Intervju Jonas Björk, SEB

5 Intervjuer kredithandläggare

Nedan presenteras sammanställningar av var och en av intervjuerna med de enskilda kredithandläggarna. Detta för att få en klar bild av hur kreditbedömningsprocessen fungerar inom de olika bankerna och hur eventuella olika bedömningsprocesser kan ge olika betydelse för redovisningen och därmed olika utfall av kreditbedömning. Slutligen sammanfattas informationen för att få en genomskådlig och generell överblick över intervjuerna för att sedan analyseras. Resultatet av intervjuerna kommer, tillsammans med resultatet från den andra delstudien, i kapitel sju att analyseras i en integrerad analys.

5.1 Respondenter

De kredithandläggare som intervjuats på respektive bank är följande:

 Jonas Björk, kreditansvarig västra Skåne, SEB, Lund

Intervjun är utförd på SEBs kontor i Lund, den 2 april 2014 och varade i 2 timmar.

 Julia Karafiloska, företagsrådgivare, Sparbanken Örseund, Trelleborg

Intervjun är utförd på Sparbanken Öresunds kontor i Trelleborg, den 9 april 2014 och varade i 1,5 timme.

 Annika Bäckström, kontorschef, Handelsbanken, Malmö, Värnhem

Intervjun utfördes på Handelsbankens Värnhemkontor i Malmö, den 10 april 2014 och varade i 1,5 timme.

 Pelle Walter, företagsrådgivare, BRF Nordea, Malmö

Intervjun utfördes på Nordeas företagskontor i Malmö den 5 maj 2014 och varade i 1,5 timme.

Alla fem respondenter har god kunskap och bred erfarenhet av kreditgivning för SME vilket har varit det krav som ställts av respondenterna för att, med ett resultat utifrån intervjuerna, på bästa sätt kunna uppnå studiens syfte.

5.2 Intervju Jonas Björk, SEB

5.2.1 Process för kreditbedömning

Enligt Björk (2014) omfattar processen för kreditbedömning flertalet analyser av det företag som söker kredit. Exempel på dessa analyser är:

 Omvärldsanalys – skapar en bild av den marknad företaget verksammar i. Utgångspunkten här är företagets kunder och produkter.

56

 Verksamhetsanalys – en bedömning av företagets affärsidé och risker i verksamheten

Kreditbedömningsprocessen är dock annorlunda för fastighetsbolag då läget på fastigheten eller fastigheterna samt vakansen för dessa utgör en primär analys. Likaså spelar det roll ifall det är bostäder eller lokaler för näringsverksamhet.

Beroende på läget och vakansen på fastigheten gör banken en egen bedömning av fastighetens värde med hjälp av driftnettot. När Björk (2014) kollar på driftnettot jämför han med de schablonsiffror banken har för samma eller liknande område. Skulle bolaget avvika från schablonssiffrorna kommer Björk (2014) att försöka finna förklaring till varför de är avvikande.

Vidare förklarar Björk (2014) att SEB har en modell för kreditbedömning som tar upp olika delar med olika stora betydelser. Delarna representerar både formella och informella faktorer som tillsammans skapar ett betyg på det kreditsökande bolaget. Alla delar betygsätts vilket resulterar i att bolaget får en kvalitetsstämpel i form av en riskklassificering. De formella faktorerna rör redovisningen, kassaflödet och de nyckeltal som tas fram. Det går dock inte att enbart att fokusera på dessa då det kan finnas informell information som förklarar utfallet hos den formella informationen; bolaget kan exempelvis råka ha ett ovanligt bra eller dåligt år. Med informell information kan kredithandläggaren även få reda på huruvida ägarnas skötsel av företaget duger i form av exempelvis betalning till leverantörer. Att ta hänsyn till informell information ger en möjlighet att justera riskklassen. Vidare är kassaflödet av stor vikt och ingår i verksamhetsanalysen. När det gäller kassaflödet, handlar det om återbetalningsförmågan. Har bolaget tillräckligt med kassaflöde för att klara av räntekostnader och amortering? Hos SEB och Björk (2014) skulle en förändring i redovisningen således påverka kreditbedömningen på en marginell nivå.

Riskklassificeringen anger slutligen hur mycket banken måste avsätta i reserver för oförutsägbara förluster hos det sökande bolaget. Desto bättre riskklassificering; desto mindre pengar behöver banken avsätta; desto ”billigare” lån för kunden.

5.2.2 Analys av simuleringarna

Vid en snabb överblick ansåg Björk (2014) att båda bolagen såg bra ut och att fastigheten eventuellt var undervärderad under förutsättningarna att det låg på ett så kallat A-läge. Då krävdes 4 % i avkastning på fastighetens värde vilket skulle värdera fastigheten till ungefär det dubbla, jämfört med det redovisade för båda bolagen. Det var dock en snabb estimering. Vidare bestod deras modell av justeringar, där avskrivning och sämre resultat hänförligt till rimliga kostnader som underhåll skulle justeras. Det sämre resultatet 2009 fördelas då på närliggande år. I simuleringen för K3 aktiveras

57

denna kostnad och fördelas under tillgångens nyttjandeperiod, vilket i simuleringen är en period på 30 år och en betydligt längre period än K2.

Att det egna kapitalet i K2-bolaget 200X var intakt menar Björk (2014) att de som kreditgivare kan leva med, dock blir det besvärligt. Förutom att där krävs en kontrollbalansräkning från bankens sida måste de be kunden korrigera balansräkningen så att de dolda värdena kommer fram. Det blir även besvärligt för företaget i form av krav från dess leverantörer eftersom det negativ egna kapitalet även påverkas deras analyser av företaget.

Till en början menade Björk (2014) att K3 inte påverkade kreditbedömningen, vid en mer detaljerad förklaring av effekterna tyckte han dock att det kan göra skillnad. Framförallt vid K2s sämre år, då man enligt K2 fördelar det sämre resultatet på en kortare tid jämfört med redovisning enligt K3 där kostnader istället aktiveras skrivs av; resultatet blir på så sätt jämnare. På SEB efterfrågas uppskrivningar i kundernas redovisningar vilket är svårare i K2 jämfört med K3.

Vidare såg Björk (2014) K3-bolaget och dess anläggningsregister som någonting positivt. Denna kan ses som en underhållningsplan och behovet av att åka ut och undersöka fastigheterna kommer att minska. Även bokföringsmässiga uppskjutna skatteskulder kommer att påverka bland annat skuldsättningsgrad då den är hänförlig avskrivningarna. Påverkan är dock begränsad men kan göra att betyget blir ett snäpp bättre eller sämre. När Björk (2014) fick det förklarat för sig att en K3-redovisning, vid ett nerjusterat resultat, kan se bra ut medan en K2-redovisning behöver kontrollbalansräkning förklarade han att han skulle vara mer skeptisk och orolig över K2-företaget. Även om kunden med en K2-redovisning hade kunnat förklara varför en kontrollbalansräkning hade behövts menar Björk (2014) att det hade ställts krav från leverantörer och andra intressenter till företaget, något som även påverkar SEB:s analyser.

Slutligen menar Björk att K3-redovisning förmodligen har större påverkan på rörelsedrivande företag jämfört med fastighetsbolag där själva fastigheten är i fokus. Dock kommer införandet av K3 för fastighetsbolag förmodligen att påverka deras kreditpolitik eftersom SEB har regelverk som styr hur de beräknar belåningsvärde på tillgångar och inte på fastigheter. Björk (2014) berättar även att de på SEB inte gått någon utbildning inom regelverken.

Generellt ser dem på redovisningen som att den ska vara ”hygienisk”; det finns ofta en rimlig förklaring bakom varje siffra, men de ser gärna att RR och BR är hygienisk, Björk ser gärna inte att redovisningen ligger nära en kontrollbalansräkning.