5 Diskussion
5.1 Musikaliska och sociala aspekter av ledarfunktionen
Så som det framgår i resultatet är Ledaren otroligt viktig i Blåsorkesterns verksamhet. Medlemmarna menar att Ledaren sätter stämningen och det framgår att Blåsorkestern inte vore vad den idag är utan just Ledaren själv. Ledaren är Blåsorkestern
personifierad. I fallet med Blåsorkestern är Ledaren en av de sammanhållande länkarna, ett medel för att uppnå gemenskap och sammanhållning.
5.1.1 Formella ledaraktiviteter
När det gäller formella och informella grupper skriver Svedberg (2007) att skillnaden mellan dem är att en formell grupp har ett bestämt syfte med regler och rutiner, medan en informell grupp bildas spontant utifrån samhörighet och gemensamma intressen. Detta kan liknas vid Olssons (1998) beskrivning av en arbetsprocess respektive socioemotionell process, det vill säga ett målinriktat arbete och det sociala samspelet utanför detta arbete. I fallet med Blåsorkestern kan paralleller dras både till formella och informella gruppaktiviteter samt till formella och informella ledaraktiviteter.
Formella ledaraktiviteter är de aktiviteter som ingår i orkesterns, och därmed Ledarens, uppgifter, vilket bland annat innebär att dirigera, repetera, välja repertoar och därmed leda det musikaliska arbetet, samt uppnå resultat och genomföra konserter. Informella ledaraktiviteter innefattar istället aktiviteter som handlar om att bygga upp det sociala klimatet i orkestern.
En dirigent ska, enligt Heiling (2000), behärska tre olika sorters ledarskap; allmänt ledarskap, musikaliskt ledarskap och socialt ledarskap. Det allmänna ledarskapet handlar om att engagera, entusiasmera, sporra och ge välgrundad kritik så orkesterns mål nås. Dessa handlingar är vid en första anblick ett medel för att nå mål och resultat och kan på så sätt ses som formella ledaraktiviteter. I resultatet lyfts ett allmänt ledarskap fram där ledarens eget engagemang för blåsmusik engagerar och
entusiasmerar ungdomarna, att Ledaren peppar orkesterns medlemmar inför en viktig spelning och att ledaren har förmågan att få orkestern att utveckla sig. Dock kan även dessa handlingar ses som något som hör till det sociala livet i orkestern, det vill säga aktiviteter som bygger upp det sociala klimatet. Som det framgår i resultatet kan engagemang från en ledare till en början vara tänkt som enbart ett medel att uppnå musikaliska resultat, men att det även kan ha bieffekten att det inverkar på det sociala samspelet och i förlängningen sammanhållningen i orkestern.
Det musikaliska ledarskapet handlar, enligt Heiling (2000), om att vara musikaliskt kunnig, vara väl förberedd, kunna höra fel och kunna visa hur musikanterna ska göra istället. Att ledaren har stor musikalisk kunskap framgår av beskrivningen av Ledaren. Av resultatet framgår även att det i slutänden är musiken som är det viktiga trots att inga av mina ursprungliga intervjufrågor berörde musikaliska aspekter. Dock
återvänder alla intervjuade alltid till musiken, oavsett vilken den ursprungliga frågan var, vilket visar att musiken och det musikaliska ledarskapet har en stor betydelse i orkesterns verksamhet och för dess sammanhållning och gemenskap. Ledaren själv har det musikaliska som grundpelare och betonar sin ledstjärna som handlar om utförande, uppförande och genomförande. För honom är musiken viktig och utifrån Ledarens syn på sitt ledarskap är det musikaliska ledarskapet mycket centralt.
Det musikaliska ledarskapet ses framför allt som formella ledaraktiviteter då det även här handlar om aktiviteter som ingår i orkesterns, och därmed Ledarens, uppgifter. Det handlar om att leda en orkester musikaliskt med alla dess innebörder. Som det lyfts fram i resultatet anser både deltagande ungdomar och Ledaren att det musikaliska arbetet inte kan existera utan de sociala aktiviteterna, att du inte kan spela bra om du inte också trivs på och med orkestern. Således har det musikaliska ledarskapet även en social aspekt.
5.1.2 Informella ledaraktiviteter
Informella ledaraktiviteter är, som tidigare nämnts, aktiviteter för att bygga det sociala klimatet i orkestern och handlar framför allt om det sociala ledarskapet i orkestern. Det sociala ledarskapet handlar, enligt Heiling (2000), om att se till att ingen är utanför och att ledaren fungerar som en fadersfigur som det går att snacka med. Så ser även Ledaren själv på sin ledarroll. I resultatet framgår att Ledaren anser att man inte bör vara för
mycket kompis med ungdomarna för då faller rollen som förebild. I rollen som förebild ingår, enligt Ledaren, att ungdomarna ska veta att de kan lita på honom och alltid kunna komma och prata med honom. Criss (2010) skriver att rollen som ledare är viktig då denne har stor influens över de deltagande medlemmarna och att ledaren ofta blir ihågkommen långt efteråt. Criss menar även, att trots den tydligt auktoritära positionen som ledare för en orkester, så känner många deltagare omsorg och stöd från sin
dirigent. Så verkar även fallet vara med Blåsorkestern utifrån vad som lyfts fram i resultatet.
Av resultatet framgår att Ledaren anser att sammanhållning är en förutsättning för att verksamheten ska fungera. Dock betonar han att han inte aktivt jobbar med gemenskap utan att det kommer av sig själv av andra delar av orkesterverksamheten som fika, resor, läger, scenframträdanden, deltagande i tävlingar med mera. Att se
sammanhållning som en förutsättning betyder, enligt Ledaren, att ungdomarna inte kan sitta i orkestern och vara ovänner, emedan det skulle försvåra arbetet med att få ett bra resultat i verksamheten. Ledaren anser att ungdomarna inte bara behöver tycka om det de gör, de behöver också acceptera den rådande situationen och vara nöjda med att vara där. I förlängningen betyder det att Ledarens aktiviteter behöver främja gemenskap och att de sociala relationerna, det sociala klimatet och informella aktiviteter påverkar det musikaliska resultatet. En informell aktivitet för att skapa en trivsam miljö i orkestern och som lyfts fram i resultatet är Ledarens humoristiska inslag. Ledaren har en förmåga att berätta historier och skämt som lättar upp stämningen på Blåsorkesterns
repetitioner. Dessa är mycket omtalade av ungdomarna och uppskattade inslag i
repetitionsarbetet. Cris (2010) menar att humor hos en ledare kan vara en sak som gör att denne blir ihågkommen långt efteråt. Hon menar att humor är en viktig egenskap hos en ledare och att det är sett som en positiv kraft i kommunikation med grupper. Även att kunna skratta åt sig själv i sin position som ledare är en värdefull kunskap menar Criss, det tillför värme till en repetition.
Som det framgår i resultatet tycker ungdomarna i Blåsorkestern att Ledaren är ”cool”. Han är den sortens ledare som de känner att de kan anförtro sig åt och känna förtroende för. De uppskattar hans engagemang för blåsmusik och tar till sig av de kunskaper han ger. Ledaren framställs som en flexibel ledare som är omtyckt och kunnig i det han gör.
Dessa ledaregenskaper gör att ungdomarna trivs i orkestern och att de vill vara med och skapa musik tillsammans.
Ledaren har alla de tre typerna av ledarskap som Heiling (2000) nämner, allmänt, musikaliskt och socialt ledarskap. Dock är det något utöver dessa ledaregenskaper som gör att ungdomarna vill vara med i Blåsorkestern, hänger sig åt Blåsorkesterns
verksamhet och följer Ledarens alla instruktioner. Ledaren i föreliggande studie tycks ha en stor inverkan på orkestern och lyckas binda ihop gruppen genom sin stora
personlighet. Vad är det som gör att en ledare kan ha så stor inverkan på en grupp och att en person kan binda samman en grupp genom att bara vara sig själv?
Vad är det då Ledaren gör som gör honom så speciell? Att Ledaren är engagerad och entusiastisk och att detta fångar ungdomarna framgår i resultatet. Att Ledaren själv anser att han inte aktivt jobbar med gemenskap och sammanhållning framgår också av resultatet. Dock lyfts i resultatet fram många aspekter av Ledarens handlingar som kan knytas till byggande och skapande av gemenskap och sammanhållning. Svedberg (20007) skriver om situationsanpassat ledarskap och hänvisar till Hersey och Blanchards (1993, refererad i Svedberg 2007) teori om det samma. De menar att ledarskap inte är en position man får utan en relation man erövrar. Det samma menar Koivunen (2003) och säger att en dirigents auktoritära position inte kan tas för given, den måste förtjänas. Hersay och Blanchard menar att det inte finns en ”rätt
ledarkostym” utan en ledares framgång beror på situationsbetingade faktorer och ledarens förmåga att hantera och påverka föränderliga situationer. Av resultatet framgår att Ledarens ser på sitt ledarskap som ett gott vin på lagring, det samlar på sig nya egenskaper och blir bara bättre och bättre med åren. Ledarskap är en process som hela tiden utvecklas. Är det tack vare Ledarens syn på ledarskapet som en process, och hans förmåga att hela tiden anpassa sig som gör honom speciell? Kanske är det en del i det hela. Att Ledaren ser hela verksamheten med dess både informella och formella aktiviteter som viktiga och, trots sitt fokus på musiken inte glömmer bort att det sociala alltid finns i alla delar av verksamheten, kanske är svaret på frågan.