Tidigare erfarenheter av djupa lågkonjunkturer visar på en risk för att
det som ursprungligen är konjunkturellt betingad arbetslöshet biter
sig fast även när konjunkturen vänder uppåt. I Sverige ökade t ex
jämviktsarbetslösheten enligt Konjunkturinstitutet (2010) med
om-kring 5,5 procentenheter efter 1990-talskrisen.
194 Jobbskatteavdraget och dess effekter på sysselsättningen för äldre diskuteras mer i detalj i avsnitt
7.1.6.
Figur 6.8 Förändring i sysselsättningsgrad för äldre sedan andra
kvartalet 2005, procentenheter
-2
-1
0
1
2
3
4
5
200
5kv
2
200
5kv
3
200
5kv
4
200
6kv
1
200
6kv
2
200
6kv
3
200
6kv
4
200
7kv
1
200
7kv
2
200
7kv
3
200
7kv
4
200
8kv
1
200
8kv
2
200
8kv
3
200
8kv
4
200
9kv
1
200
9kv
2
200
9kv
3
200
9kv
4
201
0kv
1
65-74 år 15-74 år
Anm: Sysselsättningssiffrorna är säsongsrensade.
Källa: SCB.
6.4.1 Orsaker till bestående arbetslöshet
Det finns flera anledningar till att konjunkturarbetslöshet kan övergå
i strukturell sådan. De som blir arbetslösa kan komma från branscher
som krymper och ha kompetens som inte längre efterfrågas. Ju längre
arbetslösheten varar desto mer föråldrade blir individens kunskaper.
Därmed minskar motivationen att söka jobb. Arbetsgivare kan också
vara tveksamma till att anställa personer som tidigare varit
långtidsarbetslösa (s k statistisk diskriminering). En annan möjlig
mekanism går via lönebildningen. Om facket i avtalsförhandlingarna i
första hand tar hänsyn till de sysselsatta medlemmarna (insiders), men
inte till dem som är arbetslösa (outsiders), kan en konjunkturuppgång
leda till så stora löneökningar redan på ett tidigt stadium att det inte
blir lönsamt för företagen att nyanställa. En ytterligare orsak till att
arbetslöshet blir bestående kan vara att uteblivna investeringar i en
lågkonjunktur innebär att kapitalstocken faller, vilket minskar
efterfrågan på arbetskraft.
Risken för att konjunkturell arbetslöshet biter sig fast beror enligt
forskningen på institutionella faktorer. Höga uppsägningskostnader
kan t ex minska nyanställningarna och göra arbetslöshetstiderna
längre. En generös arbetslöshetsförsäkring kan innebära att det tar
lång tid för arbetslösheten att återgå till sin ursprungsnivå efter en
tillfällig makroekonomisk störning. Det beror på effekterna på de
arbetssökandes sökintensitet och reservationslöner. Blanchard och
Wolfers (2000) fann t ex att de makroekonomiska störningarna på
1970- och 1980-talen tycks ha lett till större ökningar av
arbetslösheten i länder som hade generös arbetslöshetsförsäkring,
strikt anställningsskydd, höga skatter, liten volym
arbetsmarknadspo-litiska program och decentraliserade avtalsförhandlingar. En studie
för några år sedan tyder på att den aktiva arbetsmarknadspolitiken i
Sverige bidrog till att hålla kvar arbetslösa i arbetskraften under
1990-talskrisen.195
Vår analys av tidigare arbetslöshet i Sverige visar att uppgångar i
arbetslösheten tycks ha långvariga konsekvenser. Analysen beskrivs i
mer detalj i Bergman (2010a) och sammanfattas i fördjupningsruta
6.1 nedan. Störningar på arbetsmarknaden har generellt hög
varaktighet, men varaktigheten tycks vara något högre i
konjunkturnedgångar än annars.
Fördjupningsruta 6.1 Arbetslöshetens varaktighet
Michael Bergmans underlagsrapport (2010a) undersöker
varaktigheten i svensk arbetslöshet.196 Studien skiljer mellan
uppgångsfaser i ekonomin och två typer av nedgångsfaser: mindre
nedgångar (avmattningsfaser) och större nedgångar (krisfaser). En central
fråga är om sannolikheten att störningar har varaktiga effekter skiljer
sig mellan olika konjunkturfaser.
Figur 6.9 visar resultaten från skattningarna. Mörkgråa staplar
indikerar krisperioder. Sammantaget identifieras fyra krisperioder:
1990-talskrisen, budgetsaneringen i mitten på 1990-talet, 2003 och
nuvarande kris. Ljusgråa staplar indikerar avmattningsfaser då
arbetslösheten var stigande i långsammare takt än under krisperioder.
Slutligen identifieras uppgångsfaser med låg eller fallande
arbetslöshet. Uppgångsfaserna består av hela 1970-talet, andra halvan
av 1980-talet (då arbetslösheten minskade från 5 till strax under 2
procent), perioden efter budgetsaneringen på 1990-talet och en kort
period kring 2006.
Figur 6.9 Svensk arbetslöshetskonjunktur 1970-2009
0
2
4
6
8
10
12
1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005
Avmattning Kris Arbetslöshet
Källa: Bergman (2010a).
Första kolumnen i Tabell 6.4 visar att arbetslösheten i genomsnitt har
varit dubbelt så hög under kriser jämfört med under uppgångsfaser
och två procentenheter högre i kriser än i avmattningsfaser. Över
hälften av de sammanlagt 159 kvartalen ligger inom en uppgångsfas,
en fjärdedel inom en krisfas och de resterande 28 kvartalen inom en
avmattningsfas. Den andra kolumnen visar att uppgångsfaserna har
varat betydligt längre än nedgångarna: 19 kvartal mot runt 6. Under
1990- och 2000-talet har skillnaden i fasernas längd visserligen varit
mindre. Den tredje kolumnen visar hur länge det tar i genomsnitt
innan hälften av den initiala effekten av en störning har försvunnit.
Denna s k halveringstid skiljer sig mellan faserna. När en störning
inträffar under en uppgångsfas tar det drygt 13 kvartal innan
arbets-lösheten skulle komma halvvägs tillbaka till sitt genomsnittliga värde.
Halveringstiden beräknas till ett halvår längre, runt 15 kvartal, när
störningen inträffar under en avmattningsfas eller under en kris.
Svensk arbetslöshet uppvisar en hög grad av varaktighet.
Stör-ningar i avmattnings- och krisfaser har något mer varaktiga effekter
på arbetslösheten än störningar i uppgångsfaser. Däremot verkar det
inte spela någon roll för varaktigheten hur hastig nedgången är.
196 Metoden har utarbetats av Hamilton (1990, 1994) och har tidigare använts av bland andra Bianchi
och Zoega (1998).
Tabell 6.4 Svensk arbetslöshetskonjunktur 1970-2009
Genomsnitt
Arbetslöshet
(procent)
Halveringstid
(kvartal)
Varaktighet
(kvartal)
Antal kvartal
i respektive fas
Uppgång 4,5 13,5 19,2 91,5
Avmattning 7,1 14,9 5,7 39,1
Kris 9,1 15,1 6,5 28,4
Källa: Bergman(2010a).
6.4.2 Lägre risk för bestående arbetslöshet än efter
1990-talskrisen
Flera faktorer talar för att risken för bestående arbetslöshet kan vara
mindre nu än under föregående kriser. För det första kan
förändring-arna i arbetslöshetsförsäkringen och jobbskatteavdraget förväntas
motverka en ökning av jämviktsarbetslösheten eftersom de stärker
drivkrafterna att arbeta. För det andra är det sannolikt bättre att
ung-domar blivit arbetslösa i högre grad än äldre under nuvarande kris.
Ungdomar har ofta lättare än äldre att komma tillbaka på
arbets-marknaden efter en tids arbetslöshet.197 Äldre personer som drabbas
av arbetslöshet tenderar däremot att lämna arbetskraften permanent.
För det tredje är det positivt att invandrare födda utanför Europa har
klarat sig bättre nu än under 1990-talskrisen. Eftersom denna grupp
traditionellt haft en svag ställning på arbetsmarknaden, minskar
förmodligen risken för att jämviktsarbetslösheten ökar på grund av
utslagning från arbetsmarknaden.
Men det finns skäl att oroa sig för att personer utan
gymnasieut-bildning klarar sig allt sämre på arbetsmarknaden. Det tyder på att
strukturella faktorer, t ex allt högre kvalifikationskrav i kombination
med höga ingångslöner, gör det allt svårare för denna grupp.
Sanno-likt krävs utbildning i olika former för att denna grupp inte långvarigt
ska hamna utanför arbetsmarknaden. Vi är därför positiva till
reger-ingens satsningar på yrkesvux för att höja kompetensen hos personer
utan gymnasieutbildning. Det finns dock en risk att personer som
behöver utbildning för att lyckas på arbetsmarknaden inte kommer
att söka till yrkesvux. Av den orsaken är vi är kritiska till att
arbets-marknadsutbildningen dragits ner till mycket låga nivåer.198
197 Se t ex Arulampalam m fl (2001).
De låga nivåerna i arbetsmarknadsutbildningen kan också hämma
återhämtningen på arbetsmarknaden. Lågkonjunkturen har framför
allt slagit mot vissa industrier och yrken. I den mån dessa industrier
slås ut permanent kan det uppstå arbetslöshet där, samtidigt som det
råder arbetskraftsbrist i andra branscher. Arbetsmarknadsutbildning
underlättar strukturomvandling så att detta kan undvikas.
6.4.3 Otillräcklig statistik om långtidsarbetslösheten
Ju svagare anknytning de arbetslösa har till arbetsmarknaden, desto
större är risken att arbetslösheten biter sig fast. Därför är det viktigt
att kunna göra studier av långtidsarbetslösheten och hur den hänger
samman med den ekonomiska utvecklingen i övrigt.
Vi vill peka på två problem i sammanhanget som har att göra med
tillgången till statistik. För det första redovisar inte SCB längre någon
jämförbar statistik för långtidsarbetslösheten över längre tidsperioder.
Detta omöjliggör fördjupade analyser av långtidsarbetslösheten. Mot
bakgrund av att regeringens uttalade mål för sysselsättningspolitiken
är att öka antalet personer i arbete och minska det s k utanförskapet
är detta en anmärkningsvärd brist i den tillgängliga statistiken. För det
andra råder det oklarheter kring Arbetsförmedlingens statistik.
Vår-propositionen 2010 innehåller uppgifter på antalet arbetslösa och i
program med olika inskrivningstider vid Arbetsförmedlingen. Det är
anmärkningsvärt att Arbetsförmedlingen inte fortlöpande publicerar
sådan statistik över långtidsinskrivningar. Vi har tidigare försökt få ut
sådana uppgifter från Arbetsförmedlingen men inte lyckats. Vi är
förvånade över att Finansdepartementet, men inte Finanspolitiska
rådet, har fått tillgång till denna statistik.
6.5 Utanförskap som indikator för
In document
Svensk finanspolitik
(Page 160-165)