Integration

Kollektivtrafiken ska bidra till bästa möjliga integrering i Östergötland Det finns tydliga samband mellan funktionella regioners storlek och deras

utvecklingskraft. Stora funktionella regioner har en större marknad, vilket gynnar tillväxten i en uppåtgående spiral. Östergötlands relativt låga tillväxttakt när det gäller befolkningsökning innebär dock att möjligheten att skapa en större och slagkraftigare region ligger i en fortsatt integrering mellan Östergötlands olika delar.

Östergötland har en mångfasetterad ortsstruktur inom en yta som medger daglig pendling utan allt för stor uppoffring av tid, vilket gör att många kan välja och byta bostadsort och arbetsort oberoende av varandra, något som i sin tur ger stora valmöjligheter för regionens invånare. Befolkningsminskningen i de mindre kommunernas tätorter medför dock att underlaget för offentlig service och kommersiell service minskar – en utveckling som på sikt hotar inte bara orterna, utan även den omgivande landsbygden. Med de två städerna Linköping och Norrköping som centrum utgör Östergötland som helhet dock en region som sett till koncentration av människor och arbetstillfällen är den fjärde största i landet efter de tre storstadsregionerna.

Sammantaget innebär de faktiska förhållandena att regionen kan sägas ha goda förutsättningar att utvecklas till en tät, flerkärnig stadsregion.

För att en utveckling i den riktningen ska kunna komma till stånd måste regionens aktörer samverka kring det faktum att en funktionell infrastruktur och en väl fungerande kollektivtrafik är de kanske enskilt viktigaste faktorerna för att knyta samman regionens delar till en helhet som kan fungera som en flerkärnig

stadsregion.

Integration

Expansion

Former för samverkan mellan kollektivtrafikplanering, fysisk planering och bebyggelseplanering måste utvecklas för att skapa förutsättningar för ett ökat resande med kollektivtrafiken och därmed en långsiktigt hållbar miljö. Ny bebyggelse bör lokaliseras så nära de större kollektivtrafikstråken som möjligt.

För att skapa möjligheter för boende i mer perifera områden att resa med kollektivtrafiken är det nödvändigt att utveckla trafikformer för mer yttäckande trafik, som i strategiska noder ansluter till de regional stråken.

4.3.1 Mål

 Kollektivtrafiken ska bidra till utvecklingen av Östergötland som en gemensam arbetsmarknad genom att erbjuda attraktiva restider mellan regionens centrala delar och större orter i regionens ytterområden. I dessa relationer skall restider understigande 45 minuter eftersträvas.

 Kollektivtrafiken skall bidra till att landsbygdskommunernas centralorter stärks i rollen som tydliga stödpunkter i regionens landsbygdsområden genom att centralorterna garanteras ett lägsta utbud av resetillfällen till regionens centrala delar.

 Kollektivtrafiksystemet skall utformas som ett integrerat system med goda bytesmöjligheter mellan i systemet ingående trafiktyper. Bytestiden mellan regiontrafik och sådan tätortstrafik som trafikerar viktiga regionala

målpunkter bör inte överstiga 5 minuter i högtrafik.

4.3.2 Strategier

 Utveckla en flerkärnig stadsregion genom att knyta ihop regionens ortssystem med kollektivtrafik.

 Satsa på tät trafik med ett strukturerat kollektivtrafikutbud i de stora pendlingsstråken och större städerna.

 Kraftsamla resurserna där det finns stora resandeunderlag.

 Upprätthålla en kollektivtrafik på en nivå som gör det möjligt att – om än med tidsmässiga uppoffringar - arbetspendla dagligen mellan regionens geografiskt perifera delar och de centrala delarna.

4.3.3 Indikatorer

 Restiderna mellan orter med minst 1 500 invånare och endera av Norrköping, Linköping eller Mjölby.

 Turutbudet mellan orter med minst 1 500 invånare och endera av Norrköping, Linköping eller Mjölby.

 Andel av invånarna i tätorterna som har mindre än 600 meter till stomlinjehållplats.

 Andel av arbetsplatserna som ligger inom 600 meter till stomlinjehållplats.

 Turutbud i förhållande till pendling

 Bytestiden mellan regiontrafik och tätortstrafikens stomlinjer 4.3.4 Prioriteringar

 Samhällsnyttan ska styra hur resurserna till kollektivtrafiken fördelas.

4.3.5 Kort om strategierna

4.3.5.1 Knyt ihop regionens ortssystem med kollektivtrafik

En väl fungerande infrastruktur som knyter ihop Östergötlands ortssystem till en flerkärnig stadsregion, med en snabb och effektiv kollektivtrafik, är ett medel för regionförstoring. Östergötlands runda form med relativt korta avstånd mellan fler-talet av regionens kommuncentra och Norrköping eller Linköping underlättar kommunikationslösningarna. Huvudstråken för vägar och järnvägar bidrar till att skapa möjligheter för att koppla samman regionens knutpunkter inom rimliga res-tider. Med en väl utbyggd och fungerande kollektivtrafik kan regionens olika orters utbud när det gäller arbete, studier och fritid komplettera varandra på ett hållbart sätt.

Bild 3: The Regional City

Källa: Integrerad kollektivtrafik, Tomas Svensson, VTI

Det regionala pendeltågsystemet, Östgötapendeln, är ryggraden i kollektivtrafik-systemet. Kompletterande express- och regionbussar är i första hand avsedda att säkerställa förbindelserna mellan regioncentrum och regionens yttre delar som saknar tågförbindelser men kan i vissa fall även ses som ett komplement till Östgötapendeln. I strategiska noder ansluter en mer yttäckande linje- eller områdestrafik.

Bild 4: Strategi för integrering av stomlinjetrafik och övrig kollektivtrafik Källa: Yngve Westerlund, MobistikUtveckling.

4.3.5.2 Strukturerat kollektivtrafikutbud i de stora stråken

För att skapa en konkurrenskraftig kollektivtrafik krävs, förutom tillfredställande lösningar på frågor som rör kollektivtrafikens tillförlitlighet, komfort m.m., att restiderna förkortas. För att klara en sådan utmaning behöver den framtida

kollektivtrafiken utvecklas utifrån ett tydligt stråktänkande. Kollektivtrafiken skall därför utvecklas utifrån följande:

 Knyta samman de större orterna i varje stråk

 Utveckla en snabb och frekvent kollektivtrafik i varje stråk

 Framkomlighet för kollektivtrafiken i stråken skall garanteras

 Till stråken bör samordnad linje/områdestrafik ansluta i strategiska noder

 Även tätortstrafiken bör omfattas av stråktänkandet

Bild 5: Regionala kollektivtrafikstråk

Källa: Regionförbundet Östsam

Framkomlighetsfrågorna har stor betydelse för kollektivtrafikens möjlighet att erbjuda snabba förbindelser mellan de slutliga målpunkterna i sådana regionala resor som kräver byten till/från tätortstrafik. Genom att etablera stråktänkandet även i planeringen för tätortstrafiken kan analyser genomföras för hela stråket. I de stora tätorterna är det av stor vikt att infartsvägarna utformas och prioriteras för kollektivtrafikens behov så att restiderna kan minskas.

Även den rena tätortstrafiken måste kunna erbjuda korta restider och hög turtäthet för de som har ett lite längre reseavstånd. När avstånden blir så långa att gång- och cykelalternativen inte upplevs som ett reellt alternativ väljer många annars att resa med bil. Undersökningar visar att reseavstånd i tätort som överstiger 5 km idag inte upplevs tillräckligt attraktiva annat än med bil. Här måste stor kraft läggas på att gång- och cykelvägar som ansluter till resecentra och större hållplatser måste förbättras och ges bra orienterbarhet i staden.

4.3.5.3 Kraftsamla resurserna där det finns stora resandeunderlag Kollektivtrafiksystemet skall i första hand utformas så att det kan erbjuda möjlighet till daglig pendling för arbete och studier. Genom att erbjuda täta, regelbundna och snabba resmöjligheter i relationer med tillräckligt stort

resandeunderlag kan kollektivtrafiken bli ett verkligt alternativ för fler invånare än idag. I lägen där den totala ekonomiska ramen inte kan ökas, kan omprioriteringar av medel från befintligt, mindre utnyttjat, utbud bidra till att förbättra trafiken i starka stråk och fler invånare kan därmed välja kollektivtrafiken för sina resor.

Utbudet av kollektivtrafik skall fördelas med utgångspunkt från den totala pendlingens storlek till de relationer där attraktiva restider kan åstadkommas och där det finns ett tillräckligt stort resandeunderlag.

Stråk där restiden med kollektivtrafiken redan idag ligger på 40-50 minuter samtidigt som det finns en omfattande arbets- och studiependling är:

 Pendeltågsstråket Norrköping – Linköping – Mjölby – Boxholm - Tranås, med utbyggnad till Skänninge – Motala.

 Finspång – Norrköping

För att utveckla Östergötland till en region med balans mellan centrum och omland är det nödvändigt att utveckla möjligheterna till att pendla med kollektivtrafiken till och från Norrköping/Linköping.

Den långsiktiga trenden har varit att befolkning och sysselsättning har ökat i centrala delar och minskat i yttre delar av regionen. Med relativt korta restidsavstånd mellan kommuncentra i länets yttre och centrala delar har det samtidigt utvecklats successiva balansförhållanden mellan orter. Bra

kommunikationsmöjligheter och kollektivtrafik mellan de centrala och yttre delarna underlättar möjligheterna för kvinnor och män att bo i de yttre och arbeta i de centrala delarna och omvänt. Större och bredare utbud av arbete, studier och fritid på annan ort kan på så sätt utnyttjas av flera.