Ett interaktionistiskt perspektiv på socialt stöd och försörjningsstrategisocialt stöd och försörjningsstrategi

Inledning

För att analysera vad som inverkar på mina intervjupersoners utbyten av socialt stöd och på deras försörjningsstrategier, har jag använt mig av symbolisk interaktionism som ett övergripande teoretiskt perspektiv. Förutom teori inom detta övergripande perspektiv, har jag funnit det fruktbart att använda begrepp inom social nätverksanalys och särskilt begrepp som avser att analysera relationernas interaktionella karaktär. Jag tar också upp begrepp för olika typer av utbyten av socialt stöd. För att analysera hur ett socialt stödutbyte påverkas av strukturella normer och samhälleliga villkor i olika samhällen, använder jag olika välfärdsregimstyper. Begrepp som diaspora och transnationalism lyfts fram som redskap för att analysera hur samhälleliga villkor och tillhörigheter både inom och utanför Sveriges gränser inverkar på utbyten av socialt stöd och försörjningsstrategier.

Symbolisk interaktionism och sociala världar

Den teoretiker som framstår som den symboliska interaktionismens filosofiska grundare är George Herbert Mead (1863-1931). Jaget utvecklas enligt Mead i samspel med det omgivande samhället. Andra forskare inom denna tradition refererar återkommande till Meads socialisationsteori, där jaget och medvetandet består av de två komponenterna I och me (Månsson, 2002). Jaget är enligt Mead en social konstruktion som uppstår i den sociala erfarenheten (Mead, 1976:112). Utvecklingen av en människas jag sker enligt Mead i två steg, där första steget utgörs av leken i vilken barnet testar olika roller och intar olika attityder. Dessa attityder kan skifta och det finns inget absolut mönster i hur leken kommer att falla ut. Det andra steget är spelet. Spelet symboliserar samhällets eller en social grupps sociala spelregler. För att kunna delta i ett spel måste individen kunna inta alla medlemmarnas gemensamma attityder kring hur man bör bete sig i en viss given situation. En spelare i ett fotbollslag måste exempelvis kunna förutse hur en annan medspelare kommer att agera och de andra i laget måste kunna förutse hur en enskild spelare skall agera för att ett lagspel skall uppstå. De gemensamma lagspelsattityderna som av Mead kallas för den generaliserade andre, utgörs

av de internaliserade attityder som utgör ett me i en människas jag. Den del av jaget som Mead kallar I handlar utifrån de riktlinjer som internaliserats i me om hur man bör handla i ett visst socialt sammanhang och situation. Att vara självmedveten är enligt Mead att se sitt eget handlande utifrån den

generaliserade andres attityder. Det är på detta sätt individens moral och

personlighet utvecklas (Mead 1976: 119-124). Meads definition av den

generaliserade andre är: ”Det organiserade samhälle eller den sociala grupp

som ger individen hans jags enhet kallas ”den generaliserade andre”. Den generaliserade andras attityd är hela samhällets attityd”(Mead, 1976:120).

Det är I som reagerar utefter de förväntningar som införlivats i me på hur individen bör handla och det är I som genom sitt handlande kan förändra normerna inom den sociala värld som jaget befinner sig i. Jaget fullbordas i och med handlingen enligt Mead och vi tillhör enligt honom samhället och vår självrespekt är beroende av att vi känner igen oss själva som sådana självrespekterande individer (Mead 1976:152). Enligt Mead är samspelet mellan individen och samhället en förutsättning både för individens existens och för samhällets utveckling: ”Man måste ta de andras attityd i en grupp för att tillhöra ett samhälle; man måste ta i anspråk denna yttre sociala värld, inflyttad inom en själv, för att kunna tänka. Det är genom sitt förhållande till andra i samhället, på grund av de rationella sociala processer som pågår i samhället, som man har en existens som medborgare. Å andra sidan reagerar individen ständigt på de sociala attityderna och förändrar i den kooperativa processen själva det samhälle till vilket han tillhör”(Mead, 1976:148). Det är denna dialektiska samspelsprocess mellan individen och samhället som utgör det kunskapssociologiska fundamentet i den symboliska interaktionismen (Månsson, 2002). Varje människa är i sin interaktion med sina medmänniskor därmed delaktig i att både upprätthålla och omskapa det samhälle han eller hon lever i. Genom att studera människors interaktioner i form av, i mitt fall, utbyte av socialt stöd på en mikronivå - individnivå och en mesonivå - gruppnivå skulle det enligt ett interaktionistiskt perspektiv vara möjligt att också säga något om den mer övergripande samhällsstrukturens normer för socialt stödutbyte. Genom att studera den övergripande samhällsstrukturen skulle det på samma sätt vara möjligt att skapa en ökad förståelse för människors interaktioner på en mikronivå och mesonivå.

En av de sociologer som utvecklat Meads filosofi är Tamutsu Shibutani. Med hjälp av begreppet sociala världar visar Shibutani (1955) på komplexiteten i samspelet mellan individen och samhället, i vilket människor inte endast tillhör en enda social värld utan flera. Andra forskare som använt begreppet

avhandling i socialt arbete, om narkotikamissbrukares relationer och sociala nätverk. Även Bengt Svensson (1996) använde begreppet i sin avhandling ”Pundare, jonkare och andra – med narkotikan som följeslagare”. Båda refererar till Tamotsu Shibutanis (1955) utveckling av begreppet.

Tamotsu Shibutani (1955) beskriver i sin artikel ”Reference Groups as Perspectives” referensgrupp och social värld som analytiska redskap för att förstå mångfalden i det samhälle som vi lever i och en människas handlande i detta. Särskilt belyses användbarheten av dessa begrepp i situationer av social förändring och då en människas lojaliteter till olika sociala världar kommer i konflikt med varandra. En referensgrupp beskrivs av Shibutani, med hjälp av Meads teori om den generaliserade andre, vara den grupp vars perspektiv på världen internaliserats inom en viss individ, vilken därmed agerar utifrån de förväntningar på socialt handlande som ryms inom detta specifika perspektiv på världen. Shibutani tydliggör dock att en persons

referensgrupp inte nödvändigtvis behöver likställas med ett personligt

medlemskap i denna grupp. Det kan vara en grupp, vars perspektiv på världen är ledande för hur en viss individ tolkar världen och handlar i denna värld. En referensgrupp kan alltså vara en föreställd grupp lika gärna som en mer objektivt fysisk grupp. Det viktiga verkar vara att gruppens eller den föreställda gruppens perspektiv på världen är det som vägleder en individ i sitt handlande.

Min tolkning av Shibutanis användning av begreppen referensgrupp och

social värld är att de betyder samma sak, men att sociala världar används

för att understryka att människor i moderna mångkulturella samhällen tillhör flera referensgrupper. Dessa olika sociala världar kan bestå av tillhörigheten till exempelvis akademikervärlden, en fotbollsklubb, en etnisk minoritetsgrupp eller en religiös grupp. När en människa tvingas göra val mellan skilda perspektiv knutna till olika sociala världar blir det tydligt var hennes huvudsakliga lojaliteter finns. Dessa lojaliteter är riktade till de

signifikanta andra, d.v.s. personer som spelat en viktig roll för socialiseringen

till en viss social värld och som ställt upp för personen och till vilka det därmed finns ett lojalitetsband. Dessa viktiga personer kan exempelvis vara föräldrar och nära anhöriga.

En och samma person kan som antyddes ovan vara knuten till flera olika

sociala världar som har mer eller mindre olika perspektiv på världen och

på hur man bör agera i olika situationer. I en situation där en människa migrerat från ett samhällssystem till ett annat torde den situation som Shibutani kallar för marginal man – att befinna sig i mellanrummet mellan

två sociala världar, kunna uppstå i större utsträckning än för någon som inte migrerat. Med hjälp av teorin om referensgrupp och sociala världar vill jag belysa vad som gör att mina intervjupersoner är lojala gentemot vissa perspektiv och sociala världar framför andra, samt vilka konflikter som kan skapas inom dem när deras olika sociala världars perspektiv skiljer sig åt.

När sociala världar existerar över nationalstatsgränser skulle de kunna definieras som transnationella sociala världar eller vara exempel på det som Faist (Faist 2000; 1999) benämner transnationella sociala rum och som Basch, Glick Schiller och Szanton Blanc (1994) kallar transnationella sociala fält. Även diasporiska gemenskaper skulle kunna vara exempel på sådana sociala

världar som sträcker sig över flera nationella gränser och där medlemmarna

bl.a. förenas kring en föreställning om ett gemensamt ursprung och eller kring upplevelser av utanförskap och eller förtryck. Så här skriver Shibutani ”Most people live more or less compartmentalized lives, shifting from one social world to another as they participate in a succession of transactions. In each world their roles are different, their relations to other participants are different, and they reveal a different facet of their personalities” (Shibutani 1955:567). Jag kommer att använda begreppet sociala världar snarare än

referensgrupp, för att understryka att mina intervjupersoner inte endast

tillhör och identifierar sig med en social grupps perspektiv på världen utan med flera.