En jämförelse mellan vuxnas och barns perspektiv på delaktighet.

En aktivitet som de vuxna uppfattar ger barnen stort inflytande kan ur barnens perspektiv upplevas som helt vuxenstyrd. Jag och Anna har tillsammans tittat på en videosekvens från en av hjärtestunderna på avdelningen. På videon har vi sett Anna där hon spelar upp ett rollspel, det är en situation där ett barn råkat förstöra ett annat barns bygge och sedan en lösning på konflikten. Syftet med Hjärtestunden är att barnen ska reflektera över ett dilemma och sedan gemensamt komma fram till en lösning. Enligt Anna så är det dock fröknarna som bestämmer vad Hjärtestunden ska handla om och vad som ska hända i teatern. Anna uppfattar övningen som en teaterföreställning där fröknarna visar och barnen sedan gör likadant.

”ELSA: Ja men den där... när ni gör den teatern får barnen bestämma också? ... hur man ska göra?

Anna: Nej bara fröknarna, hur det ska va teater.

ELSA: A varför tror du fröknarna vill att ni ska göra sån teater? Anna: För att dom kanske tycker att det är kul för barnen. ELSA: Ja

Anna: Så tycker några kanske om man att man ska inte så kan man fråga fröken om man vill inte ha en sån teater med den nåns tur

ELSA: Mm Anna: efter nån

ELSA: Om man inte vill menar du?

Anna: Mhm så kan man fråga fröken om man får byta teatrar av sig själv. ELSA: Aha om man får göra en annan sorts teater?

Anna: Mm som man kan få bestämma och andra barn kan också få bestämma.” (Stimulated recall, intervju med Anna 5 år 2012-11-06).

Anna säger att det är fröknarna som bestämmer men barnen kanske kan byta innehåll i teatern om de vill. Jag tolkar Annas uttalande som att hon är lite kluven till frågan om barnen får bestämma eller inte. Hon börjar med att säga att det är fröknarna som bestämmer men säger sedan att barnen kanske kan ändra teatern om de frågar fröknarna. En tolkning är att Anna både känner sig delaktig i aktiviteten men samtidigt känner att hon inte har inflytande över händelseförloppet. Enligt Westlund (2011) finns det inte någon form av totalt fritt inflytande istället föreslår hon en förståelse av inflytande som

samflytande. Med det menar hon att flera personer samverkar för att åstadkomma ett visst förlopp. Till exempel kanske temat för hjärtestunden är valt av pedagogerna på grund av något som har sitt ursprung hos barnens aktivitet. En annan möjlig tolkning av Annas tvetydighet är att formen för hjärtestunden implicerar att barnen bestämmer men att barnen trots allt uppfattar att det finns ett bestämt slut på rollspelet.

Upplägget i denna situation ser ut så att pedagogerna spelar upp ett dilemma där de föreställer två barn som leker. I detta fall råkar HANNA ta sönder MARIAS bygge som hon byggt av kapla-stavar, vilket leder till en konflikt mellan barnen. Därefter sedan förs en diskussion med barnen om hur situationen kan lösas.

”HANNA: Stop. *sätter sig ner framför barnen tittar på dem* HANNA: Oj. Nu var det slut. Vad var det som hände?

Ahmed: Du välte med bollen.

HANNA: Mhm. Vad hände med MARIA då när jag välte med bollen. Jonathan: Igen!

HANNA: Den kommer igen. Vänta sätt dig ner David. Vad hände när MARIA...? Anna: blev ledsen

HANNA: mm *nickar* Anna: och blev arg HANNA: och blev arg. Anna: och blev sur

Jonathan: Hon ville inte leka med dig. HANNA: nej

Anna: nån gång vill hon aldrig HANNA: Men kunde jag hjälpa det? Ahmed: Ja

Anna: nej

HANNA: Vad säger du Anna? Anna: det kunde du inte. HANNA: nä”

(…)

”MARIA: Kunde jag ha gjort på nåt annat sätt då? Hur kunde jag ha gjort istället? HANNA: Istället för att bli så arg.

MARIA: Ja

Anna: Då kunde du säga, då kunde du säga. du. måste. laga den igen MARIA: Mhm, Ja-a

HANNA: Ja ska du hjälpa mig att bygga upp den igen ja`. Det är jättebra”. (Videoobservation hjärtestund 2011-10-31)

Som jag tolkar denna situation utifrån pedagogernas perspektiv är detta framförallt ett inlärningstillfälle som handlar om att lösa konflikter och förstå sociala spelregler. Det kan ses som ett delaktighetsarbete på lång sikt utifrån ett relationellt perspektiv genom att barnen kan få ökad förståelse för andras upplevelser. Kanske kan ett bättre socialt klimat också öka det enskilda barnets delaktighet i gruppen. Sett till enbart denna

aktivitet så har barnen ur sitt perspektiv en låg grad av inflytande på innehållet. I jämförelse med diskussionen pedagogerna och barnen hade efter en verklig konflikt på avdelningen som redovisats i ett tidigare stycke så tolkar jag denna situation som mer styrd. Tullgren (2004) menar att det finns olika former av styrning och att en form av styrning är styrning för framtiden. Då styrs barnet mot att bli en blivande god vuxen. Hon menar att det finns en norm att barnet av egen vilja ska välja det goda och det rätta. Det kan ses i denna aktivitet då det är tydligt att barnen har få möjligheter att välja hur de ska uttrycka sig och sin egen personlighet då det finns ett förväntat svar på pedagogernas frågor. Som pedagog finns det såklart en önskan att lära barnen något som de kan ha nytta av och det finns ett demokratiskt syfte med aktiviteten. Tullgren (ibid) som har studerat just vuxnas styrning och makt i förskolan menar att det inte är styrningen och maktutövningen i sig som är problemet utan att den är osynlig och att den tar antaganden om barns natur förgiven.

Jag har frågat mig om det går att utforma situationen så att barnen upplever en högre grad av delaktighet utan att gå miste om ett lärande om demokrati. Framförallt reflekterade jag över att Anna såg aktiviteten som en teaterpjäs och inte som en övning med ett rollspel. Det får mig att tänka på om konsten som ett underlag för reflektion. Vad skulle hända om rollspelet får ett slut där ”barnen” fortsätter att vara osams? Tullgren (2004) menar att barn blir formade mot bilden av det goda barnet och den goda barndomen och hon beskriver detta fenomen utifrån hur barn blir styrda mot goda lekar, lekar som inte stör och som ses som lärande. Jag tolkar det som att vuxna har en bild av att barnet måste skyddas från obehagliga saker, för att de inte ska lockas att välja fel och tycka fel så leder vi in dem på en ”säker väg”. Enligt Biesta (2004) är utbildning förenat med risktagande och det finns ingen utbildning utan risk, det är först med risken som en utveckling sker.