Interaktion formellt och informellt lärande

LPA är en utbildningsform som utgår från deltagarnas erfarenheter och det informella lärandet i och utanför arbetslivet. Det blev dock tydligt med denna studie att många olika faktorer kan påverka hur och vad man lär sig. Det går också att dra slutsatsen att synen på lärande är subjektiv. Under LPA har en mängd olika metoder använts. Arbetsplatserna har involverats, den studerande har behövt studera på egen hand, diskuterat och reflekterat i olika forum samt traditionell lärarled undervisning har blandats med webbaserade arbetsmetoder.

Dessutom har vissa kurser integrerats med varandra. På frågan till de studerande vilka moment de hade lärt sig mest av svarade studerande i LPA 2 så här:

Vi kan se att de har uppfattat alla moment som lärande men i olika grad. Liknande svar återfås i enkäten till studerande i LPA1. Det som dominerade var: egna studier, diskussioner med studiegruppen och kopplingen mellan studier och arbetet. Vi kan också se att diskussionen med arbetslaget uppfattas som lika lärande som diskussion med lärare. Svaren på dessa frågor visar också på vikten av variation i undervisningen för att möta de olika behov de olika studerande har. På frågan om de studerande anser att de har fått det stöd som de har behövt från lärarna svarar alla ja i mycket hög eller ganska hög utsträckning. Likadant svarar de på frågan om lärarnas engagemang och professionaliteten. En studerande utvecklar under fritext:

Det mesta jag lärt mig under denna utbildning har varit av lärarna i skolan och genom samtal (styrda av lärare) med andra studerande. Däremot har vi haft möjlighet att praktisera det vi läst om på arbetsplatsen, dock inte fått kunskapen därifrån. Låter helt livsfarligt att ta bort böcker och "vanlig" utbildning, så mycket kompetens finns inte på någon arbetsplats, lärarna vet hur man lär ut, det vet inte arbetskamrater och handledare.

Vad den lärarledda undervisningen bidragit med varierar från kurs till kurs. De kurser som har en tydligare anknytning till yrket som t.ex. social omsorg ger möjlighet till de studerande att belysa egna erfarenheter i ljuset av gällande lagar och diskutera etiska problemställningar. Där har lärarens delaktighet en roll som skiljer sig från delaktigheten i mera teoretiska kurser. De studerande behöver någon som stimulerar reflektion och kritiskt tänkande. Lärarna beskriver att de får egen kompetensutveckling i samtal med de studerande.

De studerande är mycket nöjda med utbildningen. 9 av 10 skulle påbörjat den igen med det de vet idag. Bland faktorer av stor betydelse lyfter de studerande är tryggheten att läsa och studera på sin arbetsplats, möjlighet att studera i små grupper samt att varva studier med arbete. En studerande säger:

En handledare berättar:

Jag vet att ett par av mina aldrig hade tagit den här utbildningen om inte detta hade blivit erbjudet. De hade aldrig åkt till skolan och satt sig där. Nu har de tryggheten i varandra. De har tryggheten i oss. De vet att de inte är själv. De som är lite äldre eller av andra

anledningar kanske språket eller vad det nu är, är det ju idealiskt. Verkligen. Sen kan man säga att de som är lite yngre och tuffare, de klarar ju vilket som. Men just för de andra är det jättebra.

Lärarna lyfter dock en aspekt som inte framkommer lika tydligt i samtalen med studenter och handledare:

Studenterna i LPA har det egentligen svårare. Ingen annan kategori studerande har det så nära sig i sin verklighet och sitt liv som dessa. De sitter med sina kollegor och ska utbildas. Och de ska lyckas alla. De SKA lyckas. Sen är det vissa som inte har mått så bra av det här fokuset. Eller hur? Som plötsligt har blivit medvetna om att det jag trodde att jag kunde, det kan jag inte. Några har varit osäkra, och andra har tyckt att det här kan jag, och så upptäcker de att de inte kan… För många har det varit smärtsamt. Eller att man inte har kommit längre än till insikten om att man inte kan… Ska man få gå ett år till då kanske och få möjligheten att lära sig mer…

En effekt av LPA utbildningen är att lusten att lära mer har utvecklats hos många studerande trots att fleratlet beskrev sin tidigare skolgång som negativ och jobbig. Majoritet av de studerande svarar att de tror att de i fortsättningen kommer att aktivt söka nya kunskaper. Nio av tio anser att de har blivit bättre på att lära sig hur man lär. En studerande beskriver det såhär:

Man blir aldrig fullärd, det finns hur mycket kunskap som helst och det kommer nytt hela tiden. Att vilja öka sina kunskaper är väldigt viktigt. För det är som Florence Nightingale sa för 150 år sedan ”ett stillastående vatten ruttnar.”

Till slut som illustration på hur de studerande beskriver sitt lärande kan dessa citat fungera: ” …oj det är så mycket, Jag går in med nya ögon hos vårdtagaren.”

”Jag har lärt mig mycket! Att bemöta, vara empatisk, ödmjuk, ha förståelse, inte döma, sunt förnuft, att vara professionell på alla möjliga sätt, utbildningen har gett mig mycket, kan inte hitta ord för det! Är så tacksam för denna chans jag fick!”

Sammanfattning lärande

Det förekommer individuella skillnader mellan de studerande beträffande möjligheten att tillämpa teori i sitt arbete samt integrera studier med arbete. Dessa skillnader tycks ha större samband med hur djup teoretisk kunskap de studerande hade och vilket engagemang för sitt arbete de uttrycker än med innehållet i arbetsuppgifter och den erfarenhet de hade.

Instrumentell kunskapssyn som dominerar hos några studerande är också ett hinder för att integrera studier och arbete. Dessa studerande arbetar i större utsträckning efter rutiner på arbetsplatserna utan möjlighet eller förmåga att ifrågasätta dessa.

Å andra sidan finns studerande som initierar förändringar i arbetet, följer upp och engagerar arbetslaget men bara om arbetsledaren ger stöd till LPA. I annat fall förändrar de eget arbetssätt utan arbetslagets eller kollegernas kännedom eller delaktighet.

Lärarnas pedagogiska funktion framstår som en viktig faktor för att utveckla den förståelsen. Att forma en utbildningsmodell som har sin utgångspunkt i arbetsplatserna visade sig vara bra ur flera utgångspunkter. Faktorer som trygghet, möjlighet att tillämpa det man lärt sig i sitt arbete direkt samt ha tillgång till nätverk av handledare och stöttande kollegor visade sig vara viktiga. Å andra sidan är pressen på de studerande stor och man måste ta hänsyn till vad som händer när en individ börjar inse att man inte har de kunskaperna som man trodde att man hade. Individen blir väldigt utsatt menar lärarna.