Det har redan fastslagits att det övergripande teoretiska perspektiv som används för att belysa branschomvandling och branschinteraktion i denna studie är sociologisk institutionell teori. Det har också slagits fast att den institutionella teorin behöver kompletteras med avseende på branschinteraktion. Detta avspeglas i kapitlets struktur. Kapitlet inleds med en översikt av teoriområdet och fokuserar för studien viktiga frågor. Därefter definieras institutioner och deras funktion utvecklas. Branschinteraktion lyfts in genom en diskussion om strategiskt agerande kontra institutionell teori följt av några avsnitt som särskilt fokuserar konkurrens samt samarbete. Efter diskussionen om strategiskt agerande ägnas några avsnitt åt olika aspekter av institutionell förändring innan de teoretiska utgångspunkterna sammanfattas.
Introduktion – nyckelfrågor för studien
Sociologisk institutionell teori lämpar sig för att belysa institutionell påverkan, institutionell stabilitet och, menar jag, institutionell förändring.
Tillämpbarheten varierar dock beroende på perspektiv; det institutionella teoriområdet är fragmenterat. Förutom de statsvetenskapliga och ekonomiska perspektiven finns olika inriktningar inom den sociologiska institutionalismen vilket medför en osäkerhet om hur olika begrepp och verk förhåller sig till varandra (jfr Nielsen 2001). Det talas till exempel om nyare och äldre institutionalism samt om neoinstitutionalism som oftast jämställs med den nyare institutionalismen. Den nya sociologiska institutionalismen utgår från sociala processer och kognitiva aspekter på interaktion med inspiration from Schütz samt Berger och Luckmann20. Inriktningen karakteriseras i stor utsträckning av fokus på praktiker och rutiner, på socialt konstruerade verkligheter (Scott 1987). Ofta ligger beskrivningarna på en makronivå, där företeelser beskrivs som gemensamma för en grupp av organisationer. Den äldre institutionalismen representerad av Selznick (1957) har istället betonat
20 Bowring (2000) kritiserar dock institutionell teori för positivistiska influenser och menar att inflytandet från Berger och Luckmann minskar (se också Leuenberger och Pinch 2000).
36 organisationsnivån.21 Aktörernas handlande ses som ett resultat av tvång och kamp mellan olika koalitioner. Makt och intressekonflikter är centrala (Greenwood & Hinings 1996) liksom normativa uppfattningar om sociala förpliktelser (jfr Scott 1995). Traditionerna har inte helt tydliga gränser relativt varandra22 och under 1990-talet skedde ett närmande mellan den nya och den äldre institutionalismen (Barley & Tolbert 1997; Greenwood & Hinings 1996).
Fragmenteringen inom teoriområdet innebär emellertid att det finns ett behov att ta ställning i ett antal nyckelfrågor där vägledning från både ny och äldre institutionalism behövs. Det finns för det första ett behov av att klargöra vad begreppet institution och även institutionalisering står för, samt vad det innebär att något är institutionaliserat. Hur det institutionella inflytandet verkar är nästa nyckelfråga. Branscher påverkas av generella samhällsinstitutioner och branschspecifika institutioner Hur förhåller sig dessa olika typer av institutionellt inflytande till varandra och hur påverkar de interaktionen?
Vidare måste förståelsen av branschomvandling omfatta strategiskt handlande aktörer, såsom diskuterades i föregående kapitel. DiMaggio (1988) menar att institutionell teori framför allt belyser situationer där aktörer inte kan identifiera sina intressen eller där de inte effektivt kan handla i enighet med sina intressen. I den äldre institutionalismen fanns kampen mellan olika koalitioner och andra strategiska viljeyttringar som en viktig pusselbit. I den mer makrobetonade nya institutionalismen är det framför allt spridning av redan existerande institutioner som fokuseras. En viktig fråga i detta sammanhang är om aktören är en aktiv eller mer passiv och omedveten skapare och återskapare av institutioner. Likaså, är aktören passiv eller aktiv i spridningen av institutioner? Den tredje nyckelfrågan handlar alltså om aktörens roll – vilket utrymme kan ges till aktören och dennes strategiska handlande i institutionell teori? Det strategiska handlandet kopplas i den här studien till branschinteraktion.
För det fjärde adresseras olika aspekter på institutionell förändring och dynamisk utveckling. Den nyare institutionalismen har framför allt betonat
21 Scott (1995) placerar dock den äldre institutionalismen på fältnivå och neoinstitutionalismen på samhällsnivå21. Samtidigt har Zucker (1991), Tolbert och Zucker (1983) och Oliver (1992) - inom den nya mer kognitiva institutionalismen - framför allt fokuserat på mikroprocesser och på institutionaliseringen på organisatorisk nivå.
Skillnaderna är alltså inte absoluta.
22 DiMaggio och Powell (1991) beskriver visserligen skillnaden mellan den äldre och den nyare institutionalismen som tydlig, men Johansson (2002) anser att DiMaggio och Powell når sin slutsats genom att tona ner olikheter inom den nya institutionalismen. Selznick (1996), som företrädare för den äldre institutionalismen, menar likaså att olikheterna är små och argumenterar för att överbryggning behövs (jfr Blomquist 1996).
institutionella trögheter, vilka ger förutsättningar för statisk såväl som
stabilitet och homogeniseringstendenser genom isomorfiska processer, medan den gamla var mer förändringsinriktad (jfr DiMaggio & Powell 1991).
Förmågan att hantera både förändring och stabilitet är en central del i denna studie och återkommer mer implicit i flera av de följande avsnitten.
Institutioner och institutionalisering
För att diskutera institutionell förändring och den institutionella förändringens roll för branschomvandling är det nödvändigt att mer noggrant definiera vad institutioner är. Det finns olika definitioner, men endast de som är kompatibla med studiens socialkonstruktionistiska utgångspunkt är av intresse. Dessutom är det viktigt att skilja på processen mot institutionalisering och att något är institutionaliserat, vilket också behandlas i det följande.
Institutionsbegreppet
Det finns en rad olika sätt att definiera institutioner beroende på skolbildning, men också beroende på författare. Istället för att jämföra definitioner inom olika skolor riktas här intresset mot gemensamma aspekter hos definitioner som är kompatibla med studiens övriga utgångspunkter. En första aspekt av institutioner och en minsta gemensam nämnare för olika definitioner är att institutioner är ”etablerade handlingsmönster” som uppnår en status av att vara för-givet-tagna (jfr Berger och Luckmann 1967: 72;
Blomquist 1996). Handlingsmönstren kan även uttryckas som rutiner. Det har dock framförts kritik mot mycket vida definitioner av institutioner, där institutioner tenderar att inte bli så mycket mer än empiriskt återkommande handlingsmönster (Hasselbladh & Kallinikos 2000). I den här studien står handlingsmönster i form av branschinteraktion i centrum, och det är därför viktigt att poängtera att alla handlingsmönster som är mer och mindre etablerade inte behöver vara en institution, däremot kan de vara under institutionalisering. Det vill säga, genomgå en process mot ett institutionaliserat tillstånd.
En andra aspekt av institutioner är deras meningsinnebörd. Scott (1995:
33) påpekar till exempel att institutioner ger ”stabilitet och mening till socialt beteende”. Andra väljer att betona kopplingen till idéer (Blomquist 1996: 163) eller en syn på hur världen är och borde vara (jfr Barley och Tolbert 1997: 93).
Sammantaget är kopplingen till mening, betydelse eller idéer om hur något fenomen förhåller sig till en viss situation ytterligare en aspekt av institutioner.
Det rör sig därtill om gemensamma meningsinnebörder eller idéer.
Den tredje aspekten av institutioner är deras koppling till olika typer av regelsystem, som ger möjligheter till kontroll. Dessa system kan vara både formella och informella (exempelvis i form av lagar eller mer sociala regler).
38 Exakt hur stark betoning det ska vara på reglerna varierar mellan olika definitioner. Hasselbladh och Kallinikos lägger en stark betoning på kontrollsystem när de väljer att definiera institutioner som ”consisting of basic ideals that are developed into distinctive ways of defining and acting upon reality (i.e. discourses), supported by elaborate systems of measurement and documentation for controlling action outcomes” (Hasselbladh & Kallinikos 2000: 704). Hasselbladh och Kallinikos syfte är att begränsa den mängd företeelser som kan definieras som institutioner. Deras definition och ordval leder tankarna till en förhållandevis stark betoning på hur kontrollen sker, medan Jepperson (1991) istället för ett resonemang om regelsystemen som utgörande en del av den institutionella omgivningens begränsande verkan.23
Denna begränsande verkan kan belysas med normer som exempel. En etablerad är norm möjlig att se som en institution eftersom den innebär en koppling till ett handlingsmönster, den är kopplad till en idé om hur man bör interagera och slutligen finns sanktionsmöjligheter om inte normen följs.
Kontrollsystemen för normer handlar exempelvis om förlorad legitimitet relativt andra aktörer. I institutionell teori kopplas överhuvudtaget ofta kontroll och regler till strävan efter legitimitet.
Om resonemangen sammanfattas kan institutioner sägas bestå av regler, meningsbetydelser (idéer) och handlingsmönster (praktiker) (Blomquist 1996:
163). Sammankopplingen mellan dessa skapar en fullständig institution. Det vill säga, institutioner består av etablerade, ofta rutiniserade, handlingsmönster.
Handlingsmönstren är för-givet-tagna och kopplade till specifika meningsbetydelser som ger uttryck för hur världen ser ut eller borde se ut, samt till regler med tillhörande kontrollsystem (vilka kan vara både informella och formella). Handlingsmönstren kräver reproduktion, annars riskerar de att förlora sin status som för-givet-tagna (Jepperson 1991). Institutionernas funktion och betydelsen av institutionalisering som process kommer att utvecklas i kommande avsnitt för att belysa hur institutioner stöder interaktion i branscher, ett mindre uppmärksammat tema inom institutionell teori.
Institutionalisering och institutionella omgivningar
I en studie av branschomvandling eller förändring över huvud taget är institutionalisering som process, processen mot skapande av institutioner, central. Institutionalisering är processen mot att ett handlingsmönster blir fyllt
23 Berger och Luckmann (1966) menar att själva institutionaliseringen implicerar en kontroll som är oberoende av avsiktligt etablerade kontrollfunktioner. Berger och Luckmann definierar institutioner ungefär som en typifiering av vanemässiga handlingar från olika typer av aktörer. De inkluderar därmed inte direkt regelaspekten av institutioner i denna definition, men ett mått av kontroll som en del av en institution förutsätts.
med mening, tilldelas en regelliknande eller normativ innebörd samt blir för-givet-taget; ”The patterned relations and actions that emerge from this process gradually acquire the moral and ontological status of taken-for-granted facts which, in turn, shape future actions and negotiations” (Barley & Tolbert 1997:
94). Såväl handlingsmönster, som idéer (mening) eller regler kan på detta sätt institutionaliseras. Det är dock inte alla interaktionsmönster som institutionaliseras. Inte bara handlingsmönster utan även den sociala situationen som helhet med olika relationer måste beaktas. Det måste finnas ett stöd för institutioner i den vidare institutionella omgivningen (Tolbert & Zucker 1999).
Den institutionella omgivningen är världen av mening, den sociala verkligheten. Institutionella krafter definierar all omgivning – det är omöjligt att separera tekniska eller ekonomiska omgivningar från den institutionella, eftersom det är den institutionella omgivningen som ger mening åt exempelvis ekonomiska transaktioner. Det har varit vanligt att skilja på institutionella, ekonomiska och teknologiska omgivningar, men denna åtskillnad görs inte här.
Den institutionella omgivningen formas i en kontinuerlig process och påverkar vilka ekonomiska och tekniska möjligheter som kan uppstå (Powell 1991).
I den institutionella omgivningen ingår institutioner, men även regler och idéer som inte är institutionaliserade. Denna studie handlar framför allt om interaktion och hur olika interaktionsmönster stöds av den institutionella omgivningen och därmed är en del av institutionaliseringsprocessen. Det är mindre intressant att avgöra huruvida något är institutionaliserat eller ej (vilket dessutom är en gradfråga, se Tolbert & Zucker 1999).
Formella regler och institutionalisering
Då denna studie utgår från politiskt initierade åtgärder bör institutionsbegreppet även relateras till förekomsten av formella lagar och regler. Enligt definitionen av institutioner är en institution för-givet-tagen. Det innebär att många av de företeelser som vi tänker på som formella institutioner, exempelvis formella regler, inte alltid uppfyller definitionen. I en studie av institutionell förändring i reglerade kontexter har givetvis ändå formella lagar och regler en central påverkan. Rättssystemet är en institution som vi uppfattar som självklar. Även lagar kan uppnå en sådan status, men lagändringen kan inte likställas med institutionell förändring. Institutionell förändring kräver att lagändringen påverkar praktiken, eller aktiviteterna (jfr Barley & Tolbert 1997).
Däremot påverkar åtgärder såsom lagändringar den institutionella omgivningen (jfr Dobbin 1995). Just lagändringar har ett starkt stöd i den institutionella omgivningen eftersom rättssystemet är en stark institution. Lagändringar har därigenom stora möjligheter att påverka handlingsmönstren. Om de formella
40 regeländringarna efter en avreglering accepteras av branschen kommer detta att avspeglas i vad som är för-givet-taget.
En betoning på det för-givet-tagna inom institutionell teori förnekar alltså inte betydelsen av formella regler, men däremot är en regel eller ett regelsystem i sig själv inte en institution. Detta kan kontrasteras med en vanlig uppdelning av institutionell teori baserad på Scott (1995). Scott menar att institutioner består av regulativa, normativa och kognitiva strukturer eller pelare. Enligt Scott har forskare lagt olika tonvikt vid dessa pelare. En del betonar regulativa strukturer (vanligen ekonomiska teoretiker) och andra betonar normativa eller kognitiva strukturer. Det förefaller dock som om Scott i en och samma definition vill omfatta hela det teoretiska fältet, samtidigt som Scott menar att pelarna bör separeras analytiskt. Detta blir problematiskt då pelarna bygger på olika ontologiska antaganden, täcker omfattande områden samt inte belyser dynamiska processer som belyser hur regler med mera uppstår (jfr Jönsson 1997; Hirsch 1997). Jönsson ifrågasätter vad som särskiljer de normativa och de kognitiva pelarna och menar att de skulle kunna slås samman till en konstruktionistisk pelare. Mot bakgrund av denna studies socialkonstruktionistiska utgångspunkt är en sådan konstruktionistisk pelare relevant. Som framgått är vidare min tolkning att regler har relevans, men utifrån hur reglerna är länkade till handlingsmönster och hur pass för-givet-tagna de är inom ett visst kollektiv av aktörer 24. Detta resonemang innebär att även regler kan hanteras inom den konstruktionistiska synen på institutionell teori.
Var och hur verkar institutioner?
Om institutioner är kopplade till praktiker, till handlingsmönster, så innebär det att institutioner och institutionella omgivningar kan stödja interaktion. Detta har betydelse för branschomvandling och för förändringen av branschinteraktion med hjälp av politiska åtgärder. Hur institutioner verkar bör därför diskuteras mer precist. Institutioner kan uppträda i samhället som helhet, globalt, och i lokala grupperingar, till exempel inom företag och inom branscher. I det följande diskuteras institutioner på olika arenor, både
24 Hoffmans (1999) studie av den amerikanska kemiska industrin och uppfattningen om miljöfrågor kan användas för att illustrera ställningstagandet. Hoffman menar att under vissa perioder kan en av Scotts tre institutionella pelare vara dominerande, men alla tre samexisterar. Den institutionella påverkan förändras och går via regulativt, till normativt och slutligen kognitivt som dominerade pelare. Beroende på uppfattningen om vad som utgör institutionaliserade strukturer kan man argumentera för att Hoffman istället beskriver en institutionaliseringsprocess. Reglering och frågor om reglering kan då ses som stimuli som kräver hantering. Institutionaliseringen börjar med utvecklingen av normer och är fullbordad när vikten av miljöfrågorna är för-givet-tagna.
välspridda institutioner och mer branschspecifika institutioner behandlas. Först diskuteras institutionernas mer grundläggande funktion.
Institutioner som vägvisare – institutionella logiker
Institutioner kan i sin enklaste form ses som vägvisare för handling (jfr Barley & Tolbert 1997; Jepperson 1991). Denna funktion och föreskrivande dimension av institutioner är även utförligt behandlad i kognitionsteori, då ofta beskriven i form av individuella eller kollektiva föreställningar (se till exempel Walsh 1995 för en sammanfattning). Kognitionsteori som betonar de individuella föreställningarna är mindre kompatibel med social konstruktionism, eftersom antagandet är att mening har sin grund i individuell kognition och inte i social interaktion. Av samma anledning är förekomsten av kollektiva föreställningar omtvistad inom kognitionsteorin (Allard-Poesi 1998;
Eden & Spender 1998; Porac, Meindl & Stubbart 1996; Strati 1998), men stämmer i sin tur väl överens med antaganden inom den sociala konstruktionismen. Vidare utgick definitionen av institutioner från gemensamma meningsinnebörder och detta kan liknas vid kollektiva föreställningar, vilka uppstår genom social interaktion. Forskning om kollektiva föreställningar, företrädesvis på branschnivå, diskuteras därför i kommande avsnitt integrerat med mer uttalat institutionella ansatser.25,
Funktionen som vägvisare innebär att institutioner underlättar och styr tolkningen av olika situationer (jfr Huff, Huff & Barr 2000 om individuella kognitioner). Institutioner kan även ge riktning för problemlösning, fylla ut information, underlätta planering och att sätta mål (Harris, 1996, som baserar sig på Taylor och Crocker 1981). Institutioner reducerar därigenom osäkerhet och underlättar interaktionen genom att kontextualisera såväl grupper som organisationer och individer (jfr Albert, Ashfort & Dutton 2000). Institutioner ger upplevelser en tolkningsram.
Begreppet institutionella logiker beskriver en sådan tolkningsram.
Begreppet har använts för att beskriva specifika principer som påverkar
”aktiviteterna inom ett organisatoriskt fält” (Galvin 2002: 675, se även
25 Tidigare forskning har ibland tilldelat kollektiva föreställningar av föreskrivande karaktär specifika benämningar, såsom script. Script står för föreskrivande av vissa handlingsmönster i särskilda situationer. Hellgren och Löwstedt (1997: 45) föreslår
”episodisk kunskap” som ersättningsbegrepp. Denna benämning leder emellertid associationerna till temporalitet och eftersom script kan vara stabila över tiden samt appliceras i olika situationer är detta begrepp problematiskt. Förutom script (Abelson 1976;
Gioia & Chittipeddi 1991; Barley & Tolbert 1997) finns benämningar som schema (Harris 1996; Huff, Huff & Barr 2000; Weick 1979), habitualisering (Berger & Luckmann 1966), etcetera, etcetera. På organisationsnivå talas om organisationers kulturer (Martin 2002;
Schein 1992) och organisatoriska ideologier (Brunsson 1982; Johansson Lindfors 1989).
42 Friedland & Alford, 1991, samt Thornton, 2002 ). De institutionella logikerna är alltså principer för interaktion i en viss situation. Den institutionella logiken är då en länk mellan institutionella krafter i samhället och de aktiviteter som utförs inom organisationer eller inom olika branscher samt de särskilda föreställningar och regler som utvecklas för varje marknad (jfr Abolafia 1998;
Callon 1998). Logikerna skulle kunna vara institutionaliserade, men kan snarast beskrivas som en uppsättning idéer (eller gemensamma föreställningar) som föreskriver ett visst handlingsmönster genom att integrera institutionella krafter med mer situationsspecifika normer och betingelser.
Begreppet institutionella logiker kommer i det fortsatta att användas för att beskriva den vägvisande funktionen hos institutioner kopplade till specifika aktiviteter. Detta ger begreppet en något mer specifik karaktär än vid dess normala användning; mitt intryck är att begreppet annars används gemensamt för flera aktiviteter inom ett organisatoriskt fält (jfr Thornton 2002). Samtidigt är användningen av institutionella logiker medvetet bredare än exempelvis scripts (Barley & Tolbert 1997). Min tolkning är att script lägger tonvikten på handlingsmönstret, hur något ska utföras. Exempelvis kan detta gälla mycket specifika handlingar, såsom hur en rutin inom ramen för testtagning under produktutveckling ska ske. Sådana script har givetvis betydelse för branschomvandling, men en pragmatisk ståndpunkt är att branschinteraktionen framför allt karakteriseras av konkurrens och samarbete. De handlingsmönster som avses är därför mer övergripande och handlar exempelvis om förändringar i konkurrensen i försäljning. Snarare än att fokusera scripts, poängteras logikaspekten och de mer övergripande handlingsmönstren. Logikaspekten är viktig eftersom den kan kopplas till behovet av legitimitet, av att hitta förklaringar och stöd för handlingsmönstren. Detta kan antas vara ytterst viktigt under en institutionaliseringsprocess när det saknas entydiga, för-givet-tagna handlingsmönster.
Liksom scripts utvecklas och följs institutionella logiker genom dagliga interaktioner. Ju mer etablerad en institutionell logik är, desto mer omedveten är dess påverkan. Medvetenhet kan uppstå vid oväntade händelser (Louis 1980) och vid kontextuell förändring (Barley & Tolbert 1997; jfr Weick 1995). Vad som är ett avbrott beror bland annat på förväntningar. Louis (1980) analyserar nykomlingars socialisering in i organisationer och finner att överraskande och förändrade erfarenheter hanteras med meningsskapande processer. Hennes diskussion leder fram till att meningsskapande i stor utsträckning kan kopplas till diskontinuitet och avbrott i det etablerade, rutiniserade mönster som annars karakteriserar många interaktioner. Diskontinuitet innebär att institutioners vägvisande funktion eller de institutionella logikerna inte längre fungerar.
Generella och välspridda institutioner
Av de institutioner som påverkar interaktionen i branscher och bildar institutionella logiker är flera välspridda globala institutioner. Det institutionella inflytandet kan dock variera något mellan olika branscher och sektorer i samhället (jfr Suchman 1995). Institutioner på samhällsnivån är ofta mer generella än de institutioner som är specifika för en bransch (se nästa avsnitt).
Exempel är demokrati, rättsväsende, och så vidare. Tolkningar, interaktion mellan olika aktörer, och även skilda intressen under institutionaliseringsprocessen innebär att sådana institutioner kan ha något varierande tillämpning i olika länder eller branscher. Mer specifika institutioner som ändå är välspridda är exempelvis särskild lagstiftning, såsom att det numera är självklart med miljölagstiftning (Hoffman 1999), olika standarder som ISO 9000 (Casper & Hancké 1999), standarder för telekommunikationssystem och så vidare.
Omfattande förändringar som uppstår ungefär samtidigt runt om i världen, såsom de liberaliseringssträvanden, bland annat i form av avregleringar, som iakttagits i västvärlden under de senaste decennierna, kan orsakas av att den institutionella omgivningen delvis är gemensam. Thornton (1995) undersöker till exempel hur vågor av företagsförvärv uppkommer. Hon menar att det finns en institutionell omgivning som påverkar den globala kulturen och därmed organisationer och institutioner med global status, som indirekt påverkar individer, organisatoriska fält och stater mer lokalt.
Uppfattningar om behovet av att fusionera påverkas alltså av den institutionella omgivningen.
Samtidigt finns det nationella och kulturella institutioner som separerar den nationella och internationella arenan och anger vad som är acceptabelt (Calori, Lubatkin & Very 1998). Politiska åtgärder för att stimulera dynamik
Samtidigt finns det nationella och kulturella institutioner som separerar den nationella och internationella arenan och anger vad som är acceptabelt (Calori, Lubatkin & Very 1998). Politiska åtgärder för att stimulera dynamik