skor. Sedan förklaringen antogs har det inter-nationella systemet för skydd av de mänsk-liga rättigheterna byggts ut och utvecklats genom en rad konventioner och andra doku-ment som utarbetats inom FN, Europarådet, Internationella arbetsorganisationen (ILO) och andra internationella organisationer.
Det är i första hand ett lands regering som har skyldigheten att se till att rättigheterna blir verklighet genom ett fungerande rätts-väsende, lagstiftning, undervisning, socialt stöd och andra åtgärder. Hela den offentliga förvaltningen, liksom domstolarna, har dock ett ansvar för att de mänskliga rättig heterna respekteras. Staten måste också ge enskilda människor ett grundläggande skydd mot över-grepp från privata aktörer, till exempel privat-personer och företag, och utreda, ingripa och bestraffa när sådana övergrepp sker.
De mänskliga rättigheterna delas ofta in i dels medborgerliga och politiska rättigheter, dels ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. De medborgerliga och politiska rättigheterna är till för att skydda enskilda
människors frihet när det gäller till exempel tankar, åsikter, religion och föreningstillhö-righet. De medborgerliga och politiska rättig-heterna ställer även krav på staten i politiska och rättsstatliga avseenden, till exempel när det gäller fria, regelbundna och hemliga val och tillgång till domstolsprövning. De med-borgerliga och politiska rättigheterna skyd-dar också enskilda människor mot olika for-mer av övergrepp, som tortyr och dödsstraff.
De ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna ska tillgodose enskilda männi-skors grundläggande behov av till exempel arbete, utbildning, en tillfredsställande lev-nadsstandard och hälsa. De ger också etniska, religiösa och kulturella minoriteter och ur-folk rätten att behålla och utveckla en egen identitet.
Centrala principer
I arbetet för de mänskliga rättigheterna på både internationell och nationell nivå är principen om universalitet viktig. Det betyder att rättigheterna i FN:s allmänna förklaring
om de mänskliga rättigheterna gäller för alla människor, utan åtskillnad, och ska
respekteras över hela världen, oavsett land, kultur eller specifik situation.
En annan central princip är de mänskliga rättigheternas odelbarhet. Odelbarhetsprinci-pen innebär att alla mänskliga rättigheter – såväl medborgerliga och politiska som ekono-miska, sociala och kulturella – är lika viktiga, en del av samma helhet och beroende av varandra.
En tredje princip som är central är princi-pen om likabehandling. Den kallas ibland principen om icke-diskriminering eller för-budet mot diskriminering. Principen innebär att de mänskliga rättigheterna ska gälla alla utan diskriminerande särbehandling på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshin-der, sexuell läggning, ålder eller annan om-ständighet som gäller en enskild person. Att bekämpa diskriminering är ett centralt mål i det svenska arbetet för de mänskliga rättig-heterna, både internationellt och nationellt.
Rekommendation från Världskonferensen om mänskliga rättigheter
Vid FN:s världskonferens om mänskliga rät-tigheter i Wien 1993 rekommenderades med-lemsstaterna att överväga att utarbeta natio-nella handlingsplaner för mänskliga rättighe-ter. Flera stater, bland dem Sverige, har följt denna rekommendation. En nationell hand-lingsplan för de mänskliga rättigheterna (skr. 2001/02:83) beslutades av regeringen i januari 2002. Handlingsplanen gällde perio-den 2002–2004. En kartläggning av mänskliga rättigheter på nationell nivå (Mänskliga rättig-heter i Sverige – en kartläggning, Ds 2001:10) genomfördes också inför utarbetandet av handlingsplanen. Sveriges första nationella handlingsplan för de mänskliga rättigheterna har genomförts, följts upp och utvärderats.
Nu har en ny skrivelse, En nationell hand-lingsplan för de mänskliga rättigheterna 2006–
2009 (skr. 2005/06:95), tagits fram. Skrivelsen beslutades av regeringen och överlämnades till riksdagen i mars 2006. Skrivelsen består av två delar, dels en kartläggning av situationen
för de mänskliga rättigheterna i Sverige 2005, dels en handlingsplan med åtgärder för att stärka de mänskliga rättigheterna under perio-den 2006–2009. Denna broschyr är en förkor-tad och något förenklad version av skrivelsen.
Insamling av synpunkter och förslag Arbetet med kartläggningen och handlings-planen har genomförts i en öppen process.
Synpunkter och förslag om innehållet har hämtats in från olika referensgrupper med representanter för riksdagspartierna, statliga myndigheter, kommuner och landsting, universitet och högskolor och enskilda organisationer.
Utgångspunkten för de problem, synpunk-ter och åtgärder som redovisas i kartläggning-en och handlingsplankartläggning-en är Sveriges internatio-nella åtaganden om mänskliga rättigheter.
Vilka frågor om mänskliga rättigheter som skulle tas med i skrivelsen bestämdes på grundval av, för det första, synpunkter från utvärderingen av den första handlingsplanen, för det andra, kritik och rekommendationer
från internationella organ som granskar hur de mänskliga rättigheterna följs i Sverige och i andra länder samt, för det tredje, synpunkter och förslag från referensgrupperna.
Fokus på diskriminering och på kunskap om de mänskliga rättigheterna
De flesta åtgärder i handlingsplanen tar sikte på att motverka diskriminering i alla dess former. Diskriminering är det allvarligaste problemet när det gäller Sveriges förverkli-gande av mänskliga rättigheter. Diskrimine-ringsfrågorna behandlas i ett eget avsnitt i handlingsplanen, men tas också upp i avsnit-ten om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Åtgärder som ska höja kunska-pen och medvetenheten om de mänskliga rättigheterna inom den offentliga förvalt-ningen och inom utbildningsväsendet är också viktiga delar i handlingsplanen.
Bakgrund
2
Bakgrund
I utvärderingen av den första handlingspla-nen rekommenderades att regeringen tyd-ligt ska redovisa sin inställning till nya över-enskommelser om mänskliga rättigheter.
Regeringen bör också se över sina ställnings-taganden regelbundet. Ett flertal internatio-nella organ, liksom referensgrupperna, har rekommenderat att Sverige ska ansluta sig till vissa konventioner och tilläggsprotokoll.
Det gäller främst protokoll 12 till Europa-konventionen om generellt diskriminerings-förbud, ILO:s konvention (nr 169) om ur-sprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder och FN:s konvention om migrerande arbetares rättigheter.
En synpunkt som framförts från flera håll är att det är viktigt att regeringen gör en regelbunden genomgång av Sveriges reserva-tioner till konvenreserva-tioner om mänskliga rättig-heter för att se om de kan dras tillbaka.
Flera enskilda organisationer har fram-fört att det behövs en större spridning av kritik och rekommendationer från de
inter-nationella organ som granskar hur Sverige följer internationella konventioner om mänskliga rättigheter. Det har också fram-förts att diskussionen om och uppföljning-en av dessa kommuppföljning-entarer behöver vara mer systematisk.
Läs mer: ILO:s konvention (nr 169) om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder, FN:s konvention om migrerande arbetares rättigheter samt protokoll 12 till Europakonventionen.
Åtgärder
1 Regeringen kommer under 2006 att prioritera arbetet med en FN-konven-tion om funkFN-konven-tionshindrade personers rättig-heter.
2 För att systemet för övervakning av hur staterna följer Europakonventionen ska fungera bättre på sikt har Europarådets med-lemsstater kommit överens om en ändring av Europakonventionen och fem
rekommendatio-ner. Regeringen kommer under 2006–2009 att fortsätta sitt arbete för att rekommendatio-nerna ska få genomslag i Sverige.
3 Under 2006 –2009 kommer regeringen att överväga om Sverige ska ansluta sig till fler konventioner och tillägg om mänsk-liga rättigheter. Regeringen kommer att redo-visa sin åsikt om detta senast i nästa hand-lingsplan.
4 Regeringen kommer under 2006 –2009 att återigen se över sin inställning i frågan om generellt diskrimineringsförbud som ett tillägg till Europakonventionen. Re-geringen anser inte att Sverige i nuläget ska ansluta sig till detta tillägg till konventionen.
5 Regeringen anser inte att Sverige i nu-läget ska ansluta sig till FN-konventio-nen om migrerande arbetares rättigheter.
6 Under hösten 2005 har regeringen läm-nat en proposition till riksdagen med
Sveriges internationella åtaganden
3 om mänskliga rättigheter
förslag om att skriva under tillägget till barnkonventionen om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi.
7 Regeringen kommer under 2006 – 2009 att återigen se över om de reser-vationer som Sverige har gjort till olika kon-ventioner om de mänskliga rättigheterna kan dras tillbaka. Resultatet kommer att redovisas senast i nästa handlingsplan för de mänskliga rättigheterna.
8 Regeringen kommer att bjuda in till möten, dels när Sverige lämnar rapporter till FN om de mänskliga rättig-heterna, dels när FN lämnar kommentarer om dessa rapporter. I vissa fall kommer möten också att ordnas när Sverige rapport-erar till Europarådet om mänskliga rättig-heter.
Se även: åtgärd nr 38 och 41.
4.1 Diskriminering, rasism och homofobi
Diskrimineringsförbudet är en mycket viktig regel som återkommer i de flesta överens-kommelser om mänskliga rättigheter. Den bygger på grundregeln om alla människors lika värde och allas rätt att bli behandlade på lika villkor. Diskriminering betyder, förenklat talat, bland annat att bli orättvist behandlad jämfört med andra i en liknande situation.
Regeringen anser att skyddet mot dis-kriminering ska vara lika starkt oavsett om diskrimineringen beror på kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosupp-fattning, funktionshinder eller sexuell läggning.
Dagens skydd mot diskriminering är inte samlat i en lag utan finns i flera olika lagar.
Det är svårt att få överblick och skyddet mot diskriminering är inte heltäckande. Reger-ingen har därför under de senaste åren verkat för att ta fram en ny lagstiftning om diskri-minering. Om arbetet går som planerat kan den nya lagstiftningen börja gälla under 2008.
Läs mer: FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 2, FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 2(1) och 3, FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, artikel 2(2) och 3, FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering samt FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.
Åtgärder mot diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder
9 En utredning har tillsatts för att över-väga ändringar i den svenska grundla-gen (regeringsformen). Utredningrundla-gen kan även föreslå ändringar i grundlagen när det gäller skyddet av de mänskliga rättighe-terna. Utredningen ska redovisa sitt upp-drag senast den 31 december 2008.
4 Rättighetsfrågor
10 Diskrimineringskommittén har redovisat sitt uppdrag att undersöka möjligheterna att införa en sammanhållen diskrimineringslagstiftning. Regeringen fortsätter nu arbetet med den nya lagstift-ningen och målet är att den ska börja gälla senast 2008.
11 Regeringen kommer under 2006 att ge i uppdrag åt vissa statliga myndigheter att utarbeta handlingsplaner mot diskrimine-ring. Myndigheterna ska samråda med Om-budsmannen mot etnisk diskriminering (DO), Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) och Myndigheten för handikappolitisk samord-ning (Handisam) om hur handlingsplanerna bör se ut. Statskontoret ska sedan bedöma hur handlingsplanerna har fungerat. Reger-ingen förtydligar under 2006 också behovet av att de statliga bolagen arbetar mot diskri-minering i sin verksamhet.
12 Regeringen inför under 2006 en skyldig-het för vissa stora statliga myndigskyldig-heter att ställa villkor mot diskriminering när de gör större inköp av varor eller tjänster.
13 Utredningen om en stärkt och tydli-gare tillsyn inom socialtjänsten redovi-sar sitt uppdrag den 30 juni 2006. Utred-ningen har bland annat till uppgift att un-dersöka möjligheterna att koppla tillstånd för servering av alkohol till villkor om icke-diskriminering. Regeringen kommer att över-väga utredningens förslag.
14 Samarbetet mellan antidiskriminerings-byråerna och de olika ombudsmän som har till uppgift att arbeta mot diskrimi-nering ska utvecklas under 2006.
15 Regeringen kommer att utreda om så kallade diskrimineringstester kan an-vändas som bevis i fall som kommer till Jäm-ställdhetsombudsmannen (JämO), Ombuds-mannen mot etnisk diskriminering (DO),
Handikappombudsmannen (HO) och Om-budsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO).
Se även: åtgärd nr 46, 50, 54, 55, 57, 58, 62 och 96.
Åtgärder mot diskriminering på grund av kön 16 Regeringen kommer att ge
Arbets-miljöverket (AV) och Jämställdhets-ombudsmannen (JämO) i uppdrag att bedöma resultatet av och fortsätta sitt sam-arbete om kompetensfrågor.
Se även: åtgärd nr 47, 48 och 60.
Åtgärder mot diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning
17 Ombudsmannen mot etnisk diskrimi-nering (DO) ska informera grupper som är särskilt utsatta för diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning om vilket skydd de
har. DO ska också ta reda på om informa-tionen har gett något resultat.
18 Regeringen kommer att överväga om så kallade diskrimineringstester kan behöva användas i andra sammanhang än på arbetsmarknaden för att undersöka hur vanligt det är med diskriminering. Erfaren-heterna från användningen av sådana tester på arbetsmarknaden kommer att ligga till grund för diskussionen.
19 Regeringen kommer att studera försla-gen från Utredninförsla-gen om strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet och Utredningen om makt, integration och strukturell diskrimine-ring och överväga vilka åtgärder som kan genomföras.
Se även: åtgärd nr 37 och 45.
Åtgärder mot diskriminering på grund av sexuell läggning och övriga frågor om lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning
20 Regeringen kommer att tillsätta en arbetsgrupp som ska se samlat på frågor som rör lika rättigheter och möjlig-heter oavsett sexuell läggning. Arbets-gruppen ska också undersöka hur man kan mäta hur vanligt det är med diskriminering på grund av sexuell läggning.
21 Regeringen har utsett en utredare som undersöker om par av samma kön ska kunna gifta sig. Utredningens resultat ska redovisas senast den 30 mars 2007. Regeringen kommer sedan att över-väga utredningens förslag.
Åtgärder mot diskriminering på grund av funktionshinder och övriga frågor om funktionshindrades rättigheter
22 Regeringen gör under våren 2006 en uppföljning av den nationella
hand-lingsplanen för handikappolitiken. Uppfölj-ningen redovisas i en skrivelse till riksdagen.
23 Regeringen har bildat den nya myn-digheten Handisam som ska samordna handikappolitiken. Myndigheten började sitt arbete den 1 januari 2006. Handikapp-ombudsmannen (HO) får en mer fristående och granskande roll.
24 Regeringen kommer under 2006 att ge Brottsförebyggande rådet (Brå) i uppdrag att kartlägga våld mot funktions-hindrade.
Åtgärder mot rasism och homofobi 25 Centrum mot rasism har bildats för
att förstärka samhällets insatser mot rasism, homofobi och diskriminering.
Under 2006 ska Integrationsverket utvär-dera organisationens verksamhet. Under 2007 ska Integrationsverket presentera en analys av hur rasismen ser ut och hur den har utvecklats. Regeringen kommer att
använda utvärderingen och analysen för att överväga lämpliga åtgärder mot rasism, homofobi och diskriminering.
26 Forum för levande historia utvecklar sitt arbete mot antisemitism, islamo-fobi och homoislamo-fobi och skriver rapporter om dessa frågor.
27 Regeringen kommer under 2006 att följa upp rapporten Hatbrott. En upp-följning av rättsväsendets insatser, som Brotts-förebyggande rådet (Brå) presenterade 2002.
28 Brottsförebyggande rådet (Brå) ska varje år från och med 2006 redovisa statistik över hatbrott och brott med inslag av islamofobi.
4.2 Barnets rättigheter
Sverige anslöt sig 1990 till FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen).
Där sägs att varje människa under 18 år räknas som barn, om barnet inte blir myndigt tidigare. Regeringens barnpolitik har som mål att barnkonventionens anda och avsikter ska återspeglas i alla beslut och verksamheter som rör flickor och pojkar upp till 18 år. Åtgär-derna som beskrivs nedan ska förstärka arbe-tet med barnets rättigheter i Sverige. Under våren 2006 lämnar regeringen även en sär-skild skrivelse om barnpolitiken till riksdagen.
Läs mer: FN:s konvention om barnets rättig-heter.
29 Regeringen kommer att följa högsko-lornas och universitetens arbete för att undervisning om barnkonventionen ska ingå i olika utbildningar. Regeringen plane-rar också regionala konferenser under 2006 för att stödja högskolornas och universite-tens arbete med barnkonventionen.
30 Regeringen kommer under 2006 att bilda ett centrum för barnets rättigheter.
Detta centrum ska med hjälp av utbildning och utbyte av erfarenheter vara ett stöd i arbetet med att genomföra barnkonventionen.
31 Regeringen har gett Unicef Sverige pengar för att ta fram en handbok om barnkonventionen. Handboken beräknas vara klar i slutet av 2006.
32 Regeringen arbetar med att ta fram olika sätt att mäta effekterna av arbe-tet med att förverkliga barnkonventionen och följa upp den svenska barnpolitiken.
Arbetet väntas bli klart under 2006.
33 Regeringskansliet ska fortsätta sitt sam-arbete med kommuner och landsting kring genomförandet av barnkonventionen.
34 Regeringen startade under 2005 Barn-rättsforum. Det skapades för att regeringen ska kunna diskutera och utbyta
erfarenheter med enskilda organisationer om genomförandet av barnkonventionen.
Regeringen tänker fortsätta denna dialog under 2006 –2009.
35 Regeringen för sedan 2001 en dialog med barn och unga om barnrätts-frågor. Den äger rum i socialministerns barnreferensgrupp. Regeringen tänker fort-sätta denna dialog under 2006 –2009.
4.3 Nationella minoriteter och urfolk
Nationella minoriteter
De svenska nationella minoriteterna är samer, som också är ett urfolk, sverige-finnar, tornedalingar, romer och judar. De språk som skyddas genom minoritets-politiken är samiska (alla former), finska, meänkieli, romani chib (alla former) och jiddisch.
En rad internationella dokument be-handlar frågor om nationella, etniska, reli-giösa eller språkliga minoriteter. Enligt FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter ska de som tillhör etniska, reli-giösa eller språkliga minoriteter få ha ett eget kulturliv, utöva sin religion och an-vända sitt eget språk. Europarådets ramkon-vention om skydd för nationella minorite-ter (ramkonventionen) och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (minoritetsspråks konventionen) utvecklar skyddet för nationella minoriteter. I den svenska grundlagen sägs att etniska,
språk-liga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas.
I februari 2000 anslöt sig Sverige till ramkonventionen och minoritetsspråks-konventionen. Den svenska politiken om nationella minoriteter grundar sig på be-stämmelserna i dessa konventioner.
Målet för minoritetspolitiken är att ge skydd för de nationella minoriteterna och stärka deras möjligheter till inflytande. Det är också ett mål att stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande.
I april 2000 trädde minoritetsspråk-lagarna i kraft. Dessa lagar ger enskilda personer rätt att använda samiska, finska och meänkieli i kontakter med förvaltnings-myndigheter och domstolar. Lagarna gäller i vissa kommuner i Norrbotten (så kallade förvaltningsområden).
Läs mer: FN:s konvention om medborger-liga och politiska rättigheter, artikel 27, Europa rådets ramkonvention om skydd för
nationella minoriteter, den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk.
36 Regeringen har låtit utreda om de om-råden där den enskilde har rätt att använda samiska och finska i kontakter med domstolar och förvaltningsmyndigheter bör utvidgas. Under våren 2006 har utredningarna skickats till berörda parter för synpunkter.
Regeringen tänker återkomma till riksdagen med förslag mot bakgrund av utredningarna.
37 Regeringen kommer med början 2006 att genomföra flera åtgärder för att förbättra romernas situation i Sverige. Åt-gärderna ska bland annat motverka diskrimi-nering och öka kunskapen hos myndigheter, kommuner och romerna själva om romernas livsvillkor i Sverige. Arbetet ska ske med aktiv och öppen medverkan från romer.
38 Regeringen kommer under 2006–2009 att utöka samrådet med de nationella minoriteterna. Företrädare för de nationella
minoriteterna kommer bland annat att bjudas in till diskussion när Sverige rapport-erar till Europarådet om hur minoritets-språkskonventionen och ramkonventionen följs i Sverige.
39 Regeringen tänker under 2006 lägga fram en plan för arbetet med att sprida kunskap och medvetenhet om vad Europa-rådets konventioner om nationella minorite-ter och minoritetsspråk betyder för Sverige.
40 Skolverket har lagt fram en rapport om utbildningssituationen för de nationella minoriteterna. Regeringen överväger vilka åtgärder som bör genomföras på grundval av denna rapport.
Se även: åtgärd nr 63 och 127.
Urfolket samerna
Samerna är ett urfolk och samtidigt en nationell minoritet i Sverige. Hur den samiska befolkningen kommit till Sverige
och hur kulturen uppstått här är inte helt klart. Troligen uppstod den för cirka 2 000 år sedan genom att flera fångst- och jord-brukarkulturer började leva tillsammans på Nordkalotten. Samerna har sedan fortsatt att leva och verka inom detta område, som i dag är delar av Sverige, Finland, Norge och Ryssland. Det betyder att samerna fanns här innan Sverige blev ett land. Samerna är därför ett urfolk. Detta har bekräftats av riksdagen, som 1977 uttalade att samerna är ett urfolk som har folkrättsliga krav på en kulturell särbehandling i Sverige.
Urfolken har särskilda rättigheter, speci-ellt när det gäller land, naturresurser och självbestämmande. De viktigaste internatio-nella reglerna om urfolk finns i ILO:s konvention (nr 169) om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder. Sverige har inte anslutit sig till den konventionen.
Läs mer: ILO:s konvention (nr 169) om ur sprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder.
41 Regeringens mål är att Sverige ska ansluta sig till ILO:s konvention (nr 169) om ursprungsfolk och stamfolk i
41 Regeringens mål är att Sverige ska ansluta sig till ILO:s konvention (nr 169) om ursprungsfolk och stamfolk i