Intervju med Mårtensson

Intervjun inleddes med att Mårtensson fick beskriva bakgrunden till att metoden har tagits fram där han lyfte att den stora anledningen är att utredningar i arbetslivet är ett område som vilar på en väldigt rättsosäker grund. Genom den framtagna utredningsmetoden vill han därmed ändra på det. Det är enligt Mårtensson viktigt att organisationen är rustad till att kunna ta hand om denna typen av frågor. Enligt honom ska det finnas rutiner över hur chefer och medarbetare ska agera vid misstänkta fall av kränkande särbehandling. Det är även viktigt att det finns dokumentation om hur en anmälan ska tas hand om, hur parterna i utredningen ska stödjas och tas hand om och vilken information som ska ges ut under utredningen.

4.3.1 Chefens ansvar vid misstänkta fall av kränkande särbehandling

Enligt Mårtensson bör chefen vid kännedom av ett misstänkt fall av kränkande särbehandling hålla sig långt ifrån utredningsfrågan. Chefen kan ha ett samtal med utsatt där hen

uppmärksammar att anmälan mottagits, han menar även på att det kan även vara bra att fråga hur utsatt mår och erbjuda stöd och hjälp från FHV till såväl utsatt som anmäld. Utöver det kan chefen ge information om hur utredningen kommer gå till. Det som är viktigt är att inte gå in på utredningsfrågan då det finns risk för att utredningen påverkas och chefen får enligt Mårtensson inte påverka eller styra utredningen.

Enligt Mårtensson är ofta chefen inblandad som en direkt eller indirekt part i situationer av kränkande särbehandling på arbetsplatsen. Det innebär inte att chefen alltid är den som kränker men chefen är enligt honom ofta en indirekt part. Att vara en indirekt part kan i det här fallet exempelvis innebära att chefen givit stöd till utsatt. Chefen kan även utgöra ett viktigt vittne i utredningen och skulle också kunna ha ett intresse av att någonting inte kommer fram under utredningen. Det medför en risk för begränsning av utredningen och att chefen ger en vinklad bild av situationen. Att chefen försäkrar sig om att agera korrekt är därav av stor vikt enligt Mårtensson. Är chefen antingen direkt eller indirekt inblandad måste

hen omedelbart överlämna ärendet till någon annan som inte är det. För att chefen ska vara trygg och för att det ska vara tryggt på organisationen bör chefen enligt honom inte vara beställare.

4.3.2 Mottagar- och beslutsfunktionen

Enligt Mårtensson bör alla organisationer med någorlunda stor storlek ha en utsedd mottagar- och beslutsfunktion som tar emot anmälan och kan hantera ärenden om kränkande

särbehandling. Det bör enligt honom inte vara beslutande eller arbetsledande inom

organisationen, detta i syfte att medarbetarna ska känna förtroende och våga vända sig till funktionen. Mårtensson menar på att funktionen antingen kan vara extern eller intern. Vid intern funktion föreslår han att ett par personer inom ramen för sitt vanliga uppdrag, kan utgöra mottagarfunktion.

4.3.3 Beslut om utredning

Enligt Mårtensson bör beslutet om utredning tas av en person som är så långt ifrån frågan som möjligt och som har kompetens att ta ett sådant beslut. Han lyfte att det måste vara en person som är minst två steg från den som är anmälare i organisationsstrukturen. Han föreslog en compliance avdelning eller HR-direktör som lämpliga beslutsfattare. Han var tydlig med att han inte anser att chefer i linjen eller chefer som är direkt påverkade ska ta beslutet.

Om det beslutas att en utredning ska inledas ska vald beställare enligt Mårtensson beställa utredningen av lämplig intern eller extern utredare. Vid val av utredare ska en jävskontroll samt bedömning av utredarens oberoende och opartiskhet göras där utredaren måste ta ställning till om det är lämpligt att åta sig ett uppdrag.

4.3.4 Förtydligande av vem anmälare är

I processteg två i Mårtensson och Malms utredningsmodell, som utgör skriftlig anmälan, är det enligt Mårtensson den som har anmält iakttagelsen som ska fylla i anmälan, oavsett om denna person är den misstänkt utsatta eller ett vittne. I förutredningen kommer i sin tur

anmälaren höras för första gången, det är däremot inget som framgår i boken. I förutredningen är det därmed endast anmälarens syn på händelsen som ligger till grund för bedömning av huruvida en utredning ska inledas eller inte.

I processteg sju framgår det att anmälaren som ska höras, det Mårtensson och Malm menar med anmälare i det här fallet är den person som är misstänkt utsatt för kränkande

särbehandling. Utredningen börjar därmed med en intervju med den misstänkt utsatta som antingen själv upplevt sig kränkt eller som någon annan observerat bli kränkt. Om anmälaren är den som upplevt sig kränkt utgör denna intervju ett kompletterande samtal från det tidigare som hölls under förutredningen. Är anmälaren en annan person än den utsatta utgör denna intervju däremot det första kartläggande samtalet med utsatt.

4.3.5 Forskning bakom metoden

Vid fråga om det finns någon forskning bakom Mårtenssons och Malms framtagna

utredningsmetod svarade Mårtensson att det viktigaste av allt är att metoden är baserad på juridik. Metoden är byggd på samma principer som andra juridiska processer i samhället. Det innebär att metoden följer det som lagen ställer som krav: att göra en transparent och

rättssäker utredning. Enligt Mårtensson är själva utredningsmetoden inte en forskningsfråga, det handlar om lagligt förfarande i hur utredningar ska bedrivas. Utredningsstegen följer på så vis en rättskedja på samma sätt som rättsutredningar bedrivs i samhället i stort.

Enligt Mårtensson behövs det däremot mer forskning om hur bakomliggande faktorer (del B) kan mätas och bedömas på ett bra sätt. Han är även öppen för mer forskning om hur

bedömningar gått till, konsekvenserna av utredningar, hur många som blir utsatt för

kränkande särbehandling etcetera. Mårtensson är därmed öppen för forskning av de subjektiva delarna av utredningar men inte av själva utredningsförfarandet.

4.3.6 Styrkor och svagheter med metoden

Enligt Mårtensson är det många organisationer som använder sig av den framtagna metoden.

Human&Heart som är den organisation han arbetar för har utfört ungefär 150 utredningar om kränkande särbehandling efter den framtagna metoden. De styrkor och svagheter Mårtensson lyfte med metoden är följande:

Styrkor:

• Rättssäker.

• Ingen människa blir fälld på förhand.

• Hanteras frågan på rätt sätt så skapar det en bra grund för att sätta stopp för långvariga konflikter och problem i organisationen.

• Att metoden sker med transparens.

• Att människor får en större förståelse för andras beteende genom att skriftligt kunna läsa vad andra människor har sagt.

Svagheter

• Att utredningar kan användas som ett vapen. Det är därför det enligt Mårtensson är av stor vikt att lyfta del B i utredningen: vad det finns för bakomliggande faktorer i att det här har kunnat inträffa. På så vis blir det inte lika enkelt att peka ut en syndabock.

• Tar tid att göra utredningar.

• Det krävs kompetens.