Uppsatsens syfte har varit att undersöka vad som utgör idealet för läsfrämjande verksamhet för biblioteket PUNKTmedis genom att granska vad bibliotekslagen, biblioteksplanen samt övriga styrdokument stipulerar. Vidare har syftet varit att undersöka hur de här riktlinjerna och paragraferna tillämpas i praktiken med ut-gångspunkt i bibliotekariernas upplevelser. I detta avsnitt som utgör uppsatsens slutdiskussion, är ambitionen att diskutera hur idealen och praktiken förhåller sig gentemot varandra vilket kommer att gås igenom fråga för fråga.
Uppsatsens första fråga gäller hur bibliotekarierna ser på den nya biblioteks-lagen och hur de förhåller sig till de nya direktiven. Idealet utgörs av biblioteksla-gen och den bakomliggande propositionen från regerinbiblioteksla-gen och de styrdokument PUNKTmedis förhåller sig emot. På grund av den digitala utvecklingen och för-ändringar i medieanvändningen och av de tjänster som erbjöds genom biblioteken som förändrats kraftigt sedan 1996, föreslog regeringen en ny bibliotekslag 2013.
Den nya lagen trädde i kraft 1 januari 2014 och förutom ett tydliggörande gäl-lande bibliotekens uppdrag att rikta sig emot barn och unga för att främja deras läsning och tillgång till litteratur i olika tekniska medier och format, så fastslogs det bland annat att alla skolungdomar ska ha tillgång till ett skolbibliotek – då lagen också utvidgades i från att främst ha speglat folkbibliotekens verksamhet till att nu inkludera hela det allmänna biblioteksväsendet.
I min fallstudie var jag inte beredd på att ändringen gällande skolbiblioteken skulle vara det som först kom på tal, och som upplevdes vara den viktigaste för-ändringen hos bibliotekarierna på PUNKTmedis, då för-ändringen hjälper verksam-heten att lösa ett rent praktiskt problem. Biblioteket har på grund av sitt fysiska läge mitt på Södermalm i Stockholm haft problem med grupper av lärarlösa klas-ser som kommit till biblioteket och behövt information och böcker, vilket varit problematiskt rent resursmässigt. Bibliotekarierna på PUNKTmedis verkar ha ett visst förtroende för lagen och kommunens styrdokument, som blir tydligt när bib-liotekarie C menar att dokumenten förmodligen kommer styras upp och vässas ytterligare inom kort.
Undersökningen visar att PUNKTmedis verksamhet är en kontext i förhål-lande till en andra kontexter, det vill säga bibliotekslagen och de handlingar som utförs av bibliotekarierna förhåller sig till och påverkas av de här kontexterna: biblioteket, bibliotekslagen och styrdokumenten. Verksamheten har också format
sin egen praktik i en kommunikationsplan. PUNKTmedis har genom kommuni-kationsplanen uttryckt att de nu fokuserar på att främja nutida skönlitteratur samt att de upplever att verksamheten på Lava Bibliotek och Verkstad utgör ett hot mot PUNKTmedis. Här är det rimligt att anta att en av anledningarna till PUNKTme-dis satsning mot litteratur och profilera sig emot besökare som gillar att läsa, där-för inte konkurrerar med Lavas besökare på samma sätt som om biblioteken har snarlika inriktningar.
Bibliotekarie A ser inte att PUNKTmedis är särskilt lagstyrt, utan ser istället bibliotekslagen som en förhoppning om hur saker kan vara. PUNKTmedis har också varit medverkande i utformandet av dokumentet Kultur i Ögonhöjd - För,
med och av unga – som säger att alla barn ska ta del av ett professionellt kulturliv
och ges möjlighet att påverka kultur- fritidsaktiviteterna samt miljöerna de vistas i. Det finns en ambition hos biblioteket att leva som de lär och framför allt biblio-tekarie A önskar att alla bibliotek kunde ha ett liknande ungdomsbibliotek som är som PUNKTmedis är.
Hedemark och Börjesson diskuterar genom sin undersökning av hur en biblio-teksplan används i praktiken, hur styrdokumenten används snarare som ett red-skap än som ett ramverk.233 PUNKTmedis bibliotekarier upplever att lagen funge-rar som en övergripande riktlinje och som en förhoppning. Vissa formuleringar som till exempel ett vidgat textbegrepp och olika tekniska format har gjort att de känt sig friare i sitt arbete, men det styrker också det andra resultatet som redovi-sas – bibliotekarierna upplever lagen att vara tandlös och trots att det finns para-grafer gällande biblioteksplaner och uppföljning av dessa, så verkar inte det för-skräcka eller ens nå ut till bibliotekarierna på PUNKTmedis. Snarare framträder en syn som påvisar att lagen istället förändrats för att anpassa sig till hur befintliga biblioteksverksamheter redan fungerar:
[…] man har en lag, som till slut nästan blir som övergångsställen, att man, till slut är det lika bra att låta folk gå över övergångsställena, för det är ingen som kan hålla på att titta på dem, så då ändrar man till och med lagtexten. Har man en lag, så är det värdelöst om man inte har någon tillsyn.234
I uppsatsen har fokus varit på vad som sägs gällande folkbibliotek i § 7 och § 8 som är de styckena där lagen skärpt sitt uppdrag gentemot unga och vad läsfräm-jande innebär.
233 Hedemark, Å. & Börjesson, L. (2014), ”Att använda en plan”.
7 § Folkbiblioteken ska särskilt främja läsning och tillgång till litteratur. Folkbiblioteken ska verka för att öka kunskapen om hur informationsteknik kan användas för kunskapsinhämt-ning, lärande och delaktighet i kulturlivet.
8 § Folkbiblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt barn och ungdomar för att främja de-ras språkutveckling och stimulera till läsning, bland annat genom att erbjuda litteratur utifrån deras behov och förutsättningar.235
I biblioteksplanen står det att biblioteken är en viktig resurs i det livslånga läran-det för att ge varje individ en möjlighet att utvecklas utefter sina individuella för-utsättningar. I Regeringens proposition så menar man att det är begränsande att satsa på litteratur när det kommer till ungdomsverksamhet, eftersom den i prakti-ken kan innefatta fler medier än så. Till exempel kan det innebära musik och rör-lig bild. Därför anses det onödigt att lagstadga exakt vad biblioteken ska erbjuda.
Enligt kommunikationsplanen satsar som tidigare nämnt PUNKTmedis på skönlitteratur. I resultatet av PUNKTmedis praktiker redovisas att bibliotekarierna också menar att det förekommer en viss subjektivitet bland dem, och att mycket av det som händer på biblioteket styrs av deras intressen och vad de sätter sig in i. Det framkommer också att en anledning till att biblioteket inte direkt har påver-kats av det som sägs i lagen är för att de är ett ungdomsbibliotek och därför sedan tidigare också haft friare tyglar att testa nya saker.
Bland bibliotekarierna framkommer det också att de har flera sätt att se på läsning, såväl emancipatoriska som pragmatiska förhållningssätt framträder. La-gen vill inte stadga vad som utgör läsfrämjande verksamhet och bibliotekarie C menar att det finns verksamheter som är läsfrämjande ”utan att vara för tydliga” Det finns genom de här tendenserna en antydan till att det finns något farligt med att vara tydlig, när det gäller vad läsande innebär och vad som egentligen anses främja läsning.
Enligt sociokulturell teori utgör PUNKTmedis en kulturell institution vilket innebär att biblioteket ses som något organiskt och föränderlig. Verksamheten utvecklas genom bibliotekariernas handlande och genom dess besökare. Tidigare forskning har också visat att PUNKTmedis har en unik identitet tack vare samar-betet med sina besökare.
Bibliotekarierna på PUNKTmedis kan sammanfattningsvis sägas se på den nya lagen som ett övergripande dokument, och är positiva till formuleringarna om vidgat textbegrepp, nya medier och format. Även att det nu är lagstadgat att alla skolungdomarna ska ha tillgång till ett skolbibliotek har påverkat dem positivt. Den negativa aspekten utgörs av att dokumentet uppfattas som tandlöst, trots en
ambition i regeringen proposition om att tydliggöra just denna del i och med den nya lagen.
Uppsatsens andra fråga behandlar om biblioteket har gjort några förändringar av planerandet och utförandet av läsfrämjande aktiviteter på PUNKTmedis sedan nya lagen trädde i kraft, samt vilka aktiviteter som finns i nuläget och hur biblio-tekarierna arbetar med ett vidgat textbegrepp och en bredare syn på läsning. Samt-liga bibliotekarier menar att de inte har gjort några förändringar gällande plane-randet och utföplane-randet av deras läsfrämjande verksamhet utan de jobbar på som tidigare. På biblioteket anordnas flera typer av läsfrämjande verksamheter: för-fattarträffar, spel, musikspelningar och det finns chans för unga författare att få hjälp att utveckla sitt eget författarskap.
Sandin menar att begreppet läsfrämjande är komplext och detta märks framför allt när det diskuteras vad som ska läsas, vilka medier som ska användas och vilka handlingar som kopplas ihop med läsande.236Tre aktiviteter som anordnas på PUNKTmedis utmärker sig extra.
På biblioteket anordnas PUNKTshow där en samtalsledare intervjuar en känd kulturpersonlighet. Språket utgör i detta fall den artefakt som används för att me-diera till bibliotekets besökare. Evenemanget har också en ambition att generera konkreta boktips till sina besökare.
Även Stickcaféet som anordnas diskuteras som en läsfrämjande verksamhet, men där är det inte fullständigt enighet mellan bibliotekarierna. Aktiviteten ses inte som i första hand läsfrämjande av samtliga bibliotekarier, men väldigt tydligt läsfrämjande hos de som ser det så. Det finns emellertid en grundsyn bland biblio-tekarie B och C som indikerar att bara att ungdomarna kommer till biblioteket är en läsfrämjande åtgärd.
Den tredje aktiviteten som utmärker sig på PUNKTmedis är satsningen En snabb slant. Bibliotekarierna ser den inte i första hand som läsfrämjande, men de ser en väldigt tydligt koppling till hur de härigenom kan arbeta med ett vidgat kulturbegrepp. En snabb slant är också ett viktigt ben för hela verksamheten enligt kommunikationsplanen. Bibliotekarie C menar att det kan kopplas till litteratur i bemärkelsen att det ges möjlighet att skapa egen litteratur med hjälp av bidraget.
Bibliotekarierna upplever alla att de medier som efterfrågas mest är fysiska böcker trots att de försöker ligga i framkant med att erbjuda ny teknik och format, som också stipuleras i lagen. Även Sandin gör denna koppling och menar att boken är det vanligast förekommande mediet bland biblioteken när det handlar
om att främja läsning och språkutveckling – används ytterligare medier sociala eller digitala, är det oftast i syfte att lyfta bokläsning.237
Rydsjö och Elfs kunskapsöversikt visar att bibliotekarierna anser att litteratur och läsning är det viktigaste när det kommer till arbetet med ungdomar och biblio-tek. Synen genomsyrar PUNKTmedis bibliotekariers intervjuer även om det också är mycket fokus på biblioteket som mötesplats.238
Rydsjö och Elf visar i kunskapsöversikten också på att det blivit allt vanligare för ungdomar att i samband med biblioteksbesök använda allt mer ”nya medier” som datorer, musik och video. Dock måste man ha i åtanke att denna översikt kom 2007 och kanske inte längre lika relevant, om man ser till takten av den digitala utveckling som skett sedan dess. Nu är det vanligt att använda smarttelefoner och trådlöst internet på ett annat sätt än det var 2007.
En annan sak som lyfts i Rydsjö och Elfs översikt var att ungdomar ansåg att det största värdet med biblioteken låg i att de kan låna, lära, läsa få nya idéer och få boktips. Därefter kom övriga medier exempelvis musik, datorer och video. Näst sist såg de värdet med tidningar och tidskrifter och minst värdefullt ansåg ungdo-marna författarbesök och annan utåtriktad verksamhet. Bemötandet i biblioteket ansågs vara viktigare än dess fysiska plats.
På PUNKTmedis har bibliotekarierna arbetat mycket med sin fysiska kontext, sitt biblioteksrum. Som tidigare nämnt finns det en syn hos bibliotekarierna där ”bara ungdomarna kommer till biblioteket så är det läsfrämjande.” Säljö menar att kontexten i den fysiska användningen bidrar till att individen lär sig konventioner och regler inom ett visst ramverk och härigenom också lär sig hur hen kan/får bete sig. Begreppet läsfrämjande kan ingen anses komplext, eller rent av urvattnat?
Sammanfattningsvis arbetar samtliga bibliotekarier med ett vidgat textbegrepp och litteracitet. Detta kan ses i deras arbete med olika och flera artefakter och ty-per av mediering genom databaser och böcker. Genom aktiviteter som PUNKT-show och Stickcafé utgör språket den medierande artefakten när en ”cool person kommer” och inspirerar. Detta bekräftats även genom observationerna.
Uppsatsens tredje fråga har utgått främst från § 8 där folkbiblioteken ska ”ägna särskild uppmärksamhet åt barn och unga, främja språkutveckling och sti-mulera till läsning, utifrån deras behov och förutsättningar” I Regeringens propo-sition menar man att pojkars läsning särskilt ska främjas, då den är nedåtgående. Vidare menas att genom att främja pojkars läsning, bidrar man till att skapa jäm-likhet mellan könen. Som nämnt tar också biblioteksplanen upp att biblioteken är
237 Sandin, A. S. (2011), Barnbibliotek och lässtimulans.
en viktig resurs i det livslånga lärandet för att ge varje individ en möjlighet att utvecklas utifrån individuella förutsättningar.
Hur arbetar då bibliotekarierna på PUNKTmedis med uppdraget att ”ägna sär-skild uppmärksamhet åt barn- och ungdomar för att främja deras läsning” - samti-digt som de uttalat riktar sig emot tjejer som redan läser? Hur kommer det sig att verksamheten fokuserar på denna grupp, när fokus i forskning och rapporter allt som oftast lyfter pojkars läsning som avtagande?
I verksamhetens kommunikationsplan framkommer det att PUNKTmedis har beslutat att göra ett omtag och nu satsa på tjejer som läser. Det framkommer också att biblioteket vill satsa på skönlitteratur, i motsats till exempelvis verksamheten Lava som är bibliotek såväl som verkstad. Som tidigare dryftats, är detta ett sätt för PUNKTmedis att profilera sig gentemot en viss typ av besökare och därige-nom inte slåss om samma besökare som Lava riktar sig emot.
I utvärderingen som kom 2009 konstateras att flickor trivs i den befintliga miljön på PUNKTmedis.239 Kanske är det den synen, att flickor trivs med att läsa och inte är lika aktiva och tävlingsinriktade som pojkarna, som gör att PUNKT-medis bibliotekarier fortfarande upplever att boken är bibliotekets mest efterfrå-gade media?
Pojkars läsning, eller icke läsning var i fokus på flera håll och när initiativet till att vara ett bibliotek för tjejer som läser, togs av dåvarande enhetschefen. Hen menade att det fanns en risk i att de som redan trivdes i biblioteksmiljön och med att läsa, kunde glömmas bort. Satsningen är intern, eller än så länge intern, men en av slutsatserna i den här studien kommer fram till är att genom att medverka i podcasten och i den här uppsatsen synliggör biblioteket gruppen tjejer.
Folkbibliotek riktar sig till alla, vilket också PUNKTmedis gör, men främst emot målgruppen 13-19 åringar. I biblioteket arbetar tre fast anställda biblioteka-rier och en vikarie. Biblioteket arbetar nu emot en grupp som redan kommer till biblioteket, tjejer. Varje vecka kommer 2000 besökare.
En slutsats som går att dra genom det här, eller snarare en fundering är väl om biblioteket vill, eller har kapacitet att ta emot fler besökare. ”Borde” de ens göra en ansats för att locka nya besökare? Nu finns ett annat ungdomsbibliotek, i samma kommun som erbjuder andra typer av aktiviteter, Lava. PUNKTmedis arbetar med att locka sina kärnbesökare och hoppas på ringar på vattnet. Kanske är det vad som behövs i nuläget? Tidigare forskning har visat på en svårighet att nå nya besökare.240
239 Blomdahl, U. m.fl. (2010), PUNKTmedis en utvärdering av en ungdomssatsning på Medborgarplatsens
bibliotek i Stockholm.
På uppsatsens sista delfråga, om hur väl förankrad satsningen på tjejer som lä-ser är hos bibliotekarierna, så är den tydligt förankrad hos dem. De lä-ser på initiati-vet som en del i PUNKTmedis profilbyggande och ser kommunikationsplanens två grupper: John Green-fanet och Fantasyfanet som ett stöd att tänka efter när de anordnar events och verksamheter på biblioteket.
Initiativet ses inte heller som något som riskerar att exkludera andra besökare, eller grupper från biblioteket. Enligt § 8 ska folkbiblioteken främja språkutveckl-ing och stimulera till läsnspråkutveckl-ing, utifrån ungdomarnas behov och förutsättnspråkutveckl-ingar, nå-got som går igen i dokumentet Kultur i Ögonhöjd – För, med och av unga. Do-kumentet känns väl inarbetat hos bibliotekarierna som samtliga, på ett eller annat sätt säger sig arbeta främst mot individen eller användaren.
Det framträder förenklat tre olika grupper som biblioteket förhåller sig emot genom denna fallstudie: pojkar; icke läsare som måste lockas till läsning, tjejer; som redan gillar att läsa och den tredje gruppen är besökare som är lässvaga, inte
minst killarna. I podcasten, som nämns framför allt i kapitlet om För tjejer som läser, könas John Green-fanet men inte Fantasyfanet, vilket också kan tolkas att
framför allt de som gillar att läsa skönlitteratur, är gruppen tjejer som läser. Chatfield menar att bibliotekarierna har en auktoritär roll i samhället, vilket sträcker sig utöver deras privata roll. Vidare ligger tyngdpunkten i att se indivi-den, och göra kön och genus till mindre viktiga kategorier.241 Rydsjö och Elfs kun-skapsöversikt visade hur tidigare forskning har visat att ungdomarna själva inte tycker att de blir sedda som individer, utan att de främst klumpas ihop och ses som en grupp.242
Att se individen är ett ledord bland styrdokumenten och bland bibliotekarierna på PUNKTmedis, men hur? Avgränsningar och hopklumpningar görs hela tiden på ett och ett annat sätt; ålder, avdelningar, kön. I PUNKTmedis fall med profiler i en kommunikationsplan. När blir detta farligt, stereotypiserande och diskrimine-rande? Bibliotekarierna på PUNKTmedis visar och menar också på att det finns fördelar med att arbeta med verksamhet riktad mot vissa grupper, då det lättare går att utröna behov och planera verksamhet på det här sättet.
241 Chatfield, M. (2010), Det ska böjas i tid det som krokigt skall bli.
Sammanfattning
Uppsatsen vill genom en fallstudie på ungdomsbiblioteket PUNKTmedis i Stock-holm, ta reda på hur bibliotekarierna upplever att deras verksamhet påverkas av bibliotekslagen samt hur lagen och styrdokumenten som följer därigenom, påver-kar bibliotekets praktiker. Genom materialinsamling av dokument, kvalitativa intervjuer och observationer, utifrån och med hjälp av ett sociokulturellt perspek-tiv, vill uppsatsen diskutera verksamheten och dess läsfrämjande aktiviteter. Även ett normkritiskt perspektiv appliceras i uppsatsen genom en undersökning av hur bibliotekarierna arbetar med sin målgrupp. PUNKTmedis satsar på att ar-beta emot tjejer som redan läser trots att bibliotekslagen stipulerar ungdomar och att regeringens proposition menar att det är viktigt att speciellt arbeta emot pojkar, som inte längre läser i samma utsträckning.
Resultatet visar att PUNKTmedis verksamhet är en kontext i förhållande till andra kontexter: bibliotekslagen och styrdokumenten. De handlingar som utförs av bibliotekarierna, förhåller sig till och påverkas av de olika kontexterna och skapar på så sätt en ytterligare kontext. PUNKTmedis har också format sina egna praktiker i en kommunikationsplan. Genom kommunikationsplanen uttrycks att de nu fokuserar på att främja nutida skönlitteratur, samt att de upplever att verksam-heten på Lava Bibliotek och Verkstad utgör ett hot mot dem. PUNKTmedis är i sammanhanget en kulturell institution, vilket innebär att biblioteket ses som något organiskt och föränderlig där verksamheten utvecklas genom bibliotekariernas handlande och genom sina besökare. Bibliotekarierna ser på den nya lagen som ett övergripande dokument, och är positiva till formuleringarna om vidgat textbe-grepp, nya medier och format. Även att det nu är lagstadgat att alla skolungdo-marna ska ha tillgång till ett skolbibliotek har påverkat dem positivt. Den negativa aspekten utgörs av att lagen uppfattas som tandlös, trots regeringens ambition om att den nya lagen skulle skärpa just denna bit, gällande biblioteksplaner och upp-följning.
Uppsatsens andra fråga behandlar om biblioteket har gjort några förändringar av planerandet och utförandet av läsfrämjande aktiviteter på PUNKTmedis sedan nya lagen trädde i kraft, samt vilka aktiviteter som finns i nuläget och hur biblio-tekarierna arbetar med ett vidgat textbegrepp och en bredare syn på läsning. Samt-liga bibliotekarier menar att de inte har gjort några förändringar gällande