Internflyktsalternativet i EU-rätten

I EU:s gemensamma ståndpunkt anges att UNHCR:s handbok är en värdefull hjälp för medlemsstaterna när dessa ska pröva asylärenden, vad som sagts ovan om denna handbok gäller därför även detta avsnitt.¹¹⁰

Inom EU regleras frågan om möjlighet till internflykt främst genom skyddsgrundsdirektivet. I GSGD artikel 8 punkt 2 angavs att medlems-staten, vid prövning av om det föreligger ett internflyktsalternativ, ska beakta de allmänna omständigheter som råder i den aktuella delen av landet och sökandens personliga förhållanden. GSGD stadgade alltså, i likhet med UNHCR:s riktlinje, att det ska vara fråga om en helhetsbedömning och att individens personliga förhållanden ska klarläggas och ligga till grund för bedömningen av om en flykt inom hemlandet vore rimligt och relevant i det specifika fallet.

109 Se MIG 2006:1 och prop. 2004/05:170 s. 94f. Riktlinjerna ska ge vägledning vid tolkningen av olika juridiska aspekter av flyktingdefinitionen och ska ses som en uppdaterad bilaga till UNHCR:s handbok och ha samma rättsliga ställning som denna, se Kvalitet i svensk asylprövning – En studie av Migrationsverkets utredning av och beslut om internationellt skydd - Slutrapport från projektet “Förhöjd kvalitet i svensk asylprövning” finansierat av Europeiska flyktingfonden av UNHCR i samverkan med Migrationsverket, 2011, s. 9,

http://www.unhcr.se/se/hem/artikel/ddf62a0ccfaa2242d0a7af574087b0b2/unhcr-och-migrationsverket-presenter.html. Se även http://www.unhcr.se/se/kunskapsbank/juridiska-dokument/riktlinjer-och staellningstaganden.html.

110 GEMENSAM STÅNDPUNKT av den 4 mars 1996 antagen av rådet på grundval av artikel k.3 i fördraget om Europeiska unionen om harmoniserad användning av uttrycket "flykting" i artikel 1 i Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning (96/196/RIF), näst sista stycket i preambeln,

http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:31996F0196:SV:HTML. Se även UNHCR:s handbok, punkt 91.

Artikel 8 punkt 1 GSGD lyder som följer;

”Medlemsstaterna får som ett led i bedömningen av en ansökan om inter-nationellt skydd besluta att en sökande inte är i behov av interinter-nationellt skydd om det i en del av ursprungslandet inte finns någon välgrundad fruktan för förföljelse eller någon verklig risk för att lida allvarlig skada och sökanden rimligen kan förväntas uppehålla sig i den delen av landet.”

Artikel 8 i NSGD har utformats annorlunda, den säger detsamma som ovan med någon språklig justering och med tillägget att sökanden ska ha tillgång till ett sådant skydd som anges i artikel 7.¹¹¹ I punkt två anges också följande;

”Vid prövning av om en sökande känner en välgrundad fruktan för förföljelse eller löper en verklig risk för att lida allvarlig skada, eller har tillgång till skydd mot förföljelse eller allvarlig skada i en del av ursprungslandet i enlighet med punkt 1, ska medlemsstaterna, när de fattar beslut om ansökan, beakta de all-männa omständigheter som råder i den delen av landet och sökandens person-liga förhållanden i enlighet med artikel 4. För detta ändamål ska medlems-staterna se till att exakt och aktuell information inhämtas från relevanta källor, såsom FN:s flyktingkommissariat och Europeiska stödkontoret för asylfrågor.”

Som anförts ovan i avsnitt 4.5 anges i preambeln till både GSGD och NSGD att det gemensamma europeiska asylsystemet ska vara grundat på en full-ständig och absolut tillämpning av flyktingkonventionen. På så sätt ska garant-eras att ingen skickas tillbaka för att bli utsatt för förföljelse och därmed bekräftas principen om non-refoulement i både det gamla och det nya skydds-grundsdirektivet.¹¹²

111 Se ovan i avsnitt 4 om säkra tredjeländer m.m.

5.5 Kommentar

Vad som redovisats ovan tar upp allt som sägs om internflyktsalternativet i både GSGD NSGD och det kan med rätta uppfattas som alltför kortfattat, även med beaktande av det redovisade tillägget i artikel 8 punkt 2. Detta särskilt med hänsyn till att EU:s medlemsstater de senaste åren hänvisat asylsökande till internflykt i högre utsträckning än innan direktivet införlivades. Framförallt kan den restriktiva tonen i skyddsgrundsdirektivets artikel 8 punkt 1 ifråga-sättas. Vad som främst framstår som främmande och anmärkningsvärt är uttrycket ”verklig risk”. Antingen finns en risk, eller så finns ingen risk och om det då bedöms finnas en risk när är den inte verklig? Ordvalet är olyckligt och märkligt då det inte används i flyktingkonventionens definition av vem som är flykting. Att begreppet inte korresponderar med definitionen är särskilt anmärkningsvärt då det i direktivets preambel anges att det gemensamma europeiska asylsystemet ska vara grundat på en fullständig och absolut till-ämpning av just flyktingkonventionen och att konventionen och dess protokoll utgör grundstenen i det folkrättsliga systemet för skydd av flyktingar.113 Kanske är det just ett olyckligt ordval som inte är avsett att ha en snävare betydelse men begreppsmässig förvirring måste undvikas. Inom juridiken i all-mänhet, och i livsavgörande ärenden i synnerhet, är givetvis språket av allra största betydelse och ”olyckliga” formuleringar kan i värsta fall få fatala konsekvenser även om det aldrig varit dess syfte.

113 Preambeln till GSGD, punkt 2 och 3 i och preambeln till NSGD, punkt 3 och 4. Det är värt att notera att begreppet ”real risk” i olika sammanhang förekommer flitigt i både doktrin och diverse rapporter, riktlinjer och slutsatser. Resonemanget ovan är dock endast avsett att reflektera kring skyddsgrundsdirektivets språk i relation till de etablerade begrepp som förekommer i flyktingkonventionen och i svensk lagstiftning, där uttrycket ”verklig risk” uppfattas som främmande.