Individuella reflektioner

Redan på första dagen på Högskolan i Skövde bestämdes att jag och Rasmus skulle skriva vår C-uppsats tillsammans. Direkt på introduktionen och har varit mycket goda vänner sedan dess. Personal, organisation och ledarskapsprogrammet har utvecklat mina kunskaper inom de områden som jag finner intressanta samtidigt som man vuxit som människa genom att studera. Mina intressen inom HR och ekonomi har gradvis ökat och det har varit en stressig, rolig och givande upplevelse att få skriva en uppsats. Att tillsammans välja ämne var spännande samt motiverande att få skriva om. Då är det passande att vi valde just motivation som ämne.

Jag och Rasmus har tillsammans hjälpts åt för att ta oss igenom tre år av studier och på samma vis hjälpt varandra i denna uppsatts. Jag har lärt mig mycket mer än vad jag kunnat ana om mig själv i mitt skrivande, samtidigt inom ämnet motivation. Även denna typ av forskning har helt plötsligt blivit ett fenomen som jag lärt mig att bemästra och känns inte alls skrämmande längre. I början kändes arbetet som en missgynnsam terräng att orientera sig i men där jag nu lyckats måla ut min egen karta, där fortsatta studier och forskning numera lockar snarare än avskräcker.

Diskussioner om ämnet varade inte länge, då vi båda har börjat intressera oss för liknande företeelser inom ämnet HR. Min kära kollega har själv arbetat inom bemanningsbranschen och jag själv har många vänner som fått erfara denna anställningsform. Upplägget inom arbetet har lite löst sammansatt utan direkta fasta arbetsområden. Vi har anpassat oss i arbetet och skrivit de delar som vi själva fastnat lite mer för. Vi båda har arbetat under tiden vi skrivit arbetet vilket har resulterat i olika skrivtider för oss där vi arbetat mycket med avstämningar och små diskussioner. Detta tycker jag har fungerat bra då vi båda bemästrat skrivandets konst samtidigt som den goda kommunikationen genomsyrat vårt arbetssätt.

Att få intervjua och diskutera motivation med de personer som ställde upp i vårt arbete har varit superroligt och sedan, genom analys, få fram något som kan tydas likt ett resultat var en upplevelse i sig. Trots att allt skett på distans har de både hjälpt och stjälpt oss i arbetet.

Att kunna intervjua personer i Göteborg på 20 minuter och samtidigt bo i Skövde har såklart

85 förenklat den processen, men samtidigt missar man de roliga personliga och trevliga mötena. Eftersom vi lever i en pandemi just nu har jag och Rasmus inte kunnat träffas som vi velat då vi bor i två olika städer för tillfället, detta har såklart varit tråkigt på ett personligt plan. I och med pandemin har känslan inom mig påpekat att intresset för studierna varit svalt då företag inte vill lägga tid på två studenter som ivrigt vill komma igång med en C-uppsats.

Slutligen vill jag bara konstatera att jag lärt mig mycket om mig själv, inom ämnet samt om själva tillvägagångssättet kring forskningen. Jag och Rasmus har som väntat fungerat väl ihop där vi ändå får vara nöjda med vårt arbete. Vi har kompletterat varandra väl i arbetet och det är med glädje jag bara kan buga för Rasmus otroliga vänskap, stöttande, hans kunskap och skrivande. Att även tacka vår handledare känns självklart. Rune Wigblad har stöttat oss, gett oss feedback samt väldigt kloka tankar vi burit med oss genom arbetet.

Han har varit tillgänglig och snabbt kunnat möta våra frågor. Intervjupersonerna ska verkligen hyllas även dem för att vi fått stjäla deras tid i deras stressiga vardag. Sedan ska min kära sambo ha ett stort tack som orkat bolla mina tankar och lugnat ner mig i vissa stressiga moment. TACK!

Rasmus

Simon och jag fann varandra under första introduktionsdagen på Högskolan i Skövde och förmodligen infann sig ett tidigt lugn i oss båda att vi lyckats hitta en likasinnad stödpåle för den långa, men ack så givande, resan som en kandidatexamen innebär. Sedan den dagen har vi varit vänner som följts åt och och gjort samtliga grupparbeten tillsammans. Flertalet djupdykningar där vi onekligen djupdykt, vinklat och vidgat kunskaperna kring allt som rör HR med nödvändiga ekonomiska inslag. Att skriva uppsats tillsammans var därmed en självklarhet och kan med facit i hand säga att jag inte hade velat ha det annorlunda.

Då vi båda funnit stor nytta av varandras likheter, men även olikheter, så har vi kunnat komplettera varandra väl inför alla utmaningar som ställts i väg. Jag själv föredrar långa skriv-sessioner utan pauser och möjligheten att ständigt vidga det språkliga attribut en besitter. Simon likaså men agerar desto mer som den logiskt tänkande, statistiska klurigheter är hans andranamn och lyckas alltid på något vis hålla mig nere på jorden innan jag svävar iväg för mycket. Vad vissa hade sett som våra olikheter, har jag snarare sett som

86 våra styrkor. Kort och gott, jag tror att kombinationen av våra egenskaper har varit ett vinnande koncept från början till slut.

Att ämnet skulle röra sig inom bemannings väsendet föll sig mer än naturligt för oss då vi båda varit i kontakt med fenomenet och begrundat dess utveckling senaste decenniet.

Intresset för vårt område har underlättat viljan att komma tillbaka till ämnet dagligen och därmed har inte examensskrivandet varit särskilt påfrestande. Tvärtom har vi båda upplevt det som givande att mötas upp dagligen och diskutera allt mellan himmel och jord, gällande arbetets eventuella utgång. Även om en pandemi stått i vägen för oss och ifrågasatt vårt behov av att ses så har vi lyckats lösa distans arbetet så förmånligt det varit möjligt. När en tittar tillbaka i backspegeln så har fördelningen i arbetet flutit på naturligt, där var och en tagit ansvar för särskilda områden som en brinner lite mer för. Upplägget föll oss helt i smaken och vips, så var fem månader avverkade utan vidare.

Nu står en slutligen här med färdigskrivet examensarbete i hand och ett bröst fullt av förväntan för vad framtiden ska erbjuda efter avslutade studier. Jag vill pass på att tack handledare Rune Wigblad som agerat bollplank och vägledare i särskild tid av ovisshet under examensprocessen. Likaså ska intervjupersonerna ha ett stort tack som gjort denna uppsats möjlig i en tid av begränsade möjligheter till kontakt. När jag ändå är igång vill jag tacka min sambo som stått ut med humörssväningar utöver desslike och förståelse för sena kvällar och tidiga morgonar av examensarbete.

Troligen kommer min och Simons resa fortsätta även efter examensarbetets slut och ingen blir gladare än jag för detta. Distansarbetet må ha varit påfrestande stundtals, men har man möjligheten att arbeta med en onekligen likasinnad individ blir avståndet endast en siffra.

Jag är tacksam för den resa jag fått göra tillsammans med Simon, han har hjälpt mig när än behövts i vardagen och varit en ovärderlig trygghet för mig under studietiden. Nu ser jag fram emot vad arbetslivet har att bjuda på och hoppas Simon vill fortsätta vara lugnet i stormen för mig.

Tack Simon, du är bäst.

87