Som det diskuterades tidigare i detta kapitel tillhandahåller varje insti-tutionell ordning en sammanhållen uppsättning riktlinjer för hur indi-vider och organisationer ska agera, dess institutionella logik. Men om det föreligger en motsättning mellan den politiskt orienterade och företagsorienterade institutionella logiken så är det av intresse att för-stå hur de kommunala bolagsstyrelserna arbetar för att upprätthålla legitimitet gentemot de intressenter som inte bär upp samma föreställ-ningar om vad som är ett lämpligt agerande i en bolagsstyrelse. Agerar styrelserna i enlighet med en företagsorienterad institutionell logik finns risken att de tappar legitimitet hos den offentliga sektorns intres-senter och vice versa. Agerar styrelserna enligt någon form av blandad institutionell logik finns risk att intressenter tillhörande båda sekto-rerna uppfattar styrelsen som illegitim och det samma gäller om den inte agerar alls. I samtliga dessa fall behöver de ”otillfredsställda” intressenterna hanteras och den tredje frågeställningen i avhandlingen handlar om hur detta går till.
I forskningen har det studerats hur såväl individer som organisa-tioner responderar på motsägelsefullt institutionellt tryck från omgiv-ningen, och resultateten har visat att såväl individer (Pache & Santos 2013, Pratt & Foreman 2007) som organisationer (Pache & Santos 2010) som befinner sig i situationer med motsägelsefullt institutionellt tryck använder en stor uppsättning strategier för att hantera dessa situ-ationer. Vad som är intressant att fråga är vilken roll en styrelse spelar i upprättandet och utförandet av dessa strategier. Går det att tala om att styrelser, utöver de styrelsefunktioner som beskrivs av agentteorin, stewardshipteorin, resursberoendeteorin och teorin om tjänstemanna-hegemoni, också utför en kritikhanterande funktion?
I en modell över hur organisationer kan svara på motsägelsefulla krav från omvärlden lanserar Christine Oliver (1991) fem huvudstra-tegier: samtycke, kompromiss, undvikande, trotsande samt manipula-tion. Samtycke avser att en organisation anpassar sig till de krav som ställs på organisationen. Samtycket kan tas sig olika uttryck. Genom
vana anpassar sig organisationen till kraven genom omedveten
efter-levnad av förgivettagna föreställningar och beteenden. Genom vana reproducerar organisationen de krav och normer om lämpligt beteende som finns i dess omgivning och normerna får formen av social fakta. En andra samtyckesstrategi är att organisationen svarar på institution-ellt tryck genom att härma andra organisationer inom samma organi-satoriska fält. Genom att antingen medvetet eller omedvetet imitera framgångsrika organisationer inom samma verksamhetsområde (orga-nisatoriska fält), lyssna till råden från organisationskonsulter eller professionella grupper kan organisationen anpassa sig till förväntning-arna på den och erhålla legitimitet. En tredje samtyckesstrategi är att organisationen anpassar sig efter kraven från omgivningen. Anpass-ning avser en strategi där medveten efterlevnad och anpassAnpass-ning till värden, normer eller förväntningar som omgivningen har på organisat-ionen. Anpassning är en mer aktiv strategi än vana och härmande ef-tersom organisationen medvetet och strategiskt väljer att anpassa sig i ett egennyttigt syfte, till exempel för att erhålla stöd eller för att få tillgång till nödvändiga ekonomiska resurser (Oliver 1991:152f).
Med tanke på att kommunala bolagsstyrelser befinner sig i ett sammanhang där de möter oförenliga krav från omgivningen är sam-tyckesstrategierna inte alltid möjliga att använda. I dessa situationer är det istället möjligt för organisationen att kompromissa med intressena i omgivningen. I likhet med samtyckesstrategierna innebär även kom-promisser att organisationen anpassar sig till omgivningens krav, men
i kompromisstrategier är organisationen betydligt mer aktiv och söker endast anpassa sig till vissa delar av de krav som riktas mot den. En första kompromisstrategi är att organisationen försöker balansera motstridiga krav genom att tillgodose kraven men i en modifierad form. En annan tillgänglig kompromisstrategi är att organisationen istället anpassar sig till en miniminivå av kraven men därutöver försö-ker pacificera de kvarvarande kraven hos intressenten. Ett sådant ex-empel är att ett bostadsbolag trots kritik från allmänheten fortsätter att bebygga ett område men anpassar sig till kraven på att ta miljöhänsyn genom att förändra husens utformning så att de i mindre utsträckning förstör grönska i området. Bolaget har inte anpassat sig till kravet på att stoppa byggnationen men däremot till allmänhetens intresse av att minska miljöpåverkan genom att rita om husen och därigenom pacifi-cera kravet. En tredje kompromisstrategi är förhandling, där organisa-tionen förhandlar om innehållet i kraven med de intressenter som stäl-ler dessa. En kompromiss mellan det kommunala bostadsbolaget och moderbolaget gällande storleken på bolagets avkastning skulle vara ett exempel på denna kompromisstrategi i de kommunala bolagens kon-text (Oliver 1991:152f).
Såväl samtyckes- som kompromisstrategierna innebär, om än i olika omfattning, att organisationen anpassar sig till intressena i om-givningen. Det finns också strategier som på ett eller annat sätt hand-lar om att organisationen försöker undvika att anpassa sig till omgiv-ningens intressen och krav.
Till dessa strategier hör undvikandestrategierna och refererar till strategier där organisationen försöker att stänga ute vissa eller alla krav som ställs på den och därigenom undvika anpassning. En första undvikandestrategi är gömma handlande eller verksamheter som avvi-ker från omgivningens krav bakom en ”fasad” av anpassning. Symbo-liskt viktiga handlingar kan vidtas för att visa att organisationen an-passar sig till kraven, men i själva verket fortgår verksamheten som vanligt utan egentlig anpassning. Att upprätta policys eller kontroll-system som organisationen inte har för avsikt att verkställa hör till denna typ av strategier. En närliggande undvikandestrategi är att orga-nisationen skyddar verksamheten från omvärldens möjligheter till kontroll och granskning. Genom att särkoppla organisationen kan en del av organisationen ansvara för kontakten med omgivningen och visa upp den sida av organisationen som avspeglar omgivningens krav, medan andra delar av organisationen fortsätter att bedriva verk-samheten utan anpassning till omgivningen. På detta sätt upprätthålls
såväl verksamhet som legitimitet. De sidor av verksamheten som or-ganisationen inte vill visa upp göms helt enkelt undan från omgiv-ningens insyn. En mer radikal undvikandestrategi är att organisationen
flyr från de sammanhang där omgivningens tryck är stort och kraven
svåra att tillmötesgå, eller ger upp de mål, verksamheter och aktivite-ter som gör att organisationen uppfattas som illegitim (Oliver 1991:154f).
Vid sidan om undvikandestrategierna är trotsande en fjärde grupp av strategier där en organisation aktivt försöker undvika att anpassa sig till omgivningens krav. Trotsande avser strategier där en organisa-tion uttryckligen bemöter de krav som ställs mot den genom aktivt avståndstagande från kraven. Det kan ta sig uttryck i att organisa-tionen ignorerar vissa intressenters anspråk på verksamheten, i syn-nerhet kan denna strategi användas i situationer där konsekvenserna av att ignorera kravet bedöms som ringa. Är omgivningens krav och förväntningar dessutom grundade på värden som ligger långt ifrån organisationens kärnvärden är det lättare för organisationen att inte lyssna till kraven och avfärda omgivningens anspråk som illegitima. En andra trotsandestrategi är att organisationen utmanar innebörden i omgivningens krav och det rimliga i att kravet ställs överhuvudtaget. En tredje motståndstaktik är anfall och innebär att organisationen på ett mycket kraftfullt sätt strävar efter att kritisera, förringa eller för-döma värderingar och krav i omgivningen och de intressenter som uttrycker dem (Oliver 1991:156f).
Den grupp av strategier där en organisation är som mest aktiv i sina försök att undvika omgivningens krav är manipulation. Denna strategi refererar till organisationens försök att påverka själva innehållet i de krav som riktas mot den och att ta kontrollen över de intressenter som företräder kraven. En första manipulationstaktik är kooptering där organisationen försöker införliva själva intressenten som företräder kraven i den egna organisationen. Själva syftet med koopteringen är att neutralisera kraven och öka legitimiteten. Det kan till exempel göras genom att organisationen rekryterar in en konkurrents vd i den egna styrelsen. En andra manipulationsstrategi är att organisationen försöker influera intressenterna och få dessa att ändra sina krav så att de överensstämmer med organisationens verksamhet, till exempel genom lobbying mot lagstiftare eller informationsinsatser. En mer dramatisk taktik är att organisationen, om det är möjligt, försöker
kon-trollera och dominera intressenterna som riktar kraven den. Kontroll
som influerande eftersom kontroll handlar om att dominera snarare än att omforma eller neutralisera omgivningens krav (Oliver 1991:157ff). I de kommunala bostadsbolagens fall skulle kontroll kunna vara att bolaget tar kontrollen över vilka kriterier som ska användas för att utvärdera deras verksamhet.
Operationalisering av strategier för att hantera kritik och krav
I avhandlingen kommer jag att studera dessa strategier genom att se hur styrelserna hanterar frågor eller information som explicit inne-håller krav på anpassning från omgivningen eller kritik från aktörer utanför bolaget. I enlighet med strategierna som presenterats ovan finns det tre olika sätt som en styrelse kan reagera på. Styrelsen kan tycka att kravet är 1) rimligt, 2) orimligt eller, 3) så förhåller sig sty-relsen neutral till det.
Hur styrelserna förhåller sig till de olika kraven kommer att avgö-ras genom hur de diskuterar innebörden av kravet under styrelsemötet, hur de fattar beslut i frågan och vilka åtgärder de enas kring att vidta. Kraven som ställs mot styrelsen kan både röra hur varje enskild indi-vid ska agera i sin styrelseroll och vilka åtgärder som intressenten vill att bolaget ska vidta i sin verksamhet.
Tycker styrelsen att kravet är rimligt kommer det att analyseras uti-från de strategier som finns inom ”samverkan” eller ”kompromiss”. De är någon av dessa två grupper som inrymmer strategier där styrel-serna förhåller sig positiva till kravet (helt eller delvis) eller anser sig tvingade att följa det. Styrelsernas agerande för vart och ett av kraven har sedan analyserats utifrån strategierna som återfinns inom dessa två grupper. Om styrelserna istället ger uttryck för att de inte samtycker med kravet så har styrelsernas agerande analyserats enligt strategier inom någon av de tre övriga grupperna av strategier, det vill säga ”undvikande”, ”trotsande” eller ”manipulation”. Samtliga dessa stra-tegier är uttryck för strastra-tegier där styrelserna inte delar kravet som riktats mot dem. Om styrelserna slutligen förhåller sig neutrala till kravet och inte reagerar på det kommer det att klassificeras utifrån strategin ”vana”. En styrelse som tar ett krav för givet reagerar inte på det, varken positivt eller negativt och därav denna klassificering. Om ledamöterna har olika åsikter om hur ett krav ska hanteras kommer det slutgiltiga beslutet (formellt eller informellt) att avgöra klassificering-en. Exempel på de indikatorer som används för att klassificera de olika strategierna återfinns i tabell 2.
Tabell 2. Strategier för att hantera kritik och krav från omgivningen TYP AV STRATEGI EMPIRISKA INDIKATORER Samtycke
Styrelsen förhåller sig neutral till ett krav från omgivningen och fattar:
Vana
a) omedvetna beslut om att anpassa sig till kravet utan att reflek-tera att de gör det.
b) Styrelsen ger uttryck för att ett krav från omgivningen är riktigt till sitt innehåll, eller nödvändigt att följa och anpassar sig till dess innehåll genom att:
Härma:
a) medvetet eller omedvetet hänvisa till att andra bolag/styrelser tillgodosett kravet.
Anpassa:
a) medvetet reflektera över kravet, diskutera dess innehåll och beslutar om att följa kravet, till exempel välja att följa kommu-nens miljöpolicy.
Kompromiss Styrelsen uttrycker att kraven från omgivningen är riktiga till sitt innehåll men att de behöver ändras till viss del. Styrelsen vidtar därför handling gentemot de som ställt kraven för att förändra deras innehåll genom att:
Balansera:
a) beslutar om att få olika kravställare att samtala och förhandla med varandra så att bolaget kan tillgodose samtliga krav.
b) beslutar om, eller deltar själv i, informationsinsatser med olika innehåll som riktar sig mot olika kravställare för att visa att bola-get tillgodoser alla kraven.
Pacificera
a) beslutar om att anpassa sig till ett minimum av kravets innehåll och att därutöver förstora upp anpassningen så att kravställaren uppfattar kravet som uppfyllt.
Förhandla:
a) beslutar om att en representant från företaget ska föra samtal med den som ställt kravet och förhandla om dess innehåll, till exempel med ägarens representanter om avkastningskravet på företaget kan ändras.
b) en eller flera av ledamöterna själva för samtal med den som ställt kravet och förhandlar om dess innehåll.
Undvikande Styrelsen ger uttryck för att ett krav från omgivningen är felaktigt och vidtar handling genom att:
Gömma:
a) besluta om att inte anpassa sig till kravet men samtidigt ge skenet av handling genom att till exempel upprätta handlingspla-ner, policys eller symboliskt hålla en styrelseutbildning som de inte avser att verkställas.
Skydda:
a) besluta om att undanhålla information, verksamheter eller aktiviteter i styrelsen för den som ställer kravet, eller för den som kan komma att ställa kravet, inte ska kunna rikta det mot dessa delar.
Fly:
a) besluta om att inte delta i sammanhang eller samarbeten där ledamöterna eller organisationen utsätts för kravet.
b) besluta om att låta andra aktörer, till exempel tjänstemännen, delta i sammanhang där styrelsen inte kan eller vill delta på grund av kravets innehåll.
c) den enskilde ledamoten beslutar sig för att lämna uppdraget som ledamot i bolaget.
d) den enskilde ledamoten beslutar sig för säga upp sitt partimed-lemskap.
e) den enskilde ledamoten beslutar sig för att inte delta i andra nämnder eller styrelser.
Trotsande Styrelsen ger uttryck för att ett krav från omgivningen är felaktigt och vidtar handling genom att:
Ignorera:
a) besluta sig för att inte lyssna till kravet och att inte vidta någon åtgärd för att tillfredsställa kravställaren.
Utmana:
a) besluta om att ifrågasätta kravet, dess innebörd, rimlighet och saklighet, till exempel i massmedia, gentemot kreditgivare eller i kommunfullmäktige.
Anfalla:
a) besluta sig för att ifrågasätta kravet, dess innebörd, rimlighet och saklighet och att vidta kraftfulla åtgärder mot kravställa-ren. Till exempel genom att inleda en juridisk process gentemot kravställaren.
Manipulation Styrelsen ger uttryck för att ett krav från omgivningen är felaktigt och vidtar handling gentemot den som ställt kravet genom att:
Kooptera:
a) rekrytera in en representant från den grupp som ställer kravet i styrelsen.
Influera:
a) besluta om informationsinsatser som avser att bemöta kravet eller att förekomma kravet.
b) bedriva aktiv lobbying gentemot formell beslutsfattare, till exempel kommunstyrelsen, kommunfullmäktige eller lagstiftare för att få den att ändra reglerna, lagarna etc.
c) försöka påverka nomineringsförfarandet till styrelsen genom att aktivt verka för att få in personer i styrelsen som inte företrä-der kravet.
Kontrollera:
a) försöka få en eller flera av ledamöterna representerade hos den grupp eller organisation som ställt kravet, eller som kan komma att ställa kravet i framtiden.
b) styrelsen eller andra representanter i förebyggande syfte ska initiera de formella processer som påverkar bolaget, till exempel skriva fram bolagets ägardirektiv.