145 När den naturförbundna människan ännu levde i ett

stort sammanhang, måste de magiska bruken ha varit lätta att komma ihåg, därför att man hade så nära till den uppfattning ur vilken de kom. Men så snart av en levande tro blir ett ceremoniel och av den naturliga varsamheten blir försiktighetsmått och regler att hålla i huvudet, så inträder ett huvudbry mot vilket det mo­

derna läxläseriet med inprövningar och studentexamen är en barnlek.

Den samvetsgranne praktikanten har aldrig någon ro.

Just därför att han inte vet om han kunnat hålla olyc­

korna på avstånd eller om han utfört de handgrepp med vilka man får djur och växter att trivas, så blir han jämt så angelägen att se in i framtiden. Sätt att utforska väderlek är i Oeconomian lika vanliga som sätt att framkalla månadsrening eller abort.

Julen är den bästa tiden för att lära känna framtiden:

man ska iaktta hur skuggan faller, hur ljusveken klyver sig och tusen andra saker. Man går till grannens och lägger örat till deras ruta medan man frågar: skall jag dö i år? Är sen det första ord som fälles där inne ett ja, då är det förkylt.

Man har knappt hunnit hämta sig från julen, så kom­

mer den besökelsens tid då allt är jämnskiftat: natten och dagen, och sen är det i en handvändning midsommar.

Numera förstår jag bättre än förr varför nervklena små­

länningar än i dag lägger sig till sängs före jul och midsommar som förebyggande åtgärd mot den försäm­

ring de fruktar. Man kan gott förstå nervklenheten och den ångest som följde därmed. Tänk om man glöm­

mer att lägga spånor av en huggekubb i barnets första badvatten, som seden var i Västbo härad, och sen barnet slutar på stupstocken bara för det! Tänk om den unga hustrun blir fattig och förtryckt i äktenskapet och för­

därvad i barnsäng, därför att hon glömt några av de

10—398650. W ä g n e r, Tusen dr i Småland.

tusen och en föreskrifter genom vilka hon skulle säkrat sig herravälde i huset, tur med kreatur och en lätt barns­

börd! Tänk om man ådrar sig de dödas onåd genom att glömma att julnatten är deras natt, då de har rätt till vad huset förmår.

Allra värst är det om man är osäker om vilka bruk som är de rätta, något som lätt kan hända när en före­

ställningsvärld är i utdöende. Louise Hagberg berättar i sitt verk »När döden gästar» om hur gummorna blev osams i en begravningsgård i Gårdsby i Norrvidinge när det skulle risas för den döde. Att risa för den döde består i att lägga ett kors eller en äreport av hackat granris på vägen där begravningsföljet skall dra förbi.

Numera är det blott en ärebetygelse, men ursprungligen var meningen att man skulle på ett diskret sätt visa den döde vägen mot begravningsplatsen, så att han inte vek av inåt gårdarna. Nu ansåg somliga av gummorna i den gård där grälet utspelades, att barren skulle vändas mot kyrkan, och andra ansåg att de skulle vändas mot den dödes hem, för annars kunde han finna på att ta med sig någon från gården som sällskap i sin grav. Det är inför sådana tvister som man kan tycka att Alexander- hugget tvärs över den gordiska knuten är en befrielse, fast det lika lite som Kolumbi ägg är någon lösning.

Det är intressant att besinna hur smålänningarna av olika inställning tog emot budskapet om Kristus. Vålds- människorna högg huvudet av Unaman, Sunaman och Vinaman, det var en tarvlig och vanmäktig metod. De magiska människorna tillägnade sig predikan om kor­

set på så sätt att korset blev ett signeri som hjälpte vid alla tillfällen alldeles som en patentmedicin. Den som flyr för trollen behöver bara springa tvärs över en plöjd åker så att spåren bildar kors mot plogfårorna. Den som inte ens vill lägga två strån i kors för en sak, måste därför vara verkligt likgiltig för den, när man kan med

ett så enkelt medel ställa den under korsets beskydd.

Från Öland berättas att om man råkade vara ute sent och det var farliga makter å färde, så klarade man sig genom att sätta sig med benen i kors. Detta missbruk av korset måste ju ha varit outhärdligt för de männi­

skor som i detta såg symbolen för det ställföreträdande lidandets hemlighet.

Om prästernas och kyrkans inställning till de magiska bruken blir det tal, då vi kommer till den luterska kyr­

kans historia. Men redan här kan vi kanske skilja på två olika behandlingsmetoder och genom ett exempel ge en antydan om dem. Antag att en präst har kom­

mit till en kyrka som anses som en offerkyrka, det vill säga en sådan som byggts på ett särskilt heligt hedniskt offerställe, och därför ger mer valuta än andra kyrkor lör de offer som lämnas dit. En präst kan då välja två vägar. Han kan göra sig nytta för kyrkan och för­

samlingen av denna vidskepliga föreställning, och han kan lägga ner sin kraft på att utrota den. Båda delarna hände alltefter pastors inställning.

När vi betraktar de magiska bruken finner vi ofta den rena pedagogiska avsikten uttryckt med den magiska människans åskådliga språk. Trollen har inte makt med den som tvättat sig. Den flicka som glömmer ett bröd i ugnen blir glömd av friarna, den som höstar en eldbrand, vilket man inte behöver göra om man skött elden, blir höstad av sin tillkommande man och så vi­

dare i det oändliga. Likaså möter vi mycket som är direkt ruskigt: en mördares blod är den hästa kraft­

drycken, och en kvinna som vill bli omgift ska lägga sig 1 sin döde mans säng innan ännu lakanen kallnat efter honom. Men mitt ibland denna finurlighet och ruskig­

het kan vi hitta uttryck för sanningar, oklara uttryck kanske, men ändå ett bevis på att man kom ett stycke På den vägen också.

148

Höjdpunkten i all mystisk Gudsupplevelse över hela denna jord är förnimmelsen av att vara förenad med Gud och hans skapade värld i fullkomlig samklang. Är det inte denna upplevelse de magiska människorna anat och är ute och letar efter, fast så få av dem lyckats helga den magiska föreställningen och lyfta den i en högre sfär?

Smålänningens gamla tro att i varje människa bodde en kraft som allt efter sin styrka verkade starkare eller svagare på alla väsen, varmed hon kom i beröring, den kan ingen längre avfärda som vidskepelse. Fysikerna får ju nu sina instrument att ge utslag för den mänsk­

liga auran, däremot kan inte vetenskapen lära ut den försiktighet varmed folk som visste med sig att de hade starka tydor, umgicks med andra människor för att inte skada dem. Vår Cavallius som köpte tillbaks Sunnanvik sedan gården länge varit i andra händer, ha­

de så starka tydor, att när han kom hem från en resa förlöstes korna från sina kalvar och torparhustrurna från sina barn, vilket ju inte var att beklaga, om det skedde på rätt tid.

Mot smålänningens gamla tro att vid varje möte eller beröring, även främmande människor emellan, uppstår en osynlig kamp innan ett ord har sagts, en kamp i vilken det starkare väsendet inverkar på det svagares hälsa, mod och lycka, har väl den nya psykologien ingenting att invända? Även den känner ju kraften i önskan, blicken och tystnaden. Om Linné levat i våra dagar — tänk så roligt om han gjort det — så hade han inte gjort sig så löjlig över den kloka smålands- gumman Ingeborg i Mjärhult, fast hennes redogörelse för universum och människans dubbeljag eller vård blev en faslig röra när den lärde mannen tvang henne att kläda sina föreställningar i ord. Han skulle kanske er­

känna, att när en populärvetenskaplig författare av i

149