Isärhållandet av manligt och kvinnligt

I böckerna framkom en del indikationer på och tendenser till en isärhållning mellan manliga och kvinnliga karaktärer och de egenskaper de besitter. Denna isärhållning synliggör en tanke om att män och kvinnor skiljer sig åt.

Till exempel märktes det i vissa böcker en fysisk isärhållning där karaktärernas

utseendemässiga attribut användes för att tillskriva dem ett kön och därmed befästa deras genus. I många tillfällen i böckerna markerades till exempel kvinnor och flickor med hjälp av att de hade långt hår eller klädde sig på ett sätt som innefattade stereotypa kodningar. I _​Här

kommer nya polisbilen_{​ (Norlin & Burman, 2014) märks detta av genom att de kvinnor som}

trumpna Donald_{​ (Gahrton & Eriksson, 2017) avbildas kvinnorna med bröst, långt hår och}

klänningar, korna i Mamma Mu-böckerna (Wieslander, Wieslander & Nordqvist, 1993; Wieslander, Wieslander och Nordqvist, 1994; Wieslander & Nordqvist, 2014) har ofta långa ögonfransar, i _{​Jag och alla​ (Karlsson & Lundberg, 2019) är en av huvudkaraktärernas pappa} kraftigt byggd med tatueringar och bär keps medan mormodern i _{​En tiger i trädgården} (Stewart, 2017) är avbildad klädd i kjol, kofta och pärlhalsband. Vidare i _{​Örnis bilar​ (De} Geer, 2009) avbildas de flesta kvinnliga bakgrundskaraktärerna i klänningar eller kjolar.

Även i böckerna_{​ Säg stopp!​ (Palm & Sollenberg, 2016) och ​Visa dina känslor​ (Palm &} Sollenberg, 2016) kännetecknas de kvinnokodade djurkaraktärerna av att de är klädda i kjolar eller klänningar. I _{​Ingrid och Ivar leker​ (Janouch & Lindman, 2012) isärhålls Ingrid och Ivar} dels genom den sorts kläder de bär eftersom att Ingrid bär rosetter i håret, men även av de färger de bär. Ingrid har rosa och vitt medan Ivar har blått. Även i en bok såsom _{​Ellen och}

Olle sjunger: i ett hus..._{​ framställs de som de sjungs om, en tomte och en jägare, som}

traditionellt manliga med kraftig byggnad och skägg (Kruusval, 2009). Isärhållningen är särskilt märkbar i _{​Alfons och Milla​ (Bergström, 1985) då de flickor som illustreras har långt} hår och långa ögonfransar. Även huvudkaraktärerna Alfons och Milla skiljs åt genom att Alfons är klädd i bruna shorts och brun tröja medan Milla är klädd i klänning och

strumpbyxor i rött och rosa. I _{​Boken om att gå till förskolan​ (Sundström & Lindman, 2018)} kännetecknas även kvinnorna med hjälp av sin klädsel. De bär klänningar eller kläder i färger som ofta är mer kvinnokodade såsom rosa och lila. Huvudkaraktären Dam-Dams mamma har långt hår och är klädd i rosa och lila medan pappan är klädd i blå jacka och bruna skor. Genom detta förstärks deras genus eftersom dessa klädesplagg och färger är kopplade till olika genusidentiteter.

En annan del av den isärhållning som framträder i böckerna är de egenskaper som olika karaktärer tillskrivs. Många av de kvinnliga karaktärerna i böckerna tillskrivs egenskaper som är nära kopplade med den traditionella undergivna kvinnorollen. Kvinnorna är i stor del beskrivna och gestaltade som omhändertagande. Detta är synligt i _{​Mamma Mu simmar} (Wieslander & Nordqvist, 2014), _{​Dockis kommer till tummen​ (Sandberg och Sandberg,} 1984), _{​Mamma Mu åker bobb ​(Wieslander, Wieslander & Nordqvist, 1994), ​En tiger i}

Sollenberg, 2016) och _{​Bosse & Bella och trumpna Donald​ (Gahrton & Eriksson, 2017). I till} exempel _{​Mamma Mu simmar​ (Wieslander & Nordqvist, 2014) illustreras Mamma Mu som} omhändertagande när hon bestämmer sig för att trösta Kråkan som är ledsen över att han inte kan simma. Hon bestämmer sig i samråd med Lina som är ett mänskligt barn för att göra ett flygmärke åt Kråkan för att han ska bli glad.

- Vi väntar på dig Kråkan, sa Mamma Mu. Hon såg hemlighetsfull ut.

- Vi ska titta på när du ska ta märke. (Wieslander & Nordqvist, 2014, utan sidnr.)

Genom detta blir Kråkan glad igen och stärkt i sin egen självkänsla. Allt tack vare Mamma Mu. I _{​Bosse & Bella och trumpna Donald​ (Gahrton & Eriksson, 2017) märks främst den} omhändertagande kvinnan av genom att alla de förskollärare som framställs i boken är kvinnor. Dessa kvinnor i boken tar sig även an traditionella kvinnliga sysslor såsom att laga mat, baka och städa. Detsamma gäller för Tumme-mamman i _{​Dockis kommer till Tummen} (Sandberg & Sandberg, 1984) då hon i boken främst associeras med aktiviteter som att sy och laga mat. Igelkottens mamma i _{​En kompisbok för de yngsta: visa dina känslor​ (Palm och} Sollenberg, 2016) är även hon omhändertagande. Likaså gäller för Mamma Mu i _{​Mamma Mu}

åker bobb_{​ (Wieslander, Wieslander & Nordqvist, 1994) och mormodern i ​En tiger i}

trädgården_{​ (Stewart, 2017). I ​Örnis bilar​ (De Geer, 2009) syns många kvinnor i bakgrunden}

i sällskap av barnvagn eller ett barn. Inga män ses i sällskap av varken barn eller barnvagn i boken. Detta förstärker den omhändertagande kvinnan, särskilt i rollen som omvårdare. Liknande gäller i _{​Mamma Mu simmar​ (Wieslander & Nordqvist, 2014) där det återfinns en} ensam karaktär i sällskap av mindre barn i hela boken. Denna karaktär är en kvinna.

I _{​Alfons och Milla​ (Bergström, 1985) beskrivs även hur flickor enligt de andra karaktärerna} är. Flickor beskrivs som bland annat svaga och känslomässiga vilket skiljer sig från hur pojkar är.

Flickor är svaga och gråter för små-saker… … och dom speglar sig och kammar håret… … och är noga med sina kläder…

… och kommer alltid ihåg att göra läxan! (Och fjäskar för fröken.)

… och viskar och tisslas… … och skrattar åt ingenting… … och leker tråkiga lekar…

… och håller bara sams två-och-två!...

… och skvallrar och kan inte hålla tyst med hemligheter… (Bergström, 1985, utan sidnr.)

Flickor blir alltså i detta citat skilda från pojkar och tillskrivs en del egenskaper som därmed blir flickiga. I detta relateras även denna tänkta flickighet som något negativt genom att Milla beskrivs som att hon inte är som andra flickor.

En del manliga karaktärer tillskrivs även traditionella manliga egenskaper såsom arrogans, tuffhet och att de vet bäst. Ett exempel på arrogans visas i _{​Mamma Mu gungar​ (Wieslander,} Wieslander & Nordqvist, 1993) där Kråkan porträtteras som att hans åsikter är fakta när det gäller att kor enligt honom inte kan gunga.

- Du är en _​ko​ Mamma Mu, sa han. En konstig, men ko. Kor. Gungar. Inte. (Wieslander, Wieslander & Nordqvist, 1993, utan sidnr.)

Även Donald i _{​Bosse & Bella och trumpna Donald​ (Gahrton & Eriksson, 2017) beskrivs som} arrogant och en besserwisser. Till exempel i en situation då Donald har stulit alla de bullar som barnen och förskollärarna bakat tillsammans.

- Har du ätit upp alla bullarna? frågar Bella. - Ja! ropar Donald. För jag är bra och ni är dumma! Så det är rättvist.

Det tycker inte de andra barnen. (Gahrton & Eriksson, 2017, utan sidnr.)

Men även när Bosse släcker lampor som lyser i rum där ingen är.

- Nej! ropar Donald. Varför släcker du?

- Ja, säjer Isabella. Det är onödigt att det lyser när ingen är där. Det är bra för jordklotet att spara el.

- Nej då, säjer Donald. Det finns hur mycket el som helst. (Gahrton & Eriksson, 2017, utan sidnr.)

I _{​Bosse & Bella och trumpna Donald​ (Gahrton & Eriksson, 2017) visas även en kontrast i de} föräldrar som hämtar sina barn på förskolan. Donalds pappa har ett surt ansiktsuttryck och pekar på sin klocka som om han har bråttom och vill att Donald ska skynda på. I bakgrunden i samma scen syns en mamma som tar emot sitt barn med öppna armar och ser glad ut. Vidare uttrycks den manliga tuffheten och hårdheten av männen i _{​Örnis bilar​ (De Geer,} 2009). Alla dessa män arbetar med traditionellt manliga jobb såsom brandman, bilmekaniker och hamnarbetare. Alla är porträtterade som stora och tuffa. Även Alfons pappa i _​Vem

spökar, Alfons Åberg?_{​ (Bergström, 1982) uppvisar en tuffhet genom att han inte är rädd för}

det spöke som Alfons oroar sig över. Ytterligare i _{​Doris drar ​(Lindenbaum, 2016) beskrivs} pojken Egon av Doris som lat och nonchalant. Bland annat vill han inte bre en macka själv.

Vi måste först äta macka. Då tar jag en och smörar helt enkelt. Janne smörar Egons. Han är elva år. (Lindenbaum, 2016, utan sidnr.)

Egon blir med detta märkt som en lat pojke som inte ens orkar bre en macka själv medan Doris klarar av det utan problem. Många av männen porträtteras alltså som bärare av negativa egenskaper såsom arrogans och deras självutnämnda auktoritet men även av egenskaper som understryker deras “manlighet” där de är tuffa och starka.

Även de manliga och kvinnliga karaktärernas känslor skiljs åt. Manliga karaktärer framställs i många fall i samband med negativa känslor såsom ilska och retfullhet. Ett exempel på detta är

Stackars Pettson_{​ (Nordqvist, 1987) där Pettson i majoriteten av boken är arg eller sur.}

- SITT STILL! fräste Pettson. Sen drog han en djup suck

- Usch, vilken dag, sa han. Idag är jag på riktigt dåligt humör. Jag har inte lust att göra nånting. (Nordqvist, 1987, utan sidnr.)

Även när Pettson blir irriterad på Findus som väsnas och försöker få Pettsons uppmärksamhet syns detta. Pettson knyter näven och slår så hårt i bordet att allt porslin flyger.

- NU FÅR DET VARA NOG! SKA DU VARA HÄR INNE SÅ FÅR DU GÅ UT! JAG VILL INTE HÖRA NÅGOT OVÄSEN, INGEN SÅNG, INGET BABBEL, INGENTING! JAG ÄR PÅ DÅLIGT HUMÖR OCH JAG VILL VARA IFRED! (Nordqvist, 1987, utan sidnr.)

Även apan i _{​Varför är stora apan så arg?​ (Petrén & Wester Norgren, 2016) är sedd som en} manlig karaktär som främst uppvisar känslan ilska. I _{​Barnen i Kramdalen 2​ (Sjölander &} Sjölander, 2019) finns det en manlig karaktär utöver huvudkaraktärerna. Denna man är sur och vresig och vill inte ha något med barnen att göra.

- Haha, struntprat. Alla som är annorlunda är korkade och farliga. Det har jag hört. Så är det. Jag vill inte höra mer, hejdå. (Sjölander & Sjölander, 2019, utan sidnr.)

Mannen vill inte lyssna på vad barnen har att säga utan anser sig veta bäst. Han är arrogant och sur i likhet med många andra manliga karaktärer i de böcker som analyserats.

De kvinnliga karaktärerna i de flesta böckerna är däremot oftast glada, vänliga och snälla. Till exempel i _{​Mamma Mu gungar​ (Wieslander, Wieslander & Nordqvist, 1993) där Mamma Mu} främst genom hela boken är mild och trevlig i kontrast till Kråkan som är arg och vresig.

Han flög runt huvudet på Mamma Mu det fortaste han kunde. - Jag sätter _{​inte ​}upp en gunga åt en ko!

- Men jag kan ju inte knyta, sa hon vänligt. (Wieslander, Wieslander & Nordqvist, 1993, utan sidnr.)

Mamma Mu beskrivs be med sin snällaste röst och spelar på det faktum att de är goda vänner för att Kråkan ska samarbeta.

Mamma Mu tittade på Kråkan med stora snälla ögon. Hon pratade med sin allra mjukaste röst.

- (...) Men då sa hon att det kanske inte skulle gå, för det var nog ingen som ville sätta upp en gunga åt en ko. Men då sa jag att jag har en _{​vän. ​}En _{​god ​}vän, som är hygglig och som hjälper mej när jag behöver det. Han säger inte nej när jag ber honom. Min vän heter Kråkan. Jag tycker om honom. (Wieslander, Wieslander & Nordqvist, 1993, utan sidnr.)

Mamma Mu förstår i detta som snäll och bedjande. Det porträtteras även som att hon

använder sig upplevda snällhet för att Kråkan ska ge med sig istället för att tjata eller bli arg. I slutändan ställer Kråkan upp även fast Mamma Mu behöver be om hjälp flertalet gånger med snäll och mjuk röst. Även i _{​Barnen i Kramdalen 2​ (Sjölander & Sjölander, 2019)} betecknas mamman som supersnälla Annabella som lär ut nya kunskaper till barnen och uppmuntrar dem. Hon framställs främst som snäll och glad.

Även de aktiviteter som karaktärerna deltar i bidrar till isärhållningen. I somliga böcker ägnar sig de olika karaktärerna åt olika saker eller är aktiva i olika grad. I _{​Här kommer nya}

polisbilen_{​ (Norlin & Burman, 2014) är det enbart de manliga karaktärerna som är fysiskt}

aktiva. De går på gym och spelar under den fotbollsmatch som beskådas. I _{​Ingrid och Ivar}

leker _{​(Janouch & Lindman, 2012) visas pojken Ivar bygga i sanden medan flickan Ingrid bara}

gör fina mönster. Även i _{​Mulle Meck bygger ett flygplan​ (Johansson & Ahlbom, 1995) är det} den manliga Mulle Meck som bygger medan den kvinnliga Buffa mest tittar på oroat.

Det sista mönstret som lades märke till i böckerna var det faktum att det var många manliga karaktärer representerade både som huvudkaraktärer och som bakgrundskaraktärer. I många böcker var det en större andel män än kvinnor. Ett exempel på detta återfinns i _{​Örnis bilar} (De Geer, 2009) där majoriteten av bakgrundskaraktärerna är män. De kvinnliga

bakgrundskaraktärer som finns med är antingen kvinnligt kodade genom sin klädsel eller genom att de är i sällskap av barn eller barnvagn.

Även i _{​Här kommer nya polisbilen​ (Norlin & Burman, 2014) är majoriteten av de karaktärer} som syns i bakgrunden manligt presenterande. De karaktärer som är en del av berättelsen är jämnt fördelade mellan män och kvinnor men i bakgrunden existerar främst män. I _​Stackars

Pettson_{​ (Nordqvist, 1987) är de enda karaktärerna män. Någon höna syns i bakgrunden}

Barnen i Kramdalen_{​ (Sjölander & Sjölander, 2017) är majoriteten av antagonisterna män.}

Dels finns det Knus och Klem som vill kramas och vid vilka barnen kan visa upp hur man säger stopp om de inte vill kramas. Dels också en karaktär som benämns som Tafsaren som vill klappa på barnen vilket ska illustrera för barn att det inte är okej för någon att ta på en, även om en inte vill. I _{​Barnen i Kramdalen 2 ​(Sjölander & Sjölander, 2019) är även den enda} karaktären som pekas ut som en antagonist en man som heter Surbert.

Sammanfattningsvis finns det ett antal mönster som återkommer. Isärhållningen upprätthålls med hjälp av dessa mönster eftersom de gör en skillnad på män och kvinnor på ett sätt som förstärker traditionella syner på kvinnor och män. Utseendet är det mest märkbara som

används för att skilja på kvinnor och män. Kvinnor har ofta längre hår, de är klädda i feminint kodade kläder såsom klänningar och rosetter och deras kläder har färger såsom röd, rosa och lila. Detta är då i kontrast till män i böckerna som ofta är klädda i neutrala färger eller blått. Männen har även kortare hår eller skägg. Även karaktärernas olika egenskaper skiljer sig åt beroende på det genus de tillskrivs. Kvinnor är oftare omhändertagande, särskilt om de är framställda som mammor. Männen däremot är tillskrivna egenskaper som kan anses mer traditionellt maskulina. Detta eftersom de framställs som tuffa, arroganta och som att de är smartare än andra. Männen är även mer aktiva och genomför fler fysiska aktiviteter i

böckerna. De känslor de olika karaktärerna uppvisar är även där åtskilda och skapar en klyfta mellan män och kvinnor. Kvinnorna beskrivs ofta använda sig av mildare och lugnare

känslor. De är snälla, trevliga och glada. Detta samtidigt som männen ofta är beskrivna som arga, retliga eller nonchalerande. Slutligen skiljs karaktärerna åt genom den representation de ges. Män återfinns i större grad i många av böckerna, inte bara som huvudkaraktärer utan även i bakgrunden. Kvinnor blir därmed inte lika synliga som männen.