Intäkter och kostnader

Vid bestämning av vilka samhällsekonomiska intäkter och kostnader som energieffektivisering leder till har man att ta ställning till följande tre frå- gor:

 Vilka är de olika intäkts- resp. kostnadsposterna (identifiering)?  Hur stora är posterna (kvantifiering)?

 Hur värderas posterna (värdering)?

All energiomvandling ger upphov till miljöpåverkan. Dessa kan inkludera utsläppen av växthusgaser från förbränning av fossila bränslen, utsläppen av svaveldioxid och partiklar från förbränning av fossila bränslen och biobränslen, buller och förlust av naturvärden vid etablering av vindkraft, vattenkraftens påverkan på miljön vid en utbyggnad samt strålningsrisken när det gäller kärnkraften. Energieffektiviseringar och en minskad energi- användning kan i större eller mindre utsträckning leda till en lägre miljö- påverkan, men för att uppnå detta måste uppoffringar göras. Nedan disku- teras såväl intäkterna som kostnaderna för energieffektiviserande åtgär- der.

1.4.1 Intäkter

När energieffektivisering genomförs bedöms detta leda till följande vä- sentliga intäktsposter:

 Produktionskostnader undviks  Negativa externa effekter minskar

o Utsläpp till luft, mark och vatten minskar o Hälsan förbättras

 Ökad försörjningstrygghet

 Ökat välbefinnande vid vistelse inomhus o Buller reduceras

o Drag minskar

Produktionskostnader undviks. Vid produktion av el, värme och fjärr- värme utnyttjas olika typer av tekniker med varierande verkningsgrader och priser på insatsvaror. Detta leder i sin tur till att den rörliga produk- tionskostnaden också kommer att variera. Vid exempelvis elproduktion utnyttjas vattenkraft, kärnkraft, biobränslebaserad kraftvärme, industriellt mottryck från industrin, vindkraft, olje- och kolkondens. Vid speciella höglastperioder kan också gasturbiner komma ifråga. Efterfrågan på energi kommer att variera sett över dygnet och över året och därmed också kostnaderna.

När investeringar görs i energieffektiviserande åtgärder kommer efterfrå- gan på energi att minska. Värdet av denna minskning är lika med margi- nalkostnaden för det produktionssätt som ersätts. Eftersom dyrare pro- duktionssätt utnyttjas under vinterhalvåret, blir värdet av energieffektivi- seringen därför högre på vintern än på sommaren.

Energieffektiviseringsåtgärder kan leda till att den totala energianvänd- ningen minskar. Men det finns en motverkande kraft, den s.k. rekyl- effekten (rebound effect). Innebörden av denna effekt är att om energief- fektiviseringen är framgångsrik blir energin i praktiken billigare för kon- sumenterna, vilket ofta leder till ökad energikonsumtion. (Brännlund m.fl. (2007).

Vissa resurser såsom olja, kol och uran är ändliga resurser och ibland framförs invändningar mot att ändliga resurser används för till exempel produktion av elvärme med stora omvandlingsförluster. I Andersson och Bohm (1981 s 105) lyfts det samhällsekonomiska argumentet fram inne- bärande, att det inte utgör något problem om priserna på primärenergikäl- lorna är samhällsekonomiskt effektiva. Den samhällsekonomiska margi- nalkostnaden för att producera en tillkommande kWh i ett kondenskraft- verk utgörs bl.a. av den tillförda mängden primärenergi som av tekniska skäl erfordras. Om energipriset baseras på dessa marginalkostnader får konsumenterna tillräcklig information om de tekniska omvandlingsförlus- terna.

Författarna menar dock att genom att insatsvarorna är ändliga och icke- förnybara komplicerar det hushållningsproblemet, då man inte bara ska göra avvägningar mellan olika användningsområden vid en tidpunkt (idag), utan även väga användning idag mot användning i framtiden. I idealfallet kommer världsmarknadspriserna att avspegla nuvärdet av den framtida knappheten på insatsvarorna. Med detta inkluderat i priserna skulle därför automatiskt hänsyn komma att tas till den framtida knapp- heten.

Av olika skäl kan dock världsmarknadspriserna inte förväntas ge en kor- rekt bild av insatsvarornas framtida alternativutnyttjandevärde. Anders- son och Bohm (1981) skriver att det finns tendenser både till en över- skattning och underskattning och det blir en empirisk fråga att avgöra om det samhällsekonomiskt effektiva priset överstiger eller understiger världsmarknadspriset.

Negativa externa effekter minskar. Om energieffektiviseringen också le- der till en minskad energianvändning påverkas miljö och hälsa i positiv riktning. Några av miljöeffekter är försurning, övergödning, partiklar och klimatpåverkan. Försurning orsakas av surt nedfall som bildas då svavel- dioxid och kväveoxider släpps ut och leder ibland bl.a. till att fiskbestånd slås ut, skogsmarken utarmas på näring och grundvatten får högre metall- halter.

De flesta typer av förbränning leder till utsläpp av kväveoxider som bl.a. orsakar övergödning i form av exempelvis igenväxning av vattendrag, algblomning och syrefria bottnar. Partiklar bildas vid förbränning av kol, olja och biobränslen och kan orsaka allergier och andningssjukdomar lik- som cancer. Förbränning av till exempel fossila bränslen bidrar till en ökad växthuseffekt. Detta ger upphov till förändrat klimat och höjd tem- peratur med stigande havsnivå som följd. (Energimarknadsinspektionen 2009)

Miljöeffekterna leder till olika skador såsom skador på fauna, skador på flora, skador på material och skador på klimatet. Genom att vidta åtgär- der, bl.a. energieffektivisering, kan dessa skador mildras. Det samhällse- konomiska värdet uppgår då till de skadekostnader som undviks. Det finns metoder framtagna för att värdera olika slags skadeverkningar, se exempelvis Andersson och Bohm (1981).

En minskad påverkan på miljön kan också leda till en förbättrad hälsa bland befolkningen. Det är då en samhällsekonomisk intäktspost, vilken mäts genom att uppskatta den samhällsekonomiska kostnaden för ohälsa som undviks. De positiva hälsoeffekterna (d.v.s. de negativa hälsoeffek- terna som undviks) kan delas upp i minskad sjuklighet och minskad död- lighet. För minskad sjuklighet kan de totala hälsorelaterade kostnaderna delas in i tre olika delar: vårdkostnader, produktionsbortfall och kostna- der för olägenhet. För minskad dödlighet brukar nyttan av ett sparat liv i samhällsekonomiska sammanhang uttryckas i termer av värdet av ett stat- istiskt liv, se vidare Vredin Johansson och Forslund (2009).

Idag finns generella styrmedel såsom skatt på koldioxid, handel med ut- släppsrätter och därmed har miljöeffekterna helt eller delvis internali- serats. Givet att de externa effekterna är internaliserade och att mark- nadsmisslyckanden kopplade till negativa externa effekter är avhjälpta har energieffektivisering inget samhällsekonomiskt värde i sig utöver det värde som en investeringskalkyl ger (Energimyndigheten 2010 s 41).

Ökad försörjningstrygghet. År 1995 konstaterades i underbilaga 18 till Energikommissionen106 _{att risken för nya oljekriser tidigare har varit ett}

grundläggande skäl för att ingripa i marknadens funktion via exempelvis lagstadgade krav på att lagra olja samt att göra oljepannor omställnings- bara till andra bränslen. Man skriver vidare att den typen av motiv för energipolitiska ingrepp numera (1995) kommit i bakgrunden. En rad or- saker till denna utveckling anges: det svenska oljeberoendet hade vid denna tidpunkt kraftigt minskat; prisutvecklingen på den internationella oljemarknaden hade varit gynnsam och att den svenska oljeimporten skedde från fler länder än tidigare.107 _{Energikommissionen konstaterade}

dock att ett tilltagande beroende av Mellanöstern på nytt kunde skönjas och att försörjningsfrågan därför åter kunde bli central i energipolitiken.

106 _{SOU 1995:140, Underbilaga 18 s. 109.}

107 _{För en samhällsekonomisk analys av ökad försörjningstrygghet, se Andersson och}

I våra dagar har ökad försörjningstrygghet åter aktualiserats genom att EU anger detta som ett skäl för den övergripande energipolitiken. I Sve- rige infördes två energistöd några år in på 2000-talet i vars syften fanns uttalat en minskning av oljeanvändningen för uppvärmning och varmvat- ten.108 _{Samhällsekonomiskt kan en ökad försörjningstrygghet motiveras}

om de externa effekterna kopplade till detta mål inte är internaliserade av andra styrmedel. Boverket (2008) konstaterar i sin utvärdering av oljestö- det att stödet på några års sikt inte hade någon additiv effekt, d.v.s. utfas- ningen av oljan för uppvärmning av bostadshus skulle ha skett även utan stöd, bland annat p.g.a. de höga oljepriserna. Någon explicit analys av försörjningstryggheten gjordes inte i utvärderingen. Konjunkturinstitutet (2009)skriver i sin utvärdering av OFFROT-stödet att frågan om stödet skulle ha bidragit till ökad försörjningstrygghet är svår att bedöma ef- tersom målet vid stödets införande varken var kvantifierat eller tydligt formulerat.

Ökat välbefinnande vid vistelse inomhus

Energieffektiviseringen leder också till olika positiva sidoeffekter som bör kvantifieras och värderas. Det exemplifieras här med att buller redu- ceras och drag minskar, men även andra positiva sidoeffekter kan före- komma. Genom värmeisolering, tätning och förändrade fönster-

konstruktioner minskas ljudnivån i byggnader. Detta ger samhälleliga in- täkter i form av minskad stress, ökat välbefinnande, minskade sömnstör- ningar och bättre möjligheter att kommunicera med omgivningen. (Matts- son och Juås 1977)

1.4.2 Kostnader

När energieffektivisering genomförs bedöms detta leda till följande vä- sentliga kostnadsposter

:

 Direkta åtgärdskostnader för material och arbetskraft  Utbildningskostnader

 Transaktionskostnader  Ökade underhållskostnader  Övriga kostnader

 Kostnader för eventuella negativa effekter o För låg luftomsättning

o Ökning av förekomsten av fukt och mögel  Förlust av kulturvärden och estetiska värden

Direkta åtgärdskostnader för material och arbetskraft är det som van- ligtvis ingår i energikalkyler. Utifrån en samhällsekonomisk synvinkel ska kostnader för arbetskraft tas upp till faktiskt utbetalade belopp, utom i situationer då en påtaglig arbetslöshet råder. Kostnader för energieffekti- viserande åtgärder i befintlig bebyggelse beror ofta på i vilket samman-

hang åtgärden utförs. Utförs den exempelvis när man ändå skulle göra en annan åtgärd på samma byggnadsdel såsom tilläggsisolering när fasad- material byts, belastar bara merkostnaderna energieffektiviseringskalky- len. Men ingrepp i fasaden kan leda till förlust av kulturvärden (se ne- dan).

Utbildningskostnader. En successiv skärpning av energikraven i byggreg- lerna brukar också kopplas till kraftfulla kompletterande informativa styrmedel i form av utbildning. Exempelvis stöder Energimyndigheten den kommunala energi- och klimatrådgivningen genom bl.a. olika utbild- ningar och med informationsmaterial. I alla kommuner bedrivs någon form av kommunal energi- och klimatrådgivning. (Energimyndigheten 2010a).

Transaktionskostnader (inklusive projekteringskostnader och subjektiva kostnader) uppstår för en fastighetsägare för att hitta och tillgodogöra sig information om möjliga åtgärder för effektivare energianvändning i sitt hus. Kostnaden består av tid, och kanske ersättning för professionell hjälp, dels för att hitta information om vilka åtgärder som skulle fungera, dels för att räkna på om det skulle vara en lönsam investering i just denna byggnad109_{. Mundaca (2007) beräknade transaktionskostnadernas storlek}

till mellan 10 – 30 procent av investeringskostnaden, beroende på åtgärd. I en studie av Björkqvist och Wene (1993) beräknades transaktionskost- naderna uppgå till mellan 13 – 28 procent av investeringskostnaden bero- ende på hur den nedlagda tiden värderades.

Även subjektiva kostnader för eventuella olägenheter vid energieffektivi- seringen ska också tas med. Detta är kostnader som för en utomstående betraktare är osynliga.

Ökade förvaltnings- och underhållskostnader kan bli en följd av att t.ex. komplexa system för värme och ventilation installeras. Filter för tilluft måste bytas, värmeväxlare rengöras, styr- och reglersystem underhållas och övervakas och mer kompetent personal anställas eller anlitas.

Övriga kostnader. Görs en invändig tilläggsisolering av väggarna i be- fintlig bebyggelse minskar lägenhetsytan, vilket är en kostnad som bör belasta energieffektiviseringskalkylen. Leder energieffektiviseringen till en utflyttning i samband med en ombyggnad bör även detta belasta kalky- len (Mattsson och Juås 1977).

Kostnader för eventuella negativa effekter. Strängare krav på energihus- hållning ställer stora krav på byggnadernas utformning och utförande. Ventilation, isolering m.m. måste vara anpassade till den lägre energian- vändningen. Så kallade lågenergihus kräver en välisolerad och tät bygg- nadskonstruktion för att undvika alltför stora energiförluster via trans-

109 _{Vid införandet av energideklarationerna beräknades de kostnadseffektiva åtgärdsför-}

slag som energiexperten gav fastighetsägaren leda till en ökad energieffektivisering. Hit- tills har det faktiska utfallet inte varit det förväntade, delvis beroende på projekterings- kostnader.

mission och ofrivillig ventilation. Ett dåligt fungerande ventilations- system kompenseras inte i dessa fall av ofrivillig ventilation genom byggnadskonstruktionen. I mycket välisolerade byggnadskonstruktioner finns risk för mögeltillväxt om fukt kommer in, t.ex. genom läckage eller via kondensation, eftersom uttorkningsmöjligheterna är små. Detta ställer stora krav både på materialval och på utförande.

Vid energieffektiviseringar kan luftomsättningen bli för låg, vilket ökar risken för allergier, astma och, i de fall huset är ett radonhus, också ökad risk för att drabbas av lungcancer. Om man ska säkerställa en normenlig luftomsättning enligt Boverkets byggregler beräknas energibehovet be- höva öka med motsvarande 5,4 TWh/år. Som tidigare nämnts kan de to- tala hälsorelaterade kostnaderna delas in i tre olika delar: vårdkostnader, produktionsbortfall och kostnader för olägenhet.

Det föreligger risk för förlust av kulturvärden och estetiska värden vid ombyggnad. Erfarenheterna från tidigare energisparplaner visar att till- läggsisolering av fasader samt fönsterbyten i de flesta fall ledde till stora utseendemässiga förändringar, där husens kulturhistoriska värde omintet- gjordes. I BETSI-undersökningen har Boverket granskat potentiella ef- fekter på byggnaders kulturhistoriska värden. Verket menar att troligen enbart ett mindre antal byggnader kan tilläggsisoleras utan att dessa vär- den går förlorade eller att insatsen medför alltför kostnadskrävande följd- åtgärder. Det föreligger svårigheter såväl med kvantifieringen som med värderingen av byggnadsbeståndets kulturhistoriska värden. Här behövs ett forsknings- och utvecklingsarbete.