Hur lärarna hanterar progression i omdömen

Alla lärarna utom en använder den typ av omdömesblankett som framtagits av

Skolverket, där lärarna i slutet av varje årskurs för varje ämne kryssar i om en elev ännu inte når godtagbar kunskapsnivå, når godtagbar kunskapsnivå eller når mer än godtagbar kunskapsnivå. En av lärarna har använt den tidigare men har bytt till andra typer av bedömningsmatriser i skolans lärplattform, (man kan fylla i uppklarade kunskapskrav för årskurs 3, om eleven är på väg att nå eller riskerar att inte nå kunskapskraven). Hen undervisar årskurs 1-3 i samma klass och tycker inte riktigt att hen kan använda Skolverkets bedömningsblankett för de elever som precis börjat ettan.

Att eleverna ska få utvecklas så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling är samtliga intervjuade lärare överens om, men medan några lärare betonar att det är “superviktigt” anser andra att det ändock inte är det allra viktigaste. Exempelvis säger lärare A: “Att de når kunskapskraven det är det viktigaste för oss. Sedan är vi jätteglada för de som

kommer längre. Men det känns inte som det viktigaste. Vi är glada för de framsteg de gör”. Att fokus inte ligger på att ge återkoppling till elever för att nå en högre bedömning förklaras av lärarna eftersom det inte är där de förväntar sig att eleven ska vara. Det är för dessa lärare viktigare att alla når målen och att en progression i kunskaper ändå sker men att det nödvändigtvis inte behöver dokumenteras i omdömet. Exempelvis är en

progression som uppstått av att någon elev har kämpat sig upp till att nå kunskapskraven lika mycket värd som en progression då någon kämpat för att nå mer än godtagbara kunskaper.

Det finns en tveksamhet till att dokumentera bedömning. Det framkommer tankar om att ett kryss i kolumnen når längre än godtagbara kunskaper dessutom då blir som ett betyg och det ska inte elever i denna ålder ha. Det framkommer vidare att det behöver föräldrar påminnas om. Självklart ska eleverna komma så långt de når i sin kunskapsutveckling, menar de, men inte sträva efter att få ett så högt omdöme i skolans lärplattform som möjligt. Det är för en lärare helt “orelevant” eftersom det då snarare blir en jämförelse i hur duktig en elev är. En annan lärare förklarar att det är viktigare med att synliggöra kunskapsutvecklingen för eleverna och är även hen fundersam över betyg och bedömning:

Jag är lite kluven när det gäller betyg och bedömning. Jag kanske inte alltid tycker att det är det viktigaste utan just det här att eleverna ser sin egen utveckling, vad det är för någonting och vad man jobbar med […] det räcker med att ha en formativ bedömning och ha koll på vad eleverna kan. Men så ser inte skolan ut. (Lärare B).

Hen beskriver sedan hur hen inte tycker att fyror ska få betyg. Hen slutade till och med att jobba på mellanstadiet när det blev betyg i sexan. “Man ser hur mycket ett barn utvecklas men når ändå inte godkänt. Och sedan ska man ändå motivera den eleven. Nej, jag vill inte.” (Lärare B).

När det gäller bredden av delområden i ett ämne framkommer tankar hos lärarna att en elev behöver kommit längre i sin kunskapsutveckling än godtagbara kunskaper i de flesta eller alla områden för att krysset ska sättas där. En lärare berättar att om en elev är framåt

33 och visar att den kommit längre i ett område men inte i ett annat så sätter hen inte högre. “De ska ligga över i alla områden, mer eller mindre, Det får man ju väga lite, vad området kräver.” (Lärare F). Vidare förklarar en annan lärare att de flesta av hens elever i år hittills har hamnat på godkänt och det beror till stor del på att de har några kunskapskrav

(moment) i ämnet som de inte klarar fullt ut utan stöttning. De kan dock kommit längre i andra kunskapskrav och på sikt kan de nå högre i ämnet.”

Det framträder tre olika förhållningssätt till hur lärarna förhåller sig till ett ungefärligt antal av hur många i elevgruppen som når mer än godtagbara kunskaper i sina omdömen. Det ena förhållningssättet är att det handlar om ett färre antal elever. Lärare C menar att även om det inte krävs så mycket mer av att eleverna för att nå längre än godtagbar nivå så bedömer hon ändå att de flesta eleverna inte når dit. Men läraren upplever sig också vara osäker på var kravnivån för godtagbara kunskaper ligger.

Jag känner mig osäker. Jag skulle vilja ha det uppstyrt årskursvis, som en del skolor gör, med vad det är som eleverna ska kunna i årskurs två exempelvis. […] jag tycker det är svårt. Jag vill gärna ha det tydligare. För även om du väljer, ja men exempelvis samhället i tvåan, så vet jag ju ändå inte vad jag ska kräva av en tvåa […] Därför krävs det ganska mycket mer innan jag bedömer att eleven når lägre. (Lärare C).

Även en annan lärare som också säger att de få elever hon sätter på, når längre, har markant kommit längre i sin kunskapsutveckling än normalskillnaden mellan sina klasskamrater berättar att hon och kollegorna har pratat med andra kollegor i kommunen. Men skolorna väljer att tänka olika.

På min skola är man mer restriktiv till att höja ett omdöme, än andra skolor som sätter högre mer frekvent, och det kanske har att göra med att vi inte har något att falla tillbaka på om någon skulle börja fråga, hur har du tänkt här. Nu går man ju mer på typ av känsla och erfarenhet. (Lärare F)

De andra två förhållningssätten är däremot att ungefär en tredjedel når längre eller att flera av eleverna når längre än godtagbara kunskaper, inte alltid i årskurs 1 men i årskurs 3.

För att göra sina bedömningar poängterar de flera lärarna att de inte använder prov i traditionell mening. Istället görs bedömningarna så gott som hela tiden, menar lärarna. “Man får vara vaken och snappa upp” (förklarar lärare A). I bedömningssituationer som förekommer kan eleverna få rita, skriva (fakta, beskrivande eller berättande) texter, dramatisera eller visa sina kunskaper. Samtliga lärare beskriver dock utförligt hur de ofta samtalar med eleverna och känner av där vad eleverna kan hur de ska guida eleverna vidare. Endast en lärare uppger att hen ibland planerar in en avstämning av elevernas kunskaper närmare slutet av arbetsområdet. Men inte för nära, hen vill ha tid över till att antingen kunna befästa, träna vidare eller utmana eleverna sista tiden. Läraren

poängterar att hen gör avstämningen för att veta hur hen kan utforma undervisningen mot fortsatt lärande hos eleverna.

De flesta lärarna använder alltså Skolverkets omdömesblankett med valen – eleverna når ännu inte, når eller når mer än godtagbara kunskaper för årskursen. Men det används även andra matriser i olika lärplattformer där läraren kan fylla i om en elev riskerar att inte nå, är på väg att nå eller når kunskapskraven för år 3. Det anses av lärarna vara viktigt att eleverna får utvecklas så långt som möjligt men det är att eleverna når

34 kunskapskraven eller progressionen i sig som är det viktigaste inte dokumentationen. Att bedöma om en elev når mer än godtagbara kunskaper kan även uppfattas som ett betyg. Lärarna har olika uppfattningar om hur många elever som brukligen hamnar på

godtagbara kunskaper eller når längre än godtagbara kunskaper. Osäkerhet på hur läroplanen ska tolkas kan bidra till att lärare har svårt att bedöma om elever når mer än godtagbara kunskaper.