styrelsefunktioner och strategier
för att hantera kritik och krav
I detta kapitel presenteras avhandlingens teoriram. Kapitlet är indelat i tre delar. Först presenteras de teoretiska utgångspunkter som används för att förstå och analysera styrelsernas institutionella logik. Därefter följer en framställning av de styrelsefunktioner som tidigare styrelse-forskning har lanserat för att förstå vad en styrelse gör. Slutligen pre-senteras de teoretiska utgångspunkter som kommer att användas för att analysera hur styrelser i kommunala bolag hanterar kritik och krav som riktas mot dem.Institutionell logik
Avhandlingens första frågeställning riktad mot de föreställningar om vad som är ett lämpligt agerande i styrelsearbetet. Eftersom de kom-munala bolagsstyrelserna befinner sig i en verksamhet som är offent-ligt ägd men som samtidigt bedrivs i bolagsform finns det åtminstone två olika föreställningar om vad som är ett lämpligt agerande i styrel-sen och vad som förväntas av varje styrelsemedlem. Ställd inför varje given situation i styrelserummet kan styrelsen antingen agera som politiker eller företagare. Att styrelseledamöterna är politiker och rek-ryterade genom de allmänna valen gör att de skulle kunna agera i en-lighet med en politiskt orienterad institutionell logik, men eftersom styrelsen sitter i ett bolag och inte en nämnd skulle det dock kunna vara lika naturligt för styrelsens ledamöter att betrakta sig som före-tagsledare och därmed ta sig an samma situationer och fråge-ställningar som sådana. Vad vi har att göra med här är två olika in-stitutionella logiker, två olika uppsättningar med antaganden,
värde-ringar, övertygelser och regler genom vilka styrelseledamöterna pro-ducerar sin existens, organiserar sig och skapar mening i sitt sociala sammanhang (Thornton & Ocasio 1999). Varje institutionell logik består av en uppsättning antaganden och värden över hur organi-sationens verklighet ska tolkas, vad som kan ses som lämpligt be-teende och hur organisationen ska lyckas (Thornton, Ocasio & Lounsbury 2012:7ff).
Begreppet institutionell logik introducerades av Roger Friedland och Robert Alford i ett försök att återinföra ”samhället” i analysen av organisationer. I sin artikel ”Bringing Society Back in” kritiserade de teoribildningar som helt grundar sina analyser av vad som sker i en organisation på aktörsförklaringar, utan att ta hänsyn till de institu-tionella ordningar som deras agerande återfinns i. De tog avstånd från rationella aktörsteorier, så som public-choice och principal-agent. Friedland och Alford menade att ensidig fokusering på individernas överlagda och rationella val i syfte att maximera sin egen nytta förbi-ser de institutionella ordningar som skapar individernas preferenförbi-ser och värderingar (Friedland & Alford 1991:232ff).
Samtidigt menade de att aktörernas inflytande över sitt handlande inte helt kan räknas bort. Friedland och Alford hävdade att nyinstitu-tionella teorier fungerade så länge som det handlar om att förklara likheter mellan organisationer genom isoforma processer där organi-sationer inom samma fält blir alltmer likformiga till följd av anpass-ning till institutionellt tryck och strävan efter legitimitet. Men när det handlar om att förklara organisatoriska olikheter saknar nyinstitution-ella teoretiker helt enkelt verktygen (Friedland & Alford 1991:243ff). De menade att individer och organisationer som befinner sig i samma institutionella omgivningar inte alltid agerar på samma sätt. Aktörer-nas preferenser måste utgöra en del av förklaringen till varför organi-sationer beter sig som de gör. Friedland och Alford argumenterade för att aktörer alltid förhåller sig till olika institutionella ordningar och kan välja hur de ska förhålla sig till dessa. De kan inte agera utanför de institutionella ordningarna, men förhålla sig till dem på olika sätt.
Friedland och Alford ville därför hitta ett sätt att tillskriva både ak-törerna och institutionerna betydelse i analysen av varför individer och organisationer agerar som de gör. De ville både kunna förklara lik-heter och oliklik-heter. Det är i detta sammanhang de lyfter fram tanken om institutionella logiker. Friedland och Alford hävdade att det i varje institutionell ordning finns en central logik som vägleder organisering och individuellt agerande genom att den formar identiteter och
mål-sättningar, tillhandahåller medel för hur målsättningarna ska uppnås samt skapar motiv för agerande (Friedland & Alford 1991:251). De definierade institutionell logik som: ”en uppsättning materiella
prak-tiker och symboliska konstruktioner som konstituerar dess organisat-ionsprinciper och som är möjliga för organisationer och individer att bearbeta. En institutionell logik är det sätt på vilken en viss social
värld fungerar (Friedland & Alford 1991:248). Baserat på Friedland och Alfords definition framförde Patricia Thornton och William Ocasio en liknande definition, och det är deras definition som ligger till grund för analysen i denna avhandling. Thornton och Ocasio bet-raktar institutionella logiker som:
… socialt konstruerade, historiska mönster av materiella praktiker, anta-ganden, värderingar, övertygelser och regler genom vilka individer produ-cerar och reproduprodu-cerar sin materiella existens, organiserar tid och rum samt skapar mening i sin sociala verklighet. Institutionella logiker är både materiella och symboliska, de tillhandahåller såväl formella som infor-mella regler för agerande, interagerande och tolkningar som vägleder och begränsar beslutsfattare i deras strävan att utföra organisationens uppgif-ter, erhålla social status, tilltro och belöningar i processen. Dessa regler består av en uppsättning antaganden och värden (vanligen implicita) över hur organisationens verklighet ska tolkas, vad som kan ses som lämpligt beteende och hur organisationen ska lyckas. (Thornton & Ocasio 1999:804)
Varje institutionell ordning präglas av en unik uppsättning organisat-ionsprinciper, praktiker och symboler som influerar beteendet hos såväl individer som organisationer. Institutionella logiker fungerar som referensramar och villkorar aktörernas meningsskapande, hur de formulerar och motiverar sina ageranden och uppfattar sig själva och sina identiteter. Principerna, praktikerna och symbolerna i varje insti-tutionell ordning skapar aktörernas sätt att tänka och vad de uppfattar som ett lämpligt agerande. Vilken institutionell logik som kommer att
aktiveras avgörs genom en matchning mellan logikens innehåll och de
olika situationer individerna befinner sig inom. I vissa situationer kommer individerna agera enligt vissa institutionella logiker, medan de i situationer som de uppfattar på ett annat sätt kommer att agera enligt andra logiker. (Thornton, Ocasion & Lounsbury 2012:92ff).
Institutionella logiker påverkar genom fem mekanismer
De institutionella logikerna tillhandahåller riktlinjer för agerande i varje enskild situation. Återstår då att beskriva hur de institutionella ordningarna faktiskt påverkar individuellt och organisatoriskt hand-lande. Forskning på området har visat att kopplingen mellan de insti-tutionella ordningarna och det faktiska agerandet sker genom fyra olika mekanismer.
En första mekanism genom vilken de institutionella logikerna på-verkar individuellt och organisatoriskt agerande är genom att de till-handahåller kollektiva identiteter (Thornton, Ocasio & Lounsbury 2012:85f, Thornton & Ocasio 2008:111). Kollektiva identiteter svarar på människors frågor om vilka de är och var de hör hemma, men talar också om vilka de inte är och var de inte hör hemma. En individ iden-tifierar sig med olika karakteristika som knyter henne eller honom till en viss gruppering där övriga individer har anknytning till samma markörer. Dessa kopplingar till gemensamma karaktäristika som ger individen känslor av tillhörighet till ett eller flera kollektiv hjälper individen att bättre förstå sin plats i världen och hur den ska agera i olika situationer, både som individ och som del i ett kollektiv:
Collective identity describes imagined as well as concrete communities, involves an act of perception and construction as well as the discovery of preexisting bonds, interests, and boundaries. It is fluid and relational, emerging out of interactions with a number of different audiences (bys-tanders, allies, opponents, news media, state authorities), rather than fix-ed. It channels words and actions, enabling some claims and deeds but de-legitimating others. It provides categories by which individuals divide up and make sense of the social world. (Polletta & Jasper 2001:298).
De kollektiva identiteterna kan vara kopplade till en grupp (etnisk, religiös, kulturell etc.), en profession (jurist, läkare etc.), en organi-sation (företag, nämnd, etc.) eller bransch (byggbranschen, välfärds-politik etc.) (Thornton & Ocasio 2008:113).
En andra mekanism genom vilken de institutionella logikerna på-verkar individuellt och organisatoriskt agerande är genom att de till-handahåller individerna olika målsättningar (Thornton, Ocasio & Lounsbury 2012:86f). Olika målsättningar är inbäddade i olika insti-tutionella ordningar och individerna eftersträvar att uppnå de mål som föreskrivs inom respektive ordning. Kontentan är att olika mål-sättningar kommer att anses eftersträvansvärda i olika institutionella
ordningar, inte i enlighet med vad som är rationellt utan vad som är lämpligt i varje ordning (Marsch & Olsen 1989). På detta sätt kommer individer som befinner sig i olika institutionella ordningar eftersträva olika mål. De institutionella logikerna ger individerna svar på frågan: ” Jag identifierar mig som X, vad förväntas jag då eftersträva?
De institutionella logikerna styr inte bara individernas identitet och deras målsättningar, utan också vilka situationer som ska uppmärk-sammas och hur de ska hanteras. Den institutionella ordningen besva-rar frågan: ”Jag identifiebesva-rar mig som X och befinner mig i situation Y. Hur förväntas jag då lösa/agera i den här situationen?”. I varje institu-tionell ordning finns det en tillgänglig uppsättning med lämpliga lös-ningar och svar på de situationer som uppstår. Alla löslös-ningar är inte tillgängliga i alla institutionella ordningar. Vissa lösningar får inte användas, andra anses olämpliga medan ytterligare andra helt enkelt inte noteras av aktörerna (Thornton & Ocasio 1999:806, Ocasio 1997:189).
De målsättningar och lösningar som kommer eftersträvas och an-vändas i respektive logik hänger i sin tur samman med grunden för uppmärksamhet. De institutionella ordningarna talar om för individer-na inom dem vilka värden de ska rikta sin uppmärksamhet mot. Inom varje institutionell ordning riktas uppmärksamheten mot vissa frågor medan andra situationer kommer att passera utan att individerna note-rar dem, allt beroende på vilka grundläggande värden som finns inom ordningen (Thornton, Ocasio & Lounsbury 2012:89f, Thornton & Ocasion 2008:113, Thornton & Ocasion 1999:806, Ocasio 1997:189). De institutionella logikerna besvarar frågan: ”Jag identifierar mig som X, i vilka situationer förväntas jag då agera?”.
För styrelserna i kommunala bostadsbolag kan vi tänka oss att de ledamöter som har en företagsorienterad institutionell logik kommer vara lyhörda mot ägarens uttalade intentioner medan det är mer sanno-likt att partiernas eller väljarnas preferenser och åsikter kommer upp-märksammas av dem som identifierar sig som politiker.
Genom att individernas självuppfattning styr deras uppfattningar om varför ett agerande är nödvändigt, lämpligt och naturligt påverkas också deras uppfattning om vem som har inflytande i en given situa-tion och organisasitua-tion. De institusitua-tionella ordningarna reglerar relatio-nerna mellan individerna i en organisation och avgör vem som har
auktoritet att avgöra hur en situation ska hanteras. Givet de problem
och lösningar som finns tillgängliga i en uppkommen situation avgör den institutionella ordningen vem eller vilka som kan utöva inflytande
över situationen och avgöra hur situationen ska hanteras. Inom olika institutionella ordningar föreskrivs olika auktoritetsgrunder (Thornton, Ocasio & Lounsbury 2012:64f, Thornton & Ocasio 1999:806, Ocasio 1997:189). De institutionella ordningarna besvarar frågan: ”Jag identi-fierar mig som X och befinner mig i situation Y. Situationen kan han-teras med lösning Z. Vem bör då avgöra hur vi ska agera?”
För styrelser i de kommunala bostadsbolagen kan vi här tänka oss att det i styrelser där ledamöternas identitet är knuten till en före-tagsorienterad institutionell ordning uppmärksammas situationer som påverkar företagens utveckling och fortlevnad. Detta medför att infly-tandet över organisationens agerande ligger hos de individer som bäst förstår marknadens förutsättningar och som bäst kan hantera de lös-ningar som står till buds, det vill säga aktörer med kompetens och kännedom om den aktuella branschen, ekonomi, finans och juridik. Om istället ledamöternas identitet är knuten till en politiskt orienterad institutionell ordning ökar istället inflytandet för de individer som bäst kan hantera väljaropinioner, partiorganisationer och de politiska orga-nen i den kommunala organisatioorga-nen, till exempel kommunstyrelsen eller kommunfullmäktige.
Två idealtyper – operationalisering av institutionell logik
I denna avhandling kommer analysen av de institutionella logikerna göras utifrån två idealtyper mot vilka det insamlade materialet kom-mer att ställas. Det har länge varit vanligt att använda idealtyper vid analysen av institutionella logiker. Redan i sin första artikel om in-stitutionella logiker från 1991 lyfte Alford och Friedland fram ideal-typer som en möjlig väg till förståelse för hur olika institutionella logi-ker påverkar organisatoriskt och individuellt agerande. Alford och Friedland menade att de fem dominerande institutionella ordningarna i västvärlden; marknaden, den statliga byråkratin, demokratin, familjen och kristendomen alla hade sin centrala logik som påverkade aktörer-nas handlande (Friedland och Alford 1991:248ff).
Friedland och Alford resonerade kring dessa institutionella ord-ningar på ett övergripande plan, men genomförde inte någon empirisk studie med dessa idealtyper som grund. Deras idealtyper har därför modifierats och gjorts användbara för empiriska studier i efterföljande forskning. Patricia Thornton och William Ocasio (1999) var bland de första att genom idealtyper operationalisera Friedland och Alfords tankar om institutionella logiker. I sin studie om organiseringen av det akademiska publiceringssystemet använde de sig av marknaden och
professionen som idealtyper för institutionella ordningar och delade in dem i nio olika dimensioner som tillsammans avgöra den institu-tionella logiken. De nio dimensionerna var: organisationens karaktärs-drag, aktörernas organisatoriska identitet, legitimitetsgrund, strukturer för auktoritet, aktörernas och organisationens huvudsakliga målsätt-ning/uppdrag, uppmärksamhetsfokus, aktörernas strategier, grunden för investeringar samt regler för att nyrekrytering (Thornton och Ocasio 1999:809).
I en studie om organisatoriska förändringar inom branscherna för redovisning, arkitektur och förlagsverksamhet använder Patricia Thornton, Candace Jones och Kenneth Kurry nio liknande indikatorer som ett mått på institutionella logiker: ekonomiskt system, identitets-grund, legitimitetsidentitets-grund, auktoritetsidentitets-grund, målsättning, uppmärksam-hetsgrund, grunden för strategiskt agerande, investeringslogik samt styrmekanismer (Thornton, Jones & Kury 2005:135).
I sin bok The Institutional Logics Perspektiv: A New Approach to
Culture, Structure and Process (2012) sammanfattar Patricia
Thornton, William Ocasio och Michael Lounsbury hur Friedlands och Alfords idealtyper har modifieras i senare forskning. Det är deras sam-manställning som idealtyperna i denna avhandling vilar på. Varje ide-altyp representerar en institutionell ordning och de karaktärsdrag som är utmärkande för varje ordning. Varje idealtyp består av fem karak-tärsdrag:
1. aktörernas identitet 2. aktörernas målsättningar
3. aktörernas strategier – principer för interaktionen och bes-lutsfattande i gruppen
4. grunden för uppmärksamhet 5. grunden för auktoritet
Genom att studera vad styrelseledamöterna i denna avhandling upp-fattar vara deras identiteter, deras huvudsakliga målsättningar och hur de vill uppnå dess målsättningar, vilka problem och lösningar de upp-märksammar (och ignorerar) samt grunden för auktoritet kan de insti-tutionella logikerna synliggöras.
Att studera uppfattningar kan naturligtvis göras på många olika sätt. För att svara upp mot behovet av att öppna ”den svarta lådan” och faktiskt studera vad styrelser gör i styrelserummet kommer jag i avha-ndlingen studera hur de fem karaktärsdragen kommer till uttryck
un-der styrelsemötena. Genom att stuun-dera hur ledamöterna resonerar, motiverar och agerar i de situationer de ställs inför i sitt arbete fram-träder vilken eller vilka logiker de drivs av.
Som en följd av att de kommunala bolagen återfinns i den kommu-nala organisationen men samtidigt är just bolag, kan deras styrelser förväntas agera i enlighet med (åtminstone) de lämplighetslogiker som återfinns i två olika institutionella former för organisering; företaget och politiken. Låt oss först se närmre på organiseringen inom två insti-tutionella ordningar innan vi utifrån dem härleder två idealtypiska lämplighetslogiker med vilkas hjälp ledamöternas agerande kommer studeras.
Företaget och den politiska organisationen
Inom organisationsteoretisk forskning har det gjorts olika försök att dela in olika organisationsmodeller utifrån institutionella karaktärs-drag. En vanlig indelning är att skilja mellan tre olika typer av in-stitutioner som motsvarar organiseringen inom politiken, på mark-naden och i den civila sektorn. Olika teoretiker har betecknat de tre modellerna på olika sätt, men en vanlig benämning är att kalla dem för den politiska organisationen, företaget och föreningen (Premfors 2000, Brunsson 1994, Ahrne 1994, Sjöstrand 1985). Då intresset i avhandlingen är riktat mot styrelser i offentligt ägda bolag är det den politiska organisationsmodellen och företaget som är relevanta i denna studie. Låt oss se närmre på dessa.
Företaget – hierarkisk organisering baserad på ägande
Inom såväl företaget (Sjöstrand 1985:15ff) som den politiska organi-sationen (Ahrne 2014:28, Sjöstrand 1985:15ff) är organiseringen och koordineringen mellan människor hierarkiskt ordnad. Den viktigaste skillnaden mellan dem är att grunderna för hierarkin skiljer sig åt. I företaget är det ägande som utgör basen för hierarkin, medan det är medborgarskapet och demokratiska rättigheter som utgör basen i den politiska (demokratiska) institutionen.
I företaget bestäms huvudmannaskapet utifrån ägande, något som bland annat kommer till uttryck i den svenska aktiebolagslagens skrivningar om olika bolagsorgans kompetens och rättigheter (SFS 2005:551, 7 och 8 kap.).
Det är ägandet som avgör den hierarkiska ordningen mellan de olika aktörerna inom organisationen (Adrell & Moldén 2015:55, Kastberg 2015:229). Ägandets storlek avgör granden av (formellt)
inflytande (Sjöstrand 1985:178f, Ahrne 1994:62f). Ägaren har i sin roll som huvudman ett särskilt starkt intresse av att företaget når sina målsättningar (Sjöstrand 1985:184). Som en följd av att ägarna tillfört kapital till företaget utan säkerhet om att verksamheten ger avkastning på detta kapital tar ägarna risker som andra intressenter i och kring företaget inte tar. Genom att ägarna på detta sätt tar risker har de också rätten att ytterst besluta om företagets verksamhet och tillsätta företa-gets styrelse. Det är ägaren som har kontrollrättigheter, det vill säga ensamrätt på att tillsätta och avsätta styrelseledamöter, och styrelsen agerar därför på ägarens mandat (Sjöstrand 1985:182, Ahrne 1994:62f). I företagshierarkin är ägaren huvudman, styrelsen fungerar som ägarens företrädare, dess valda exekutiv, och tjänstemännen är att betrakta som det professionella exekutivet (Sjöstrand 1985:92, Lundgren 1981:10 och 1982:7f, Abrahamsson 1975:26).
Företag kan betecknas som handlingsorganisationer då det övergri-pande målet är gemensamt handlande (Brunsson 1994:326), det vill säga att genom samordnade handlingar skapa varor eller tjänster uti-från ägarens målsättningar och efterfrågan på marknaden. Av detta följer att medlemmarna rekryteras till företaget för att de är eniga om vad som ska göras och för att de delar ägarens målsättningar. Att rek-rytera medlemmar som inte delar ägarnas målsättningar skulle för-svåra företagets förmåga till gemensam handling och därigenom blir det svårare att uppnå företagets mål. Koordinerat arbete gynnas av att medlemmarna är överens och inte ägnar sig åt att förspilla tid, kraft eller andra resurser på att delta i, och lösa, konflikter sinsemellan. Rekrytering av medlemmar som inte delar ägarens intressen, utan som istället arbetar efter andra målsättningar, försvårar gemensam hand-ling. Företag tenderar därför att ha en stark organisationsideologi där medlemmarna delar samma uppfattningar om organisationen, dess mål och omgivning. En gemensam organisationsideologi underlättar koor-dinerat handlande eftersom nya situationer och händelser som organi-sationen möter tolkas på samma sätt (Brunsson 1994 och 1986:22f).
Enighet som grundläggande värde är inte endast vägledande vid rekryteringen av nya medlemmar till utan också för det fortsatta arbe-tet och vid beslutsfattande. I ett företag är besluten inriktade på hand-ling, och handling är lättare att få till om besluten fattas med enighet. Besluten föregås därför inte av diskussioner där olika alternativ vägs mot varandra utan medlemmarna är i stora drag överens om vad som ska göras, hur det ska göras och med vilka motiv (Brunsson 1986:22f).
Enigheten i företaget tar sig också uttryck i dess utflöde. För att inte riskera förmågan att handla försöker företag, som handlingsorga-nisationer, undvika att släppa in omgivningen i organisationen. Slu-tenhet snarare än öppenhet är grunden för utflödet. Den information och de beslut som överhuvudtaget kommuniceras ut från organi-sationen är konsistenta och ger i möjligaste mån intrycket av att orga-nisationens medlemmar är eniga (Brunsson 1986:21ff).
Den politiska organisationen – hierarkisk organisering utifrån demokrati I likhet med företaget är också den politiska organisationen hierarkiskt ordnad, men till skillnad från företaget där ägarskap utgör grunden för hierarkin är det istället medborgarskapet och demokratiska rättigheter som utgör basen för hierarkin (Ahrne 1994:60f, Brunsson 1994:325, Sjöstrand 1985:178f). Den politiska organisationen finns till för med-borgarna och för att utföra de uppgifter som dessa tillskriver