sätt att tänka och kan leda till att individen tappar fokus och kontroll över sina egna handlingar. För att en lärare ska förstå hur de bör agera i en given situation måste dem se till elevens bakgrund. Endast då kan läraren ta kontroll över situationen på ett givande sätt.
Jan Landström lyfte fram att dagens ungdomar skapar värderingar som kommer från många olika håll, såsom sociala medel, kompisar, tidningar, nyheter etc., tillskillnad från förr då den endast kom från antingen skolan, kyrkan eller familjen. Där av är det en stor utmaning för dagens verksamma lärare att möta dessa ungdomar med egna uppsättningar av värderingar. I dagens skolverksamhet kan en elev svara läraren; Jag hör vad du säger, men så tycker inte
jag. Detta skapar en enorm svårighet för lärare att förhålla sig till den typen av
argumenterande elever, utan att hamna i en konflikt eller kränka dem, säger Landström. (Pousette 2009, s. 46)
6.3 Lärarnas rättigheter i hotfulla och våldsamma situationer
Samtliga lärare visade på en stark karaktär när det kommer till deras agerande vid de givna situationerna. Detta kunde påvisas genom de svar de gav på enkätundersökningen. Från en skala mellan 1-10 låg samtliga svar på mellan 8-9 där 10 stod för ”fullt bekväm” i att hantera en hotfull eller våldsam händelse.
Pousette nämnde att en av dem svåraste momenten vid hotfulla eller våldsamma situationer var för lärare att avgöra hur de kan eller får ingripa när en händelse inträffar mellan elever på skolan. Det är vanligt att lärare känner en rädsla över att bli anmäld över att ha använt för mycket våld. Samtidigt har lärare en plikt över att se till att eleverna inte far illa. Verksamma lärare behöver mer vägledning för att veta vad som gäller vid givna situationer. (Pousette 2009, s. 75)
I resultatdelen framgick det tydligt att vissa lärare inte var fullt medvetna om deras rättigheter i hotfulla eller våldsamma situationer. De hade spridda åsikter kring vad lärare får och inte får göra. Samtliga lärare hade flera tycken och åsikter kring vad de kan göra eller vad de kunde
44
tänka sig göra. En sak var alla överens om, att de fysiskt inte får slå tillbaka mot en elev. Abby nämnde att lärare har en viss identitet. Det ser inte bra ut om hon skulle slå tillbaka mot en elev som är våldsam framför de andra eleverna. Enligt brottsbalken får lärare använda våld i den utsträckning som anses vara av nöd eller nödvärn, det vill säga när faran hotar för liv eller hälsa. Men för att återgå till det Abby sa, hur skulle det utåt sett se ut om en lärare började slå tillbaka mot en annan elev, och vad eller vem är det som egentligen avgör om situationen är livshotande? I slutända kommer det att stå mellan elevens ord mot läraren. Vem vinner den kampen?
Enligt Pousette var det viktigt att uppmärksamma skolpersonalens trygghet. Han menade att många lärare som utsatts för våld eller hot drar sig ifrån att berätta om sina upplevelser. Om de som drabbas inte berättar när en händelse inträffar är det svårt att både förebygga och hjälpa de som har drabbats. Våld och hot är en viktig arbetsmiljöfråga. Det är arbetsgivaren, i detta fall rektorn på skolan som ska se till att lagarna följs tillsammans med de anställda. För att det i praktiken ska fungera bör skolledningen ha ett väldefinierat uppdrag med rätt
befogenheter, resurser samt kompetens att driva ett bra miljöarbete. (Pousette 2009, s. 8) Detta är punkter som vi upplevde inte alls stämmer överens med verkligheten. Lärarna verkade inte alls vara insatta i ämnet och ännu mindre uttryckte dem att de hade fått en utbildning kring tillvägagångsätt från skolans håll. Våra förutfattade meningar om att lärare inte bar på kunskaper kring deras egna rättigheter, de lagar och förordningar som finns gällande hur lärare får och bör agera när hot och våld uppstår, stämde överens med resultatet.