Diskussionen i föregående avsnitt visar med all önskvärd tydlighet på
hur svårt det kan vara att göra makroekonomiska prognoser.
Prognosprocessen, och därmed vilka bedömningar som ligger till
grund för en viss prognos, är typiskt sett svår att överblicka för
utomstående. En orsak är att prognosmakare i regel använder en stor
mängd data från olika källor och analyserar informationen med hjälp
av en mängd modeller och andra analysredskap vilka sällan redovisas
uttryckligen. För de flesta prognosmakare spelar icke formaliserade
bedömningar en stor roll.
Bristen på transparens har lett till prognosutvärderingar oftast
fokuserar på prognosförmågan (absolut sett eller relativt andra
prognosmakare) och underlåter att mer systematiskt analysera
orsakerna till felen. En alternativ ansats är att jämföra olika
prognosmakares bedömningar med prognoser baserade på
meka-niska statistiska modeller.
Detta avsnitt jämför Finansdepartementets prognoser med
Kon-junkturinstitutets och med enkla statistiska modeller över en längre
tidsperiod. Syftet är att avgöra hur mycket prognosverksamheten
tillför och om det finns omständigheter då det är viktigare än annars
att lägga personalresurser på att göra prognoser. De statistiska
modellerna är starkt förenklade. Avsikten är inte att hitta
modeller som ska ersätta Finansdepartementets och andras
prognos-metoder, utan att se vad en prognosorganisation kan åstadkomma
utöver att mekaniskt förutsätta att den ekonomiska utvecklingen
följer historiska samband.
Vår jämförelse gäller BNP-tillväxten, arbetslösheten och
inflationen 2001-2008. För BNP-tillväxten antar den statistiska
modellen att innevarande kvartals tillväxt (i uppräknad årstakt)
bestäms av de föregående kvartalens dito enligt ett stabilt mönster.181
Modellen skattas sedan på s k realtidsdata för varje kvartal under
perioden från och med andra kvartalet 1993 fram till det kvartal då
prognosen görs. Användningen av realtidsdata innebär att modellen
inte kan bygga på någon information utöver den som fanns tillgänglig
vid det aktuella tillfället. Modellerna för arbetslösheten och
inflationen liknar den för BNP-tillväxten. Arbetslösheten antas bero
av de senaste kvartalens arbetslöshetsnivå.182 Inflationen modelleras
på samma sätt fast med månadsdata för ökningstakten i
konsument-prisindex (KPI) jämfört med samma månad föregående år.
Prognoserna utvärderas sedan mot det senaste utfallet. Eftersom
Finansdepartementet och Konjunkturinstitutet använder sig av mer
information och har tillgång till mer sofistikerade modeller över
ekonomin än vi använder i de statistiska modellerna bör dessa
prognosmakares prognoser vara väsentligt bättre än de statistiska
modellprognoserna.
För att jämföra prognoserna med modellerna studerar vi dels de
genomsnittliga prognosfelen, dels de genomsnittliga absolutfelen.
Genomsnittliga fel visar huruvida prognosmakarna gör systematiska
fel, och kallas ofta bias (engelska för snedvridning). Detta är
emellertid ett dåligt mått på prognosförmågan. Anledningen är att
stora negativa fel ett år kan kompenseras av stora positiva fel ett
annat. Det genomsnittliga absolutfelet, som beräknas som
genomsnittet av alla avvikelser från utfallet oberoende av tecknet på
dessa, är ett bättre mått på prognosförmågan. Det ger en uppfattning
om hur stora fel en prognosmakare eller modell gör i genomsnitt.183
Som framgår av Tabell 5.1 är de genomsnittliga prognosfelen för
BNP-tillväxten 2001-2008 mycket lika för Finansdepartementet och
vår statistiska modell, medan Konjunkturinstitutet gjorde något
större genomsnittliga prognosfel. Under perioden 2001-2007, då den
makroekonomiska utvecklingen var mindre dramatisk än under de
senaste två åren, gör modellen något större (negativa) prognosfel än
prognosmakarna. Även under det dramatiska 2008 gör modellen
genomsnittliga fel av samma storleksordning som
Finansdepar-tementet och Konjunkturinstitutet. Såväl FinansdeparFinansdepar-tementet,
Kon-junkturinstitutet som vår modell gjorde alltför positiva prognoser för
BNP-tillväxten sett över hela perioden. Sammantaget är biasen för
prognosmakarna låg för alla variabler, vilket tyder på att
prognosmetoderna inte snedvrider prognoserna systematiskt. De
182 Arbetslösheten mäts genomgående enligt den definition som gällde före 2007. Denna definition
exkluderar heltidsstuderande som söker efter arbete, vilket medför att nivån blir lägre än enligt
nuvarande officiella definition. Skälet till att den gamla definitionen valts är att det var den officiella
definitionen under merparten av den studerade tidsperioden samt att både regeringen och
Konjunkturinstitutet alltjämt gör prognoser även med den gamla definitionen.
183 Om prognosen överstiger utfallet med 2 procentenheter ett år och understiger det med 1
procentenhet ett annat, blir det genomsnittliga felet för dessa år (2+(-1))/2=0,5 procentenheter och det
genomsnittliga absolutfelet (2+1)/2 =1,5 procentenheter.
statistiska modellerna genererar systematiskt för låg inflation och
arbetslöshet.
När de gäller de genomsnittliga absoluta prognosfelen är det bara
för BNP-tillväxten som den statistiska modellen gör fel av samma
storleksordning som Finansdepartementet och Konjunkturinstitutet.
Av tabell 5.2 framgår att denna modell t o m genererar något lägre
absoluta prognosfel för BNP-tillväxten än Finansdepartementet och
Konjunkturinstitutet sett över hela perioden 2001-2008. Under
perioden 2001-2007, då ekonomin utvecklades relativt odramatiskt
och prognosfelen är små för alla prognoser, gör modellen också
bättre tillväxtprognoser än prognosmakarna, medan modellen gör fel
i samma storleksordning för 2008. Detta anknyter till ett välkänt
argument bland prognosmakare, nämligen att en mindre dramatisk
makroekonomisk utveckling å ena sidan gör det lättare att göra
prognoser med små prognosfel, men å andra sidan gör det svårare
för prognosmakarna att göra bättre prognoser än enkla mekaniska
modeller.184 Detta samband gäller emellertid inte för inflationen och
arbetslösheten. Här gör de statistiska modellerna väsentligt sämre
prognoser än Finansdepartementet och Konjunkturinstitutet.
Modellerna ger här mer än dubbelt så stora prognosfel som
Finansdepartementets och Konjunkturinstitutets prognoser under
2001-2007, medan modellernas fel är relativt sett mindre (även om de
fortfarande är större absolut sett) 2008.
Tabellerna 5.3 och 5.4 redovisar prognosfelen för olika
tidshori-sonter. Horisont 1 motsvarar budgetpropositionen för innevarande
år och horisont 2 motsvarar vårpropositionen innevarande år.
Hori-sont 3 respektive 4 motsvarar budgetpropositionen och
vårproposi-tionen föregående år. Med undantag för modellprognosen för
BNP-tillväxten blir prognosfelen större ju tidigare prognosen görs, vilket är
naturligt. Vidare finns det visst stöd för att modellprognoserna är
relativt sämre på kortare horisonter och bättre på längre. Att
bedöm-ningsprognoserna är bättre än en modell på kort sikt är naturligt
ef-tersom dagsaktuell information om nuläget då spelar stor roll.
Prognosfelen för samtliga variabler på mer än ett års sikt är stora
både för Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet och de statistiska
modellerna.
Tabell 5.1 Genomsnittliga prognosfel
BNP-tillväxt Inflation (KPI) Arbetslöshet
Period FiD KI Modell FiD KI Modell FiD KI Modell
2001-2008 0,25 0,38 0,20 0,04 -0,09 -0,47 -0,27 -0,27 -0,44
2001-2007 -0,10 -0,01 -0,19 0,11 0,01 -0,29 -0,25 -0,24 -0,59
2008 2,73 3,08 2,88 -0,42 -0,77 -1,74 -0,42 -0,45 0,60
Anm: Prognosfelen är prognos minus utfall och anges i procentenheter. Arbetslöshet avser den tidigare
officiella definitionen där heltidsstuderade inte är inräknade. Finansdepartementets prognoser kommer
från vår- och budgetpropositionerna fr o m Vårpropositionen 2000 t o m Budgetpropositionen för
2009. De statistiska modeller som jämförs med vårpropositionerna använder data från första kvartalet
respektive år (för BNP och arbetslöshet) och från januari respektive år för KPI. De modeller som
jämförs med budgetpropositionerna använder data från andra kvartalet respektive år (för BNP och
inflation) och från juli respektive år för KPI. För varje år finns fyra prognoser: vårpropositionen ett år
före utfall, budgetpropositionen som publiceras ett år före utfall, vårpropositionen för utfallsåret och
budgetpropositionen som publiceras under utfallsåret. Konjunkturinstitutets prognoser är från
Konjunkturläget, där den första prognosen (vanligen mars) jämförs med vårpropositionen och den
tredje prognosen (augusti) jämförs med budgetpropositionen.
Källor: SCB, Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.
Tabell 5.2 Genomsnittliga absoluta prognosfel
BNP-tillväxt Inflation (KPI) Arbetslöshet
Period FiD KI Modell FiD KI Modell FiD KI Modell
2001-2008 1,11 1,20 1,09 0,41 0,45 1,06 0,38 0,30 0,89
2001-2007 0,88 0,94 0,83 0,38 0,38 0,97 0,38 0,28 0,93
2008 2,73 3,08 2,88 0,60 0,95 1,74 0,42 0,45 0,60
Anm: Se tabell 5.1.
Tabell 5.3 Genomsnittliga prognosfel på olika horisonter
BNP-tillväxt Inflation (KPI) Arbetslöshet
Horisont FiD KI Modell FiD KI Modell FiD KI Modell
1 0,1 0,1 0,0 0,1 0,1 -0,3 -0,1 -0,1 -0,2
2 0,2 0,2 0,1 -0,1 -0,3 -0,4 -0,2 -0,1 -0,2
3 0,5 0,6 0,3 0,1 -0,2 -0,5 -0,3 -0,4 -0,6
4 0,4 0,6 0,4 0,1 0,0 -0,6 -0,5 -0,5 -0,8
Anm: Horisont 1 motsvarar budgetpropositionen som publiceras det aktuella året, horisont 2 motsvarar
vårpropositionen samma år, horisont 3 motsvarar budgetpropositionen som publiceras föregående år
och horisont 4 motsvarar vårpropositionen detta år. Se vidare Tabell 5.1.
Källor: SCB, Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.
Tabell 5.4 Genomsnittliga absoluta prognosfel på olika
horisonter
BNP-tillväxt Inflation (KPI) Arbetslöshet
Horisont FiD KI Modell FiD KI Modell FiD KI Modell
1 0,7 0,8 1,2 0,2 0,2 0,7 0,1 0,1 0,5
2 1,1 1,2 1,3 0,3 0,4 1,1 0,3 0,3 0,7
3 1,3 1,4 0,9 0,6 0,6 1,2 0,6 0,4 1,1
4 1,3 1,4 1,0 0,6 0,7 1,3 0,5 0,5 1,3
Anm: Se Tabell 5.1 och Tabell 5.3.
Den sammanfattande slutsatsen är att Finansdepartementets (och
Konjunkturinstitutets) prognoser för arbetslöshet och inflation har
varit bättre än mekaniska statistiska modeller under perioden
2001-2008. Detta är vad man bör vänta sig. Men något förvånande gäller
detta inte för BNP-prognoserna. Här har prognosarbetet i
Finansdepartementet och Konjunkturinstitutet inte tillfört något
utöver mekaniska framskrivningar av den historiska utvecklingen.
5.3 Prognosstrategier och hanteringen av
In document
Svensk finanspolitik
(Page 138-143)