Identifiering av projektets konsekvenser

Detta steg handlar om att identifiera projektets konsekvenser för människor/ samhället, exempelvis i form av projektets påverkan på ekosystem och till- hörande ekosystemtjänster. Identifieringen av konsekvenser görs i förhållande till referensalternativets konsekvenser (se exempel i fallstudie 1, 2, 4 och 5). Steget innefattar en avgränsning av vad som ska menas med ”människor/sam- hället” för det projekt som analyseras, dvs. vilkas välfärd ska CBA:n analysera och vilka påverkas egentligen av projektet? Om analysen utförs eller sker på uppdrag av en myndighet är det i praktiken troligt att avgränsningen sker uti- från vilket ansvarsområde som myndigheten har. Ett nationellt ansvarsområde medför en avgränsning till det svenska samhället, etc. Det bör dock påpekas i analysen om denna avgränsning kan förväntas vara snäv på så sätt att bety- dande konsekvenser kan uppstå på andra håll (jfr fallstudie 2).

Identifieringen av konsekvenser utförs av den expertis som krävs för att analysera olika typer av konsekvenser. Exempelvis krävs ekologisk expertis för att identifiera konsekvenser som gäller tillgången på ekosystemtjänster, medi- cinsk expertis behövs för att identifiera hälsokonsekvenser, osv. I nästa avsnitt fokuserar vi på identifiering gällande ekosystemtjänster, varefter vi exemplifie- rar utifrån fallet Himmerfjärden.

Identifiering av konsekvenser gällande ekosystemtjänster

I box 2 finns en allmän beskrivning av ekosystem och ekosystemtjänster. För själva identifieringen av konsekvenser behövs vanligen kunskap i flera led. För det första behövs kunskap om de förändringar i miljön som projektet kan tänkas leda till i form av t.ex. fysisk påverkan, minskade eller ökade utsläpp av föroreningar, etc. För det andra ska det beskrivas hur ekosystemen sanno- likt reagerar till följd av dessa miljöförändringar och för det tredje behövs en beskrivning av hur ekosystemens reaktioner påverkar deras tillhandahållande av ekosystemtjänster.

De här kunskapsbehoven i tre led illustrerar att det ofta är komplext att förutsäga konsekvenser för människan och samhället i form av påverkan på ekosystemtjänster. Ett projekt kan exempelvis genom exploatering innefatta en påverkan på ett habitat, dvs. en naturmiljö där en viss grupp av organismer lever. Hur reagerar naturen på ett sådant ingrepp? För att bedöma detta är det i allmänhet viktigt att försöka karaktärisera habitatets ursprungliga, nuva- rande och framtida status. Effekterna på ekosystemet i det habitat där projek- tet är planerat ska ställas i relation till referensalternativets konsekvenser. För detta krävs att man har en god kunskap om ekosystemets struktur, processer och funktion, så att man kan förstå vad som har betydelse för produktionen av ekosystemtjänster, jfr box 2.

Box 2

Ekologi och ekosystemtjänster Vad är ett ekosystem?

Livet på jorden är uppbyggt av en komplex sammansättning av olika ekologiska system (ekosystem). Ett ekosystem innefattar samhällen med växter, djur och mikroorganismer som fungerar med varandra och sin omgivning som en enhet. Ett ekosystem innefattar alla orga- nismer inom ett definierat område, inklusive människa, och kan variera geografiskt över stora skalor. Ett ekosystem kan vara en fjällnära skog, en våtmark, en sjö, ett kustområde i havet men kan också omfatta hela Östersjön. Strukturen i ett ekosystem beror främst av vilka organismer (växter och djur) som ingår samt deras inbördes förhållande i systemet.

Ekosystemens funktion karaktäriseras av de fysiska, kemiska och biologiska aktiviteter som påverkar flöden, upplagring och omvandling av material (oorganiska ämnen) och energi (organiskt kol) inom och mellan ekosystem. Dessa aktiviteter innefattar processer som kopplar organismer till den fysiska miljön, såsom primärproducenter (växter, bakterier) som kopplas till näringsämnen och vatten, och processer som kopplar organismer till varandra, såsom interaktionen mellan jägare och byte vilka indirekt påverkar flöde av energi, vatten och näring. Fördelningen av material och energi inom och mellan ekosystem sker längs kom- plicerade näringsvävar som sammanbinder systemens olika delar. Ofta indelas ekosystemen i näringskedjenivåer (trofiska nivåer), där primärproducenter och mikroorganismer befinner sig längst ner i näringskedjan och jägare, såsom rovdjur och människa, finns längst upp. Näringsvävens komplexitet kan variera stort mellan olika ekosystem. Vissa enkla ekosystem har en rak näringskedja med få förgreningar, medan andra system har en komplex näringsväv med en mängd interaktioner och återkopplingar. Komplexa ekosystem betraktas generellt ha en hög biologisk mångfald, med ett stort antal olika organismer som tillsammans uppbär en stor genetisk variation. Detta anses gynna systemets inneboende stabilitet och därmed ge ett skydd mot snabba förändringar.

Förändring av ekosystem

Strukturen i ett ekosystem är sällan stabil utan varierar efter olika tids- och rumsskalor, samtidigt som systemet påverkas när omgivningen förändras och organismerna genomgår en evolution. När omvärldsfaktorerna ändras, som exempelvis förändrat klimat eller tillförsel av näring och gifter, sker en anpassning av systemet till de nya förutsättningarna. De orga- nismer som har de bästa förutsättningarna att anpassa sig till den nya miljön kommer att dominera, medan andra organismer kommer att minska eller försvinna. På detta sätt sker en evolution av ekosystem för en anpassning till förändrade omvärldsfaktorer. Svängningar i ekosystemens struktur och funktion kan bero på naturliga variationer i miljön, men kan också vara orsakade av mänsklig aktivitet. En viktig men ofta svår uppgift vid beskrivning av förändringar i ekosystem är att särskilja naturliga variationer från mänsklig påverkan. Generellt sett är ekosystemen väl anpassade till en gradvis förändring av omgivande faktorer. Ekosystemen ändras gradvis längs gradienter av omgivande faktorer, men kan genomgå mer omfattande förändringar om omvärldsfaktorer når vissa tröskelvärden. Vid sådana snabba för- ändringar i miljön kan ekosystemen få svårt till anpassning, och drastiska ändringar i syste- mens struktur och funktion kan uppstå. Man brukar då tala om att ett system ”flippar” över till ett nytt läge eller tillstånd där andra organismer och näringsvävar dominerar. Förmågan hos ett system att motstå en sådan ”flipp” brukar allmänt betecknas som systemets resi- liens, alltså dess inneboende förmåga att motstå förändringar i omgivningen. När väl ett ekosystem ändrat karaktär kan det vara svårt att vända tillbaka till den tidigare strukturen och funktionen, även om omvärldsfaktorerna återställs, utan ett nytt alternativt tillstånd inträder. Ett exempel på en storskalig förändring av ett ekosystem som kan betraktas som en ”flipp” är utfiskningen av torskbeståndet i västra Atlanten. När torsken försvann ersattes den av andra djur som tog dess roll i näringskedjan, och trots att fisket varit stängt i 20 år har beståndet inte återhämtat sig, se Hutchings och Rangeley (2011). För svenska exempel på flippar och resiliens, se t.ex. Casini et al. (2009) och Troell et al. (2005).

Ekosystemtjänster

Ekosystem av olika slag innehar ett stort antal processer och funktioner, av vilka vissa ger upphov till en rad ekosystemtjänster som är till nytta för människan och som därför har ett ekonomiskt värde. Ett sådant självklart exempel är ett marint ekosystems produktion av fisk som är föremål för skörd genom människans fiske. Det finns ett stort antal förslag till kategoriseringar av ekosystemtjänster, varav MA (2005) och TEEB (2010) tillhör de mest kända. En nyligen utkommen artikel har på ett intressant och mera kvantitativt sätt bedömt olika ekosystemtjänster (Halpern et al., 2012). En indelning av ekosystemtjänster i stödjande, reglerande, producerande och kulturella är vanligt förekommande. I Sverige har NV (2009a) föreslagit en sådan indelning av marina ekosystemtjänster, som för övrigt har använts operativt i Sverige inom ramen för implementeringen av EU:s havsmiljödirektiv (Havs- och vattenmyndigheten, 2012). Det finns en rik pågående vetenskaplig diskussionen om hur ekosystemtjänster bör definieras och indelas i olika sammanhang, se t.ex. Fisher et al. (2009) och NV (2012). En slutsats som kan dras från denna diskussion är att det inte finns en indelning som är användbar i alla sammanhang, utan det kan vara relevant att använda olika indelningar för olika syften. Ur ett CBA-perspektiv kan det exempelvis vara av stor vikt att skilja intermediära och slutliga ekosystemtjänster ifrån varandra för att minska risken för dubbelräkning, se t.ex. Fisher et al. (2009) och NV (2012).

De producerande tjänster som naturen skapar är t.ex. produktion av olja, gas, timmer eller färskvatten. Många av dessa tjänster är föremål för handel på marknader och har där- med ett marknadspris. Reglerande ekosystemtjänster är processer inom ekosystemen som förbättrar människans livsvillkor genom att skydda mot till exempel översvämning, mot- verka sjukdomar, rena vatten och luft eller pollinera växter. De stödjande ekosystemtjäns- terna upprätthåller livsnödvändiga processer såsom produktion av syrgas eller nedbrytning av dött organiskt material. Som exempel på kulturella ekosystemtjänster kan nämnas till- handahållande av rekreationsmöjligheter och estetiska upplevelser.

Alla ekosystemtjänster är på något sätt kopplade till ekosystemens struktur och funk- tion. Om ett ekosystem förändras så kan även dess förmåga att producera vissa tjänster för människan ändras. En sådan förändring kan då upplevas som om att värdet av eko- systemet reduceras. Mänsklig påverkan på de naturliga ekosystemen exempelvis genom skogsskövling, överfiske eller utsläpp av gödande ämnen och gifter kan således leda till att vissa viktiga ekosystemtjänster reduceras. För att värdera påverkan/skadan av ett ingrepp i naturen kan minskningen i ekosystemtjänster beräknas och representera det för människan förlorade värdet.

För att få fram kunskap enligt de tre leden som beskrevs ovan är modeller ett viktigt hjälpmedel. Vad som i princip behövs framgår av figur 2. Olika ekologiska modeller arbetar på olika skalor (”nivåer”), men gemensamt är ambitionen att kunna klargöra hur ekologiska processer reagerar på olika förändringar i miljön. Från modellerna kan identifieras hur ekologiska slut- länkar (”ecological end-points”, se t.ex. Boyd, 2007a; USEPA, 2009) reagerar på miljöförändringar. Ekologiska slutlänkar är ekologiska variabler som mäts i bio-fysiska enheter och med direkt betydelse för ekosystemens tillhandahål- lande av ekosystemtjänster. För att bygga modeller som kan säga något om hur tillhandahållandet av ekosystemtjänster påverkas av en miljöförändring är det därför viktigt att identifiera relevanta ekologiska slutlänkar. Modellerna kan sedan användas prediktivt för att beskriva hur tillhandahållandet av eko- systemtjänster kan påverkas av projektet. För vissa ekosystemtjänster kan det vara nödvändigt att modellen inkluderar flera viktiga ekologiska slutlänkar.

Det vore ett stort framsteg för hållbart nyttjande av ekosystem om ekologiska och ekonomiska modeller i framtiden kunde synkroniseras. Detta i syfte att till- handahålla snabbare och mera nyanserade svar på vilka effekter som föränd- ringar i ekosystem leder till.

Syftesformulering Individnivå Populationsnivå Samhällsnivå Ekosystemnivå Global nivå Utbredningsområde Exempel: Rekreations- möjligheter Vattenrening Skördar Översvämnings- skydd Estetiska upplevelser Födoområde Populationsstorlek Biomassa Artmångfald Biogeokemiska funktioner Biosfärbevarande Ekologiska modeller Ekologiska slutlänkar Ekosystem- tjänster

Figur 2. Ekologiska slutlänkar (”ecological end-points”) är de variabler i ekologiska modeller som har en direkt betydelse för ekosystemens tillhandahållande av ekosystemtjänster. Figuren ger en holistisk bild av några möjliga ekologiska slutlänkar och ekosystemtjänster (efter MA, 2005; USEPA, 2009). (För värdering av ekosystemtjänster krävs konkretisering av vilka nyttor tjänsterna ger, se t.ex. Fisher et al. (2009), NV (2012)).

Fisk och fiske kan illustrera vad en ekologisk slutlänk kan vara. Biomassan vuxen fisk som ett ekosystem producerar av en kommersiell fiskart kan ses som en möjlig ekologisk slutlänk i en modell av ett marint ekosystem. Biomassan är i sin tur en bestämningsfaktor för ekosystemtjänsten, i det här fallet möjligheten att skörda arten genom fiske – en skörd som kan värderas ekonomiskt. Lite mer tekniskt kan sägas att värderingen kan ske genom att kombinera en eko- logisk produktionsfunktion med en ekonomisk produktionsfunktion, jfr Boyd (2007b), USEPA (2009).

För att göra det här hanterligt i praktiken är en lämplig start att ta fram en konceptuell modell som uppdateras och revideras under arbetets gång. Beroende på datatillgången och systemets komplexitet kommer den koncep- tuella modellens detaljeringsgrad att variera, men det är viktigt att ha en utgångspunkt även om den endast ger en kraftigt förenklad bild av verklig- heten. Arbetet underlättar vidare det nödvändiga samarbetet mellan olika experter/forskare, t.ex. i naturvetenskap, medicin och samhällsvetenskap inklu- sive ekonomi. Naturvetare kan ge god kunskap om ekosystemens struktur och funktion, och i de fall ett ekosystem har betydelse för människans hälsa krävs samarbete med medicinare, etc. Valet av ekologiska slutlänkar är en typisk samarbetspunkt mellan ekologer och ekonomer. Arbetet med en konceptuell

modell bör dock även ske i samverkan med beslutsfattare och berörda av pro- jektet, inklusive allmänheten. Denna samverkan innefattar lämpligen möten som syftar till pedagogisk presentation och testning av en preliminär koncep- tuell modell och som därmed kan ge ökad acceptans, transparens och möjlig- het att upptäcka förbisedda samband och förändringar. På det här sättet ges förutsättningar för att lyckas med identifieringen av de förändringar i miljön som projektet kan tänkas leda till.

Arbetet med den konceptuella modellen är dessutom ett hjälpmedel för att identifiera vilka fördjupningar i form av t.ex. datainsamling och kvantitativ modellering som är mest motiverade. Det är önskvärt att kunna gå vidare och beskriva mer i detalj och helst kvantitativt hur berörda ekologiska system kan reagera till följd av projektet och hur tillhandahållandet av ekosystemtjänster påverkas.

Fallet Himmerfjärden

I fallet Himmerfjärden inleddes identifieringen av konsekvenser genom dis-

kussioner med referensgruppen och ekologer om hur en enkel konceptuell ekologisk-ekonomisk modell skulle kunna se ut för Himmerfjärden. Utifrån dessa diskussioner blev det forskarnas uppgift att börja formulera en veten- skapligt försvarbar modell, först i form av en mer detaljerad konceptuell modell och sedan i form av en kvantitativ modell. De förenklingar som var nödvändiga för att åstadkomma detta diskuterades och förankrades med referensgruppen.

Diskussionerna i det inledande skedet handlade om positiva konsekvenser av en förbättrad vattenkvalitet i termer av lindrigare algblomningar, bättre siktdjup och en rikare biologisk mångfald. Detta skulle i sin tur kunna leda till en ökad efterfrågan på rekreation (t.ex. i form av fritidsfiske, bad, solbad och båtliv) och därmed ett större antal besökare till Himmerfjärden. En ökad attrak- tivitet skulle även kunna höja fastighetspriserna i närområdet. De negativa kon- sekvenser som diskuterades var framför allt åtgärdskostnader för olika aktörer. För att relatera de här diskussionerna till ekosystemtjänster kan någon av de indelningar som har föreslagits för marina ekosystemtjänster användas som utgångspunkt. Ett exempel på en sådan indelning beskrevs av Garpe (2008) och NV (2009a) för fallet Östersjön och Västerhavet utifrån de kategorier av ekosystemtjänster som redovisades i Box 2, se tabell 2. Den ekosystem- tjänst som diskussionen om positiva konsekvenser framför allt handlade om var tillhandahållande av rekreationsmöjligheter, dvs. en av de kulturella eko- systemtjänsterna (K1). Det fanns också en mer allmän diskussion om biologisk mångfald, vilken finns med som en stödjande ekosystemtjänst (S4).

Tabell 2. Marina ekosystemtjänster från Östersjön och Västerhavet utifrån ett förslag till indelning av Garpe (2008) och NV (2009a). (S=stödjande, R=reglerande, P=producerande, K=kulturella).

Ekosystemtjänst Kortfattad definition (efter Garpe, 2008)

S1 Biogeokemiska kretslopp Upprätthållande av cyklerna för energi och materia inom ekosystem.

S2 Primärproduktion Omvandlingen av död materia (oorganisk) till levande material (organisk) genom fotosyntesen.

S3 Näringsvävsdynamik Upprätthållande av vem-äter-vem (trofiska) samband mellan organismer.

S4 Biologisk mångfald Upprätthållande av diversiteten hos gener, arter, ekosystem och ekosystemfunktioner.

S5 Livsmiljö (habitat) Upprätthållande av de miljöer i vilka organismer lever. S6 Resiliens Upprätthållande av ekosystems förmåga att absorbera stör-

ningar och fortleva utan att försämras.

R1 Klimatreglering Upprätthållande av atmosfärens och havens kemiska sammansättning.

R2 Sedimentbevarande Ekosystemens stabilisering och fasthållning av sediment och på så sätt minska erosion av kuster.

R3 Minskad övergödning Ekosystemens omhändertagande av överskottskväve och -fosfor. R4 Biologisk reglering Organismers reglering av mängden av andra organismer, t.ex.

skadedjur och patogener.

R5 Reglering av föroreningar Nedbrytning, lagring och begravande av giftiga substanser och avfall.

P1 Livsmedel Tillhandahållande av fisk och annan föda till människor. P2 Råvaror Tillhandahållande av marina produkter som inte används som

livsmedel, t.ex. fiskmjöl och sand från havsbottnen. P3 Genetiska resurser Tillhandahållande av marina genetiska resurser av värde nu

eller potentiellt värde i framtiden.

P4 Kemikalier Tillhandahållande av marina resurser för kemisk, biokemisk eller farmaceutisk användning.

P5 Utsmyckningar Tillhandahållande av marina produkter för dekoration eller hantverk, t.ex. bärnsten.

P6 Energi Utvinning av energi direkt från den marina miljön.

P7 Utrymme och vattenvägar Tillhandahållande av havsytan som ett medel för t.ex. transpor- ter, energiutvinningsanläggningar och andra konstruktioner. K1 Rekreation Tillhandahållande av möjligheter för olika typer av rekreation

och turism.

K2 Estetiska värden Tillhandahållande av möjligheter att njuta av estetiska värden inklusive skönhet och tystnad.

K3 Vetenskap och utbildning Tillhandahållande av möjligheter till undervisningsaktiviteter och forskning.

K4 Kulturarv Tillhandahållande av möjligheter att använda den marina miljön och kustmiljön för andliga och läkande syften eller för historiska studier.

K5 Inspiration Tillhandahållande av möjligheter för inspiration för konst och reklam.

K6 Naturarv Uppskattningen av marin miljö och kustmiljö av etiska skäl (icke-användning).

I en mer detaljerad konceptuell modell preciserades resultaten av de här dis- kussionerna, se figur 3. Det konstaterades att det var nödvändigt att bygga en kvantitativ ekologisk modell som kan prognosticera ekologiska effekter av huvudalternativet och rörledningsalternativet. För att kunna säga något om påverkan på ekosystemtjänster måste åtminstone en av dessa ekologiska effekter vara en ekologisk slutlänk. Fokus lades här på ekosystemtjänsten till- handahållande av rekreationsmöjligheter, eftersom detta spelade en stor roll i diskussionerna. För denna tjänst bedömdes siktdjupet vara mest lovande som slutlänk, dels eftersom siktdjupet är avhängigt av graden av biologisk produktion i vattenmassan, som i sin tur påverkas av kvävetillgången, och dels eftersom siktdjupet enkelt kan varseblivas av människor och, som tidi- gare har konstaterats, påverka människors upplevda rekreationskvalitet. Därför modellerades kvantitativt sambanden mellan minskad kvävetillförsel till Himmerfjärden, minskad kvävekoncentration i fjärden och ökat siktdjup i fjärden. Sambanden baserades på en vattenutbytesmodell och en empirisk relation mellan totalkvävekoncentration i ytvattnet under sommarmånaderna juni–augusti och siktdjupet under dessa månader. Förutom den ekologiska slutlänken siktdjup gav den ekologiska modellen information om hur exempel- vis klorofyllhalten påverkas av en minskad kvävekoncentration.

Himmerfjärdsverket Jordbruket Enskilda avlopp

Åtgärder

Kostnader och nyttor för olika alternativ Resultat

Vattenutbytesmodell och kvävemodell Ekologisk delmodell

Nyttan av större siktdjup Kostnader för åtgärder

Kväveminskning

Ekologiska indikatorer

Kostnader

Nyttor och kostnader Siktdjupsförändring

Ekonomisk delmodell

Kvalitativa nyttor Ekologiska indikatorer

Figur 3. Konceptuell ekologisk-ekonomisk modell för Himmerfjärden. Siktdjupet fungerade i model- len som en ekologisk slutlänk med direkt betydelse för människors efterfrågan på ekosystemtjänsten ”tillhandahållande av rekreationsmöjligheter”. Med ekologiska indikatorer avses i figuren annan ekologisk information som inte direkt kopplades till efterfrågan på ekosystemtjänster, t.ex. kloro- fyllinnehållet i vattnet.