Märkbara renar
En digitaliserad och effektiv renmärkning
Lisa Eliasson Hatharat Silawiang
Högskoleingenjör, Teknisk design 2021
Luleå tekniska universitet
Institutionen för ekonomi, teknik, konst och samhälle
Examensarbete
Märkbara Renar
En digitaliserad och effektiv renmärkning
Lisa Eliasson Hatharat Silawiang
Handledare: Anders Berglund Examinator: Åsa Wikberg Nilsson
D0050A - Examensarbete i Teknisk Design, Högskoleingenjör Luleå Tekniska Universitet
2021
HÖGSKOLEINGENJÖR TEKNISK DESIGN
Bachelor of Science Thesis in Industrial Design Engineering Märkbara renar
- En digitaliserad och effektiv renmärkning
© Lisa Eliasson & Hatharat Silawiang Published and distributed by
Luleå University of Technology SE-971 87 Luleå, Sweden Telephone: + 46 (0) 920 49 00 00
Omslag: Illustration by Hatharat Silawiang Printed in Luleå Sweden by
Luleå University of Technology Reproservice Luleå, 2021
Förord
Innan vi presenterar vårt examensarbete vill vi inledningsvis rikta ett stort tack till de människor som har hjälpt och stöttat oss under detta arbete. Det hade inte varit möjligt utan deras hjälp. Det handlar om allt från tekniska frågor, idéer, motivation och stöd som hjälpt oss framåt när vi har stannat upp.
Vi vill börja med att tacka projektansvarige, J. Wenngren som funnits som stöd och hjälp genom hela projektet. Som även gett oss kontinuerlig feedback och hjälp att driva projektet framåt. Johan hjälpte oss även att komma i kontakt med uppdragsgivaren Martin Hjärtström som även är renägare i Sattajärvi sameby och därmed varit användarens röst till projektet. Martin har varit till stor hjälp när det gäller idégenerering och konceptframtagning. Han har varit vårt bollplank under dessa delar. Utan Martin hade det varit svårt att generera idéer.
Vi vill också tacka våran handledare Anders Berglund. Han har funnits som stöd och bollplank genom hela arbetet. Han ha kommit med synpunkter ur det akademiska och det personliga perspektivet. Utan Anders hade vi inte haft någon att bolla idéer och tankar med varje vecka. Vi vill också tacka vänner och familj som har hjälpt oss att generera fram så många bra idéer, men också gett oss feedback. Det är dessa idéer som vårt slutresultat har baserat på.
Vi vill till sist även passa på och tacka våra experter inom RFID och rennäringen, Juha Rajala och Maria Udén.
Juha har varit till stor hjälp för att uträtta våra frågetecken kring vilken RFID teknik som passar till vårat ändamål. Han har varit våran mejlkontakt inom området. Utan honom hade vi fortfarande haft kvar dess frågetecken. Maria Udén är vår expert inom rennäringen. Hon har hjälpt oss med den kunskap som behövts till projektet och nya tankebanor för att få oss att tänka bredare. Utan henne hade inte projektet varit så bred som den är.
Lisa Eliasson & Hatharat Silawiang Luleå maj 2021
Sammanfattning
Idag utförs renmärkningen för att hålla koll på vilka renar som hör till vilken renägare. För att identifiera och särskilja renarna, räknas dem manuellt, alltså genom att personer går in i inhägnaden och prickar av renarna i en bok. Processen för att märka kalvarna kan ta upp mot två dagar beroende på om alla renarna har kommit in i inhägnaden, processen blir då lång och utdragen. Detta kommer vara utgångspunkterna i projektet, att identifiera renarna på ett mer effektivt och hållbart sätt.
Detta är ett examensarbete för Högskoleingenjör Teknisk design vid Luleå tekniska universitet, som ska utveckla ett hållbart koncept genom att underlätta för renskötarna och effektivisera identifiering och dokumentering av renar. Genom att förena traditionell renmärkning med modern teknik tas ett hållbart koncept fram, som även minskar påfrestningen på renarna. Att kunna koppla ihop rätt kalv med rätt vaja och samla informationen på ett gemensamt ställe som är enkelt att hantera är ett krav på lösningen.
Arbetet har följt IDEO:s trefasprocess för användarcentrerad design. Under faserna inspiration, ideation och implementation har olika metoder använts för att nå slutresultatet. Dessa metoder är exempelvis
semistrukturerad intervju, benchmark, persona, workshops, Wireframes och simulering. Dessa metoder utgör en bra grund till arbetet och slutresultatet. Genom att ha återkommande kontakt med användaren har projektet genererat en lösning som är baserad på användarens behov.
Resultatet blev en ny digitaliserad arbetsprocess innehållande RFID-chip som möjliggör automatisk koppling och digital dokumentering. Denna arbetsprocess förenar den traditionella renmärkningen men effektiviserar de aktiviteter som idag tröttar ut renskötarna och renarna. Genom att ha bättre koll på renarna och deras avelsträd, gör att rätt ren i slutändan blir slaktad. Alltså renarna som är äldst eller har sämst förutsättningar.
Det kan också bidra till att ekonomin blir stabilare då samma mängder renar slaktas varje år. Ur ett hållbarhetsperspektiv gynnar detta ekonomisk hållbarhet. Social hållbarhet gynnas genom att skapa
transparens inom samebyn och möjliggör att fler kan vara delaktiga under processen. Genom att kopplingen sker automatisk behöver inte renen stressas upp av människor som går omkring i hagen. Eftersom renens välbefinnande är en del i naturens ekologi bidrar det till ekologisk hållbarhet.
Nyckelord: Teknisk design, Processdesign, Användarcentrerad design, Rennäring, Renmärkning, RFID, användargränssnitt, användarupplevelse
Abstract
Today, reindeer marking is performed to keep track of which reindeer belong to which reindeer owner. To identify and distinguish the reindeer, they are counted manually, i.e., by people entering the enclosure and dotting the reindeer in a book. The process for marking the calves can take up to two days depending on whether all the reindeer have entered the enclosure, the process then becomes long and drawn out. This will be the starting points in the project, to identify the reindeer in a more efficient and sustainable way.
This work is for a bachelor’s thesis in industrial design engineering at Luleå University of Technology, which will develop a sustainable concept by making it easier for reindeer herders and make the identification and documentation of reindeer more effective. By combining traditional reindeer marking with modern
technology, a sustainable solution is developed that also reduces the strain on the reindeer. Being able to connect the right calf with the right sway and gather the information in a common place that is easy to handle is a requirement for the solution.
The work has been followed by IDEO's three-phase process for user-centered design. During the phases inspiration, ideation and implementation, different methods have been used to achieve the end result. These methods are, for example, semi-structured interview, benchmark, persona, workshops, Wireframes and simulation. These methods form a good basis for the work and the end result. By having regular contact with the user, the project has generated a solution that is based on the user's needs.
The result was a new digitized work process containing RFID chips that enables automatic pairing and digital documentation. This work process unites the traditional reindeer marking but make the activities that today tire out the reindeer herders and reindeer more effective. By having a better look at the reindeer and their breeding trees, the right reindeer will eventually be slaughtered. That is, the reindeer that are the oldest or have the worst conditions. It can also contribute to a more stable economy as the same quantities of reindeer are slaughtered every year. From a sustainability perspective, this benefits economic sustainability. Social sustainability is benefited by creating transparency within the Sami village and enabling more people to be involved during the process. Because the connection takes place automatically, the reindeer do not have to be stressed by people walking around in the enclosure. Since the reindeer's well-being is part of nature's ecology, it contributes to ecological sustainability.
Keywords: Industrial Design Engineering, Process design, User-centered design, Reindeer husbandry, Reindeer marking, RFID, User-interface (UI), User-experience (UX)
Innehållsförteckning
Ordlista 1
1. Introduktion 2
1.1. Bakgrund 3
1.2. Intressenter 3
1.3. Syfte och mål 3
1.4. Omfattning och avgränsning 4
1.5. Rapportstruktur 4
2. Kontext 5
2.1. Rennäring 6
2.1.1. Sattajärvi Sameby 7
2.2. Benchmark 8
2.2.1. Djuridentifiering 8
2.2.2. Djurjournal 10
2.2.3. Digital tidtagning 12
3. Teoretisk referensram 13
3.1. Teknisk design 14
3.2. Processdesign 14
3.3. Servicedesign 15
3.4. Hållbar design 16
3.4.1. Social hållbarhet 17
3.4.2. Ekologisk hållbarhet 17
3.4.3. Ekonomisk hållbarhet 17
3.5. Användarupplevelse 17
3.5.1. Användbarhet 18
3.6. Användargränssnitt 19
3.6.1. Gestaltlagar 19
3.6.2. Layout 20
3.6.3. Färgteori 21
3.7. RFID 21
4. Metod och genomförande 23
4.1. Designprocess 24
4.1.1. Användarcentrerad design 24
4.1.2. Relevans 25
4.2. Projektplan 26
4.3. Inspirationsfas 27
4.3.1. Litteraturstudie 27
4.3.2. Kontextundersökning 28
4.3.3. Användaranalys 29
4.3.4. Designspecifikation 30
4.3.5. Relevans 30
4.4. Ideationsfas 31
4.4.1. Workshop 31
4.4.2. Idégallring 33
4.4.3. Konceptutvärdering 34
4.4.4. Konceptutveckling 34
4.4.5. Relevans 34
4.5. Implementationsfas 35
4.5.1. Simulering 35
4.5.2. Wireframes 36
4.5.3. Detaljutveckling 36
4.5.4. Relevans 37
4.6. Metoddiskussion 38
5. Resultat 39
5.1. Inspirationsfas 40
5.1.1. Användaranalys 40
5.1.2. Designspecifikation 42
5.2. Ideationsfas 43
5.2.1. Workshops 43
5.2.2. Idégallring 43
5.2.3. Konceptutvärdering 46
5.2.4. Konceptutveckling 46
5.3. Implementationsfas 47
5.3.1. Simulering 47
5.3.2. Wireframes 49
5.3.3. Detaljutveckling 52
6. Slutdesign 54
6.1. Sammanställning 55
6.2. Översikt 55
6.3. Steg för steg 56
6.4. RFID-tagg 57
6.5. Digital dokumentering 57
6.6. Detekteringsslinga 59
6.7. Miniläsare på halsband 60
6.8. Relevans 61
7. Diskussion och slutsats 63 7.1. Relevans för användare och samhälle 64 7.2. Teoribaserad diskussion 64
7.2.1. Renmärkningsprocessen 64
7.2.2. Appen renkoll 65
7.3. Reflektion 66
7.4. Slutsats 67
8. Fortsatt arbete 68
9. Referenser 69
Figurteckning
Figur 1: Resultat från WRAM-databasen, en sökning på
en slumpmässig ren. ... 7
Figur 2: Arbetsprocessen för renmärkningen idag. ... 8
Figur 3: Exempel på tagg med sensor på en kossas öra. 9 Figur 4: Skärmbild av gränssnittet för "MinGård", med undermeny. ... 11
Figur 5: Skärmbild av gränssnittet för "MinGård", med meny för "Händelser och listor". ... 11
Figur 6: Visualisering av digital tidtagning för triathlon, inspirerad av Mylaps (u.d.). ... 12
Figur 7: Hållbardesign, uppbyggd av social-, ekologisk- och ekonomisk hållbarhet. ... 16
Figur 8: Visuell presentation av gestaltlagarna. ... 20
Figur 9: Skanningsprocess på en mobilenhet. Viktig information högst upp. ... 20
Figur 10: Flöde för RFID. ... 22
Figur 11: Designprocessen som följs i projektet. ... 24
Figur 12: Roadmap med de olika faserna och dess metoder samt en tidslinje med milstolpar illustrerat genom ett vattendrag. ... 26
Figur 13: Skärmbild från intervju med Martin Hjärtström. ... 28
Figur 14: Användarflöde med fyra olika aktörer. ... 30
Figur 15: Digital workshop med Zoom och Miro. ... 32
Figur 16: Eliminera och kombinera utifrån designspecifikation. ... 33
Figur 17: Arbetsprocessen efter konceptutveckling. ... 35
Figur 18: Exempel på Lo-fi wireframe. ... 36
Figur 19: Problematiken under temporär märkning. ... 36
Figur 20: Kopplingen med två alternativa lösningar. .. 37
Figur 21: De tre personas, Ella, Markus och Gunnar. .. 40
Figur 22: Användarresa för renskötare. ... 41
Figur 23: Användarresa för märkare. ... 41
Figur 24: Användarresa för bokinnehavare. ... 42
Figur 25: Designspecifikation. ... 42
Figur 26: De sju grundkoncepten. ... 43
Figur 27: Illustration av CHIP 1-konceptet. ... 44
Figur 28: Illustration av CHIP 2-konceptet. ... 44
Figur 29: Illustration av BRIP 1-konceptet. ... 45
Figur 30: Illustration av BRIP 2-konceptet. ... 45
Figur 31: Illustration av MO.AI-konceptet. ... 45
Figur 32: Processbeskrivning med tre alternativ för automatiskt koppling. ... 46
Figur 33: Simulering av alternativ a) Sändarstolpar. ... 48
Figur 34: Simulering av alternativ b) Sändare på halsband. ... 48
Figur 35: Lo-fi skiss på layout och funktioner till Renkoll-app. ... 49
Figur 36: Färgtema som används i Hifi Wireframe. ... 50
Figur 37: Hi-fi modell på layout och funktioner till Renkoll-app. ... 50
Figur 38: Laddstaplar på hur många procent det är kvar till kalven har kopplats till en vaja. ... 51
Figur 39: Resultat av kopplingen i detaljutvecklingen. 52 Figur 40: Alternativ a) Detekteringsslinga med tillhörande temporär märkning. ... 52
Figur 41: Visualisering av detekteringsslingan i programmet Anylogic. ... 53
Figur 42: Alternativ b) Miniläsare på halsband, med nummerbricka och tagg. ... 53
Figur 43: Slutgiltiga processflödet. ... 55
Figur 44: Illustration av rundformad tagg. ... 57
Figur 45: Illustration av triangelformad tagg. ... 57
Figur 46: Layout på pågående märkning. ... 57
Figur 47: Logiken för appens funktioner. ... 58
Figur 48: Illustration av detekteringsslinga med tillhörande halsband. ... 59
Figur 49: Visualisering av detekteringsslingor i hagen.59 Figur 50: Illustration av miniläsare med tillhörande halsband. ... 60
Figur 51: Visualisering av miniläsarens signaler i hagen. ... 60
Figur 52: Sammanställning av användarresa för alla tre personas till den nya digitaliserade processen. ... 62
Bilagor
Bilaga 1: Resultat av Workshop 1 & 2.
Bilaga 2: Idégallring av de sju koncepten.
Bilaga 3: Resterande Lo-fi wireframes.
Bilaga 4: Resterande Hi-fi wireframes.
Bilaga 5: Simuleringsmodell i Anylogic Bilaga 6: Transkribering av intervjuerna.
Samtliga bilder och illustrationer presenterade i rapporten är skapade av Lisa Eliasson och Hatharat Silawiang.
1
Ordlista
Renmärke Snitt i öronen för att identifiera vem som äger renen.
Renmärkningsprocess/Kalvmärkning Processen där all kalvar blir mäkta med samma märke som sin vaja.
Koncessionssameby Bedrivs med särskilt tillstånd. Stort sätt stationär och möjliggör att andra ortsbor får äga renar.
Koncessionsinnehavare Tillståndsinnehavare för att bedriva renskötsel
Renskötare Den som bedriver renskötseln.
Märkare Den som har koll på allas renmärken och kan snitta in det
på renens öron.
Bokinnehavare Person som har huvudansvar för boken med alla
renmärken och kalvars nummer.
Kalv Renbarn
Vaja Renmamma
Följer Begrepp som används under märkningsprocessen när
kalven följer efter sin vaja.
2
1. Introduktion
3
1.1. Bakgrund
Sattajärvi sameby är en koncessionssameby, vilket betyder att de bedrivs med särskilda tillstånd. De är betecknad som en ekonomisk förening och behöver därmed gå med nollresultat. En konsekvens av särskilda tillstånd är att de inte får bygdemedel eller andra bidrag från staten, endast slakttillägg. Idag har de några få heltidsanställda, ett fåtal extra aktiva, men många har det som bisyssla. Eftersom renskötseln idag inte är ekonomiskt hållbart för alla renskötare att ägna sig åt på heltid blir det istället en bisyssla till sitt heltidsjobb.
Därav är det extra viktigt för dem att hitta en lösning som effektiviserar och är hållbar. På deras begäran och behov skapades projektet ”AA3D” som leds av J. Wenngren, universitetslektor på Luleå tekniska Universitet.
Problematikområden, olika önskemål och idéer togs fram i projektet och detta kom senare att utvecklas till det examensarbete som presenteras här. Till en början handlade projektet om Hållbar rennäring men kommer i slutändan att handla om Märkbara renar.
Idag utförs renmärkningen av kalvarna på sommaren, om några kalvar inte går att identifiera eller av annan anledning inte blivit märkta kan de märkas på hösten. För att hålla koll på renarna identifieras och räknas dem manuellt, alltså genom att personer går in i inhägnaden och prickar av renarna. Processen för att märka kalvarna kan ta upp mot två dagar beroende på om alla renarna har kommit in i inhägnaden. Processen blir då lång och utdragen. Det är sommar och inhägnaden är torr, dammig och identifieringsmetoden är ineffektiv och krävande. Detta kommer vara utgångspunkterna i projektet, att identifiera renarna på ett mer effektivt och hållbart sätt.
1.2. Intressenter
Uppdragsgivare för detta projekt är Martin Hjärtström för Mitse och Sattajärvi sameby. De primära
intressenterna i arbetet är koncessionsinnehavaren, renskötarna och renägarna i Sattajärvi sameby. De berörs främst eftersom det är de som bedriver renskötsel dagligen och/eller bekostar renskötseln. En förändring i arbetsprocessen kan därmed påverka deras vardag. En sekundär intressent är andra samebyar och även samhället. Vid framtagandet av ett användbart och funktionellt koncept kan även andra samebyar tillämpa lösningen. Samhället påverkas av de sociala aspekterna i hållbarhetsarbetet.
1.3. Syfte och mål
Syftet med projekt är att utveckla ett hållbart koncept som underlättar för renskötaren och effektiviserar identifiering och dokumentering av renar. Genom att förena traditionell renmärkning med modern teknik vill vi ta fram en hållbar lösning som även minskar påfrestningen på renarna.
Målet är att leverera ett hållbart koncept för arbetsprocessen som hjälper Sattajärvi sameby att hålla koll på sina renar på ett pålitligt och empatiskt sätt. Att kunna koppla ihop rätt kalv med rätt vaja och samla informationen på ett gemensamt ställe som är enkelt att hantera. För att kunna nå målet kommer vi arbeta för att besvara följande frågeställningar:
1. Hur kan identifiering och dokumentering av renar blir mer effektivt?
2. Hur kan renmärkningen bli mer hållbar ur ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt perspektiv?
4
1.4. Omfattning och avgränsning
Projektets omfattning är tio veckor heltidsarbete på 15 högskolepoäng, med start i början av april till början på juni. Med ett heltidsarbete på två projektmedlemmar motsvarar det 40h/vecka/person.
En ofrivillig avgränsning under arbetet kommer att ske på grund av restriktioner under Covid-19, en
pågående pandemi. Det kommer att begränsa projektet under kommunikation av användare, användartester, utvärdering av koncept och kontextundersökning. Ett studiebesök av det aktuella området för utförandet av renmärkning är inte genomförbart eftersom vintern i norr begränsar framkomlighet och synlighet av
ändamålet. Hägnet som är utgångspunkten är täckt av snö och skulle kräva en timmes skoterkörning, utöver bilfärd till Pajala. Tiden för renmärkning sker efter att projektet ska vara slutfört och därmed utesluts en arbetsplatsanalys.
En avgränsning som gjorts på grund av tidsaspekten är att fokusera på hur modern teknik kan implementeras i arbetsuppgifterna, för att på så sätt hålla koll, dokumentera och identifiera renhjorden. Projektet kommer inte att leverera en utförd kostnadskalkyl eftersom konceptet som tas fram innehåller faktorer som vi inte kan fastställa, så som drift- och underhållskostnad samt tillverkningskostnad för systemet. Projektet kommer heller inte att innehålla utförda tester på den faktiska målgruppen. Fungerande produktlösning och
testgrupper kommer att begränsas till en hanterlig nivå med tid, resurser och restriktioner i åtanke. Därmed kommer endast ett koncept att levereras utan användartester.
1.5. Rapportstruktur
Nedan visar hur rapporten är strukturerat med dess tio kapitel och innehåll.
1. Introduktion: Rapportens första kapitel presenterar projektets bakgrund, vilka som är intressenter, projektets syfte och mål, vilka frågor som kommer att besvaras samt projektets omfattning och avgränsningar.
2. Kontext: Rapportens andra kapitel presenterar hur rennäring ser ut idag, hur Sattajärvi sameby bedriver sin renskötsel och en benchmarking på befintliga metoder och tekniker som används inom djuridentifiering och digital tidtagning.
3. Teoretisk referensram: Tredje kapitlet presenterar den teoretiska referensramen till projektet. Där tas relevanta ämnen upp som senare används till grund för en konceptutveckling.
4. Metod och genomförande: Fjärde kapitlet presenterar vilken designprocess som genomförts och vilka metoder som använts, dess relevans och genomförandet presenteras och diskuteras i denna del.
5. Resultat: Femte kapitlet presenterar resultatet av kapitel fyra, som är uppdelat i tre faser och presenteras i kronologisk ordning så som de har genererat.
6. Slutdesign: Sjätte kapitlet presenter den slutgiltiga designen av projektet som ett resultat från alla förgående kapitlen.
7. Diskussion och slutsats: Sjunde kapitlet presenterar en diskussion för relevansen samt dess
slutgiltiga design. En helhetsreflektion och redogörelser av projektets frågeställningar sammanställs.
8. Fortsatt arbete: Åttonde kapitlet presenterar rekommendationer för fortsätt arbete.
9. Referenser: Nionde kapitlet presenterar en samling av projektets alla källor som använts.
10. Bilagor: Tionde kapitlet presenterar extramaterial som inte få plats i rapportens huvuddel eller anses skapa oflyt i läsningen.
5
2. Kontext
I följande kapitel presenteras resultatet av en kontextundersökning i form av benchmarking och intervjuer med uppdragsgivare. En nulägesbild av situationen för rennäringen i Sverige och Sattajärvi sameby beskrivs samt en analys av dagens metoder och tekniker redovisas.
6
2.1. Rennäring
Rennäring är enligt Reindeer Hearding (u.d.) när människan tar hand och sköter om renen i ett begränsat område, det kallas även renskötsel. Renarna lever i norra delar av Europa, Asien och Nordamerika och är idag det enda halvtama djuret som naturligt tillhör arktiskt klimat. Renen är ett vandringsdjur och tillhör familjen hjortdjur, de lever i flock och är idisslare. Därmed kan de livnära sig på gräs, löv och örter under sommaren och renlav, delvis ljung och bär under vintern (Sametinget, 2015; Jernsletter & Klokov, 2002).
I Sverige är renskötseln organiserad i samebyar, enligt Sametinget (2020). De beskriver en sameby som ett geografiskt område som har en ekonomiskt och administrativ förening med egen styrelse. Enligt Sametinget (2021) finns det idag 51 samebyar i Sverige (33 fjällsamebyar, tio skogssamebyar och åtta
koncessionssamebyar) med betesrätt till ungefär 50 procent av landets yta. Fjällrenskötseln innebär ofta långa transporter från sommarbete i fjällområde till vinterbete i skogen medan skogsrenskötsel är mer stationär eller med kortare flyttningar. En koncessionssameby är till stor del stationär och bedrivs med ett särskilt tillstånd, de finns nedanför lappmarksgränsen, i östliga delar av Norrbotten, längs Kalix- och Torne älvdalar. Koncessionsinnehavaren är den person som bär ansvaret för koncessionen (tillståndet) och leder renskötseln. En koncessionssameby handhar, tillsammans med koncessionsinnehavaren, samebyns renar.
Detta gör det möjligt för ortsbefolkningen och ägare av jordbruksfastigheter att äga renar (Sametinget, 2016;
M. Hjärtström, 2020).
Renskötseln i Sverige bedrivs i största del av samer, vilket Sametinget (2020) menar att de har rätt till enligt Sveriges grundlag. Enligt Sametinget (2021) är renskötseln en av de starkaste bärarna för samisk kultur, det finns mycket kulturell tradition och identitet kopplat till renskötseln. De skriver att det är vanligt att hela familjen är engagerade, där både män och kvinnor kan kombinera renskötseln med familjeliv. De skriver i samma mening att fler kvinnor hävdar att det är svårt att kombinera och syftar på barnens omsorg och skola, samt att renskötaryrket är ett mansdominerat yrke. Färre kvinnor har tid att vara aktiva och endast 18 procent av de gruppansvariga renskötarna är kvinnor trots att kvinnliga renägare står för 40 procent (Sametinget, 2021).
Renskötsel har gått från traditionell skidåkning till mer modernare hjälpmedel. Skoter och andra terrängfordon är ovärderliga hjälpmedel idag. Även helikopter används ibland för att driva renar under speciella omständigheter (Samer, u.d.). Modernare tekniker har letat sig in i branschen och idag använder vissa GPS-halsband på sina renar för att insamla positioner (Sametinget, 2020). Detta minskar belastningen för renskötare och påverkan på klimaten genom att arbetet inkluderar mindre fordonskörning. GPS-
halsbanden ökar även förståelsen för hur renen rör sig och det finns en kostnadsfri databas (WRAM) som samlar den informationen som GPS:en samlar in, se Figur 1 (Sametinget, 2020). Genom att analysera detta är det möjligt att spåra renens förflyttning och dess val av betesmark, och därmed avgöra markanvändning.
7
2.1.1. Sattajärvi Sameby
En beskrivning av nuläget, processen idag och problemidentifikationen har sammanställts utifrån intervjuer med M. Hjärtström. Ljud och filminspelning har varit till underlag för denna del, en omskrivning från talspråk till formell text har genomförts till följande.
Sattajärvi sameby bedriver idag renskötsel med ungefär tusen renar. Hjorden blir bara större för varje år och de traditionella metoderna är för tidskrävande för att vara hållbara i längden. Idag pågår en renmärkning upp till två dagar. Aktiv påfrestning för renen är nere på sex timmar och mer än så är inte acceptabelt för en lösning om den ska kunna konkurrera med dagens metoder. Den identifierade problematiken idag, som är den del i märkningsprocessen som tar längst tid, är att para ihop kalv med dess vaja för att veta vilket renmärke som kalven ska få (samma som sin vaja).
Idag genomförs en renmärkning under sommaren, förra året var det kring midsommarafton, då är insekterna i skogen aktiva vilket gör att renarna håller ihop och blir lättare att flytta. Arbetsprocessen visualiseras i 6 steg, se Figur 2. Fyra till sex renskötare åker ut tidigt på morgonen och samlar ihop hjorden med fyrhjuling eller till fots. Hjorden samlas ihop i en större hage med rinnande vatten och blötmark. Där hålls renarna tills dess att temperaturen sjunker. Temperaturen måste bli låg för att kalvarnas överlevnadsinstinkt ska få de att vilja följa efter sin vaja. När temperaturen är tillräckligt låg flyttas renarna till en torrare hage med en provisorisk mindre hage. Barnen i samebyn hjälper till att fånga kalvarna för att hänga ett halsband med ett nummer på. Det är från och med nu som renen påfrestas eftersom de inte har fri tillgång till vatten och blir stressade när de fångas.
När alla kalvar har fått en bricka med nummer, förra året var det 350 kalvar, släpps de ut ur den provisoriska hagen. Nu vandrar renskötarna runt i den torra hagen med renarna för att se vilken kalv som följer vilken vaja. Det finns vissa märkeskännare (personer som har extra koll på alla renmärken) som går runt och
Figur 1: Resultat från WRAM-databasen, en sökning på en slumpmässig ren.
8
kontrollerar vajornas märken. Nummer på kalven och vem som äger vajan skrivs upp i en bok som en person antecknar i. När kopplingen mellan kalv och vaja är klar har klockan blivit mycket. De flesta barnen har åkt hem och alla är ganska trötta, förra året pågick detta fram till kl. 3 på natten. Om temperaturen hinner bli för hög slutar kalvarna att följa sin vaja och då är det ingen idé att fortsätta. Förra året var det ett tiotal kalvar som lämnades omärkta på grund av att det inte gick att avgöra vems vaja den följde. Därefter sätts den provisoriska mindre hagen upp för att samla ihop renarna och sedan märks alla kalvar med den renmärkning som finns uppskriven i boken. Det är vissa speciella märkare, de som har koll på renmärken, och/eller renägare som är skickliga med kniv som märker kalvarna i örat med en vass kniv. När märkningen görs tas brickan runt halsen bort, vissa märker även med taggar för att ange födelseår och renägare. När alla brickor är återsamlade släpps renarna ut i det fria och märkningen är över.
Figur 2: Arbetsprocessen för renmärkningen idag.
2.2. Benchmark
Under detta kapitel kommer liknande branscher att studeras. Relevanta metoder och hjälpmedel som används för liknande syfte kommer att undersökas och värderas. Liknande branscher och hjälpmedel kan exempelvis vara elektroniska hjälpmedel för djuridentifiering och djurjournal.
2.2.1. Djuridentifiering
Enligt Shiningayamwe (2020) är djuridentifiering en kombination av identifiering och registrering av ett enskilt djur, antingen med en unik identifierare eller gemensam epidemiologiska enhet med en unik gruppidentifiering. Shiningayamwe beskriver att djuridentifiering har praktiserats i tusentals år.
Inledningsvis för att beteckna äganden och sedan för att förhindra utbrott av djursjukdomar och reglera handel under mänskliga sjukdomsepidemier. Utöver fördelarna med identifiering och registrering som fås från djuridentifiering är andra fördelar även; exakta avelshistorier, betydande bidrag till avel och genetiskt mångfaldsprogram samt i genomförande av riktade biosäkerhet.
Shiningayamwe (2020) menar att det finns ett antal vanliga metoder inom djuridentifiering. Dessa är elektroniska djuridentifieringsenheter, tatueringar, örontaggar, öronhack, Ruminal bolus och mikrochips.
Awad (2016) beskriver att klassiska boskapsidentifieringssätt är uppdelade i tre grupper, permanenta, temporära och elektroniska metoder. I den permanenta metodgruppen ingår öronskärning, örontatuering, varm järnmärkning och frysmärkning. Här ingår även den traditionella renmärkningsmetoden som görs på
9
renar. Det som görs på renar idag är öronskärning, för att märka renarna med dess ägares märke. Dessa metoder påverkar djuret negativt och därmed inte relevant till arbetet, utöver den traditionella
renmärkningen. I den temporära metodgruppen ingår örontaggar av olika slag. Nedan kommer en sammanställning på de temporära och elektroniska identifieringsmetoderna.
Temporära metod
Enligt Awad (2016) är örontagg en av dem mest accepterade
identifieringsmetoderna. Denna metod övervinner de konventionella metoder som djuren far illa av. Örontaggar tillverkas i både metall och plast, som är märkta med nummer, färg eller streckkod (Awad). På dessa taggar kan även trådlöschip fästas och samverka med den elektroniska identifieringsmetoden, se Figur 3. Utseendet på taggen kan variera, för en mindre version används endast den runda brickan, utan den hängande, triangelformade brickan, se Figur 3.
Enligt Caja et al (2014) är metalltaggar en metalloop som är tillverkade i mässing eller aluminium. Mässingtaggar med
manipuleringssäkert stängningssystem är vanligt i många länder att användas för att kontrollera boskapsturbekulos och
brucellosbekämpning. Aluminiumtaggar är enkla att stämpla, sätta dit och avlägsna. Dessa två sorters taggar bör fästas på toppen av örat med ett överhäng på cirka 5–8 mm inom örats inre för att förhindra att
märkningen nöts.
Enligt Caja et al (2014) har plasttaggar utvecklats jämsides med plastindustrins utveckling. Taggarna är mer flexibla, mjuka och finns med självpiercing, samt är tillgängliga i många färger och former. Den plast som rekommenderas att använda är polyuretan för att öka chansen att taggen sitter kvar på örat. Dessa taggar finns förnumrerade eller blanka. På de blanka kan specialnummer märkas med specialmarkers eller laser.
Med ett tillägg av en streckkod kan, med hjälp av anpassade apparater, avläsning av information ske.
Awad (2016) menar även att taggens design bör vara motståndskraftig mot manipulering, vara läsbar och fästas på djuren utan att djuren skadas. Denna identifieringsmetod har visats vara påverkbar för skador, bedrägeri, oläsbarhet, förluster och kopior. Därmed är örontagg endast en temporär identifieringsmetod. Caja et al (2014) anser att taggar som är manipuleringssäkra och icke-återanvändbara kan definieras som
permanent identifieringsmetod.
Elektronisk metod
Det finns olika elektroniska informationsbärare och samlare som kan användas som identifieringsmetoder, några relevanta för projektet är:
• RFID (Radio Frequency Identification): Möjliggör trådlös användning för att överföra information, den finns i olika varianter för olika ändamål (Smiley, 2020). Den finns i olika frekvensintervall och kan därmed läsas av på olika avstånd, allt ifrån närkontakt till över hundra meter. Det finns varianter som är aktiva kontra passiva. De aktiva har en inbyggd energikälla medan den passiva får energi via kommunikation med en läsarenhet.
• NFC (närfältskommunikation): En vidareutveckling av RFID (Thors, 2017). NFC finns idag på exempelvis busskort, hotellnyckel, telefoner och lägenhetstaggar. Likt passiv RFID kräver NFC inget batteri eftersom den tar energi från enheten som den kommunicerar med. Däremot kräver den ett avstånd på max några centimeter (Kjell & Company, 2019).
Figur 3: Exempel på tagg med sensor på en kossas öra.
10
• Streckkoder: En kodsymbol som kan avläsas upp till tio meters avstånd med optisk läsning (Streckkod System AB, u.d.). Den finns i tre olika varianter; endimensionella, flerradiga och tvådimensionella samt kan tryckas på allt ifrån wellpapp och papper till plast och metall.
• QR-kod: Likt streckkoden fast med ett kvadratformat mönster som ibland kallas för tvådimensionell streckkod (Kaspersky, u.d.). QR står för "Quick Response" och kan innehålla mer information än en vanlig streckkod. Den är enklare att läsa och de flesta smarttelefoner har en inbyggd QR-skanner.
• DNA-färg: Eller DNA-märkning som det även kallas, är en näst intill osynlig färg som blir synlig under UV-lampa (Stöldskyddsföreningen SFF, u.d.; Rådmark, 2021). De används främst som stöldskydd för privatpersoner på sina ägodelar. Den märkningen som gjorts registreras sedan i en internationell databas för DNA-märkning.
Biometrisk och AI metod
Awad (2016) beskriver att termen biometrisk kommer från grekiska, bio = liv och metrisk = relaterad till mätning. Kaspersky (u.d.) förklarar också att biometri är en biologisk mätning av fysiska egenskaper som används till att identifiera individer. Awad menar att människan är välbekant med att använda
karakteristiska drag som ansikte, röst och sättet att gå för att känna igen varandra. Han anser att den biometriska tekniken har två inställningar, identifiering och verifiering. Identifiering jämför den insamlade biometriska data med databasen. Verifiering är den bekräftelseprocess som görs för att bekräfta korrektheten hos den insamlade biometriska data.
Awad (2016) och Kaspersky (u.d.) förklarar att den biometriska metoden har hög säkerhet samtidig som den är noggrann och tillförlitlig eftersom den gör autentisering och identifieringssystemprocessen automatiskt.
Awad nämner även att metoden är mottaglig för dataintrång, kommunikationsavlyssning och falskt biometrisk provanvändning.
Artificiell Intelligens, AI, beskriver PWC (u.d.) som ett samlingsnamn för ett datasystem som kan tänka, lära sig, läsa av omgivningen och idag agera digitala assistenter. Frankenfield (2021) beskriver att AI hänvisar till en simulering av människans intelligens som är programmerade i en maskin. Frankenfield menar att AI är programmerade så att den ska härma människans val och tankesätt.
2.2.2. Djurjournal
Att dokumentera och journalföra sina djur är enligt Jordbruksverket (2021) en lag, det gäller både får, getter, nötkreatur, grisar och renar. Det finns olika regler och förhållningssätt beroende på djur och anläggning.
Inom avelsdjur är det noggrant med journal för att säkerställa all data vid exempelvis avel och försäljning. I projektet berörs journal eller dokumentering av djuren inte av anledning för avel, men som ett hjälpmedel att hålla koll på renens hälsa och att i slutändan slakta rätt ren. Att slakta rätt är både enligt Jordbruksverket och uppdragsgivare M. Hjärtström en viktig del för renens hälsa. De båda menar att genom att slakta rätt kunna minska på djurets lidande.
Ett exempel för att förtydliga ett scenario enligt M. Hjärtström, inte faktabaserat: En ren är nio år. Man vet av erfarenhet att renen sällan orkar komma tillbaka ett år till. Den kommer antingen ge vika av trötthet och/eller bli offer för rovdjur. Någon ren måste slaktas, varför inte ta den ren som ändå inte kommer överleva året men som är frisk i nuläget.
Det finns olika sätt att föra journaler idag, men enligt Jordbruksverket (2021) blir det alltmer vanligt med e- tjänster. Det blir enkelt för alla aktiva med ett konto att hålla koll, allting finns dokumenterat och endast behöriga kan ändra i data. Viktiga områden att dokumentera är bland annat födelseår, eventuell avkomma och andra hälsofaktorer. Att dokumentera digitalt gör det även möjligt att skapa statistik och bevis av förhållande för att öka värdet av djuret vid försäljning (Jordbruksverket, 2021).
11
Enligt Växa Sverige (u.d.) finns det idag en app som heter MinGård som används för att dokumentera
boskapsdjur, så som kossor. I appen finns det möjlighet att bland annat se händelser och listor, anteckna och rapportera händelser (se Figur 4). Appen kan även användas till att dokumentera djurets hälsa, när det är dags för kalvning och mycket mer, se Figur 5 (Växa Sverige). En app för renar skulle inte behöva innehålla lika mycket data eftersom kossorna mjölkas och tas om hand om på ett helt annat sätt. Därav kräver en digital djurjournal för renar mindre komplexitet eftersom den endast behöver redovisa ålder och relationer i form av avkomma.
Figur 4: Skärmbild av gränssnittet för "MinGård", med undermeny.
Figur 5: Skärmbild av gränssnittet för "MinGård", med meny för "Händelser och listor".
12
2.2.3. Digital tidtagning
Digitala hjälpmedel för tidtagning under stora lopp är idag chipbaserade, både Racetimer (u.d.) och MyLaps (u.d.) använder denna typ av teknik för att erbjuda digital tidtagning under lopp. RFID-chip har använts sedan 2006 under Vasaloppet för att generera tidtagning (Karlberg, 2006). RaceTimer använder sig av engångschip integrerade i nummerlappen och portaler som läser av chipen när löparna färdas under dem.
MyLaps använder chip som fästs på ett ankelband och sensorer i form av detekteringsslingor med avkodare, se Figur 6. Detekteringsslingan aktiverar chipet och avkodaren registrerar chipen och transformerar data till en databas. Deras slingor kan placeras under 2 cm is och/eller 20 cm snö. Hur slingorna implementeras under ett triathlon visas på Figur 6. Båda alternativen används för stora lopp med upp mot 500 000 deltagare.
Figur 6: Visualisering av digital tidtagning för triathlon, inspirerad av Mylaps (u.d.).
13
3. Teoretisk referensram
I följande kapitel kommer relevanta teorier för projektet att presenteras. Dessa teorier blir grunden till projektet och arbetas med under processens gång. Relevanta teorier för området är bland annat Teknisk design, hållbar design och användarcentrerad design. Följande del har tagits fram genom Litteraturstudie.
14
3.1. Teknisk design
Teknisk design, industriell design och ingenjörsdesign är en grundsten till den designprocess som kommer att genomföras till detta projekt. Samspelet mellan människa och teknik, utveckling med användarens behov i fokus samt innovativa idéer är lösningen för en hållbar framtid. Dessa är alla nyckelord och riktlinjer för arbetet Hållbar rennäring. Renskötseln utförs av människan som användare, innehåller interaktioner och moment som behöver effektiviseras och utvecklas till en mer hållbar lösning. Därmed används Teknisk design som en grundsten.
Att skapa och designa har legat i människans natur sedan lång tid tillbaka, viljan att utforma och anpassa har varit avgörande för utvecklingen av den moderna människan som lever idag (Wikberg Nilsson et al, 2017;
Mollerup, 1997). Utformning av föremål skapta av människan är enligt Mollerup definitionen av design.
Wikberg Nilsson et al definierar design som fysisk utformning och funktionalitet, när ett föremål får syfte utifrån användarens behov. De menar att nästan alla föremål går att beskriva med ordet design och de föremål som människan interagerar med i sin vardag är resultatet av en designprocess med människans behov i fokus.
Industriell design innefattar design, formgivning och utveckling av såväl komplex teknik som estetiska detaljer (Smets & Overbeeke, 1994). Enligt Wikberg Nilsson et al (2017) och IDSA (u.d.) är en
industridesigners uppgift att designa produkter, enheter, tjänster och processer som är funktionella, användarvänliga och ger användaren en god upplevelse. Industriell design är en del av begreppet Teknisk design och syftar mer på utvecklingen, fysiska och emotionella resultat (Wikberg Nilsson et al; IDSA). Inom Teknisk design finns även begreppet ingenjörsdesign. Ingenjörsdesign fokuserar mer på den metodik som en ingenjör genomför under en designprocess (Linkengineering, u.d.). Enligt Cross (2001) introducerades designmetodiken i början av 1920-talet, då togs det fram system för att designa nya objekt och efter andra världskriget fick designmetoder ett nytt uppskjut. Utvecklingen av designmetodik har gått från att vara vetenskapsbaserad till dagens komplexa värld som tvingar fram nya problem och därmed nya metoder (Cross;
Wilson & Zimberlan, 2015).
Med andra ord är Teknisk design ett samspel mellan människa och teknik. En designer bör känna till männi- skans behov samt teknikens möjligheter och begränsningar för att kunna genomföra en designprocess (Wikberg Nilsson et al, 2017). En designprocess är uppbyggd av metoder och beslut som leder utvecklingen framåt (Wikberg Nilsson et al). Wilson och Zimberlan (2015) skriver i sin artikel om design för en okänd värld; en okänd värld som kräver samarbete mellan experter inom olika områden samt drivs av design och innovation. De skriver att framtiden alltid kommer vara okänd, men att design och innovation i form av inkludering och anpassning är drivkraften för en hållbar framtid.
3.2. Processdesign
En process kan förenklat beskrivas som sammanlänkade relaterade aktiviteter (Lunds universitet, 2009).
Renmärkningsprocessen är uppbyggd av aktiviteterna; samla in renarna, para ihop kalv och vaja, märk kalven med samma märke som vajan, släpp ut renarna. Att implementera modern teknik i den arbetsprocessen innebär en utveckling i flera steg. Lösningen kan därmed inte innebära en enda produkt eller tjänst, utan kommer att inkludera idéer på hjälpmedel och tillvägagångssätt till hela processen. Att förena den
traditionella metoden med modern teknik, genom att digitalisera dokumentering och eventuellt automatisera kopplingen, kräver en helhetslösning och effektivisering av hela processen. Därmed följer här riktlinjer inom effektivisering av process och arbetssätt som är relevant till projektet.
15
Enligt Jansson och Tomson (2019) finns det många metoder för att uppnå effektivisering. De nämner bland annat digitalisering, samverkan och utveckling av processer som några av deras mest använda metoder. De nämner även målgruppsorientering som en viktig metod, vilket är en given del i detta projekt eftersom målgruppen för processen även är användaren när det gäller renmärkning. Användaren i fokus nämndes ovan under 3.1. Teknisk design och kommer få mer fokus i följande kapitel 3.4. Användarcentrerad design. Med målgruppsorientering trycker Jansson och Tomson på vikten av att se till målgruppens behov, förutsättningar och förväntningar under utvecklingen. De menar även att det är viktigt att ha de aktörer som målgruppen kommer i kontakt med i åtanke under utvecklingen. I detta projekt kan aktörerna tolkas som renarna och de andra renägarna.
När det gäller att utveckla processer och arbetssätt skriver Jansson och Tomson (2019) om att eliminera onödiga moment. För att identifiera förbättringsområdet kan det hjälpa att visualisera hela kedjan genom att;
rada upp alla aktiviteter, nämna alla aktörer och intressenter samt ta reda på behov och begränsningar (Jansson & Tomson; Lunds universitet, 2009). Vid digitalisering under utvecklingen av processer handlar det inte om tekniken i sig utan vinsterna som uppstår vid samspelet mellan användare, tekniken och
tillvägagångssättet (Jansson & Tomson).
3.3. Servicedesign
Som tidigare nämnt, under kapitel 3.2. Processdesign, innebär lösningen inte bara en produkt eller tjänst utan en helhetslösning. För att kunna automatisera kopplingen krävs ett system som samspelar med fysiska produkter och människor, i detta fall en app.
Servicedesign, eller tjänstedesign som det även kallas, handlar om att utveckla med kunden i centrum för en upplevelse som breder ut sig både online och offline (Limetta, u.d.). Det handlar om att leverera en
helhetslösning, inte bara en produkt eller ett system utan hela tjänsten. Enligt Stickdorn et al. (2018) handlar servicedesign om att skapa sömlösa och kvalitativa upplevelser. Att utveckla meningsfulla tjänster genom att utgå ifrån kundens perspektiv och få en verklig helhetssyn av interaktionen och upplevelsen. För utveckling av själva systemet, appen, tillkommer teorier om apputveckling med användaren i fokus under kapitel 3.5.
Användarupplevelse och 3.6. Användargränssnitt.
När det gäller servicedesign och utveckling av en tjänst nämner Stickdorn et al. (2018) sex grundläggande principer:
1. Människocentrerad: Fokusera på människans upplevelse av tjänsten. Till skillnad från
användarcentrerad läggs fokus på både kunden, användaren och övriga som kan påverkas av tjänsten.
2. Samarbete: Engagera intressenter men olika bakgrund och samarbeta med dessa under designprocessen.
3. Iterativ: Utforska, testa och anpassa. Våga göra små misstag, lära sig av de och anpassa processen.
4. Sekventiell: Visualisera tjänsten som en sekvens av sammanhängande moment.
5. Verklighet: Behov bör baseras på verkliga användare och värden bör bevisas genom fysisk eller digital verklighet.
6. Helhet: Tjänsten bör tillgodose behoven hos alla intressenter och i slutändan knyta samman alla aktiviteter till en helhetslösning, inte en hoplappning av enskilt lösta problem.
16
3.4. Hållbar design
För en sameby är det viktigt att bevara kulturen och arbeta enligt traditionen. Genom att tänka långsiktigt, ha nästa generation i åtanken och arbeta hållbarhetsorienterat kommer kulturen och traditionerna att kunna leva vidare. Mitse efterfrågar en ”hållbar lösning” till Sattajärvi sameby. För att utveckla en hållbar lösning krävs kunskap och förståelse för hållbar design; vad det innebär, hur det implementeras i en designprocess och vad som förväntas av en ”hållbar lösning”.
”Hållbar utveckling är en utveckling som tillgodoser nutidens behov utan att kompromissa med kommande generationers förmåga att tillgodose sina egna behov”
(Brundtland, 1987 refererat i Holmgren, 2020).
Den mest kända definitionen av hållbar utveckling togs fram 1987 av Norges stadsminister Gro Harlem Brundtland och citeras ovan. Hållbar utveckling har dock varit ett aktuellt ämne längre än så, Vezzoli et al (2018) menar att det var bara något decennium tidigare som miljöförstöring väckte starka känslor och började tas på allvar. Sedan dess har arbetet gått från att städa upp efter miljöförstöring till att ta tag i det faktiska problemet och förebygga miljöförstöring (Vezzoli et al, 2018). Lewis och Gertsakis (2001) skriver att beslut som tas genom hela designprocessen måste spegla hållbar utveckling för att vara en god design. De menar att det är upp till designern att ta ansvar över att resultatet har så låg miljöpåverkan som möjligt. Wikberg Nilsson et al (2017) skriver om hur det är upp till designern att se till att arbeta med hållbarhet genom hela designprocessen, från idé till återanvändning eller återvinning.
En tanke som finns hos många är att hållbar utveckling bara handlar om miljön och naturens resurser, men i Brundtlandrapporten benämns hållbar utveckling som ett samspel av social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet, se Figur 7 (Holmgren, 2020). Wikberg Nilsson et al (2017) nämner även andra aspekter inom hållbar utveckling, de pratar om bruna och gröna problem. Bruna problem är de som finns i nuläget, exempelvis orättvisor i världen så som fattigdom och ojämställdhet. Problem som uppstår i framtiden till följd av dagens lösningar kallas för de gröna problemen. Svårigheter som kan uppstå för designern kan enligt Wikberg Nilsson et al vara vid övervägning mellan alla aspekter, där lokal hållbarhet vägs gentemot global hållbarhet. Det kan vara hållbart att köpa in produkter som producerats lokalt, men även import från u- länder kan vara hållbart eftersom det kan bidra till gynnsamma förhållande inom samhällsutveckling på lång sikt.
Som koncessionssameby, och som läget ser ut idag behövs en hållbar lösning som tar hänsyn till både de sociala, ekologiska och
ekonomiska aspekterna. Både mänskliga och ekonomiska resurser är begränsade. Därmed behöver designprocessen under detta projekt baseras på hållbarhet och driva mot en renskötsel som är mer tillgängligt, ekonomiskt genomförbar och som minskar påfrestningen på naturen och renen.
Figur 7: Hållbardesign, uppbyggd av social-, ekologisk- och ekonomisk hållbarhet.
17
3.4.1. Social hållbarhet
Välmående människor, nu och i kommande generationer, människor som känner sig inkluderande samt rättvist och lika behandlade är definitionen av social hållbarhet (Holmgren, 2020). Ett socialt hållbart samhälle tillgodoser behov, människor litar på varandra, värderas lika och mår gott (Folkhälsomyndigheten, 2018). Wikberg Nilsson et al (2017) skriver att hållbara produkter kan skapas av långsiktig användning genom acceptans inom målgruppen, god upplevelse och ergonomi samt tillgänglighet för många olika användare.
3.4.2. Ekologisk hållbarhet
Att ta hänsyn till ekosystemet och hushålla med resurserna på lång sikt är ekologisk hållbarhet (Holmgren, 2018). Det kan även definieras genom att bevara naturens egna system och minska miljöpåverkan (Haglund, 2020). Implementerat i en designprocess kan det resultera i produkter som inkluderar få material, låg transport och processer med minimal påverkan på naturresurser (Wikberg Nilsson et al, 2017). Enligt Hansson (2020) är biologisk mångfald ett lika allvarligt problem som klimatförändringar. Han menar att det är djurarterna som håller ihop naturen och biologisk mångfald kan liknas som en försäkring för framtiden.
3.4.3. Ekonomisk hållbarhet
Ekonomisk hållbarhet innebär att utjämna ekonomiska orättvisor och bibehålla det ekologiska kapitalet (Holmgren, 2020). Med andra ord handlar ekonomiskt hållbarhet om att tillgodose den sociala och ekologiska hållbarheten. Det kan även värderas genom ekonomiskt tillväxt (KTH, 2020). Genom att exempelvis
minimera antalet olika material, delar och tillverkningsmetoder. Minimera tillverkningskostnad kan bidra till ekonomisk hållbarhet (Wikberg Nilsson et al, 2017).
3.5. Användarupplevelse
Ett hjälpmedel som inte fungerar eller inte går att hitta hjälper ingen. I en renskötares fall kan det få
förödande resultat eftersom renen är opålitlig men värdefull och därmed viktig att hålla koll på. I sådana fall är det viktigt att renskötaren känner sig bekväm och trygg i sina arbetsuppgifter och därmed har en god användarupplevelse.
Användarupplevelse (User experience, UX) är ett komplext område som enligt Swallow et al (2005) resulterar till mängder av olika studier och forskningsprojekt, som trots gemensamt ämne inkluderar stor bredd på fokusområden. De menar dock att de flesta studier återkommer till de avgörande faktorerna: känslor, uppfattning och beteende. Enligt Forlizzi och Battarbee (2004) uppstår användarupplevelse vid interaktion mellan människan och produkt. De hävdar även att användarupplevelse är den mest värdefulla aspekten under produkt- och tjänsteutveckling.
Don Norman myntade begreppet UX under sin tid på Apple mellan åren 1993–1997 (Norman & Nielsen, u.d.).
Norman menar att upplevelsen vid användandet av datorer inte var tillräckligt omfattande. Han ville inkludera från det att användaren hittar produkten till dess att den är köpt, betald, hemfraktad och sedan hopmonterad för användning (Norman & Nielsen). Begreppet UX omfattar alla de aspekterna, vilket inkluderar all typ av interaktion med produkten, från teknik och funktionalitet till marknadsföring och användning (Norman & Nielsen). Därmed är det viktigt att skilja från användargränssnitt (UI) ett UI kan vara perfekt utformat utan att upplevelsen är god. Exempelvis en mobilapplikation kan vara smidig och enkel att navigera i, men om den inte innehåller den information/det utbud som användaren förväntar sig uppstår ingen god upplevelse och därmed dålig UX (Norman & Nielsen).
18
För att kunna skapa och leverera framgångsrika produkter med god användarupplevelse krävs alltså mer än bara användbarhet, Peter Morville (refererad i Interaction Design Foundation, u.d.) beskriver UX beroende av sju faktorer:
• Användbarhet (useful): När en produkt har en fördelaktig användning, den täcker ett behov och gör nytta. En praktisk produkt med ett syfte.
• Användbarhet (usable): Produkten är användbar rent funktionellt. Den gör det som förväntas, möjligt att utföra genom användbara funktioner.
• Upptäckbar/sökbar: Produkten bör vara enkel för användaren att upptäcka, om användaren inte hittar produkten på marknaden kommer den inte heller att användas. För en informativ produkt gäller det även att innehållet/systemet är enkelt att navigera och hitta i, det täcker även logistik och algoritmer.
• Trovärdig: Det handlar om att skapa tillit till kunden, en trovärdig produkt/leverantör ger inga tomma lovord eller överdriver utan håller det som lovats.
• Önskvärd: Att kunna täcka behovet hos användaren både emotionellt och funktionellt. En önskvärd produkt kan täcka ett behov som användaren inte visste att de hade. Det kan även skapas genom att begränsa antalet, användaren vill känna sig unik och speciell.
• Tillgänglig: Genom att inkludera användare, tänka normkreativt och designa för extremisten uppnås en tillgänglig produkt.
• Värdefull: En produkt som är billig att skapa och tillverka, men täcker ett stort behov eller ett litet behov hos en stor målgrupp blir mer värdefull. Det inkluderar även värdet av att täcka behovet, då spelar storleken på behovet eller målgruppen ingen roll.
För att kunna designa en produkt eller tjänst som är gynnsam för renskötaren är dessa aspekter avgörande.
Genom att ha UX-aspekterna i åtanke under designprocessen kommer resultatet med stor säkerhet bidra till god upplevelse hos renskötaren. Det är viktigt med god användarupplevelse för en renskötare eftersom omgivningen i sig kräver uppmärksamhet och därför behöver metoden vara användbar, logisk, enkel, tillförlitlig och funktionell.
3.5.1. Användbarhet
Användbarhet är relevant för projektet eftersom en digitalisering av renmärkningen kommer att innebära någon form av databas som samlar information. Då behöver användaren kunna interagera med denna på ett effektivt och tillfredställande sätt, genom ett gränssnitt. God användbarhet medför att produktiviteten bör öka och arbetstiden bli kortare. Genom att användaren spenderar mindre tid på att förstå gränssnittet eller produkten och mer tid på att aktivt använda den till dess syfte kommer därmed arbetstiden att förkortas.
Nielsen (2012) beskriver att användbarhet är ett kvalitetsattribut, det ska bestämma hur enkelt ett användargränssnitt är att använda. Användbarhet som ord ska också hänvisa till metoder för att förbättra användarvänligheten under en designprocess. Användbarhet definieras av fem kvalitets egenskaper;
Inlärning, Effektivitet, Minnesvärdhet, Error/fel och Tillfredställelse.
