Ihopblandandet av manligt och kvinnligt

I böckerna framkommer det även en ihopblandning av kvinnligt och manligt som går emot stereotypiska könskodade mönster. Detta strider mot Hirdmans (2001) förklaring om isärhållningen av kvinnliga och manliga egenskaper som en del i upprätthållandet av genussystemet.

Ett exempel på detta är när pojkar och män framställs i den omhändertagande rollen och bryter mot den stereotypiska manligheten. En annan aspekt är när flickor och kvinnor tar sig an ledarrollen eller beskrivs som de tuffa och modiga. Detta är ett förekommande mönster i böckerna när pojkar och män illustreras som känslomässiga främst i gråt och rädsla vilket bryter mot stereotypiska könsmönster. I boken _{​Här kommer nya polisbilen​ (Norlin &}

Burman, 2014) avbildas männen i boken som ledsna, oroliga och glada. Ett exempel på detta är när huvudkaraktären Halvans agerande avbildas i följande sekvens när en pojke har tappat bort sin pappa.

Killen är ledsen och gråter, men Halvan tröstar honom. (Norlin & Burman, 2014, utan sidnr.)

Halvan uppvisar därmed en mjuk roll där han tar hand om den mindre pojken och tröstar honom tills hans pappa dyker upp.

I_{​ Mamma Mu simmar​ (Wielsander & Nordqvist, 2014) avbildas en man stå och skaka av} rädsla på en trampolin medans en kvinna klättrar upp mot rutschkanan, vilket visar på en motsättning av stereotypiska mönster genom att kvinnan är den modiga istället för mannen. I boken _{​Vem spökar, Alfons Åberg?​ (Bergström, 1983) framställs Alfons som rädd och orolig} för spöken.

Det är kväll, och han skyndar sig hemåt, för att det börjar mörkna.

DET FINNS INGA SPÖKEN - vet Alfons. (Så klart!) … men _​om​ dom finns, så kommer dom nog i mörkret mest? Därför ökar han farten. (Bergström, 1985, s. 7)

I _{​Stackars Pettson​ (Nordqvist, 1987) framställs Findus som rädd för en gädda.}

Findus satt längst fram och höll utkik efter gäddor. Gäddor kunde vara rätt läskiga om de var stora. Han var naturligtvis inte rädd för dem, han var inte rädd för någonting. Men just stora gäddor var han mest orädd för om de höll sig nån meter ifrån. (Nordqvist, 1987, utan sidnr.)

Findus upplevs genom detta försöka inte låtsas om sin rädsla för gäddorna genom att

benämna det som orädsla. Men bilderna illustrerar en tydligt rädd karaktär som ser oroat ned mot vattnet från ekan han sitter i.

I _{​Kan du trösta lilla kanin?​ (Mühle, 2017) gråter lilla Kanin för att han har slagit sig och} kaninen behöver läsarens hjälp för att kunna bli glad igen. Lilla Kanin benämns som en pojke. I den andra boken om _{​Barnen i kramdalen ​(Sjölander & Sjölander, 2019) uttrycker} Snäll-kjell oro för att inte veta vad som kommer hända härnäst. Genom alla dessa exempel bryts den förväntade stereotypen om att pojkar är modiga och tuffa eftersom de istället får visa sig vara mjuka, svaga och känsliga.

Ett annat brytande könsmönster i böckerna är när pojkar och män tar sig an den

omhändertagande rollen. I _{​Vem spökar, Alfons Åberg?​ (Bergström, 1983) är Alfons pappa i} en omhändertagande roll. Alfons och Alfons pappa framställs i en nära och trygg relation, mycket eftersom Alfons pappa är ensamstående. I boken _{​Dockis kommer till tummen}

(Sandberg och Sandberg, 1984) tar Tummen väl hand om sin docka, som även den benämns som en pojke och lekfull. I _{​Boken om att gå på förskolan​ (Sundström & Lindman, 2018) går} barnet Dam-Dam på förskolan. Dam-Dam har en manlig förskollärare som framställs i en omhändertagande roll. I boken _{​Jag och alla​ (Karlsson & Lundberg, 2019) framställs en} pappa hållandes i sin sons hand, hjälpande.

När en flicka bryter mot stereotypiska könskodade mönster avbildas hon som modig och äventyrslysten. Detta eftersom det förväntade stereotypa beteendet för en flicka är svaghet och feghet. I följande böcker framkommer flickors initiativ till förändring eller mod. I boken

Mamma Mu åker bobb_{​ (Wieslander & Wieslander, Nordqvist, 1994) beskrivs Mamma Mu}

som äventyrslysten och villig att testa något nytt. I boken _{​En tiger i trädgården​ (Stewart,} 2016) framställs Nora på jakt efter en tiger och hon avbildas som orädd och äventyrlig. I _​Jag

och alla_{​ (Karlsson & Lundberg, 2019) framställs en flicka som bråkig.}

- Jag är Viola.

Jag står på ett tågsäte med fult mönster. - (..) Sitt ner! säger mamma. Nu fikar vi klart!

- Då vill jag ha en chokladboll till! säger jag.

- Ja, säger mamma. Men bara en. (Karlsson & Lundberg, 2019, utan sidnr.)

Detta framställs även i boken _{​Doris drar​ (Lindenbaum, 2015) eftersom hon rymmer}

hemifrån. I båda böckerna om _{​Barnen i kramdalen​ (Sjölander & Sjölander, 2017; Sjölander} & Sjölander, 2019) är en av huvudkaraktärerna Vändela avbildad som ledaren. Hon leder dem andra barnen och påminner om lärdomar som de har tagit till sig. Hon visar de andra barnen vägen. Hennes kusin Snäll-kjell berömmer henne för hennes handlingskraft och mod. I andra boken om _{​Barnen i kramdalen​ (Sjölander & Sjölander, 2019) framställs även två} ytterligare flickkaraktärer i en ledande roll. Dessa är Frejda som leder barnen genom samarbetsälven tillsammans med Vändela och Samarbettan som visar barnen vägen över vattenfallet.

(..) Utan Frejdas och Vändelas tuffhet hade vi aldrig kommit någonstans. Vilka ledare ni är! berömde Snäll-kjell. (Sjölander & Sjölander, 2019, utan sidnr.)

En annan del av ihopblandandet av kvinnligt och manligt är när de manliga eller kvinnliga karaktärerna i böckerna tar sig an sysslor som oftast kopplas ihop med stereotypiska

könskodade kontexter eller framställningar. I boken _{​Vem spökar, Alfons Åberg?​ (Bergström,} 1983) genomför_{​ ​Alfons pappa alla husliga uppgifter. Han städar, diskar och lagar mat. Han} avbildas även sitta dricka kaffe med sin kopp och kanna som illustreras med ett mönster av rosa rosor vilket stereotypiskt är kvinnligt kodat. I _{​Castor syr​ (Klinting, 1996) syr Castor ett} förkläde till sig själv. I _{​Dockis kommer till Tummen​ (Sandberg & Sandberg, 1984) leker} Tummen med dockor, hans docka heter Dockis. I _{​Alfons och Milla​ (Bergström, 1985)}

beskrivs Milla som händig genom snickeri vilket annars associeras med stereotypiskt manligt arbete. I den andra boken om _{​Barnen i Kramdalen​ (Sjölander & Sjölander, 2019) har}

Vändelas pappa bakat tårta. I _{​Jag och alla​ (Karlsson & Lundberg, 2019) illustreras en flicka} sitta och leka med en lastbil medan en annan flickas mamma framställs åka motorcykel. I

Örnis bilar _{​(De Geer, 2009) utmärker en kvinna i boken ett ifrågasättande av normen om att}

kvinnor är snälla och veka. Ett av hennes bildäck har fått punktering och istället för att ringa bärgaren först impliceras det att hon har tagit saken i egna händer och försökt byta däcket själv. Detta eftersom hon avbildas ha smuts på kläderna och ett bildäck är avtaget från bilen.

Ytterligare en kvinnlig karaktär avbildas körandes i traktor (Karlsson & Lundberg, 2019) vilket även här kan tänkas strida mot normen att kvinnor är svaga och inte kan hantera stora maskiner. När istället mannen avbildas i ett stereotypiskt feminint yrke motstrider det mot mannens stereotypiska avbildning eftersom män generellt förknippas med chefs- eller hantverksjobb. Detta motbevisas i boken _{​Boken om att gå på förskolan​ (Sundström &} Lindman, 2018) där Dam-Dam har en manlig förskollärare i sin förskolegrupp.

Utseendemässiga attribut i karaktärernas fysiska representation blandas ihop och strider även det mot stereotypiska könskodade egenskaper. I _{​Vem spökar, Alfons Åberg?​ (Bergström,} 1985) är Alfons pappa klädd i ett förkläde när han är i hemmet. Att bära förkläde är nära kopplat med hushållsarbete som är traditionellt en kvinnlig syssla. I boken _{​Här kommer nya}

polisbilen_{​ (Norlin & Burman, 2014) är alla poliser klädda likadant i uniformer förutom den}

kvinnliga chefen som har en skjorta och byxor. Det görs därmed ingen skillnad på kvinnliga och manliga poliser._​​Hjalmar i boken _{​Jag och alla​ (Karlsson & Lundberg, 2019) är klädd i} prinsessklänning och tiara sitter på tåget. Hjalmar benämner sig själv som hen.

- Jag är ingen flicka. - Jag är ingen pojke. - Jag är Hjalmar.

- Jag är en hen. (Karlsson & Lundberg, 2019, utan sidnr.)

Barnen i kramdalen_{​ (Sjölander & Sjölander, 2017; Sjölander & Sjölander, 2019) framställer}

barnen som brytande av könskodade färger. Istället illustreras barnen i liknande färger som rött, gult, orange, mörkblått och i form av byxor samt jacka. Det går inte att särskilja vilket barn skulle tillhöra vilket kön. Liknande illustreras barnen i_{​ Boken om att gå på förskolan} (Sundström & Lindman, 2018) där inga barn kan associeras efter binära kön då det inte går att urskilja om de är flicka eller pojke varken på namn, fysiska attribut eller klädsel.

Sammanfattningsvis illustreras en medvetenhet om normkritik i vissa böcker där det synliggörs mönster som bryter stereotypiska normer. Detta skapar en ihopblandning av kvinnligt och manligt. Några exempel på böcker i en normkritisk tappning är _{​Boken om att gå}

arbetar. Barnen i förskolan illustreras inte heller med varken namn eller kläder som är stereotypiskt genuskodade. I boken _{​Jag och alla​ (Karlsson & Lundberg, 2019) representeras} barnen med könskodade namn men istället bryts genusstereotypiska normer när de avbildar flickor som de bråkiga och ett barn som heter Hjalmar som är klädd som en prinsessa som vill benämnas som hen. Utifrån de mönster som har framställts kan tecken på brytande normer synliggöras ytterligare när män och pojkar representeras som de känsliga medan kvinnor och flickor är de starka. Ett annat mönster i ihopblandandet av kvinnligt och manligt är när pappor framställs som omhändertagande vilket bryter mot den traditionella synen på att det är mamman som är det. Vidare illustreras män ta sig an traditionella arbeten som att sy och ta hand om hemmet. Kvinnor i böckerna illustreras istället till exempel på motorcykel eller som en polischef. Att osynliggöra kvinnor och mäns beteende samt traditioner i egenskaper och sysslor skapar en mindre klyfta i vad som anses vara kvinnligt och vad som anses vara manligt. När det inte går att särskilja på karaktärer om de är en flicka eller pojke i fysiska attribut kan inte heller stereotypiska normer synliggöras. Detta skapar en bredare dimension i normkritiska förutsättningar för karaktärerna i böckerna. I kontrast till Hirdman (2001) och tanken om isärhållning finns det alltså instanser av ihopblandning där normer om manligt och kvinnligt inte är lika tydligt definierat.

6.2 Maktordningar

Bland de instanser av maktordningar som framträdde i boken gick det att identifiera två mönster. Det första mönster som presenteras handlar om legitimerande av maktordningar. I detta mönster återfinns instanser där män har makt, den manliga friheten i kontrast till den kvinnliga undergivenheten samt de tillfällen då genus inte ens nämns och därmed inte problematiseras. Dessa legitimeringar sker med utgångspunkt i Hirdmans (2001) tankar om maktordningar och den manliga makten. Vidare presenteras ett mönster om ifrågasättande av maktordningar. Detta mönster handlar om de tillfällen i böckerna då det gick att iaktta kvinnor som har högre status än män och även kvinnor som tar mer plats än män. Detta är enligt Hirdmans (2001) definition av maktordningar ett ifrågasättande av mäns makt.