Inför en allocation factor för att hantera

Att införa en allocation factor på 10 procent för alla kemikalier skulle passa väl in i strukturen för den nuvarande kemikalieregleringen i EU och skulle direkt minska de tillåtna exponeringsnivåerna och därmed riskerna. Implementering av en allocation factor bedöms få betydande konsekvenser för användningen av kemikalier i EU. Efter- som data om exponering och användningsvolymer är ofullständiga finns det stora osäkerheter om hur många av kemikalierna på den europeiska marknaden som har en riskkvot mellan 0,1 och 1, dvs som skulle klassificeras som kandidater för substitution. Med tanke på denna osäkerhet föreslår vi att en allocation factor gradvis införs i de olika kemikalielagstiftningarna i Europa. En adekvat övergångs- period bör införas för att ge industrin och andra aktörer tid att anpassa sig till de nya kraven.

För att möjliggöra ökad användningsvolym i framtiden har till- verkare och importörer av industrikemikalier sannolikt registrerat de maximala produktionsvolymerna för vilka tillgängliga (eko)toxikolo- giska data fortfarande gör det möjligt att visa säker användning. Detta innebär att användningsvolymerna rapporterade under REACH kan vara betydligt högre än de faktiska användningsvolymerna. Som ett resultat av detta är en sannolik konsekvens av införandet av en alloca- tion factor en översyn av användningsvolymerna rapporterade under REACH för kemikalier med en riskkvot mellan 0,1 och 1. Att införa en allocation factor skulle kräva att kemisk industri rapporterar realistiska produktions- och importvolymer och förfinar sina risk- bedömningar i enlighet därmed. Denna information skulle i sin tur hjälpa europeiska myndigheter att bättre förstå typiska exponerings- situationer för människor och miljö. På sikt kan detta också göra det möjligt att mer exakt uppskatta storleken på en allocation factor (eller olika allocation factors för olika miljöområden och människors hälsa).

En allocation factor skulle troligtvis ha den starkaste inverkan på jordbrukssektorn eftersom många av växtskyddsmedlen har risk- kvoter nära 1. Som en del av vår undersökning bad vi den svenska kemikaliemyndigheten att göra en preliminär bedömning av den andelen växtskyddsmedel som för närvarande används i Sverige som skulle hamna med riskkvoter under eller över 0,1 om en allocation factor på 10 infördes. Kemikalieinspektionen drog slutsatsen att

endast några få procent av de växtskyddsmedel som för närvarande används i Sverige skulle ha riskkvoter under 0,1. Lite mindre än hälf- ten av ämnena skulle sannolikt kunna uppnå riskkvoter under 0,1 baserat på ytterligare tester. För drygt hälften av de växtskyddsmedel som för närvarande finns på marknaden skulle det inte vara möjligt att minska riskkvoten till under 0,1, inte ens med ytterligare tester. Dessa ämnen skulle flaggas som kandidater för substitution.

Den europeiska förordningen om växtskyddsmedel möjliggör fort- satt användning av ämnen som har identifierats som substitutions- kandidater under en viss tidsperiod tills substitut finns tillgängliga. En liknande procedur kan tillämpas för de ämnen som skulle ha risk- kvoter över 0,1. Genom att tillåta fortsatt användning av dessa ämnen under den nuvarande godkännandeperioden för ett specifikt växt- skyddsmedel skulle det säkerställas att ett tillräckligt antal bekämp- ningsmedel kvarstår på marknaden. Samtidigt skulle tester och tek- nisk utveckling stimuleras, vilket skulle minska riskerna på lång sikt.

Införandet av en allocation factor skulle medföra kostnader för producenter och importörer av kemikalier för rapportering av ytter- ligare information, ytterligare tester, riskhanteringsåtgärder och teknisk utveckling. Kostnader för användare av bekämpningsmedel och andra kemiska ämnen beror på tillgången på relevanta substitut och graden av innovation. Baserat på analyser av kostnader och nyttor med att genomföra REACH är det troligt att dessa kostnader skulle vara betydligt mindre än nyttan med att införa en allocation factor.

Genomförandet av rekommendationen skulle innebära nya arbets- uppgifter för behöriga myndigheter i Europa (främst ECHA, EFSA och EMA) såväl som för branschen. Industrin skulle behöva ta hän- syn till faktorn när den ansöker om marknadsgodkännande och skulle behöva se över och kanske förbättra befintliga riskbedömningar. Myndigheterna måste ta hänsyn till allokeringsfaktorn i sina risk- bedömningsförfaranden och kan, baserat på analys av uppgifter om ämnesanvändning och samsexponeringsmönster, precisera storleken på en allocation factor (eller flera allocation factors om bättre data till- låter olika faktorer i olika situationer). Nationella behöriga myndig- heter förväntas spela en viktig roll i detta arbete. Det kommer också att finnas ett ökat behov av samordning mellan myndigheter i genom- förandet och preciseringen av en allocation factor. För att mer exakt uppskatta effekterna på myndigheter och den privata sektorn av att införa en allocation factor föreslår vi att en pilotstudie genomförs av

den föreslagna myndighetsövergripande arbetsgruppen (rekommen- dation 6.11).

7.2.4 Upprätta ett system för att flagga kemikalier som misstänkt farliga ämnen (SVHC) inom REACH baserat på gruppvis bedömning och read-across (rek. 6.9)

Det är för närvarande okänt hur många kemikalier som skulle flaggas som misstänkt särskilt farliga ämnen (SVHC) baserat på gruppvis bedömning och read-across. REACH-förordningens kandidat-för- teckning över särskilt farliga ämnen innehåller för närvarande (Aug. 2019) 201 kemikalier. Baserat på REACH-förordningens krit- erier för identifiering av särskilt farliga ämnen har det internationella kemikaliesekretariatet (ChemSec) utvecklat en lista – ”SIN8 _List”– som innehåller 919 kemikalier. De flesta av dessa tillhör en eller flera av 31 grupper av strukturellt liknande kemikalier. Det är troligt att ett betydligt större antal kemikalier skulle flaggas som misstänkta särskilt farliga ämnen om och när utredningens rekommendation genomförs.

Detta skulle sannolikt medföra ökade kostnader för tester och rapportering för producenter och importörer av flaggade ämnen. De berörda företagen skulle behöva tillhandahålla de uppgifter som behövs för en fullständig bedömning av de substansegenskaper som gav upp- hov till flaggningen. För kemikalier med stor produktion eller an- vändning bör mycket av denna information redan ingå i REACH- registreringsunderlaget. Dock kan ytterligare information behövas om de registrerade uppgifterna bedöms vara av otillräcklig kvalitet eller om de tester som genomförts i samband med registreringen av ämnet inte är tillräckliga för att visa att det inte bör flaggas som ett särskilt farligt ämne.

Rekommendationen kommer sannolikt leda till marknadsfördelar för producenter av kemikalier som inte flaggas som misstänkt sär- skilt farliga ämnen. Genomförandet av rekommendationen kan också leda till färre fall av falsk substitution, eftersom det skulle vara lättare att identifiera skadliga ämnen på ett tidigt stadium.

7.2.5 Tillsätt en myndighetsövergripande arbetsgrupp för