5 Diskussion
5.2 Musikaliska och sociala aspekter av orkesterns gruppaktiviteter
5.2.2 Informella gruppaktiviteter
Av resultatet framgår att gemenskapen i Blåsorkestern bland annat främjas av olika aktiviteter i orkesterns verksamhet. Aktiviteter som fikapausarna på
onsdagsrepetitionerna, orkesterläger och orkesterresor, alla ses de som ett medel att nå gemenskap. Dessa aktiviteter är på ett sätt formella då de planeras och gemenförs av Blåsorkesterns ledning i form av Ledaren eller föräldraföreningen. Dock existerar de samtidigt, och till stor del, utanför den formella verksamheten. Dessa aktiviteter, de informella gruppaktiviteterna, finns runt omkring och i de formella orkesteruppgifterna. Att fika kan tyckas inte ha något med orkesterspel att göra men det som lyfts fram i resultatet visar att fikat i Blåsorkestern är en viktig social stund då orkesterns
medlemmar samlas och ett tillfälle att bygga på de sociala relationerna inom orkestern. Dessa relationer lyfts i resultatet fram som viktiga för att verksamheten ska fungera och för att det ska vara kul att gå till orkesterrepetitionerna, i förlängningen vara lättare att uppnå resultat inom verksamheten. Olsson (1998) beskriver den socioemotionella processen som det sociala samspelet utanför arbetsprocessen. Han menar att den socioemotionella processen kan ses på flera sätt, som en positiv bieffekt av att arbeta i grupp eller som en förutsättning för att gruppmedlemmarna ska kunna agera samordnat och med engagemang för uppgiften. Ses det på det senare sättet kan det tänkas att den sociala processen bygger upp en vi-‐känsla och utgör en nödvändig förutsättning för att gruppmedlemmarna ska kunna arbeta ihop. Så som det framgår i resultatet verkar båda aspekterna stämma överens med Blåsorkestern. Ungdomarna blir kamrater med
varandra för att de en gång börjat spela i samma orkester, och tack vare att goda sociala relationer finns inom orkestern kan gruppen arbeta som en enhet mot gemensamma musikaliska mål.
Tränare inom idrotten är mycket medvetna om värdet av stark lag-‐känsla och de är beroende av sammanhållning lagmedlemmar emellan för att uppnå sina mål, menar Criss (2010). Hon menar att så är också fallet inom bild-‐ och scenkonst. Musikaliska
ensembler är beroende av utvecklandet av sammanhållning för att uppnå samverkan i form av en utmärkt ljudbild och ett uppskattat framträdande. Kamratrelationerna inom Blåsorkestern lyfts också fram i resultatet. Där anses läger och resor vara en stor
bidragande faktor till att dessa relationer bildas och består. Många av orkesterns medlemmar känner till varandra från tidigare orkestrar men alla känner inte alla. Av resultatet framgår att läger och resor är bra tillfällen att lära känna de andra
medlemmarna i orkestern. Så som det framgår i resultatet anser ungdomarna att ”allt” är mycket bättre efter ett läger eller resa. Med ”allt” menar ungdomarna till exempel de sociala relationerna ungdomarna emellan, den musikaliska nivån och den musikaliska gemenskapen. Inom Blåsorkestern existerar dock alltid olika kamratgrupper som bildats spontant, det vill säga informella kamratgrupper inom den formella gruppen
Blåsorkestern och Blåsorkesterns formella stämgrupper. Dessa informella grupper bildas, enligt Svedberg (2007) spontant utifrån samhörighet eller gemensamma intressen. Utifrån resultatet verkar det som så är fallet också i Blåsorkestern. När det gäller sammanhållningens styrka skriver Svedberg (2007) att om
sammanhållningen är stark och gränsdragningen mot omgivningen fast och tydlig sammanfaller individens mål och gruppens. Svedberg menar att i fall då
sammanhållningen är mycket stark kan gruppen bli sluten mot omgivningen av det. Om sammanhållningen istället är mycket svag är det svårt att hålla gruppen samman. I grupper med stark, men inte mycket stark, sammanhållning är gruppens gränser tydliga men inte helt fasta. I dessa grupper är personliga mål och gruppens mål i harmoni även om de inte sammanfaller. De personliga relationerna i gruppen präglas, enligt Svedberg, av professionellt förtroende och därför krävs en låg grad av yttre kontroll. Av resultatet framgår att sammanhållningen i Blåsorkestern är mycket god och att många av
ungdomarna är mycket goda vänner. Alla känner dock inte varandra väl, utan några är bara lite bekanta med varandra. Att alla ska vara som bästa kamrater med alla anses inte vara optimalt för orkesterverksamheten, utan ses mer som en utopi. Att alla ska känna någon och att alla ska trivas anses dock mycket viktigt för den musikaliska
verksamheten. Det är med andra ord viktigt för både ungdomar och ledare att
Blåsorkestern har fasta ramar och gemensamma mål, dels för orkesterns musikaliska resultat samt för att känna en gemenskap runt dessa ramar och mål. Criss (2010) menar att en av vägarna för att bygga sammanhållning i en grupp är att skapa en stark
gruppidentitet som innefattar sidor som lojalitet, gruppaktiviteter, motivation och överförande av traditioner. Hon menar att varje grupp då utvecklar en unik
personlighet, distinkta karaktärsdrag och en stark identitet. Av resultatet framgår att Blåsorkestern har en tydlig gräns mot omgivningen, vilket innebär att medlemmarna är fasta medlemmar med rätt att lämna gruppen om så önskas. I Blåsorkestern
sammanfaller även i de flesta fall de personliga målen med gruppens då alla strävar mot samma musikaliska mål såsom att utföra, uppföra och genomföra den spelade musiken så att varje framträdande blir en succé. Detta mål har Ledaren visserligen ställt upp, men hela orkestern arbetar mot detta gemensamma mål som ett led i att nå
sammanhållning i gruppen.
De fyra aspekterna om enighet i gruppen, om stabilitet i medlemskapet, om
medlemstillfredställelse och om gruppens inre dynamik, sammanställda av Forsyth (1990, refererad i Heiling 2000), framkommer i resultatet som aspekter som påverkar gruppsammanhållningen. Forsyth menar att enigheten i gruppen leder till ökad vi-‐ känsla i form av hög nivå av kamratskap och utveckling av gruppidentiteten. Vidare att om medlemskapet i gruppen är stabilt leder det till låg frånvaro, större engagemang bland medlemmarna och större deltagande i arbetet. Om medlemmarna dessutom är tillfredsställda med gruppverksamheten får de ökad självkänsla och känner sig tryggare. Slutligen om gruppens inflytande ökar, ökar även gruppens acceptans för gruppens mål, beslut och normer. Detta kan dock även leda till lågtolerans för oenighet och ökad press mot överrensstämmelse. Detta kan jämföras med Svedbergs (2007) teorier om
sammanhållning i grupper och den svåra balansgången mellan hur mycket
sammanhållning som är bra och när det går över gränsen till att stark sammanhållning får en negativ effekt. Som det framgår i resultatet är enigheten i Blåsorkestern stor, de vet alla vad de jobbar mot och de är fokuserade på sin uppgift. De har också ett stabilt medlemskap då medlemmar slutar och börjar i samband med ett nytt läsår. Så som det framgår i resultatet är också medlemmarna tillfredsställda med gruppverksamheten och vissa anser till och med att Blåsorkestern är den perfekta orkestern. Dessa aspekter påverkar således Blåsorkesterns verksamhet till stor grad. Då verksamheten både infattar det musikaliska, i det att ungdomarna är där för att spela och lära sig om musik, samt det sociala, i de relationer de skapar och de sociala erfarenheter ungdomarna får
uppleva, påverkar dessa aspekter både det sociala och musikaliska av Blåsorkesterns verksamhet.