Jobbskatteavdraget är enligt regeringens bedömning ”den enskilt
viktigaste reformen” för ”att få fler i arbete och minska
utanförskapet”.202 Avdraget har införts i fyra steg, vilket inneburit
skattesänkningar på inkomst av arbete varje år under den nuvarande
regeringens mandatperiod. De sammanlagda kostnaderna i form av
minskade skatteintäkter (statiska kostnader utan hänsyn till effekterna
på antalet arbetade timmar) uppgår till ca 70 mdr kr, varav det första
steget 2007 stod för ca 40 mdr kr och vart och ett av de efterföljande
stegen för ca 10 mdr kr.
Det har förts en intensiv debatt om jobbskatteavdraget där dess
effektivitet ofta ifrågasatts. Det har också diskuterats genom vilka
mekanismer avdraget ökar sysselsättningen. Vi har menat att
reger-ingen inte tillräckligt tydligt har förklarat detta, samtidigt som det
funnits många missförstånd i kritiken mot jobbskatteavdraget.203 Ett
annat centralt inslag i debatten gäller rimligheten i att arbetsinkomster
och pensioner beskattas olika.
Vi har i tidigare rapporter ingående analyserat jobbskatteavdraget
och gjort bedömningen att det kommer att få betydande positiva
sysselsättningseffekter.204 Såväl regeringens fortsatta betoning av
jobbskatteavdraget som debatten motiverar en ytterligare analys. Vi
tar upp följande punkter:
• Jobbskatteavdrag i andra länder
• Olika teoretiska analysramar
• Empiriska studier i andra länder
• Finansdepartementets beräkningar av det svenska
jobbskatteavdragets arbetsmarknadseffekter
202 Budgetpropositionen för 2009, s 39.
203 Finanspolitiska rådet (2009b), s 9-11.
204 Finanspolitiska rådet (2008), avsnitt 8.1, Finanspolitiska rådet (2009a), avsnitt 7.3, och Finanspolitiska
rådet (2009b), s 9-11.
• Allmänhetens förståelse av jobbskatteavdraget
• Jobbskatteavdraget och pensionerna
7.1.1 Jobbskatteavdrag i andra länder
Den svenska debatten om jobbskatteavdraget förs i regel som en
isolerad nationell debatt. Det finns därför skäl att göra en
internatio-nell utblick för att få ett bättre perspektiv. 205
Det mest kända exemplet på ett jobbskatteavdrag är den s k
Earned Income Tax Credit i USA. Den infördes 1975 och har sedan
utvidgats i flera omgångar. Denna skatterabatt kan uppgå till
bety-dande belopp: 2007 uppgick maximibeloppet för en familj med två
barn till hela 4 716 dollar per år.206 Också Storbritannien har sedan ett
par årtionden haft generösa jobbskatteavdrag som reformerats i flera
steg. Det rådande systemet benämns Working Tax Credit och kunde
2007 ge ett hushåll upp till 4 135 pund per år.207
Jobbskatteavdrag har successivt kommit att tillmätas allt större
intresse i den internationella sysselsättningspolitiska diskussionen.
Detta gäller i synnerhet i OECD- och EU-sammanhang. Ett stort
antal länder har infört jobbskatteavdrag. Enligt OECDs senast
publi-cerade Employment Outlook hade vid ingången av år 2007 en majoritet
av OECD-länderna – 16 av 30 – någon form av jobbskatteavdrag
(in-work benefits med OECDs terminologi). Länderna är: Australien,
Belgien, Finland, Frankrike, Irland, Kanada, Korea, Japan,
Nederlän-derna, Nya Zeeland, Slovakien, Storbritannien, Sverige, Tyskland,
Ungern och USA. Dessutom har Danmark sedan 2004 ett sådant
avdrag, vilket OECD-studien missat.
I de flesta länder har frågan om jobbskatteavdrag inte varit
poli-tiskt polariserad på samma sätt som i Sverige. Sådana avdrag har
in-förts av både höger- och vänsterregeringar liksom av breda
koali-tionsregeringar. Efter regeringsskiften har tidigare system inte rivits
upp utan nytillträdande regeringar har i stället byggt vidare på de
tidi-gare konstruktionerna. Detta har varit särskilt tydligt i USA och
Stor-britannien. En förklaring till denna breda politiska enighet kan vara
att jobbskatteavdrag ansetts ha dubbla mål. Avdragen har setts dels
som en metod att utjämna inkomstfördelningen, dels som en metod
205 Detta avsnitt bygger när inte annat sägs på Immervoll och Pearson (2009) och OECD (2009b).
206 Se t ex Meyer (2008) för en översikt av det amerikanska systemet.
att öka sysselsättningen. Tanken har varit att båda dessa mål ska
kunna uppnås samtidigt. Å ena sidan har skatterabatter till
lågavlö-nade direkt höjt dessas inkomster, å andra sidan har de ökat
lönsam-heten av arbete i den nedre delen av inkomstskalan, där den största
potentialen för högre sysselsättning finns.
Den relativa betydelsen av fördelnings- och sysselsättningsmål
förefaller ha skiljt sig åt mellan olika grupper av länder.
Fördelnings-målet tycks ha varit det viktigaste i de anglosachsiska länderna,
me-dan sysselsättningsmålet verkar ha spelat störst roll i de flesta
EU-länder som infört jobbskatteavdrag. Detta är logiskt mot bakgrund av
de större inkomstolikheterna i den förra gruppen av länder och de
svårare sysselsättningsproblemen i den senare gruppen.
Jobbskatteavdragen kan se mycket olika ut. I en mindre grupp
länder förekommer avdrag som är tidsbegränsade och avgränsade till
tidigare bidragstagare som börjar arbeta.208 Sådana avdrag syftar till att
stärka incitamenten för övergång från bidragstagande och inaktivitet
till lönearbete. Denna konstruktion har fördelen att hålla nere
kost-naderna för avdragen men nackdelen att inte långsiktigt stärka
inci-tamenten att stanna kvar i arbete.209 Tidsbegränsade avdrag har
för-stås också begränsade fördelningseffekter.
Flertalet länder med jobbskatteavdrag har permanenta sådana som
utgår oberoende av arbetstagarens tidigare arbetsmarknadsstatus så
länge som övriga kvalifikationskrav är uppfyllda. Dessa länder
inne-fattar Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Korea,
Neder-länderna, Nya Zeeland, Slovakien, Storbritannien, Sverige,
Storbri-tannien, Tyskland, Ungern och USA.
En annan skillnad mellan jobbskatteavdragen i olika länder är att
de kan baseras på antingen hushållets eller individens inkomst. I
framför allt de anglosachsiska länderna är det hushållets inkomst som
spelar roll, medan det i de kontinentala EU-länderna (inklusive
Sverige) i stället är individens inkomst som utgör
kvalificeringskrite-rium. Denna skillnad speglar den relativt större betydelsen som
tillmäts fördelningsaspekterna i förhållande till
sysselsättningsaspek-terna i den förra gruppen av länder. Detta förklarar också varför
208 Dessa är Australien, Belgien, Irland, Kanada, Korea, Japan och Slovakien. Se Immervoll och Pearson
(2009).
209 Konstruktionen kan rentav förstärka incitamenten att bli bidragsberoende under en tid för att
därmed kvalificera sig för jobbskatteavdrag senare.
sörjningsansvar för barn ofta utgör ett ytterligare
kvalificeringskriterium – eller kriterium för mer generösa avdrag.210
Det svenska jobbskatteavdraget skiljer sig från motsvarande
avdrag i nästan alla andra länder i ett avseende, nämligen att det utgår
till alla arbetande oavsett hur hög löneinkomsten är (även om det ger
en större procentuell inkomstökning till låg- än till högavlönade).
Såvitt vi känner till har endast två andra länder, Danmark och
Nederländerna, samma utformning. I övriga länder börjar avdraget
trappas av vid en viss nivå på arbetsinkomsterna för att till sist helt
försvinna. Som framgår av Figur 7.1 ligger den inkomstnivå vid
vilken jobbskatteavdraget börjar trappas av i andra länder under eller
runt 50 procent av medianinkomsten och den inkomstnivå vid vilket
avdraget helt försvinner gott och väl under medianinkomsten.
Tre förhållanden tycks ha varit avgörande för utformningen av det
svenska jobbskatteavdraget. För det första har målet att öka
syssel-sättningen varit dominerande, medan fördelningsmål spelat en
mindre roll.211 För det andra innebär den utbyggda offentliga
barnomsorgen att alla hushåll som utnyttjar den får en stor
subvention och att jobbskatteavdraget därför inte på samma sätt som
i många andra länder behövs som ett stöd till barnfamiljer med låga
inkomster.212 För det tredje innebär de generellt sett höga
marginal-skatterna att ett avtrappat jobbskatteavdrag skulle ha höga
effektivi-tetskostnader, eftersom det ytterligare skulle öka marginaleffekterna i
utfasningsintervallet.213 Detta diskuteras vidare i avsnitten 7.1.2 och
7.1.3.
210 Detta gäller särskilt USA (se t ex Meyer 2008). Men också i Belgien, Frankrike, Korea, Nederländerna
och Slovakien spelar försörjningsansvar för barn roll.
211 I t ex Budgetpropositionen för 2007 (s 136 ff) motiveras jobbskatteavdragen för personer med låga
och medelhöga inkomster (som ger större procentuella inkomstökningar än avdragen för högre
inkomsttagare) med att ”de ekonomiska drivkrafterna till arbete är särskilt svaga för dem med lägst
inkomster”. Vidare skrivs att: ”För att få största möjliga effekt på arbetsutbudet och sysselsättningen
bör skattelättnaden särskilt inriktas mot att göra det lönsamt att gå från fulltidsfrånvaro till deltidsarbete
Skattelättnaden bör således utformas så att större delen av skattelättnaden tillfaller låg- och
medelinkomsttagare”.
212 Kolm (2008). Kommunerna är endast skyldiga att erbjuda barn vars föräldrar är arbetslösa (eller
föräldralediga) förskoleverksamhet under 15 timmar per vecka, även om många kommuner erbjuder
mer tid. Under 2005 gick barn vars föräldrar arbetade eller studerade på förskola i genomsnitt 32 timmar
per vecka, medan motsvarande siffra för barn till arbetslösa var 21 timmar (Skolverket 2006). Detta
innebär att den offentliga barnomsorgen till viss del fungerar som en in-work benefit.
Figur 7.1 Nettoinkomster som kvalificerar för jobbskatteavdrag i
olika länder
0
20
40
60
80
100
120
USA
Slo
va
kie
n
N
ya Zeeland
Ir
la
nd
S
torbri
tanni
en
F
inl
an
d
Fr
an
kr
ik
e
N
ederl
änd
er
na
USA
S
torbri
tanni
en
F
inl
an
d
Fr
an
kr
ik
e
P
rocent a
v
medi
aninkomsten
Nettoinkomst där avdraget börjar Nettoinkomst där avdraget slutar
Nettoinkomst för maximalt avdrag 50 procent av medianinkomsten
Hushåll med två barn Hushåll utan barn
Källa: OECD (2009b).
Det faktum att det svenska jobbskatteavdraget utgår till alla innebär
att det är förhållandevis kostsamt. Detta framgår av Figur 7.2. Den
direkta budgetkostnaden – utan hänsyn till att kostnaderna för andra
sociala ersättningar minskar och skatteintäkterna ökar i den mån som
målet att få fler i arbete uppnås – uppgår till ca 2,3 procent av BNP i
Sverige, medan den i flertalet andra länder ligger i intervallet 0,3-0,5
procent av BNP. Det land som ligger närmast Sverige i direkt
budgetkostnad är Nederländerna med ca 1,6 procent av BNP.
Figur 7.3 visar jobbskatteavdragets storlek i olika länder i procent
av medianinkomsten efter skatt för dels dem som får maximalt
avdrag, dels dem som har en inkomst på 50 procent av
medianin-komsten. Ett problem vid jämförelsen är att det svenska
jobbskatte-avdraget, som ovan diskuterades, är knutet till individen, medan det
är hushållsinkomsten som bestämmer avdragets storlek i de flesta
andra länder. Man kan dock göra en enkel jämförelse med Sverige
om denna får avse ett hushåll med endast en arbetsinkomst. I så fall
uppgår det maximala jobbskatteavdraget i Sverige till ca 11 procent
av medianinkomsten och jobbskatteavdraget vid en inkomst på 50
procent av medianinkomsten till ca 5 procent av medianinkomsten.
Det är ungefär samma storleksordningar som i USA, Nya Zeeland
och Storbritannien.
Figur 7.2 Direkt budgetkostnad för jobbskatteavdrag i olika länder,
procent av BNP
0
1
2
3
B
e
lg
ie
n
D
anm
ar
k
F
rankr
ike
Irl
an
d
N
e
de
rl
än
de
rn
a
N
ya Z
e
el
an
d
S
tor
br
itan
n
ie
n
Sv
e
rig
e
US
A
Anm: Figuren visar endast de direkta budgetkostnaderna för jobbskatteavdragen. Ingen hänsyn har tagits
till effekter i form av vare sig minskade kostnader för andra sociala ersättningar eller ökade
skatteintäk-ter till följd av högre sysselsättning. Nettokostnaderna för avdragen är således avsevärt mindre än de
direkta budgetkostnader som redovisas i diagrammet. Siffrorna avser 2010 för Sverige, 2007 för
Storbritannien och USA samt 2008 för övriga länder.
Källa: Egna beräkningar.
Figur 7.3 Jobbskatteavdragets storlek i olika länder, procent av
medianinkomsten efter skatt
0
5
10
15
20
25
30
US
A
S
lovaki
en
N
ya Zeel
and
Irl
and
S
torbri
tanni
en
Fi
nl
and
Frankri
ke
N
ederl
änderna Sv
er
ig
e
Maximalt avdrag Avdrag vid 50 procent av medianinkomsten
Anm: Diagrammet avser hushåll med två barn. Jobbskatteavdraget i Sverige är, till skillnad från i de
flesta andra länder, individuellt och inte bestämt av hushållets inkomst. För att få jämförbarhet har för
Sveriges del antagits att det bara finns en inkomsttagare i hushållet.
7.1.2 Teoretiska analysramar
En rationell diskussion om jobbskatteavdraget förutsätter att man så
tydligt som möjligt försöker klara ut genom vilka mekanismer som
sysselsättningen kan påverkas. I våra kommentarer till
Budgetpropo-sitionen för 2010 konstaterade vi att regeringens pedagogik när det
gällde att förklara hur jobbskatteavdraget kan antas öka
sysselsätt-ningen lämnade mycket övrigt att önska.214 Vårpropositionen för
2010 innebär inte någon förbättring. De flesta läsare torde inte vara
särskilt hjälpta av formuleringar som att ”erfarenheterna visar att det
är utbudet som på lång sikt bestämmer sysselsättningen” eller att
”reformerna inom arbetslöshetsförsäkringen och jobbskatteavdraget
har också syftat till att förbättra (vår kursivering) lönebildningen”.215
Läsaren kan visserligen ana att de förväntade positiva
sysselsättnings-effekterna har att göra med att jobbskatteavdraget påverkar
lönebild-ningen, men den exakta innebörden av detta förblir förborgad.
Denna oklarhet har också reflekterats i en del av den offentliga
de-batten.216 Jobbskatteavdragets kritiker kan knappast heller sägas ha
bidragit till förståelsen av hur jobbskatteavdraget kan antas fungera.
Det finns därför skäl att försöka utveckla vilka mekanismer det kan
vara fråga om.
Utbudseffekter
Den mest använda analysramen vid studier av
arbetsmarknadseffek-terna av jobbskatteavdrag är teorin för arbetsutbud.217 I sådana analyser
är det centralt att skilja mellan effekterna på (1) deltagandet i
arbets-kraften och (2) arbetad tid för dem som redan arbetar.
Arbetskraftsdeltagandet
Det svenska jobbskatteavdraget syftar i första hand till att öka antalet
personer i arbete. Arbetskraftsdeltagandet brukar analyseras som ett val
för individen mellan marknadsarbete och fritid i vid mening (fritiden
214 Finanspolitiska rådet (2009b), s 9-11.
215 Vårpropositionen 2010, s 120.
216 Se t ex Expressen (2009a,b,c,d) , Sveriges Radio (2009a) eller Sveriges Radio (2010a).
217 Denna finns väl beskriven i Björklund m fl (2006) som är en grundläggande lärobok på svenska i
arbetsmarknadsekonomi. Konjunkturrådet (2008) och Finansdepartementet (2009b) innehåller bra
sammanfattningar av hur denna teoriram kan användas för att analysera arbetsmarknadseffekterna av
jobbskatteavdrag.
kan också omfatta hemarbete). I de enklaste analysmodellerna ses
detta val som ett beslut vilket enbart beaktar förhållandena vid den
givna tidpunkten (och således inte förväntningar om framtiden).
In-dividen väljer marknadsarbete framför fritid om det ger större nytta.
Detta innebär att marknadslönen måste överstiga individens
reservationslön (den lön vid vilken individens nytta från marknadsarbete
är densamma som nyttan av att inte arbeta). Reservationslönen kan
antas bero på bl a individens preferenser, övriga inkomster och
för-mögenhet. Reservationslönen skiljer sig därför mellan olika individer.
Ett jobbskatteavdrag ökar lönsamheten – efter skatt – av
marknads-arbete och sänker följaktligen reservationslönerna. Denna effekt
beror på att genomsnittsskatten på arbetsinkomster sänks. En given
marknadslön kommer därför att överstiga reservationslönen för fler
personer som därför väljer att delta i arbetskraften.
Arbetsmarknadsbesluten hos personer där alternativet till
marknadsarbete är arbetslöshet med arbetslöshetsersättning
analyse-ras ofta med hjälp av modeller för s k sökarbetslöshet. Man tänker sig
att den arbetslöse över tiden möter jobberbjudanden med olika
löne-villkor. Den arbetslöse måste varje gång ett jobberbjudande mottas ta
ställning till om det ska accepteras eller inte. Besluten blir därför
framåtblickande. Det gäller att jämföra (nu)värdet av två förväntade
inkomstströmmar: den inkomstström som följer av att nu ta ett jobb
med viss lön och den inkomstström som följer av att fortsätta söka
jobb i hopp om att senare hitta ett jobb med högre lön.
Också med detta synsätt är det optimalt för arbetstagaren med en
beslutsregel där jobberbjudanden accepteras bara om lönen ligger
över en reservationslön. Denna beror bl a på
arbetslöshetsersätt-ningen och arbetsmarknadsläget (som bestämmer i vilken takt
jobb-erbjudandena kommer). Men reservationslönen påverkas också av ett
jobbskatteavdrag: ju högre det är, desto högre blir inkomsten efter
skatt av arbete i förhållande till arbetslöshetsersättningen och desto
lägre blir följaktligen reservationslönen. En lägre reservationslön
in-nebär i sin tur att sannolikheten för att de arbetslösa ska få
erbjudan-den om jobb med en högre lön än reservationslönen ökar. Detta
förkortar arbetslöshetstiderna och minskar därmed arbetslösheten.218
218 En ytterligare mekanism är att ett jobbskatteavdrag kan antas bidra till att de arbetslösa ökar sin
sökintensitet, eftersom avdraget ökar avkastningen – efter skatt – av att hitta ett jobb. Men denna effekt är
Arbetad tid för dem som redan arbetar
Enligt teorin för arbetsutbud ökar ett jobbskatteavdrag
arbetskrafts-deltagandet. Däremot är det inte klart hur den arbetade tiden för dem
som redan arbetar påverkas.
Jobbskatteavdragen är i de flesta länder konstruerade på följande
sätt. I ett infasningsintervall ökar avdraget med arbetsinkomsten,
vilket innebär att marginalskatten där sänks. Samtidigt sänks
genom-snittsskatten i detta intervall. I nästa högre inkomstintervall ligger
sedan avdraget fast och påverkar därmed inte marginalskatten.
Där-emot sänker avdraget genomsnittsskatten även här. Därefter fasas
avdraget ut, dvs det minskar med inkomsten. I utfasningsintervallet
ökar således marginalskatten i förhållande till situationen utan ett
avdrag, samtidigt som genomsnittsskatten sänks (så länge avdraget
finns kvar).
I infasningsintervallet föreligger två motriktade effekter. Å ena
sidan innebär den lägre marginalskatten att avkastningen efter skatt
på varje arbetstimme ökar. Denna s k substitutionseffekt tenderar att
öka individens önskade arbetstid. Å andra sidan innebär den lägre
genomsnittsskatten en högre inkomst för arbetstagaren som därmed
”får råd” att arbeta mindre. Detta brukar benämnas inkomsteffekten.
Eftersom de två effekterna går åt olika håll, kan man inte från ren
teori förutsäga vilken nettoeffekten blir på arbetstiden för dem som
redan arbetar och har arbetsinkomster i infasningsintervallet.
I det intervall där avdraget ligger fast, och således är oberoende av
inkomsten, förändrar inte jobbskatteavdraget marginalskatten. Därför
finns ingen substitutionseffekt i detta intervall. Den enda effekten är
inkomsteffekten som entydigt minskar den önskade arbetstiden.
Om det finns ett utfasningsintervall, så minskar ett
jobbskatteav-drag också där entydigt den önskade arbetstiden. Det beror på såväl
en negativ substitutionseffekt (därför att marginalskatten ökar) som
en negativ inkomsteffekt (till följd av den lägre genomsnittsskatten).
Den negativa substitutionseffekten kan antas vara särskilt stor om
marginalskatten – som i Sverige – är hög redan med de ursprungliga
skattereglerna utan något jobbskatteavdrag som ska fasas ut. Vi
ana-lyserade detta i vår första rapport, som redovisade beräkningar enligt
vilka sysselsättningseffekterna av de två första stegen i
jobbskatteav-draget skulle kraftigt reduceras av en utfasning.219 Detta är ett starkt
skäl för att, som regeringen gjort, inte trappa av jobbskatteavdraget
med högre inkomster.
Samspelet mellan utbud och efterfrågan
Den beskrivna analysen av individernas utbudsbeslut är partiell,
efter-som den utgår från en oförändrad lön före skatt. En sådan analys
förklarar varför ett jobbskatteavdrag kan antas öka antalet personer
som vill ha jobb men inte varför det skapas några nya jobb. Det
se-nare förutsätter en analys också av efterfrågan och lönebildningen.
I den allra enklaste modellen av arbetsmarknadsjämvikt
kombine-ras en uppåtlutande utbudskurva – enligt vilken en högre lön, allting
annat oförändrat, leder till ett större utbud av arbetskraft – med en
nedåtlutande efterfrågekurva – enligt vilken det krävs en lägre
lön(ekostnad) för att det ska bli lönsamt för företagen att anställa fler.
I en sådan analysram leder, som framgår av Fördjupningsruta 7.1, ett
ökat utbud av arbetskraft till en lägre lönenivå före skatt än annars
skulle ha blivit fallet. Det stimulerar företagen till att öka
sysselsätt-ningen. Sysselsättningsökningen blir dock mindre än den
ursprung-liga ökningen av utbudet, eftersom den lägre lönen före skatt
mot-verkar en del av utbudsökningen. Samtidigt blir lönen efter skatt högre
med jobbskatteavdraget än utan. Denna uppenbara distinktion
mel-lan lön före skatt och lön efter skatt har – märkligt nog – ofta varit
oklar i den allmänna debatten.220
Jobbskatteavdrag och kollektivavtal
Ett annat sätt att analysera samspelet mellan utbud och efterfrågan på
arbetsmarknaden bygger på den teoriram som ursprungligen
utveck-lades av de brittiska ekonomerna Layard, Nickell och Jackman.221
Dessa modeller analyserar i regel enbart hur stor del av arbetskraften
som är arbetslös men bortser från bestämningen av
arbetskraftsdelta-gande och arbetstid. Vanligen antas att lönerna bestäms i
förhand-lingar mellan arbetsgivare och fackföreningar. De senare antas inte
försöka uppnå så höga löner som möjligt utan i stället väga
förde-larna av högre löner mot nackdeförde-larna av att de innebär lägre
syssel-sättning än annars. Ett standardresultat är att marknadslönen efter
220 Ett typiskt exempel är Expressens artikelserie om jobbskatteavdraget 2009 (Expressen 2009a,b,c,d).
221 Se Layard m fl (1991) och (2005). Calmfors och Holmlund (2000) utgör en översikt av modeller av
detta slag på svenska.
skatt blir ett pålägg på arbetslöshetsersättningen efter skatt. Pålägget
kommer att vara mindre ju högre arbetslösheten är. Det beror på att
högre arbetslöshet gör det svårare för anställda som förlorar jobbet i
ett enskilt företag att finna jobb någon annanstans: detta stärker
in-citamenten för återhållsamhet i lönebildningen.
Enligt detta synsätt innebär ett jobbskatteavdrag att arbetslösheten
(som andel av arbetskraften) minskar. Det beror på att det s k
löne-trycket faller när skattesänkningen på arbetsinkomster ökar
inkomst-skillnaden mellan sysselsatta och arbetslösa och därför skapar
driv-krafter för den fackliga sidan att hålla tillbaka lönerna för att skapa
fler jobb (eftersom det nu blivit ännu mer attraktivt att vara sysselsatt
i förhållande till att vara arbetslös). Detta möjliggör en
In document
Svensk finanspolitik
(Page 169-200)