4 Resultat
4.3 Sociala och musikaliska ledaraktiviteter
Ledaren har varit ensam dirigent och ledare för Blåsorkestern i 15 år och av
intervjuerna med ungdomarna framgår att mycket av Blåsorkesterns identitet ligger i just Ledaren och hans sätt att leda orkestern. Alla intervjuade ungdomar pratar mycket och gott om sin ledare och en deltagare från grupp 3 säger:
-‐ Han är bra för att nåt ska fungera över huvud taget.
-‐ Han sätter ju liksom stämningen också för vad det ska vara för slags… ja… för orkestern liksom. Ledaren, han är väldigt cool liksom.
-‐ Han är det, han sätter… han sätter liksom… ja.
4.3.1 Skapandet av en humoristisk stämning
Ledaren sätter stämningen i Blåsorkestern med sitt upplägg av verksamheten. Ett utdrag ur intervjun med deltagarna i grupp 1 beskriver vad en vanlig onsdagsrepetition med Blåsorkestern handlar om:
-‐ Vi spelar, vi fikar, vi spelar mer, vi går hem. -‐ Mm.
-‐ Ja precis.
-‐ Det är ganska pratigt. -‐ Ja.
-‐ Ja pratigt och väldigt roligt medan vi spelar så det brukar bli lite pratigt.
-‐ Ja lite skämt och så. -‐ Ja.
-‐ Och Ledaren kommer med nån historia typ. -‐ Ja.
-‐ Det är inte jätteseriöst alltid.
-‐ Man repar lite, tar några låtar innan fikat. Sen är det fika typ tio minuter och så.
-‐ Det känns som om Ledaren vill att man ska ha kul, det är inte så jättestrikt. Eller han säger ju till också.
-‐ Och att vi ska öva hemma är han ju noga med. -‐ Och det är ju bra.
Deltagare ur grupp 2 tycker att ledaren smittar av sig med att vara glad. En deltagare säger: ”han är ju alltid entusiastisk och så, så jag tror att det smittar av sig”. En annan deltagare ur grupp 1 säger: ”Ja han lättar upp stämningen på repen tycker jag också. Som med hans skämt.” En deltagare i grupp 3 tycker att ledaren är en ”lustig figur. Han kan bara liksom, nej jag måste berätta en rolig historia.” Ledaren själv talar inte om sin egen roll när det gäller humor.
4.3.2 Att vara förebild och ledare
De intervjuade ungdomarna är alla överens om, och på det klara med, att Ledaren är den som bestämmer och leder orkestern. Grupp 2 kom in på ledarens ansvar i ledandet av Blåsorkestern, just i förhållande till gemenskap och sammanhållning.
-‐ Han ska ju leda orkestern.
-‐ Gemenskapen är ju en del av det. Han ska ju leda orkestern och då är det ju hans ansvar att det fungerar.
-‐ Är det dålig gemenskap får han ta ansvar för att fixa det.
På samma ämne diskuterade grupp 1 Ledarens ansvar och menade att hans jobb bland annat är att ”uppmuntra folk till att inte sitta rädda typ”. Deltagare i grupp 1 säger:
-‐ Jag tror det är svårt att tvinga fram det så jag tror det är mer… jag tycker inte ledarna kan göra så jättemycket.
-‐ Att de själva är en del av sammanhållningen. -‐ Ja det är mer det jag menar.
-‐ Att inte bara snacka. -‐ Att inte ställa sig över. -‐ Att vara en i gänget? -‐ Ja precis!
-‐ Ja men att snacka med alla och låta alla veta. -‐ Veta allas namn?
-‐ Ja precis!
Ledaren själv tycker att det är viktigt att man inte blir för mycket kompis med
ungdomarna. Han fortsätter: ”Man kan inte vara kompis fullt ut, man måste vara ledare.” Han vill att ungdomarna ska veta att de kan lita på honom och att han alltid ställer upp. De ska veta att de kan prata med honom men han måste alltid vara en vuxen ledare. Han anser också att en ledare gärna kan förse sin orkester med tillfällen och möjligheter att skapa gemenskap. Men vid dessa tillfällen bör inte ledaren vara allt för delaktig själv, då är det ungdomarnas stund. Ledaren menar att ”du kan vara trevlig och kompis på olika sätt, men inte umgås på samma premisser för då faller förebildsbiten”. En ledare kan finnas där vid sådana tillfällen men då får denne plocka bort sig själv som centralfigur. Vad det gäller orkesterns musicerande är Ledaren centralfigur men när det gäller de andra bitarna tycker han att han ska backa och låta dem själva ha det utrymmet. Han
tror att det annars är lätt att försöka för mycket för att skapa gemenskap, och att det är det som händer om en ledare blir för mycket kompis med ungdomarna.
Ledaren anger i sin intervju att han inte medvetet gör något aktivt för att bygga gemenskapen, han menar att det inte varit något problem, det verkar alltid lösa sig av sig själv och kommer mycket av alla andra saker han jobbar med i Blåsorkestern.
4.3.3 Ge inspiration och skapa engagemang i orkestern
Som tidigare nämnts anser ungdomarna att Ledaren är entusiastisk och att det smittar av sig på dem. Ledaren själv berättar att det här med Blåsmusik är hans grej och att han försöker dela med sig av det till ungdomarna som deltar i hans orkesterverksamhet. Han pratar om vad han gör och vad som kan vara bra att lägga på minnet. Han pratar om musiken och om ambitioner och delar med sig av sitt stora engagemang för blåsmusik. Ledaren talar också om prestationer på viktiga konserter eller tävlingar, att det förutom att ha gjort ett gediget förarbete också handlar om att ”peppa” precis innan konsert. Han säger att ”man måste ju peppa dem lite så det kommer fram lite adrenalin och sådana här saker”. Han säger:
Jag skulle inte säga att vi hetsar varandra men det är lite så man får igång kickarna och sparkar dem i rumpan på ett bra sätt och fram nu för fasen och lite gap och skrik och vi har några såhär stridsrop. Som gör att de kan gå igång då precis innan.
I sin intervju berättar Ledaren om en film om ett collageband där ledaren innan bandets första spelning går och peppar alla och vrålar något som bandets medlemmar har ett inövat svar till. Ungefär som ”nu ska vi ta dom jäklarna” fast de bara ska göra ett eget gig. Han menar att det är ungefär så han gör med Blåsorkestern, att det är en form av
gemenskap som svetsar samman orkestern och att det verkar fungera bra i Blåsorkestern.
Sammanfattningsvis menar Ledaren att han ser på ledarskap som ett vin på lagring, det blir fylligare, samlar på sig nya egenskaper och blir bara bättre och bättre med åren. Så ser Ledaren på sitt ledarskap i Blåsorkestern som en process som hela tiden utvecklas.