några ord om kvinnornas privilegier och deras betydel
se. De s. k. militära privilegierna som skulle förvärvats tillsamman med arvsrätten och behållits som minne av deras tapperhet, har inget militärt i sig. Rida måste ju brudarna i ett land utan körvägar, och bröllopsmusiken är ursprungligen magi.
Problemet om den värendska arvsrätten skulle kom
ma närmare sin lösning, om man inte bara jagade eru- lerna och sökte möjligheten av de påverkningar de kan ha mottagit på kontinenten, utan även intresserade sig för de småländska kvinnornas ställning i arbetsliv och kult. Om samhällsstrukturen här längre än på andra båll bevarade ålderdomliga drag, så är därmed enligt min uppfattning också svaret givet på frågan varför kvinnorna längre där än annorstädes behöll en bättre ställning. Eftersom jag längre fram talar om arbets
fördelningen mellan könen skulle jag vilja pressa hop min uppfattning till följande sats: om kvinnorna i Små
land gick och skar säden med skära längre fram i tiden an På några andra håll, så måste de också där längre
°ch bättre göra sig gällande.
Om mödrarna brukat hackan och skäran, handkvar- nen, krumkniven, fårsaxen och sländan som vi vet att de gjort, så ger de självfallet dessa ting vidare till dött
rarna. Och viktigare för dem än ärva redskapen är att arva kunskapen om hur de ska brukas vid arbetet på Jorden, med hjordarna, vid härden och vilka bruk som skall iakttagas för att jorden skall bära frukt och krea
turen trivas.
I det primitiva samhället där arv över huvud är ett sent påfund, diskuterar man inte hel eller halv arvsrätt med kvinnor som har de viktigaste näringsgrenarna i SIn hand, med dessa som kläder och mättar de sina.
Man kan naturligtvis komma till en punkt då man tar
86
dem i håret och ryter: gånge hatt till och huva ifrån!
så som kanske skett i Östergötland vilket i så fall varit regerat av hardgrepor för länge. Men man ger dem inte arvsrätt för deras tapperhet.
Det är så mycket annat som är viktigare än att ärva allt eller intet eller hälften: frågan om mannen eller kvinnorna skall stanna eller flytta ut ur familjen vid äktenskap, frågan om dispositionsrätt över förmögen
het och person, frågan om rätten att bestämma över barnen. Hyltén-Cavallius säger att i det medeltida värendska ättsamhället inom Tio härads lagsaga be
stämde fäderna när det gällde äktenskap fortfarande över både manlig och kvinnlig ungdom, och det på en tid då enligt landslagen endast kvinnan var beroende av giftoman. Likställdheten i Värend uttryckte sig allt
så på den tiden så att både manlig och kvinnlig ung
dom stod kvar under ättens lydnad, medan i andra land
skap männen befriat sig därifrån. När sedan plikten att lyda giftoman endast kvarstod för kvinnorna, har genast en olikhet, en försämring uppstått, som efter några årtionden anses vara en naturlag.
När det är tal om kvinnans höga ställning talar man alltid om Värend och inte om Finnveden som ju dock har en trovärdigare sköldmö än Blenda i sin Hervor, kungadottern från Bolmen som hanterade skot och bå- ga, svärd och sköld. Det var om henne som lantmätare Allwin skrev så rart: »amazon, efterlämnade hon troli
gen inga efterkommande.»
Många glimtar av kvinnornas situation får vi från Finnveden genom de utmärkta häradsbeskrivningarna.
Så är det från Finnveden skildringen av de åtta sorge- mödrama kommer. Dessa som klädda i svarta kåpor och med lutande hållning skulle skrida först i varje begravningsfölje, representanter även vid de mest
lu-87 terska sorgehögtidligheter för modergudinnan i hennes åt nattsidan vända funktion som dödsgudinna.
Därifrån kommer också en saga som jag lånar ur Ny Smålands beskrivning. Nu har Blenda hållit scenen i nära 250 år, ända sedan Rudebeck fick henne färdig.
Det kan vara på tiden att hon får maka åt sig för en annan som det förefaller mig äktare sagofigur. Symbol
värdet i den sagan ligger så nära till hands att jag inte behöver påpeka det.
En ungersven skulle resa till Halmstad, heter det i sagan, fast den naturligtvis är mycket äldre än Halm
stad. När han kom till Ugglerör vid Nissastigen fick han se en fager ungmö vid vägkanten. Han tilltalade henne genast med orden: goddag fästmö! och flickan svarade: tack, håll ord med det. När han återvände från sin resa stod flickan på samma ställe och krävde att han infriade sitt löfte. Han ångrade sig nu och räddes att ha kommit i beröring med ett troll, varför han bad om åtta dagars betänketid. Prästen i försam
lingen rådde honom att som villkor för äktenskap upp
ställa att flickan skulle låta döpa sig och bli kristen.
Hon förklarade sig villig därtill, men efter dopet för
svann hennes skönhet och hon blev ful och grov.
Angående deras sammanlevnad berättar historien att mannen var hård och fräck samt hånade sin maka för att hon var ett bergatroll. Hustrun upptog i enlighet med sina kristna äktenskapslöften hans beteende med stilla tålamod, tills det en gång hände att makarna skulle sko en häst och hustrun tjänstgöra som hållekarl. Häs- ten ville ej stå stilla och skon passade ej heller. Med vresiga tilltal sköt mannen skulden på sin hustru. Den
na bad då att få se skon. Mannen svarade: det lär du troll förstå dig på! Men hon tog skon och böjde, rätade
°ch krökte den efter gottfinnande med blotta händerna.
Därvid sade hon: med lika lätthet som jag böjer denna
t metüidiaif ff ЧТиЯн*
88
hästsko, kunde jag böja och kröka dig om jag så ville och inte följde mina givna löften till dig, vilka jag alltid sökt uppfylla och hålla heliga.
Historien slutar med att mannen efter detta alltid vi
sade hustrun en tvungen hövlighet och att ätten troli
gen nu är utslocknad.
Vlslanda pastoratsslglll med årtalet 1833, numera ur bruk. Visar en beväpnad kvinna, iklädd den ännu på 1800-talet brukliga folkdräkten.
Enligt de lärda kan den lika arvsrätten ledas tillbaka till den tid då Värend och Blekinge hörde ihop, d. v. s. innan Blekinge, troligen i mitten på 1000-talet, blivit danskt. En kvinna som alls skulle haft något med värendsrättens tillkomst att göra, borde ha levat senast under något av de första århundradena före Kristus och följaktligen haft en annan kostym. På skölden står namnet Blenda, ett jämförelse
vis modernt namn som anses vara tillverkat av Rudebeck på mansnamnet Bläding.
Till sevärdheterna på Huseby hör vatten
hjulen som ännu hålls i gång
Rron över Mörrums å vid Hackekvarn, där två lastbilar inte kan mötas
:*r - • ■••■‘ivy.-***y*fK*~ • -Vj,
sas в i
. ....
■г-'--Ж'ГТУ