Ledarskapet

Nyckelpersonen för organiseringen av de studerandes förutsättningar på arbetsplatserna har varit arbetsledaren på respektive arbetsplats. Detta eftersom denna har haft som ansvar att

lägga scheman, ordna vikarier samt är den person som har mandatet att integrera och engagera övriga arbetslaget i studentens lärande. De studerandes samlade bild av arbetsledarens

engagemang visar på stor variation. 8 av 10 respondenter anser att arbetsledarens stöd och engagemang är viktigast för deras framgång i utbildningen. Det går att konstatera att två tredjedelar av studenterna i LPA1 anser sin arbetsledare vara mycket eller ganska mycket engagerade, medan en tredjedel anser att hon eller han engagerar sig i ganska, eller mycket låg utsträckning. I LPA2 svarade dock enbart hälften av de studerandena att deras chef var engagerad i hög eller mycket hög utsträckning medan de andra svarade på samma fråga i liten utsträckning eller inte alls. Det gick att kategorisera tre olika ledarkategorier som på olika sätt påverkat projektets genomförande. Dessa olika ledarskapstyper har jag valt att benämna som aktivt närvarande, passivt närvarande och frånvarande ledarskap.

Aktivt närvarande ledarskap

En del av arbetsplatserna i projektet har anpassat för handledare och studerande så att de har haft möjlighet för handledning både i vardagen och på planerade handledningstider. Ledaren på den här typen av arbetsplatser har varit tillmötesgående och flexibel och har gett stöd till studenten och också visat ett engagemang för projektet och utbildningen. Detta har man gjort genom att exempelvis ordnat vikarier i tid, vilket har lett till att den studerande har kunnat koncentrera sig på sina studier. Många har upplevt ledningens stöd och engagemang som en positiv drivfaktor att fortsätta och som en följd av detta valt att stanna kvar på utbildningen i stunder då de har övervägt avhopp på grund av dem har ansett att det varit tufft att kombinera studier, privatlivet och arbetet.

Även för de studerande som inte har upplevt några svårigheter med studier har ledningens stöd varit viktig. Studenterna beskriver denna typ av ledarskap som synlig i verksamheten, vilket har präglat hur andra i arbetslaget ser på LPA och den studerandes framgång. Den aktivt närvarande ledaren har haft kunskap om den studerandes framgång med studierna. Hon eller han har också kunnat se och beskriva förändringar i hela arbetslaget, och hur den

studerande förändrats under utbildningens gång. Denne arbetsledare beskriver förändringar på de studerande i termer av ökat självförtroende, gladare, säkrare, mer öppen men också mer ödmjuk inför andras kunskaper och åsikter. Man ser att LPA har lyft hela gruppen och att alla är delaktiga i de studerandes vardagsarbete. Arbetsledarna ser också sambandet mellan sitt ledarskap och gruppens agerande.

Ett samband mellan arbetsledarens sätt att se och engagera sig i LPA och arbetslagets synsätt och reaktioner omfattar också hantering av verbala och känslomässiga reaktioner i

arbetsgruppen som skulle kunna påverka den studerande på ett negativt sätt. Kunskap om vilket stöd den studerande behöver ingår också i arbetsledarens sätt att agera. En arbetsledare berättar:

Det har egentligen inte krävts speciellt mycket av mig. Jag har en stabil och bra grupp i grunden. Det enda som jag har sagt från början är att om det skulle vara så att det fattas folk så får de inte under några omständigheter fråga Lena att stanna kvar och jobba. De får klara

utbildningen, så mycket vet jag. Timmar och sådant, det klarar de själva. De skriver upp och tar ut när det passar, det är inga problem. Behöver de gå på något så ordnar jag vikarier – det har vi ju fått pengar för. Sedan är Lena en aktiv student. Hon går runt och frågar alla. Hon ger sig inte.

Både de studerande och pedagogiska handledarna bekräftar bilder av aktiva och engagerade arbetsledare. På samma sätt var andra kollegor i arbetslagen delaktiga och informerade om vad som händer i den studerandes utbildning samt deltog i uppgifter som var riktade mot arbetslaget. En arbetsledare uttrycker det så vid ett platsbesök:

De ställer upp för varandra. Och hon (den studerande) kan hela tiden testa sina nya kunskaper i praktiken. De andra får en repetition också. Det här är mycket bättre än vanlig utbildning, för då kan man lättare bena upp det i stället för att bara studera teori. Men sedan har jag gett dem alla förutsättningar de behöver. Vad jag förstår så har inte alla gjort det.

En handledare berättar:

Vi har ju inte heller fått det att hela gruppen är med men vi har genomfört att vi har frukostmöten en gång per vecka. Där sitter chefen med, sjuksköterskan kan ibland ta upp ett problem. Om det kanske hade kommit ändå, även utan LPA, det vet jag inte, men det har kommit nu under tiden …. Reflektionstid har vi i stort sätt dagligen….Vi sitter ner och pratar och det är jättebra. Det är mycket lättare att göra så på ett boende.

Passivt närvarande ledarskap

Den passivt närvarande ledaren ordnar de praktiska förutsättningarna för utbildningen i form av scheman och vikarier, men i övrigt har LPA varit inriktat på den enskilda studerandes studier utan någon större inverkan på den ordinarie verksamheten. En del av studieuppgifterna formulerades så att den studerande var tvungen att involvera sitt arbetslag. Av intervjun med de studerande framgick det att de befarade att möta svårigheter att exempelvis diskutera de olika arbetsuppgifterna med sina kollegor. Detta eftersom man upplevde att ett fåtal hade tid eller var intresserade. En observationsanteckning som visar på bristande kommunikation mellan den studerande och arbetslaget:

Vid kaffebordet sitter den studerande och några kollegor och äter frukost. Man har inte många minuter på sig, det ska gå fort. De har just kommit tillbaka till lokalen efter första rundan och de som kommer in ropar till varandra om händelser som har inträffat på morgonen. Man ber varandra om hjälp och lägger snabbt upp resten av arbetsdagen. Jag frågar den studerande om hon informerar sina kollegor om studierna eller ber om hjälp någon gång. Nej, svarar den studerande. Jag frågor också kollegor som sitter vid bordet om de vet vad Ella studerar och om de diskuterar arbetsuppgifter med henne. Nej, svarar en av kollegerna, de vill inte att vi ska veta. De blir irriterade om man stör dem, öppnar dörren och frågar något. Så jag vet inte mycket vad de gör. Men ni har inte tid svarar den studerande.

Frånvarande ledarskap

Det frånvarande ledarskapet karaktäriseras av att man ser LPA som den studerandes enskilda angelägenhet. Man förväntar sig att studenterna tar kontakt om det behövs, men i övrigt är man inte speciellt engagerad i utbildningen. Denna typ av ledare ser ingen skillnad mellan

utbildad och outbildad personal utan lyfter de personliga egenskaperna som kvalitetsskillnad, samt ser snarare utbildningen som ett bra sätt för personal utan utbildning att få sin kompetens bekräftad. Stress och personalbrist, inga anpassade scheman mellan studerande och

handledare, problem med att ordna vikarier och bristande intresse och delaktighet från andra kollegor kännetecknar detta ledarskap. På en arbetsplats prioriterades bort välfungerande strukturer i form av reflektionstid och tid till handledning när man bytte chef och de pedagogiska handledarna upplevde svårigheter med att hinna med sina uppdrag vilket

påverkade de studerande negativt. Särskilt påverkade blev de studerande som hade svårigheter med teoretiska studier från början men även mer studievana studerande påverkades negativt. När de praktiska förutsättningarna inte är lösta påverkar det i första hand möjligheterna för de pedagogiska handledarna att utforma sin roll och att agera som handledare. I flera av fallen har inte schemat anpassats vilket har gjort att studerande och handledare gått om varandra hela tiden. Pedagogiska handledare beskriver frustration och känslan av otillräcklighet medan de studerande beskriver resignation i att försöka engagera sitt arbetslag. En student berättar:

En gång bestämde vi att vi skulle sitta tillsammans. Jaha, efter en halvtimme kom de andra och sa att det var kris och att vi skulle hjälpa till eftersom det inte var tillräckligt med personal. Så det blev ingenting av den timmen.

De studerande beskrev svårigheter med att hantera studier över lag, med att hinna göra skoluppgifter och avsaknad av stöd från pedagogiska handledaren och från arbetslaget. LPA har då blivit den enskilde studerandes angelägenhet och många gånger har inte pedagogiska handledare kunskap om var de studerande befinner sig i sina studier eller vilket behov av stöd de har. Vid intervju med en av cheferna i samband med deltagande observation på arbetsplatsen säger chefen:

Det är bra att han också blir undersköterska. Det är nog bra för honom. Nej, de andra…de har ingen nytta av den.

Flertalet uppger att de har haft samtal med sina chefer men att det inte har hjälpt. De studerande beskriver att de känner sig ensamma i sina studier och att varken ledning eller kollegor visar något intresse. Tvärtom visar kollegor missnöje med den studerandes val att utnyttja sin rätt till egna studier då arbetsplatsen saknar folk. Inom den stadsdel där de studerande haft minst hjälp från sina arbetsledare och därmed också från sina handledare förekom inga träffar mellan de studerande på tider för egna studier vilket innebar att de studerande inte fick stöd av varandra. Detta var självvalt och deltagarna själva beskrev gruppen som ineffektiv och tyngd med konflikter. Handledarna i den stadsdelen träffades inte heller utom när det var planerade träffar med lärare.