Min syn på renskötsel är nog ganska divergerad, jag är nog ganska radikal om man skulle uttala sig. Hur jag ser på renskötsel. Jag är ganska radikal på vilket håll vi ska gå åt. Jag tror det är väldigt få i renskötarvärlden stödjer mina åsikter, åt vilket håll vi är tvungna att röra oss.
Jag har brunnit för en sak och det är att min hembygd ska överleva. Det finns inget annat för mig, det är ganska inrotat i mig att ska jag leva någonstans på jorden så är det Pajala. Och då måste jag ta tillbaka dem förutsättningar som finns.
I grund och botten så försöker jag att. Jag kan ta ett exempel,
Jag stör mig på att en ren äter bröd som egentligen pellets är idag. Som egentligen bröd, det är ett sädesslag som vi människor skulle kunna sätt in i våra egna munnar. Varför i helsike sätter vi bröd i mun på en ren för att bli protein som vi sen i sin tur ska äta. Det är i sin tur resursslöseri utan dess like. Det finns två grejer som, eller det finns en sak renen har unik med i hela sitt liv och det är faktisk den kan omsätta renlav och hänglav till protein. Det finns inget annat djur på hela det här jordklotet som klarar av att livnära sig på renlav och hänglav. Båda dom två arterna är ju renens huvudföda i ett normalt tillstånd. Men hur kan dem liksom att, kan använda, dem har specialiserat sig så hårt på den genrer. Men dem har också en otrolig överlevnad. Dem klarar av att äta både grönt och lite bark kan dem överleva ganska länge på- dem har ju många olika kvalitéer som kan, som vi som människor börja förstå över, att det här är inte bara att kasta bort. Utan vi ska kunna leva med det här djuret och det här djuret ska få överleva. Den är en otrolig överlevare.
Det vi tror att renen har sitt ursprung i fjällen och i norr och det här. Det stämmer nog inte riktigt med det, med den djuret. Jag säger såhär att det finns djur som har levt uppe i fjällvärlden ja. Och man har kunnat hitta massgravar utav dem renarna det var människor ute på norska kusten, faktisk har jagat dem här renarna och faktiskt skött dem och drivit dem framför sig ut i havsbanden och sen när renen har blivit tvungna att ta sig tillbaka, fet och fin från havsbandet så har den simmat ut och ska simma över till fjordsund och liknanden och då har dem här människorna faktisk kommit på att slå ihjäl dem här renarna och faktisk livnäras sig på ett sådant sätt. Dem renarna som dem nu har tagit fram DNA på har ingenting att göra med dagens
Nordkalotten eller världsrenen, finns inte, dem är inte ens på samma, det är inte samma art. Utan då frågade man sig var kommer dessa renar
”dem är egentligen från Rovaniemi” det är där ursprunget från renen finns. Men det finns ju en till ren i världen som vi har hitta men dem är ännu äldre säger dem som har släktskap med dagens renar. Jaha vars har ni hittat den sa jag. Jaaa sa han Schweiz sa han. Och så stämmer det ganska bra överens med den bilden som många har haft att renskötsel har flyttats fram, dragit fram på jordklotet. Alltså människan har kunnat bemästra den norra delen av våran hemisfär, att kunna ta sig upp på jordklotets topp. Dvs mot poolerna. Det har faktiskt gjort medhjälp av ett enda djur. Precis som dromedarerna eller kamelerna har gjort nånting på savannerna eller i öknen och bemästrat den miljön. Som faktisks renar var de enda ”nånting djuret” som har gjort att man kunnat röra sig i dem här skogarna här uppe och dem slätterna som har funnits efter det att isen har smällts bort. För att det finns inget annat djur som kan har försett människan med den mängden protein, den mängd asså att den dessutom gick att tämja, att den gick att använda som transportfordon. Jag kommer ihåg att dem första järnmalmsbrytningar som gör tex i massugngsby eller upp mot vittan för att
transporterna ner järnmalmen dels först till masugnarna i, ja massugnsbyn i ”ställd?” sen i byn (rabblar upp många byar), och där Torne älvarna rinner ihop. Faktiskt använder sig av renar.
Och sedan transporterades materialet ner till känningsfors där vars järnbruk var i kärningsfors. Det skedde enbart med renar. Det har skett ett gott färdas i snön med hjälp av hästar som man har många gånger trott att det var hästen. Utan hästen kräver mer eller mindre nästan en upplogad väg. Men här snöar det så mycket att det är bara dem här djuren som klarar av att färdas här uppe.
- Men den här ur renen som fanns på något sätt i sten det är alltså inte samma eller det vet man inte än.
Jo det är exakt den samma det är bara en lite variation mot renarna som vi har idag. Dem renarna som funnits fram till ungefär1000ekr har funnits på Nordkalotten dem har raderats ut. Dvs dom massgravarna som hittades på norra alltså i nord Norge. Där vars man har slagit ihjäl och slaktat dem och samlat dem i enorma stora gropar dem där slaktresterna, det ska säga ben av dem här renarna som slagits ihjäl. Och det är där man har kunnat utvinna det här DNA:et. Som överhuvudtaget inte stämmer överens, det var en ganska stor ren nästan som en större kronhjort. Ah medans den här renen plötsligt dyker upp på 1300talet den här uppe i Norge. Det är första gången man ser på 1300talet. Och jag förstår det. För att Det här den här trakten i pajaltraken, Pajala Rovaniemi som faktisk en del utav centrum, man kan läsa lång tillbaka att det faktiskt varit ett ganska stort centrum för handel med renare i det här området.
Lisa berättar om frågeställningar. Att hålla koll och identifierar.
Jag kan ta det Case med er. Jag har inte nå krav på liksom att det ska var min grej. Men jag är tacksam om det är så att ni kommer fram till nån lösning som kan liksom realisera till någon produkt eller lös så är jag tacksam bara av att ni har nämnt mitt namn. Det är för mig jättevärdefult. Att jag har gett er en bild påt.
Jo, jag har tittat ganska länge på hur man skullen kunna effektivisera ren skötsel och problemet vi har är att med tiden så har renen blivit mer, hjorden har blivit större. Nu är vi nästan konstant på en ganska hög nivå.
Om man skulle titta baklänges i tiden så skulle man säga att det har funnits både högre men oftast också väldigt mycket lägre mängder av renar. Dvs snittet av topp och botten är faktiskt lägre än vad vi nu är på. Det innebär alltså att vi har mer renar sett över tid nu än vad vi någonsin har haft på det här jordklotet. Men det klart att det har funnits tid, nu har vi ungefär 240 000 levande renar i Norrbotten (säger fel). Men den siffran har ju varierat om man tittar på 1900 om man skulle titta på 1800 talet eller 1700 talet så har den siffra kunna varit uppe på 30 000 djur eller 40 000 djur i sina sämsta år. Och kanske 3–400000 djur i sina bästa år. Men snittet över dem åren det är ändå lägre än dem mängderna som vi faktisk snittar nu.
Och det medför följande utmaningar dels så känner inte vi renskötsel, renskötarna igen sina renar dom, det blir liksom mer en bulkvara samtidig som mängden människor som sköter om renarna begränsas i större utsträckning eftersom ja det finns en viss effektivering här också och renköttets pris stiger inte lika snabbt uppåt och kraven har minska och då blir det mindre tid i skogen för människor med renarna. Och i
motsvarande grad så minska det medvetande om sin hjordssammansättning det ställer krav på att, ska man kunna bedriva renskötsel effektivt så måste vi också hålla koll på renarna på ett effektivt sätt. Hur ska vi göra det om vi dessutom är färre, mindre, vi får mindre tid med renarna eftersom vi pyssla med annat. Och då har jag funderat på, men ska det inte finnas nått elektronisk sätt att göra det här på. Mmm njae, och det är klart man kan hänga på sånt här RFID tagg på renens öra. och då skulle man se ja de den renen har kommit in, ja visst den är här ja bra. Och nu är den igen här i den här hagen ja bra mm okej. Men den där vaja som är den producerande enheten hon kommer tillbaka år efter år men nog vet jag väll det att hon kommer in och går ut därifrån. Men vilken är hennes avkomma? Hur ser hennes avkomma ut? Hur mycket avkomma kommer hon tillbaka med efter att hon har färdats runt till hagen och hon kommer in till hagen. Hur ska lixom, man måste ju binda ihop för att det där ska vara effektivt. Egentligen det som är den producerande enheten dvs den producerande vajan ska producera kött i det här fallet. För det är det nu för tiden man mjölkar inte längre renen, utan nu nu säljer man ju kött. Och utav köttet så måste man, och ska renskötsel överleva så måste det finnas ett incitament att fortsätta med det. Och för att fortsätta med det så måste renen då producera nånting och det är det dem producera kött då. Och då måste vi ta reda på, hur ska kan vi effektivisera renarna så att vi väljer rätt renar och att dem renar vi har och livnär över vintern faktiskt också producerar nånting.
För förr i världen när man hade kännedom om sina renar och visste exakt vilken ren som gjorde vad. Man kanske inte hade mer än 30, 40 50st och man hade alla ägarna uti skogen och tittade på sina egna renar inte människor som jobbade åt dem. Som tittade på 100 eller 1000tals renar så hade dem här dom som hade lite dem kände sina renar. Ja men den där har inte haft nånting på flera år, ja men den äter jag upp. Medans dem som hade kalv, det var ju dem som fick leva kvar. och det där tappade vi bort, det där tappade vi under slutet 90talet början av 00 talet. Nu börjar vi vara ikapp. Men det krävas ganska mycket jobb för oss. Jag sysslar med nånting identifikationsmärkningar. Jag har börjat, jag sätter på, på alla mina vajar sätter jag på ett halsband men nr. då kan jag identifiera vilket år den är, när den är född och jag kan dessutom gå omkring i agen på somrarna, kan jag gå in i hagen och kan kryssa för, den här vajan den hade kalv. Jag vet inte vilken kalv den har. Men den har en kalv och sen märker jag den med mitt märke. Men sen måste gör samma sak under hösten okej den här vajan hade den här kalven. Tänkt om jag hade kunnat parat ihop redan i de tillfället jag märkte den i öronen, skulle jag ha sagt att den här vajan den har den här kalven dem två hör ihop och så hade jag gjort snitten i örat men också satte dit en lita RFID tag och sagt och parat ihop den här renen och sagt att den här renen är den där vajan avkomma. Då hade jag aldrig mer behövts prickat utav det så om dem hade skiljts åt under höstarna kommit ifrån varan då kan jag ända tala om att den där kalven den är dens avkomma. Då kan jag också på sikt bygga upp min hjord.
- Är det mer viktigt då att den här tagen bär på information och koppling till varan än att den kan ge position på renen?
Positionen är inte så noggrann. Och jag vet att jätte många, dem som sysslar, jag vi titta på det här på lång sikt så skulle jag säga såhär att, för oss är positionen viktigt på ett visst antal renar och det är dem som har skälla, som samlar hjorden alltså dem har bjällrorna som håller ihopa. Att här går jag nu och då vill ju de andra renarna dem är ju ett flock djur och då följer dem bara när dem hör den där, så följer dem vajan som har den där skällan. Och ibland så går dem här skällan ifrån varandra och då splittrats hjorden lite gran och såna här grejer. Dem renarna som har dem här skällorna dem vill vi ha GPS på och det har vi idag. men att förse alla renar med GPS. (diskutera med en professor om GPS på alla renar) då sa ha du, om en ren ör värd 2000kr och ett band som du ska installera på den är renen kostar dig 900kr. tyvärr du får inte ihop ekonomi på det.
Och jag tror inte att den där bandet får kosta mer än 30–40-50kr på sin höjd. Då kan man inte längre hålla reda på vars alla renar är. Utan då måste man fundera, vad är det absolut möjligast för mig att hänga på en ren utan att förlora, för bandet, några band kommer jag alltid att förlora eller några enheter av dem här elektroniken kommer jag alltid att förlora. Och då är vi ganska inne på att göra någon from av
identitetsmärkning om vi ska jobba med det här. Om den då ska läsa utav elektronisk, antingen då jobba med RFID eller att titta möjlighet att jobba med någon avläsning i form av optisk avläsning av olika band eller nummer eller nånting sånt. Liksom att sy ihop det för att vi ska få dem här identiteten. Så svaret på din fråga är att nej positionen är inte det viktigaste. En förmodligen viktigare att hålla ihop den här DNA strukturen, det här arvet att förstå arvet mellan renarna är viktigare än nånting annat. Och den information behöver inte vara uppsamlade i själva bandet utan det kan ju ligga, vi kan ju bara får reda på nr plats vars den ungefär har varit vilket rengärde den hade varit i. Har den haft närvaro där eller har den inte. Vem till vilken avkomma hör dem här ihop, då hade vi kunnat optimera hjorden på mycket mycket snabbarsätt använda vi gör idag.
Det tar för långtid. Det tar oss kanske 10–15 år att se en utveckling av 1kg eller en överlevnads procent på, låt säga vi ökar överlevnadsgraden med 2–3 %. Så tar det kanske tio år men med lite mer identifikation kanske vi skulle kunna öka faktorerna med 3 4 5år. Ja men då ha du en dubblering av effekten. Viss den kan den
kommer avta sikt men åtminstone kan man bibehålla den ökningen på sikt.
(Pratar om Jerker Elsing)
Den optiska delen är ganska intressesant för att hitta para ihop det här på något vis.
- Hur många renar har ni idag, hur funkar identifieringen idag, hur många arbetare?
(han tipsar om att kritisk granska SSR och sametinget hur fakta baserat det är, hur mycket ör politik)
Både sametinget och SSR prata väldigt mycket om något som heter naturbete. Och man prata om att skogar har förstörts och man prata om att markerna infrastrukturerna har förändrats och man om livet i allmänhet liksom allt runt omkring. Och man säger hela tiden att renlaven har tagit slut och att hänglaven verkats bort.
Njea det är inte riktigt sanningen säger jag. Det finns en hel del andra saker. Det faktum jag började säga med. Om du ska prata om naturbete, så ska renskötsel gå tillbaka till levnadsätt som man hade på 1800talet.
Det innebär att renhjorden storlek ska få variera. Från 50 000 i Norrbotten till 100 000djur vart tionde år. Det innebär också att renskötarna inte har kapital utkomst per måndag per år. dem kommer ha tio år där dem knappt får ut en slakt ur sig medans på den tionde året får ut hur mycket pengar som helst. Men jag tror inte att, om man säger såhär 90% av alla som sysslar med renskötare är faktisk män. Jag tror inte att dem 90%
männen skulle kunna erbjuda en kvinna idag, ett liv ett hem en samvaro. Som baseras på en sån instabil ekonomi som det skulle medföra.
Nu börjar vi tala om nånting som kan göra ont människor man pratar så faktabaserat. Att vi har en ren hjord i världen idag eller i Norrbotten som faktisk betar upp sin egen tillväxt i from av naturbete. Så glöm
naturbetet. Då brukar jag tala om för dom och vara skarp och säga åt dem lägg av sluta svamla ska vi leva på det här sätt dvs. Ha bil som kräver bränsle, vi ska lån för att köpa en skoter, vi ska ha en helikopter för att driva in renarna, vi ska ha allt runt omkring då krävs det en stabil inkomst. Och då måste renen leverera dygnet, men inte dygnet om, men många gånger per år i en jämn kvalité till en jämn mängd. Det går inte att ha hur magra renar som helst. Det går inte att leverera tio renar ett år och 150 ett annat och den falla tillbaka på noll. Det går inte. Då kommer varenda en av oss renskötare sitta och jobba för gruvföretagen. Det finns inga som är i skogen, det finns inga som kan leva där ute. Och vad kan vi göra åt det. Ja, den ena vägen som många har tagit är att ansluta sig till miljöorganisationer olika politiska partier och driva det här ganska hårt över att vi måste tillbaks till naturbetet dem ängar väldigt mycket tid till att göra såna saker.
Sen finns det såna som Sattajärvi sameby, och en del andra koncessionssamebyar som har insett att ’ska vi överleva, så måste vi nyttja renen på rätt sätt’ och vi har faktiskt funderat många gånger, och funderar än idag ’varför finns det här djuret kvar idag? Vad är det som gör att den liksom inte har dött ut?’ Ja den är faktiskt en ganska bra överlevare. Den är anpassningsbar. Du kan föda den med tång, som växer på, saltvattenstång. Du kan kanske ge den alger. Du kan ge den renlav, du kan ge den hänglav, du kan ge den svampar, du kan ge den grönt gräs och den överlever. Helt fantastiskt djur. Du kan släppa ut den i skogen, och när den är ute i skogen, vad gör den då? Jo då promenerar den ner på våra största myrar, eller på våra största marker här omkring. Och käkar och har sig ute på myren. Samlar på sig en massa, och medan den promenerar omkring där på myren, det är ganska fantastiskt, den skiter inte medan den äter. Inte vart fall så jätte, den kan göra det, men inte så jättemycket. Men merparten går faktiskt upp och lägger sig på en torr backe. För den gillar inte riktigt att ligga på blöta, så den går upp och på torr backe. Och så börjar den idissla, och när den har idisslat klart och ställer sig upp på sina bara ben så då skiter den, så då gödslar den skog. Alltså har den burit upp material från våra blöta myrar till att gödsla våra skogar. Men så alla de här effekterna måste vi liksom börja överväga. Och det är här som jag liksom fastnar i den här tanken hela tiden över att Hans, min, hans som är ansvarig för våran hjord, han kom tillbaks till mig och sa såhär, senast i förrgår sa han ’äh, den där jävla grannbyn, nu har dom krupit på nå politiskt fjanteri igen’. Va fan ska vi sitta och ägna tid och hålla på med massa prat. Att ta sig tillbaks till den gamla tiden. Jag säger bara det: vi ska ägna tid åt att utveckla oss, vi ska fram. Skit i hur det va! Vi måste anpassa oss. Det är inte, krokodilen har överlevt många år, miljarder år, men den har inte ägnat tid till att protestera. Den har ägnat tid till att anpassa sig. Därför finns krokodilen kvar. Och det är det vi måste göra, vi måste anpassa oss till dagens samhälle. Det kommer kanske en tid när naturbetet är tillbaks, vad vet jag. Det är väl ingenting att sticka under stolen med. Men under den här tiden, då måste vi kunna nyttja teknik, vi måste kunna nyttja renens förmåga att överleva den här tiden, anpassa oss själva till att vi faktiskt får en utkomst utav renar på ett smart sätt. Vi måste liksom hitta vägarna
Sen finns det såna som Sattajärvi sameby, och en del andra koncessionssamebyar som har insett att ’ska vi överleva, så måste vi nyttja renen på rätt sätt’ och vi har faktiskt funderat många gånger, och funderar än idag ’varför finns det här djuret kvar idag? Vad är det som gör att den liksom inte har dött ut?’ Ja den är faktiskt en ganska bra överlevare. Den är anpassningsbar. Du kan föda den med tång, som växer på, saltvattenstång. Du kan kanske ge den alger. Du kan ge den renlav, du kan ge den hänglav, du kan ge den svampar, du kan ge den grönt gräs och den överlever. Helt fantastiskt djur. Du kan släppa ut den i skogen, och när den är ute i skogen, vad gör den då? Jo då promenerar den ner på våra största myrar, eller på våra största marker här omkring. Och käkar och har sig ute på myren. Samlar på sig en massa, och medan den promenerar omkring där på myren, det är ganska fantastiskt, den skiter inte medan den äter. Inte vart fall så jätte, den kan göra det, men inte så jättemycket. Men merparten går faktiskt upp och lägger sig på en torr backe. För den gillar inte riktigt att ligga på blöta, så den går upp och på torr backe. Och så börjar den idissla, och när den har idisslat klart och ställer sig upp på sina bara ben så då skiter den, så då gödslar den skog. Alltså har den burit upp material från våra blöta myrar till att gödsla våra skogar. Men så alla de här effekterna måste vi liksom börja överväga. Och det är här som jag liksom fastnar i den här tanken hela tiden över att Hans, min, hans som är ansvarig för våran hjord, han kom tillbaks till mig och sa såhär, senast i förrgår sa han ’äh, den där jävla grannbyn, nu har dom krupit på nå politiskt fjanteri igen’. Va fan ska vi sitta och ägna tid och hålla på med massa prat. Att ta sig tillbaks till den gamla tiden. Jag säger bara det: vi ska ägna tid åt att utveckla oss, vi ska fram. Skit i hur det va! Vi måste anpassa oss. Det är inte, krokodilen har överlevt många år, miljarder år, men den har inte ägnat tid till att protestera. Den har ägnat tid till att anpassa sig. Därför finns krokodilen kvar. Och det är det vi måste göra, vi måste anpassa oss till dagens samhälle. Det kommer kanske en tid när naturbetet är tillbaks, vad vet jag. Det är väl ingenting att sticka under stolen med. Men under den här tiden, då måste vi kunna nyttja teknik, vi måste kunna nyttja renens förmåga att överleva den här tiden, anpassa oss själva till att vi faktiskt får en utkomst utav renar på ett smart sätt. Vi måste liksom hitta vägarna