Bibliotekarierna på PUNKTmedis har en samsyn kring varför det är viktigt att arbeta läsfrämjande och säger att det är en demokratisk fråga. Att kunna läsa och skriva innebär att man kan ta plats i samhället och få tillgång till information, me-nar bibliotekarie A.159 C är inne på samma spår och menar att det handlar om indi-videns rätt att ta plats i samhället och att genom att kunna läsa och skriva så får man makt över sig själv och kan känna tillhörighet i samhället. B tar också upp de konkreta resultaten i PISA-undersökningen, som visar på en försämrad läsförstå-else bland svenska 15- åringar.160 B menar att det är viktigt att agera och arbeta för att stävja denna utveckling.161 I det här sammanhanget kan bibliotekarierna sägas anta en emancipatorisk inställning till läsning, där grunden utgörs av inställningen att läsning innebär att den hjälper barn och unga att utvecklas och biblioteket ut-gör en plats för utveckling och ansvarstagande.162
Begreppet läsfrämjande kan tyckas självbeskrivande, det handlar om att främja och att stimulera läsning. I själva verket innehåller begreppet flera aspekter, vilket Amira Sofie Sandin avhandlar i Barnbibliotek och lässtimulans. Sandin menar att det infinner sig en komplexitet när det handlar om att diskutera vad som ska läsas, vilka medier som ska användas och vilka handlingar som kan kopplas ihop med läsning. Diskussioner som relateras till vad som kan sägas vara text till resonemang kring dess kvalitet samt till vad läsning i praktiken innebär.163 Språk och ord ger människan en unik informationsväg för att kommunicera och utveckla kunskap. Det är en viktig resurs enligt den sociokulturella teorin och gör det möjligt för individen att ta del av nya världsbilder, att analysera observera och dra slutsatser om den. Säljö menar att språket också kan vara en artefakt, även om det inte har samma fysiska form, eftersom det vuxit fram och formats av män-niskan.164
PUNKTmedis erbjuder likt flera andra folkbibliotek olika typer av läsfräm-jande aktiviteter. Enlig deras webbsida så finner besökare böcker såväl som för-fattarträffar, spel, musikspelningar, konstutställningar och också en chans att
158 Inspelning och transkription, Bibliotekarie B. (2015), 2015-02-11.
159 Inspelning och transkription, Bibliotekarie A. (2015), 2015-02-09.
160 PISA 2012 15-åringars kunskaper i matematik, läsförståelse och naturvetenskap (2013), s. 140.
161 Inspelning och transkription, Bibliotekarie C. (2015), 2015-02-13, Bibliotekarie B. (2015), 2015-02-11.
162 Sandin, A. S. (2011), Barnbibliotek och lässtimulans. s. 142 f.
163 Sandin, A. S. (2011), Barnbibliotek och lässtimulans. s. 22.
veckla sitt eget författarskap.165 Detta breda utbud kan ställas i direkt relation till Regeringens proposition som medvetet inte ville begränsa den nya bibliotekslagen genom att fastställa exakt vad biblioteken ska erbjuda, med risk för att då be-gränsa utbudet för barn och unga, som ofta är varierande.166 Under min initiala kontakt med verksamheten stod det klart att det fanns två återkommande aktivite-ter som var utmärkande för PUNKTmedis: PUNKTshow och Stickcaféet. De här aktiviteterna har därför använts som utgångspunkt under de delar i intervjuerna som behandlat PUNKTmedis nuvarande läsfrämjande aktiviteter samt hur biblio-tekarierna resonerar kring huruvida de främjar läsning. Det var de här aktiviteter-na som studerades under miaktiviteter-na observationer. Under intervjueraktiviteter-na låg mycket fokus även kring satsningen En snabb slant, varför den aktiviteten också kommer pre-senteras i detta avsnitt.
PUNKTshow
PUNKTshow, fortsättningsvis PS, är en verksamhet som bibliotekarie B har vida-reutvecklat i sitt uppdrag att arbeta med programverksamhet. Utifrån tidigare ak-tiviteter som funnits på PUNKTmedis och utifrån Stockholms stadsbibliotek kon-cept för deras program Själsfrände har hen skapat PS-konkon-ceptet. Själsfrände-konceptet arbetar utifrån dokumentet ”Långa svansen” som är en metod för att få äldre litteratur att aktualiseras för dagens låntagare. En känd kulturpersonlighet får gå ner i bibliotekets magasin och hämta en bok eller en författare som kunde varit hens själsfrände och sedan samtala kring detta inför publik.167
PS kan utföras på olika bibliotek runt i Stockholm, i regi av PUNKTmedis och Studiefrämjandet. Under PS intervjuar bibliotekarie B en aktuell kulturper-sonlighet och hen får berätta om sin favoritbok när hen var i 15-årsåldern och be-rätta om sina skämsböcker. Vidare samtalas det om läsning, och vilken betydelse den haft för personen. Bibliotekarie B menar att sättet det är tänkt att stimulera till läsning är att det sitter en ”cool person” i biblioteket och berättar i en timme och att den personen då tipsar, ”det blir ju ett boktips också, att den personen tipsar om något den gillade när den var 15 och vi riktar ju oss till målgruppen 13-19.”168
Kulturpersonen som kommer till PS behöver inte själv ha en ”litterär” bak-grund, men de gånger det varit rappare eller poeter, som arbetar mycket med text och själv har författat böcker, har det kommit mer publik, berättar B. Det finns också en skillnad på vilken publik det är som kommer beroende på var PS hålls. Än så länge har aktiviteten ägt rum på Tensta bibliotek och på PUNKTmedis. PS
165 Stockholm stadsbiblioteks webbsida > bibliotek > Medborgarhusets bibliotek [2015-04-07].
166 Kulturdepartementet, Regeringens proposition 2012/13:147 Ny bibliotekslag s. 26.
167 Inspelning och transkription, Bibliotekarie B. (2015), 2015-02-11.
har funnits i ca.1,5 år och tanken är att showen ska turnera till fler bibliotek runt om i Stockholms stad. I Tensta har publiken varit yngre än i innerstaden menar B. Detta kan bero på olika socio-ekonomiska skillnader, men också på grund av att aktivitetsutbudet i Stockholms innerstad är så ”mättat” medan i Tensta händer det inte sådana här saker lika ofta, vilket skapar ett större intresse.169
Bibliotekarie A och C är också mycket positiva till PS och ser konceptet som såväl läsfrämjande som ett sätt att arbeta med det vidgade textbegreppet och rikt-linjerna i bibliotekslagen.170 I kommunikationsplanen framgår att PS är lite av ett flaggskepp med en tydlig avsändare och ett budskap.171 Bibliotekarie C som inte själv haft tillfälle att närvara på så många PS upplever att konceptet hjälper till att avdramatisera litteratur och skapar nya öppningar:
Det kommer verkligen många ungdomar och sitter och lyssnar och det verkligen uppmuntrar och är den extrashowen som då [rapgruppen] och andra som uppträder, men sen också att de pratar om hur de [intervjupersonerna] först mötte, träffade på litteraturen och avdramatiserar och skapar en hel del öppningar för ungdomar som är där och lyssnar, det är, alltså det är waow!172
Under perioden för min fallstudie fick jag tillfälle att närvara på två PS evene-mang. Första observationen ägde rum på Tensta bibliotek en decemberkväll. Min roll var i detta fall fullständig deltagare och under observationerna låg fokus på hur aktiviteten främjade läsning och om PS var ett sätt att arbeta med ett vidgat textbegrepp, samt hur uppmärksamhet riktades mot ungdomar. Min andra obser-vation gjordes på PUNKTmedis en kväll i februari, även då var jag fullständig deltagare. De båda biblioteken har precis som B påtalat olika förutsättningar, geo-grafiska såväl som socio-ekonomiska. Det är därför svårt att låta bli att ställa biblioteken emot varandra, också eftersom jag upplevde att det var en stor skillnad på evenemangen. I Tensta var publiken ung, några deltagare såg ut att vara så unga som 7-8 år. Rummet vi befann oss i var väldigt kalt och fullt av deltagare. Uppskattningsvis 30-40 personer och det var en relativt jämn könsfördelning.173
Under aktiviteten i Tensta var det en prisbelönad poet som var huvudperson. Hen berättade om sitt första möte med poesin och kopplade mycket tydligt hens intresse för läsning till sitt eget författarskap. Stämningen var mycket positiv och öppen i rummet. Flera av ungdomarna ställde frågor kopplade till läsning och lit-teratur. Poeten som själv har sina rötter i Iran, kopplade också poesin som en väg för att lättare lära sig svenska språket eftersom de här böckerna inte är ”så långa
169 Inspelning och transkription, Bibliotekarie B. (2015), 2015-02-11.
170 Inspelning och transkription, Bibliotekarie A. (2015), 2015-02-09, Bibliotekarie C. (2015), 2015-02-13.
171 Stockholms stad, Kommunikationsplan PUNKTmedis 2014.
172 Inspelning och transkription, Bibliotekarie C. (2015), 2015-02-13.
och svåra” som andra böcker kan vara. Under aktiviteten var även en rap-grupp på plats, ungdomar som själv velat komma och uppträda.174
Under PS på PUNKTmedis hade bibliotekarierna möblerat om och släckt ned belysningen. Publiken var under aktiviteten äldre och färre än i Tensta. En grupp ungdomar inom målgruppens ålder verkade emellertid ha samlats och kommit dit tillsammans. Annars var den övervägande majoriteten kvinnor i 20-30 års ålder. Gästen den här gången var en berömd rap-artist som även nyligen kommit ut med en biografi. Artisten berättade hur hen arbetat mycket med att göra texten till sin egen i sina låtar. Under sin ungdom hade hens favoritböcker varit seriemagasin, vilket underlättat läsningen för hen som också har dyslexi. Artisten identifierade sig mycket med hjältarna i serierna vilket fått stor betydelse för hens liv och iden-titet. När publiken fick chans att ställa frågor, gick det först lite trögt, men när det väl kom igång så var det många frågor om läsning, läshinder (dyslexi) och även om hur det är att skriva egna texter. Även under denna aktivitet var samma rap-grupp som i Tensta på plats och uppträdde.175
Under PS arbetar bibliotekarierna med ett vidgat textbegrepp och använder här språket som en artefakt, då samtalet är i fokus och som också medierar till publiken, även musik utgör en del i aktiviteten. En ytterligare koppling till littera-tur och läsfrämjande gör bibliotekarie B när hen också menar att aktiviteten är ett boktips.
Stickcafé
PUNKTmedis stickcafé började som vad bibliotekarie A beskriver som en ”jätte-pretentiös” programverksamhet som först kallades Stickpoesi. De bibliotekarierna som var verksamma på PUNKTmedis vid tiden, 2006, valde ut poesi och så skulle man sitta och läsa poesi och sticka. Det var ingen jättesuccé men väldigt trevligt, säger bibliotekarie A. Hen beskriver hur en dag två systrar som höll på med stick-graffitti kom till biblioteket och det var med hjälp av dem som caféet verkligen fick fart och fler deltagare. Från 2-3 stycken började det komma 10-15 ungdomar vid varje tillfälle.176
Bibliotekarie A hade vid tiden som hen uttrycker sin ”stora mission” att lära alla att sticka, och allt som oftast så var det A som jobbade på måndagskvällarna, veckodagen när aktiviteten fortfarande äger rum. Många av ungdomarna som kommer är inte där enbart för att sticka, utan ibland sitter de istället med datorer eller spelar gitarr eller liknande.177
174 Observationsanteckning 1, PUNKTshow. (2014), 2014-12-10.
175 Observationsanteckning 2, PUNKTshow. (2015), 2015-02-10.
176 Inspelning och transkription, Bibliotekarie A. (2015), 2015-02-09.
A berättar vidare att Stickcaféet efter ett tag visade sig vara ett förtäckt Harry Potter-fandom, där minsta gemensamma nämnaren var att alla deltagarna gillade Harry Potter-böckerna. Systrarna som lockat så mycket folk hade lagt ut på deras community att det var ”Stickis” som de kallade aktiviteten, på PUNKTmedis på måndagar.178 En fandom är en gemenskap som uppkommer i samband med vissa populärkulturella fenomen, från början i science fiction-kretsar. Fandom går i korthet ut på att förkovra sig på olika sätt i ett fenomen.179 I Stickcaféets fall bör-jade det alltså med ett gemensamt intresse Harry-Potter. A berättar vidare att när hen först blev medveten om fandomen, var det genom en student som varit i biblioteket och studerat gruppen och som senare ville komma och föreläsa om fenomenet:
[…] och det fick jag reda på för att det var en kille, som precis som du var på observations-studie här, och han kom och frågade mig om han fick hålla ett föredrag här, för nu har jag spanat in det här Stickcaféet och nu vill jag komma och berätta lite, för det här är ett fandom då. Jaha, är de det är! Och sen så finns det en bok, som är skriven om fandom och de som, de som har skrivit den boken, de har ju varit här och då hade vi köpt in den där boken och så vi-sade jag det för Stickcaféet och sa så här – Ja, men just det, de var de som var här, amen titta här, här står ju vi med! Det blev jätteroligt, för då såg de sig själva i den här fandom-boken.180 Under intervjuerna frågade jag hur bibliotekarierna själva tänker att Stickcaféet är läsfrämjande och hur det fungerar rent praktiskt. För att hålla igång aktiviteten samarbetar PUNKTmedis med Studiefrämjandet, vilket innebär att bibliotekarie A som är ansvarig och mest engagerad av bibliotekarierna, får lite pengar för att köpa in garn till träffarna. A säger att det är en självgående verksamhet, där ung-domarna själva rapporterar och sköter räkningen av deltagarna till Studiefrämjan-det. Det räknas som en studiecirkel och A säger att aktiviteten därför inte kan sä-gas vara läsfrämjande i första hand. A tyckte det ”var så skojigt” när hen läste att jag i samband med att jag skickat intervjufrågorna, utgick från att caféet var en läsfrämjande aktivitet.181
Bibliotekarie B säger sig själv ha en bred syn på vad läsfrämjande innebär och att Stickcaféet är en självklar sådan aktivitet:
178 Inspelning och transkription, Bibliotekarie A. (2015), 2015-02-09.
179 Nationalencyklopedin, webbversionen, sökord: fandom [2015-04-07].
180 Inspelning och transkription, Bibliotekarie A. (2015), 2015-02-09.
Jag tänker att bara att vara på platsen biblioteket och att vara omgiven av böcker och andra läsande personer liksom är ändå läsfrämjande, att det är hit de kommer varje måndag. Jag tänker att biblioteket som plats kan betyda någonting även om de kanske inte lånar med sig en bok varje gång de går härifrån, så är de ändå här. Det blir tillgängligt med bibliotek. Det blir en plats som en vågar gå till, var en bosätter sig senare i livet. Det tänker jag är liksom ändå på något sätt läsfrämjande.182
Även bibliotekarie C ser att Stickcaféet är en självklar läsfrämjande aktivitet, utan att vara övertydligt:
Det [stickcaféet] är ett väldigt bra sätt att koppla verksamheten till litteratur och läsfrämjande i och med att man inte säger: Nu ska vi läsa! Utan man sitter bara och pratar om allt mellan himmel och jord och sen det tipsar ju själva om böcker i hyllorna och pratar själva om littera-tur, det blir naturligt också i och med att biblioteket finns där, som en fond, som en bakgrund i deras möte. 183
I detta sammanhang anses återigen den fysiska kontexten spela in och bidra till hur individen lär sig förstå och uppfatta vissa konventioner.184 Bibliotekarierna menar här att genom att ungdomarna vistas i biblioteksmiljön, främjas deras läs-ning.
Under perioden för min fallstudie närvarade jag en kväll på Stickcaféet som pågår varje måndag kl. 17-20 eller till 21 om bibliotekarien som arbetar kväll har möjlighet att hålla selektivt öppet, alltså öppet speciellt för att det är Stickcafé. Jag var observatör-deltagare och berättade direkt för gruppen/ deltagarna i takt med att de anlände om min närvaro och mitt syfte för observationen. Gruppen som snabbt växte från två-tre deltagare till nio berättade att de är vana vid att bli ob-serverade och utöver mitt besök, var också en fransk bibliotekariestudent där samt en student från fritidsledarutbildningen och deltog/observerade.185
När det är Stickcafé så sitter deltagarna i den ombonade trappan, där också biblioteksormen som hänger i taket ovanför, har sin ofärdiga kropp liggandes i en korg full med garn. Vem som helst kan ta upp stickningen och fortsätta på ormen, som ibland under träffarna blivit så lång att den stoppas med stoppning och en ny del av dess kropp kan hängas upp i taket. När jag var där verkade det vara en kärngrupp och alla hade med sig antingen en egen stickning, sin dator eller någon läxa/studiematerial som de höll på att arbeta med. Det kändes lugnt i biblioteket.186
Under kvällen diskuterades inledningsvis två böcker, Georg Orwells 1984 och
Vi måste sluta ses på det här sättet av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck. Mycket
av samtalet handlade om de olika karaktärernas trovärdighet och den moraliska
182 Inspelning och transkription, Bibliotekarie B. (2015), 2015-02-11.
183 Inspelning och transkription, Bibliotekarie C. (2015), 2015-02-13.
184 Säljö, R. (2014), Lärande i praktiken. s. 136.
185 Observationsanteckning 3, Stickcafé. (2015), 2015-02-23.
aspekten av böckerna. Framför allt var det två killar och fem tjejer som diskute-rade detta. De hade även lånat böcker av varandra som nu återlämnades. En delta-gare skulle söka in på konstskola och snart diskuterades hur hens ansökan skulle genomföras på bästa sätt. Samtalet övergick i tre mindre grupper.187
Kl. 18 gick gruppen iväg och åt tillsammans, de kom tillbaka efter ca 45 min. Då anlände ytterligare en deltagare. Nu diskuterades olika handarbeten och de visade upp sina för varandra. Bibliotekarie A kom förbi med fika och såg till att alla hade det bra. Hen tog en bild och la upp på PUNKTmedis instagram-konto. En del av gruppen diskuterade planer på en Lost-fest medan två av deltagarna berättade för mig om hur de från början varit just ett Harry Potter-fandom och att de träffats genom internet.188
Observationen av Stickcaféet bekräftade mycket av det som framkom under intervjuerna med bibliotekarierna. Under intervjuerna frågade jag även om det inte kunde vara problematiskt för nya deltagare att ”ta plats” i gruppen, och visst säger bibliotekarierna, att det finns en risk att det inte är så lätt att hänga på, vilket bekräftas av gruppen jag träffade. Deltagare kommer och går. Samtidigt så var gruppen väldigt öppen och tillmötesgående mot mig, de andra studenterna och de besökare som kom fram och ställde frågor och pratade en stund.
Beträffande Stickcaféet så framkommer skilda syner på vad läsfrämjande är sinsemellan bibliotekarierna. B och C ser det som en självklar läsfrämjande aktivi-tet och pekar då mot att ungdomarna själva diskuterar kring litteratur och att de använder sig av biblioteksrummet. Bibliotekarie A som är mest involverad i akti-viteten är också den som framhåller att aktiakti-viteten inte i första hand är läsfräm-jande. Avslutnings säger A att stickcafé är en bra form att umgås och att det fun-gerar för flera generationer, och för både killar och tjejer:
Jag tycker att alla bibliotek ska ha Stickcafé och det finns ju faktiskt en hel del nu, om man tittar på biblioteken. Det är en bra form att umgås, att man sitter och stickar och det är ju verkligen inte bara för kvinnor utan de flesta killar, har ju om man tänker idag, har ju haft syslöjd i skolan och man har lärt sig sticka och sådär, sen sitta och sticka på ormen som är på en rund sticka, det är ju jättetacksamt.189
En snabb slant
Utöver PS och Stickcaféet var En snabb slant något som samtliga bibliotekarier berättade om under intervjuerna. För att anordna egna evenemang kan ungdomar mellan 10-25 år som bor i Stockholm ansöka om kulturstipendiet En snabb slant/Kulturstöd för unga. Genom att de kontaktar personalen på biblioteket och
187 Observationsanteckning 3, Stickcafé. (2015), 2015-02-23.
188 Observationsanteckning 3, Stickcafé. (2015), 2015-02-23.
presenterar ett projekt för ett kulturprojekt i Stockholms stad så kan de få beviljat upp till 10 000 kr för att genomföra det.190 En snabb slant lyfts i kommunikations-planen också som ett viktigt ben för verksamheten.191
Bibliotekarie C menar att aktiviteter som utställningar, diktläsning eller kon-serter ofta initieras av ungdomarna själva, mycket tack vare den här möjligheten att söka pengar. Det händer också att ungdomar som inte sökt pengar vill arran-gera något och bara vill låna rummet. När jag ställer frågan om hur ofta det händer att ungdomar gör något sådant här, svarar C att hen önskar att det hände oftare. Vidare menar hen att det nog är många ungdomar som vill men som inte vågar, då de är osäkra på hur de får och kan använda rummet.
Det här tjatar vi verkligen in, att det är ert rum, för jag menar, det är ju bra att jag kommer med en serietecknare och författare, att de pratar sina grejer och att det är trevligt en stund så, det är ju läsfrämjande på sitt sätt. Det är också jätteviktigt att de är delaktiga och att de skapar själva. Jag menar, det är ett bra sätt att koppla in litteraturen, att skapa litteratur själv.192