3 Metodologi och Metod
3.2 Metod och design av studien
3.2.1 Val av metod
Merriam (1994) skriver att en forskare väljer fallstudien för att skaffa sig djupgående insikter om en viss situation och hur de inblandade personerna tolkar denna, vilket harmonierade väl med vad jag önskade uppnå med min studie. Med utgångspunkt i syftet att studera sammanhållning och gemenskap i en ungdomsblåsorkester valde jag fallstudien som huvudsaklig forskningsmetod för att på så sätt ta reda på den
information jag eftersökte. Efter att ha satt mig in i den kvalitativa forskningsintervjun som metod valde jag den enskilda intervjuformen med orkesterledaren. Fokusgrupper som datainsamlingsmetod valde jag för intervjuerna med grupperna av ungdomar ur orkestern. För att skapa en trygghet i gruppen och för att göra det möjligt för
ungdomarna att lättare bli öppna i diskussioner med varandra valde jag istället fokusgrupper där de respektive grupperna var kända för varandra.
3.2.2 Urval av informanter
För att hitta en lämplig orkester att studera frågade jag både lärare och studenter på Musikhögskolan Ingesund om förslag. Ganska snabbt kom en specifik blåsorkester upp som förslag från flera håll. Jag gjorde lite efterforskningar och orkestern verkade vara precis vad jag sökte, då den har en 100-‐årig historia kantad av spelglädje och
gemenskap. Jag kontaktade sedan orkesterns ledare som tyckte min studie lät mycket intressant.
Heiling (2000) har i sin avhandling studerat ett brassband som han har valt att referera till som Brassbandet. Detta anser jag är en praktisk lösning och när jag i föreliggande studie refererar till den blåsorkester jag studerat benämner jag den som Blåsorkestern. Jag kommer även att referera till Blåsorkesterns ledare som Ledaren.
Orkestern i föreliggande studie, Blåsorkestern, har sin verksamhet i mellersta Sverige och består av ungdomar i åldern 16-‐19 år som alla spelar ett blåsinstrument på den
kommunala kulturskolan. I Blåsorkestern finns i nuläget alla vanliga
blåsorkesterinstrument jämnt representerade, utom fagott. Slagverk och brass består till största del av killar och i träblåset är det flest tjejer, men i orkestern som helhet är det relativt jämnt fördelat mellan könen.
Blåsorkestern är en del av kulturskolan på orten, men med viss egen styrning. Ledaren, Blåsorkesterns dirigent, är anställd av kulturskolan, som också står för repetitionslokal, och repetitionerna sker i kulturskolans orkestersal. De deltagande ungdomarna spelar i huvudsak på instrument som tillhör kulturskolan och kulturskolan sponsrar även med resurser i form av medel för transport av instrument vid till exempel konserter.
Blåsorkestern har även en roll att fungera som ett ansikte utåt för kulturskolan. Trots anknytningen till Kulturskolan är Blåsorkestern även en egen förening under RUM, Riksförbundet Unga Musikanter, med en egen ekonomi. Denna föräldraförening har en viktig roll då de hjälper till vid bland annat konserter, resor och läger, ansvarar för Blåsorkesterns uniformer samt andra praktiska saker. Föreningen har stadgar som styr det rent föreningstekniska. Dessa stadgar behandlar inget pedagogiskt eller musikaliskt. Då Blåsorkestern gör en spelning och får ett gage går dessa pengar till Blåsorkesterns förening och direkt till ungdomarna.
Det finns inga officiella eller nedtecknade pedagogiska och musikaliska direktiv från kulturskolans ledning. Dock har Ledaren själv en lista på saker han anser att
ungdomarna skall kunna, provat på och upplevt efter avslutat tid i Blåsorkestern. De skall:
• lära sig marschera
• spela musik från olika genrer • kunna spela viss repertoar utantill
• uppleva olika sorters spelningar samt delta vid olika typer av spelningar • känna till olika blåsmusikaliska traditioner
Utifrån dessa moment väljer Ledaren upplägget för varje verksamhetsår och vilka spelningar som ska ingå i detsamma.
Ledaren är en son av bygden som i sin ungdom själv spelade i Blåsorkestern. Han arbetar som brasslärare samt ensemblelärare på ortens Kulturskola, folkhögskola samt
med diverse ensembleledaruppdrag. Han utbildade sig till musiker på musikhögskola på 80-‐talet och arbetade därefter som musiker under några år. Efter detta flyttade han hem och blev anställd som orkesterledare på dåvarande kommunala musikskolan i staden. Han har efter sina musikhögskolestudier vidareutbildat sig inom ensembleledning och leder idag själv kurser inom ensembleledning. Han har än så länge lett Blåsorkestern i 15 år och räknar med att bräcka den som nu har rekordet på 21 år.
Inför intervjuerna fick jag hjälp av Blåsorkesterns dirigent med att plocka ut ungdomar till tre representativa grupper ur Blåsorkestern. Grupp 1 bestod av ungdomar som var inne på sitt andra eller tredje år i Blåsorkestern, grupp 2 bestod av ungdomar som spelade sitt första år, och grupp tre bestod av ungdomar som alla gjorde sitt sista år i Blåsorkestern. Alla grupper var, så långt som möjligt, jämnt representerade av killar och tjejer samt av brass-‐ och träblåsinstrument. Tyvärr slumpade det sig så att inga
slagverkare deltog i någon intervju.
3.2.3 Etiska aspekter
Jag har inför min studie tagit del av och följt de regler och riktlinjer som gäller angående forskning som involverar andra människor. Forskning får bara utföras om
forskningspersonen har samtyckt samt att samtycket enbart gäller om
forskningspersonen dessförinnan fått information om forskningen. Samtycket skall vara frivilligt, dokumenteras samt får tas tillbaka när som helst med omedelbar verkan
(Codex, 2011). Då många av försökspersonerna i min studie var under 18 år krävdes dessutom även målsmans samtycke. Detta skedde genom ett informationsbrev till ungdomar och vårdnadshavare med en talong för samtycke som vårdnadshavare fick skriva under och lämna in.
Informationsbrevet gick till Blåsorkesterns medlemmar med vårdnadshavare två veckor innan intervjutillfället. Där berättade jag lite om vem jag var, varför jag gjorde denna undersökning, vilket ämne den behandlar och vad jag hoppas uppnå med
undersökningen. Jag skrev även när undersökningen skulle ske, hur det skulle gå till och att all medverkan är helt frivillig och kräver samtycke. I brevet fanns också mina
kontaktuppgifter och en inbjudan att kontakta mig om eventuella frågor skulle uppstå. På plats vid intervjutillfället presenterade jag mig för Blåsorkestern och gav samma
information som i brevet. Jag försäkrade mig om att alla förstod vad undersökningen skulle innebära. Jag gav möjlighet till frågor och samlade sedan in talongerna.
3.2.4 Genomförande
För att samla in data till min studie valde jag att göra tre gruppintervjuer med ungdomar ur den studerade ungdomsorkestern samt en enskild forskningsintervju med
ungdomsorkesterns dirigent och ledare. En kvalitativ intervju med samtal kring mitt syfte och mina forskningsfrågor blev metoden för den enskilda intervjun. I denna intervju fokuserade jag i huvudsak på att låta den intervjuade diskutera med sig själv kring de aktuella frågorna. För gruppintervjuerna valde jag fokusgrupper. Att få både de deltagande ungdomarnas samt även ledarens perspektiv på de frågeområden som studien handlar om ansåg jag vara viktigt.
De tre gruppintervjuerna skedde i samband med Blåsorkesterns ordinarie repetition på ortens Kulturskola. En grupp hade i förväg blivit ombedd att komma tidigare för att hinna sin intervju innan repetitionen. De efterföljande intervjuerna skedde under repetitionens gång och ungdomarna fick då lämna repetitionen under intervjun. Varje intervju tog ca 30 till 40 minuter att genomföra och skedde i orkesterledarens
undervisningsrum en trappa upp från repetitionslokalen. I intervjurummet hade jag i förväg ställt ut stolar i en cirkel där jag och de intervjuade satt och samtalade. Samtalets huvudsakliga ingång var fyra stora frågor som fokusgruppen sedan samtalade om:
• Kan du/ni berätta om en vanlig repetition?
• Om jag säger gemenskap och sammanhållning, vad tänker ni då? • Vad tycker ni är kul/bra med att vara med i orkestern? Vad är viktigt? • Om vi tänker på gemenskap och sammanhållning, kan du/ni beskriva den
perfekta orkestern?
Intervjuerna dokumenterades vid intervjutillfället genom ljudinspelningar.
Den enskilda intervjun med Blåsorkesterns ledare skedde på förmiddagen dagen efter orkesterrepetitionen och gruppintervjuerna. Även denna intervju skedde i ledarens undervisningsrum på Kulturskolan. Intervjun med ledaren varade i ca 45 min och dokumenterades även den genom en ljudinspelning. Under intervjutillfället satt jag och
den intervjuade vända mot varandra på en varsin stol. Samtalet med Ledaren handlade huvudsakligen om tre frågor:
• Kan du berätta om Blåsorkestern?
• Vad tänker du om gemenskap och sammanhållning i Blåsorkestern? • Hur ser din vision ut av den optimala ungdomsorkestern?
Vid intervjutillfället med ungdomarna, det vill säga på Blåsorkesterns ordinarie repetition, satt jag även med och observerade under repetitionens första 30 minuter. Dessa 30 minuter dokumenterades även genom videoinspelning. Tanken var från början att jämföra resultat från observationen med resultatet från intervjuerna. Dock gav observationen av Blåsorkestern inget av relevans för studien. De första 15 minuterna av repetitionen användes till att strukturera om musikernas positioner i orkestern och under resterande 15 minuters repetition hände inget av intresse för föreliggande studie. Efter dessa 30 minuter avvek jag med den andra intervjugruppen för att genomföra intervjun med dem. Tanken var då att låta filmkameran fortsätta filma. Detta skedde dock inte då en orkestermedlem bad Ledaren stänga av filminspelningen.
3.2.5 Bearbetning och analys
Efter intervjuerna lyssnade jag igenom ljudinspelningarna och transkriberade varje intervju ord för ord. Därefter läste jag igenom materialet och letade efter teman som skulle kunna svara på mitt syfte och mina forskningsfrågor. Jag letade efter variationer i svar, skillnader i svar, variationer mellan vad ungdomar som spelat olika länge i
Blåsorkestern svarade, skillnader mellan ungdomarnas och ledarens svar, hur ofta olika företeelser och synsätt nämndes och i vilket sammanhang de nämndes. För att välja ut teman sökte jag efter konkreta ämnen som beskrev konkreta aktiviteter och företeelser i verksamheten. Jag tittade även efter om det fanns något som de intervjuade återkom till, oavsett den ursprungliga frågan.
I föreliggande studie har jag inte vid något tillfälle namngett någon av de intervjuade ungdomarna eller orkesterns ledare. Jag har i transkriptioner och resultat skrivit att ungdomarna säger, ungdomarna menar, Ledaren berättar med mera.
I vissa citat har jag använt en parantes med tre punkter i (…) för att visa att delar av det ursprungliga citatet inte har tagits med. Uteslutningen av ord har gjorts på grund av att dessa inte har setts som relevanta i det aktuella sammanhanget.
3.2.6 Reliabilitet och validitet
All forskning syftar till att producera giltiga och hållbara resultat på ett etiskt godtagbart sätt, likaså i en kvalitativ fallundersökning. Det är ett krav att andra personer ska kunna lita på forskningsresultaten och vara övertygade om att den undersökning de läser innehåller giltiga och tillförlitliga resultat. Oavsett vilken typ av forskning det handlar om är validitet och reliabilitet frågor som kan tas hänsyn till genom att forskaren är noggrann med de grundläggande begreppen i undersökningen och med hur
insamlingen, analysen och tolkningen av data gjorts. Validitet handlar om i vilken mån ens resultat stämmer överens med verkligheten och reliabilitet handlar om i vilken utsträckning ens resultat kan upprepas. Det handlar dock också om i vilken utsträckning resultaten kan tillämpas även i andra situationer än den undersökta, det vill säga hur generaliserbara resultaten är (Merriam 1994).
I föreliggande kvalitativa studie har bara en metod använts, intervjun. Detta för fram frågan om hur intervjun genomfördes och om min roll som intervjuare. Under min pågående granskning av resultatet började jag ifrågasätta mitt eget förhållningssätt till genomförda intervjuer, och om inte dessa var färgade av min önskan att söka svar gällande sociala aspekter av en blåsorkesters verksamhet. Kanhända att min inställning och mitt gömda fokus på den sociala gemenskapen och sammanhållningen i orkestern gjorde att jag inte följde upp och ställde följdfrågor angående den musikaliska
gemenskapen. Detta kan ha lett till att samtalen blev styrda av mina förutfattade
meningar att endast sociala aspekter skapar sammanhållning, istället för att med öppna frågor låta informanterna själva delge sin syn på vad som skapar gemenskap och
sammanhållning.
Jag observerade även då jag lyssnande på ljudinspelningen av intervjuerna att jag ibland kanske ställde nästa intervjufråga eller följdfråga aningen för snabbt. Det kan också hända, att om jag hade följt min ursprungliga plan angående en studie med både observation och intervju som metod, att jag hade fått ett bredare resultat än jag i föreliggande studie har fått. Detta är dock inte säkert då videoobservation kanske inte
alls skulle ha bekräftat eller styrkt de resultat jag presenterar i nästa kapitel. Vad observation som tillägg till intervju skulle kunnat tillföra eller inte tillföra är svårt att spekulera i. Som det nu är anser jag att den intervjustudie jag har utfört också har gett tillräckligt täckande svar på studiens syfte och forskningsfrågor. Jag anser att jag varit trovärdig i min undersökning och gjort det bästa jag har kunnat utifrån de ramar jag i föreliggande studie satte upp.
Angående denna studies generaliserbarhet är den svår att avgöra. Merriam (1994) menar att fallstudien väljs som metod för att forskaren skall kunna gå på djupet med en bestämd situation, person eller händelse, inte för att ta reda på något som gäller
generellt för många eller alla undersökningsenheter. Så är fallet även i denna
undersökning. Här gäller studien en specifik orkester och denna orkesters medlemmars syn på och hanterande av gemenskap och sammanhållning. Möjligt, och kanske även troligt, är att vissa resultat även skulle kunna stämma in på andra orkestrar under
liknande förutsättningar. Dock är inte syftet med uppsatsen att göra generella slutsatser, utan bara att belysa en enda orkesters verksamhet.