Industri

I detta kapitel beskrivs kartläggningen av industrileden för nötkött och potatis samt identifierade PF, LV och LA och tillhörande destinationer som identifierats längs hela värdekedjorna.

Nötkött

Industriledet för nötkött representeras i Figur 12 av slakteri och styckanläggning, produktionsföretag och charkuteri. Nötköttsproducenterna avsättning påverkas av strukturen i slakteriledet i Sverige då fler företag i landet bidrar till större konkurrens om slaktdjuren (Öberg, 2020). Ibland förekommer slakt och styckning inom samma företag, medan det i andra fall är två verksamheter (Strand, 2021). Några av de större slakterierna förädlar produkter och säljer dem under sina egna varumärken, samtidigt som de säljer helfall⁴ eller utstyckade detaljer som förädlas på andra produktionsföretag. Enligt Jordbruksverket definieras småskaliga slakterier av verksamheter som slaktar högst 1 000 nötkreatur per år, och annars är det storskalig slakteri. Tidigare dominerades den svenska marknaden av två stora bondekooperativ

4 Helfall: innebär helt ostyckad slaktkropp utan huvud.

Scan och KLS, men trenden har varit att fler småskaliga slakterier har ökat marknadsandelar, dock är den totala marknadsandelen fortfarande liten (Burman et al., 2011). Samtidigt har antalet djur minskat inom nötkreatursslakten de senaste tio åren (ibid.). Ökningen av fler småskaliga och medelstora slakterier i samband med att färre nötkreatur slaktas, resulterar i en större konkurrens, och i vissa fall även kortare transportsträckor (Öberg, 2020).

Vid ankomst till slakteriet görs en levandedjursbesiktning för att avgöra om djuret uppfyller de krav som ställs enligt Kommissionens genomgörandeförordning (EU) 2019/627, bland annat om de är friska och korrekt identifierade för spårbarhet. Om djuret uppvisar tecken som kan innebära en hälsofara för människor som äter köttet avvisas djuret från slakt och går till destruktion vilket räknas till destinationen förbränning och om djuret godkänns går det till slakt. Även efter slakt görs en besiktning där kassation kan förekomma (Kommissionens genomgörandeförordning (EU) 2019/627). En bedömning görs om hela djuret eller delar av det skadade djuret ska kasseras vilket kallas helkassation respektive delkassation. Vikten av helkasserade djur uttryckt i ton är oftast större jämfört med vikten av den totala andelen delkasserat kött, trots att antalet helkassation är lägre. Kor har oftast fler anmärkningar som resulterar i kassation i jämförelse med ungtjurar och kvigor (Strid et al., 2014).

Ungefär 50 procent av ett levande nötkreaturs vikt utgörs av slaktkroppen, och vid slakt erhålls även en rad olika slaktbiprodukter exempelvis ben, organ, svans och fett varav det mesta går att använda till livsmedel (Lindow et al., 2021). En del av dessa biprodukter är inte avsedda att bli livsmedel i Sverige men räknas ändå som en LF i denna rapport. Generellt används de flesta delarna av nötkreatur till livsmedel, men den svenska marknaden efterfrågar inte alla slaktbiprodukter (Strand, 2021). De livsmedelsdugliga slaktbiprodukterna som inte var avsedda att bli livsmedel, exempelvis hjärta, lever, njure och lunga räknas till lågriskmaterial, kategori 3 och vidareprocessas oftast till djurfoder eller till destinationen biobaserade material för att utvinna exempelvis fett och gelatin. Slaktbiprodukterna kan även användas i tekniska produkter som lim, läder och gödningsmedel eller gå till rötning för användning som gödselmedel eller för att framställa biogas (Alsterberg, 2012). Animaliska biprodukter som inte är livsmedelsdugliga sorteras i kategorierna 1-3 utifrån risknivå och beror på åldern och kroppsdelen av djuret (se kapitel 2.4.3 Animaliska biprodukter). Produkter i kategori 1 har högst risk och går alltid till förbränning för att det kan innehålla sjukdomsframkallande ämnen, exempel på produkter är skalle, hjärna och ryggmärg (Strid et al., 2014). Avfallet som erhålls vid slakt samlas upp och förvaras i en container med lock innan det hämtas upp vilket oftast görs dagligen. Slaktbiprodukter från småskaliga slakterier går oftast till förbränning eftersom de verksamheterna ofta inte har den volymen slaktbiprodukter. I vissa fall saknar de tid och resurser som behövs för att sortera kategorierna, och när material från alla kategorier från 1-3 blandas behandlas det som kategori 1 (Wirén, 2008).

Inom KLS Ugglarps verksamhet består 36 procent av deras djur av nötkreatur, varav 150 000 nötboskap slaktas totalt per år. Deras främsta intäktskanaler är dagligvaruhandeln och industri, följt av food service och export. Styckdetaljer av nöt säljs huvudsakligen på hemmamarknaden och nötfärsen utgör en stor del av marknaden vilket även styr prissättningen på andra delar av djuret. Under intervjun framkom det att alla livsmedelsdugliga samt icke-livsmedelsdugliga biprodukter omhändertas. Slaktbiprodukter som i nuläget inte blir till livsmedel, men som de ser en potentiell användning framöver är tex blod, mjälte och testiklar, varav det förstnämnda har störst potential till att med enkla medel bli till humanföda. Blod utgör dessutom en stor viktsvolym av djuret, och innehåller mycket järn vilket enligt Backgården &

Lundgren (2021) skulle kunna bli t.ex. kosttillskott, blodkorv, soppor och eventuellt blodpudding. De uppgav även att delar av djuret som inte blir godkänt av Livsmedelsverket “nedgraderas” och får andra användningsområden, där djurfoder, rötning och förbränning är de vanligaste destinationerna. Vidare exporteras delar av djuren till marknader med annan efterfrågan (Backgården & Lundgren, 2021).

Exempel på avsättningsområden som nämndes under intervjun är att våmmen och penisen går till export; hud går till bilindustrin; blod går till biogas.

Produktionsföretag som representeras av Servicestyckarna är kund till bland annat KLS Ugglarps och förädlar produkterna. Bäck (2021) uppgav under intervjun att de har minimala mängder LF eller LA inom sin verksamhet och att köttdelar som inte förädlas vidare skickas till charkuterier som bland annat tillverkar köttbullar. Servicestyckarna gör inte själv prognoser för lagren, men får dem av moderbolaget Menigo (Bäck, 2021). Servicestyckarna köper bland annat in kött från KLS Ugglarps för att tillverka köttfärs och andra styckdetaljer av nötkreatur såsom högrev, fransyska och bog. Av dessa artiklar tillverkas förutom nötfärs även tärnat kött, strimlat kött och hamburgare. Kött som blir över tas emot av charkuterier och det som inte tas emot går till förbränning. LF samt LA inom charkuteri-verksamheter är inte representerade av intervjuer.

Potatis

Skaleri, mos- och stärkelseindustrin representerar industriledet i Figur 13, intervjuade aktörer som bedrev packerier hade också egen odling och klassas därav till primärproduktionsledet enligt (IVA, 2020). Skaleriindustrin representeras av Aviko Norden och deras dotterbolag 3N, Mosindustrin representeras av Orkla Foods Sverige och stärkelseindustrin representerar Lyckeby Starch AB.

Kartläggningen av industriledet kan ses som avsättningsmöjligheter för bortsorterad potatis från odlare och odlarpackare. Industrierna köper inte enbart bortsorterad potatis från packerier, för att säkerställa leverans har därför de flesta industrier egna kontraktsodlare (Andersson, 2021e; Andrae, 2021; Lundahl, 2021). Aviko Norden uppgav att 80-90 procent av deras leveranser kommer från kontraktsodlare och att resterande andel köps in från fria marknaden av bortsorterad potatis som inte håller kvalitékraven för att säljas som Klass1. De frånsorterade partierna har de senaste åren ökat i volym, vilket fått Aviko Norden att fundera över att ändra affärsmodell. Inför nästkommande säsong överväger Aviko Norden en lägre kontrakterad volym eftersom det ändå finns billig potatis att tillgå (Andersson, 2021e). De största PF och LA från industrierna uppger Lundahl och Andersson (2021, 2021e) är bortsorterad potatis och skalrester.

På skaleriet storlekssorteras den inkomna potatisen varefter skalningen påbörjas. En optisk sortering sker i processen där gröna och svårt skadade potatisar går direkt till djurfoder, och potatisar med lättare skador skalas om tills skadan försvinner. Potatisen skalas i olika steg. I det första steget skrubbas potatisen och LA i form av jordigt skal skickas för biogasproduktion och i det andra steget knivskalas potatisen och LA samlas upp och säljs som djurfoder till nötkreatur. Det handlar om flera ton per dag då skalningsprocessen avlägsnar minst 35 procent av potatisen (Andersson, 2021e).

Mosindustrin representeras av Orkla Foods Sverige och är den avsättningsmöjlighet alla intervjuade odlare uppgav vara den största för potatis som inte kan säljas som Klass1, Klass2 eller till skaleri (Andersson, 2021c; Sundgren, 2021; Bergmar, 2021). Orkla Foods Sverige har normalt kontraktsodlingar för att säkerställa leverans och kvalitet på potatis som ska in i produktionslinjer, men när det kommer till mostillverkning köper de enbart in potatis från marknaden. De skickar varje vår ut en förfrågan om förväntad leverans till sina 17 primära potatisleverantörer (Tufvesson Sewall, 2021).

Lundahl (2021) uppgav att allt avfall som uppstår i fabriken mäts och transporteras bort och att nästan allt LA går till djurfoder eller biogas. Avloppsvattnet från fabrikerna går till reningsverkets biogasanläggning, där bildas ett avloppsslam som delvis används till spridning på åkrar.

Stärkelseindustrin Lyckeby Starch AB ingår inte i intervjustudien men har omnämnts som en avsättningsmöjlighet för bortsorterad potatis om marknadssituationen för stärkelse gör det lönsamt att

utvinna stärkelse ur matpotatis (Andrae, 2021; Andersson 2021a; Sundgren 2021). Leveranser till stärkelseindustrin kommer primärt från kontraktsodling. Till skillnad från matpotatis har potatis för stärkelseindustrin odlats fram med en högre stärkelsehalt (Andrae, 2021; Andersson 2021a). Sundgren (2021) var den enda av de tre intervjuade odlarna som uppgav stärkelseindustrin som en avsättningsmöjlighet för sin verksamhet medan Andersson och Bergmar (2021c; 2021) angav det som en avsättningsmöjlighet i de fall det fanns en marknad. Utöver produktion av potatismjöl produceras även stärkelse som används för tillverkning av bärarmaterial till mediciner och plaster (Larsson Jönsson, 2021). Bärarmaterial kan till viss del ses som en LF, då potatis som var ämnat att bli mat inte blir det.