6.1 ”Alla dessa dagar” – Carl Bildt
6.1.1 Inlägg om offentlighet och politik
Blogginlägget som Carl Bildt har skrivit i Alla dessa dagar den 28 februari 2007 heter ”Öppenhet 2.0” och handlar om att hans blogg har blivit starkt ifrågasatt av många människor och framför allt av DN:s Bertil Torekull ( http://carlbildt.wordpress.com/2007/02/28/blogg-och-demokrati/). I inlägget citerar Bildt Torekull från hans artikel:
”genom en blogg som denna förskjuts den maktbalans som i tryckfrihetsförordningen förlänar ett demokratiskt uppdrag till medierna att granska de styrande”.
Bildt kommenterar dessa ord med:
”Det är stora ord. Jag uppmanas tydligen att hålla mig till kommunikéer att delges till och sedan redigeras av media”.
Vidare i inlägget talar Bildt om den öppenhet som borde finnas inom politiken och därefter har kommentarerna haglat in i kommentarsfältet. Sammanlagt fick detta inlägg 308 kommentarer, men jag har som skrivet avgränsat mig en del då många av kommentarerna inte ledde till någon vidare diskussion eller hade någon relevans för studien (Se bilaga 1).
I det här inlägget har jag valt ut 28 av de 308 kommentarerna, med andra ord en relativt brutal sållning. Många av dessa kommentarer som skrevs löd till exempel: ”Bry dig inte om Torekull! Fortsätt blogga Carl Bildt”, alltså kommentarer som inte direkt ledde vidare till diskussion. I inlägget finns många kommentarer kring huruvida bloggarna har inflytande över de traditionella medierna och även vilken roll
offentligheten har gentemot bloggar. Följande kommentar är skriven av Stig-björn Ljunggren:
Reaktionerna från Torekull - och även Per Svensson i Expressen häromdagen (23/2) - är ytterst intressanta.
Det överträffar alla förväntningar om att medierna ska slå tillbaka mot dem som utmanar deras monopol på att organisera informationsflödet i samhället.
Jag trodde att deras taktik skulle vara att erövra bloggtekniken och inlemma den i deras traditionella verksamhet. Att medieetablissemanget skulle absorbera den nya tekniken och allt i princip förbli vid det
gamla, och att bloggosfären utanför skrankorna skulle förvandlas till en lite obsolet kultur för folk med skrivklåda och rättshaveristiska
tendenser.
Men inte. Nu kommer anklagelser om att Du i ditt bloggande är såväl en Ceasar som Hugo Chávez! Det är väl nytt rekord?
Stig-björn Ljunggren skriver om det som även Lars Våge (2005) tar upp i boken Bloggtider, att de traditionella medierna tar över eller involverar sig i bloggvärlden. Våge skriver att journalisterna börjar diskutera huruvida de ska hoppa på bloggtrenden eller inte, men Stig-björn Ljunggren är snarare förvånad över att medierna väljer att inte erövra bloggandet.
Signatur Jurist är också inne på samma spår som Stig-björn Ljunggren, att journalister inte borde ta så lätt på bloggosfären utan istället bli mer vaksamma på hur snabbt det utvecklar sig. Jurist skriver bland annat ”Jag vet emellertid vilket enormt genomslag en blogg kan ha beroende på vad man uttalar sig om och vad som publiceras…” vilket syftar på att bloggarna har förmågan att kunna ta över de traditionella mediernas monopol på att förmedla information. Utifrån hur signaturen skriver sin kommentar kan man se att även han är förvånad över mediernas ”icke-orolighet” för bloggarnas framfart i mediesamhället. Han skriver exempelvis om Inez Uusmans uttalande i början av 90-talet om att Internet bara är en ny ”fluga” som snart
kommer att glömmas bort, idag kan vi konstatera att Internet kom för att stanna och därmed inte bara var en ”fluga”.
Detta som kommentatorerna tar upp, att bloggarna är på väg att ta över som informationskällor, visar på att bloggarna är en viktig roll i det
offentliga samtalet. På en blogg har alla möjlighet att göra sin röst hörd till skillnad mot en tidning. I en tidning kan man visserligen skriva insändare, men på en blogg finns ett öppet kommentarsfält som går att nå när som helst.
Ett annat inlägg som handlar om offentligt/privat är ”Fyra decennier som förändrade världen”. Det handlar om en underlagsrapport till globaliseringskommissionen som Johan Norberg har skrivit (
http://carlbildt.wordpress.com/2007/11/11/fyra-decennier-som-forandrade-varlden/). Bildt skriver att rapporten belyser det som måste göras för att reducera olika brister runt om i världen, men också att vi alltför ofta glömmer bort det positiva som händer i världen. Han ger exempel som att fattigdomen aldrig har minskats så mycket som den gör nu, att Kinas ekonomi fördubblas vart sjunde år och att Indien kan utvecklas ännu mer. Han avslutar inlägget med att rekommendera sina läsare att ta del av Johan Norbergs rapport. Detta inlägg är skrivet den 11 november 2007 och har fått 96 kommentarer, inte i närheten av så många som ”Öppenhet 2.0” fick men är ändå en imponerande siffra (Se bilaga 2). Av dessa 96 kommentarer valde jag ut 15 kommentarer att studera närmare. I det här inlägget är det många kommentarer som är skrivna av samma signatur och på så vis har det uppstått en diskussion mellan läsarna på bloggen.
Av de 15 utvalda kommentarer på detta inlägg är sex stycken skrivna av signatur Kachina och fyra stycken av signatur hillary2. Dessa två
kommentatorer är vanligt förekomna även i andra inlägg på bloggen och ofta brukar det bli diskussion både sinsemellan och med andra läsare. Kommentarerna i detta inlägg handlar mycket om globalisering, men även att ge kritik till Johan Norberg som skrivit rapporten till
globaliseringskommissionen.
Det är inte många av dem som kommenterar som signerar med sitt riktiga namn utan de flesta har en fiktiv signatur. På detta sätt blir kommentatorerna anonyma till en viss del, kanske är det därför många
skapar diskussioner då de kan skydda sig bakom en dataskärm? Det går att spåra kommentarens IP-nummer, men oftast får man bara fram vilket bredband personen använder och var personen bor (eller snarare i vilken stad datorn är registrerad).
Thompson (1995, 121) talar om ”det civila samhället” vilket beskrivs som en sfär av enskilda individer, organisationer och grupper i
samhället som är reglerade efter civillag och åtskilt från staten. Han menar också att det privata kan inkludera det civila samhället. De privatpersoner som kommenterar i olika bloggar, exempelvis Carl Bildts blogg, är alltså en del av det civila samhället. Kommentatorerna har juridiskt sett inget ansvar för vad som skrivs i bloggen, det är Bildts ansvar, men de står ändå under civillag vilket innebär att exempelvis att tala illa om någon och kränkningar inte är tillåtet. Ett exempel på en kommentar som talar mot Bildt är Zalina som skriver:
” Bäste Carl Bilt!
Smaka på ordet “ödmjukhet”!!! Du har Nu visat Din arrogans för tydligt!!
Mvh En som tidigare trodde att Du var rätt man på rätt plats” Detta är dock ingen kommentar som kan klassificeras som brottslig, men den säger tydligt vad kommentatorn tycker om Carl Bildts inlägg. För att kunna anmäla någon för något den skrivit måste det finnas tydliga bevis på angrepp, denna kommentar skrivs på ett ironiskt sätt där personen delar ut komplimanger till Bildt samtidigt som den uttrycker sin nuvarande (mindre gillande) åsikt om Bildts inlägg om öppenhet.
I Katrin Schulmans blogg finns däremot flera exempel på olämpliga kommentarer som är på gränsen till personangrepp och kränkningar. En av dem är ”Jennys” kommentar:
”Fy fan säger jag bara. Jag blir trött på att det verkligen finns
människro som du och jag förlorar hopp om männskligheten. Jag tycker verkligen att du borde dö, du förtjänar inte makten att ta död på andra levande, hoppas detta kommer ifatt dig någon gång och att du blir utsatt för hämnd..”
Detta är ett personangrepp och den som skrev kommentaren kan riskera att bli polisanmäld. Schulman är ”ansvarig utgivare” för sin blogg och ansvarar både för vad hon själv skriver och vad andra skriver i
kommentarsfältet. Kommentarer som den ovan är ett exempel på att hon kan utnyttja den makt hon besitter tack vare bloggen, hon har makt till att kunna ta bort kommentaren och även att polisanmäla den person som skrev den om hon så önskar.
I bloggarna finns ett flertal kommentarer som innehåller kritik antingen mot blogginlägget eller mot bloggaren som person. Ett exempel på en sådan kommentar är ”sara” som skriver:
”blev du AVIS på att det blev ett sånt himla liv på Elins sida nyss pga hennes pälsåsikter så att du vill skapa lite drama här också.. hihi. Du är för rolig. Gillar din blogg, men detta lilla drag är ganska småpluttigt av dig. Sno inte andras diskussioner, skapa dina egna. Du brukar ju vara bra på det!
Du vet vad resultatet av detta inlägg kommer att bli. För du har redan sett det på StyleByKling sidan.. Tönt.”
Denna kommentar är riktad mot bloggaren då ”sara” exempelvis skriver ”detta lilla drag är ganska småpluttigt av dig” och avslutar
kommentaren med ”Tönt”. Dock vill hon ge Katrin Schulman
komplimanger också genom att hon påpekar att Schulman brukar vara bra på att skapa sina egna diskussioner. Kommentatorn menar att hon gillar Schulmans blogg, så även om kommentaren här är personlig mot Schulman så behöver inte det innebära att kommentatorn börjat ogilla hela bloggen utan hon kanske bara är missnöjd med just detta inlägg. Kommentaren är skriven under ”päls”-inlägget och kommentatorn tar upp diskussionen, om ”sara” hade ogillat bloggen hade hon kunnat kommentera bloggen överlag och inte något specifikt inlägg.
En kommentar som visar tydligt att det är bloggfenomenet som kommenatorn är emot är ”Hasse” som skriver:
”De som läser bloggar av den här typen är troligtvis mest journalister och annat mediafolk, samt den lokala, initierade fanklubben.
Bloggen är ett överskattat sätt att kommunicera, folk i allmänhet läser inte bloggar på samma sätt som de som delvis har det som
arbetsuppgift.”
Kommentatorn nämner inget om Carl Bildt som person utan skriver på ett sakligt sätt vad han tycker om bloggen som ett kommunikationssätt. Valet att kommentera på just Bildts blogg för att uttrycka sin åsikt om bloggfenomenet innebär att många människor får höra den och får ta del av andras tankar kring bloggar och även andra saker.
En kommentar som Katrin Schulman fått är ett tydligt exempel på en kommentator som riktar sig mot bloggaren själv. ”Jenny” skriver följande:
”Jag tycker verkligen att du borde dö, du förtjänar inte makten att ta död på andra levande, hoppas detta kommer ifatt dig någon gång och att du blir utsatt för hämnd..”
Kommentaren refererar till viss del till inlägget om päls där
kommentaren är skriven, (”du förtjänar inte makten att ta död på andra levande”), vilket syftar på alla de djur som avlivas för pälsindustrin. Dock är det inte pälsindustrin som anklagas, utan i detta fall Schulman som väljer att bära päls. Här är det alltså en personlig kommentar mot bloggaren och inte en saklig åsikt kring vad det är bloggaren har skrivit i inlägget.
Habermas skriver om offentlighetens olika betydelser, bland annat den representativa offentligheten som innebär att offentlighet snarare är en statussymbol än en social plats. Själva statusen är varken offentlig eller privat utan det är representationen av statusen som är offentlig. Carl Bildts status som utrikesminister är offentlig, men han som person är alltid privat (Habermas, 2003, 16). I en annan betydelse som Habermas talar för innebär offentligt den maktutövning som en viss person är försedd med, detta kallas för den offentliga maktens sfär. Här är det
alltså inte Carl Bildts titel ”utrikesminister” som är offentligt utan hans makt han innehar som utrikesminister (Habermas, 2003, 26).
Det är inte bara bloggarna som påverkas av det offentliga utan även kommentatorerna har ett val när de skriver sin åsikt. Bloggarna kan välja att ha sin blogg lösenordsskyddad och därmed bedriva bloggen mer privat, kommentatorerna kan skriva ett fiktivt namn när de lämnar sin kommentar och på så sätt också bli mindre offentlig med sin åsikt. När en kommentator skriver sitt riktiga namn är det enkelt att spåra vem personen är, men om kommentatorn använder ett fiktivt namn kan man oftast bara få fram i vilken stad datorn som läsaren använder är
registrerad. Att då skriva åsikter som man egentligen inte står för är relativt ”ofarligt” då det är svårt att spåra IP-numret till den rätte personen (Thompson, 1995, 123).
En kommentar som tar upp offentlighet är ”Klas” som skriver ”så länge inte statshemligheter läcker ut så ser jag inget problem i att blogga privat även som stadsråd – varför ska man måsta gå ut ’officiellt’ hela tiden?” Enligt honom så ser han Bildts blogg som en privat blogg, men så länge den är publicerad på Internet som är en offentlig arena så är det också en offentlig blogg.
Ett annat exempel på en kommentator som tar upp offentligheten, men på ett mer indirekt sätt, är ”Hugo Barklund”. Han skriver: ”Och var är herr Torekull? Han borde ju kommentera detta där det gör tydligast nytta, 160 000 läsare skulle ju se hans åsikt?” Att 160 000 läsare skulle se en persons åsikt kan troligtvis tolkas som att platsen där åsikten förmedlas är offentlig. Visserligen kan bloggaren känna 160 000 personer som har tillgång till lösenord, men om man går in på Carl Bildts blogg så ser man att den är fullt synlig utan att man behöver skriva in något lösenord. Bloggen skrivs alltså i ett offentligt syfte som är tillgängligt för alla och inte för privat bruk där bara ”inbjudna” får ta del av texterna och dess kommentarer (Thompson, 1995, 123).